I Kyrkans Hus

Det drar mot kyrkomöte och i Kyrkans Hus lägger tjänstemännen möda på att få allt i ordning. Som detta med att utse ålderspresident? Utse? Är det inte rätt självklart? Det är väl bara att räkna? Alls inte. Får jag nu inbjuda till en sightseeing-tur!

Jag valdes första gången till kyrkomötet av Växjö stifts präster (systemet var sådant) år 1979 och omvaldes år 1982, dvs till de två kyrkomöten regeringen kallat in. Ny ordning för kyrkomötet beslöts och gällde från 1983. Jag blev invald då också - för PPO, Partipolitiskt Obundna, som sedan blev POSK. När POSK beslöt sig för att normaliseras, ställde jag inte upp, men när Frimodig kyrka kom till 2006 tänkte jag att det var fel att dra sig undan. Jag ställde upp och blev invald. Det blev jag också 2009 och 2013.

I matrikeln för Svenska kyrkan upptäckte jag att mitt första år i kyrkomötet angavs till 06 och frågade brevledes år 2010 hur det nu var med ancenniteten. Kyrkomötets ordförande Gunnar Sibbmark (M) hade nämligen påstått att den som en gång lämnat kyrkomötet börjar på ruta ett om han/hon väljs in på nytt. Den tanken avvisades av kansliet i det svar jag fick.

Lars Rydje (S) var ålderspresident, invald 1982 och äldre än jag. Därefter borde jag, när han nu lämnar, stå på tur. Det heter ju i Kyrkoordningen: "Till dess att valen av ordförande har förrättats utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot längst tid." Om detta borde alla enkelt kunna vara överrens. Men då uppstår problemet att det är jag.

Ingen skugga över tjänstemännen. De ska tjäna den politiska viljan och gör det väl. Hur då? Tjänstemännen räknar som "längst tid" antalet år man varit ledamot - och då vinner Torgny Larsson, som inte varit med lika lång tid som jag men varit med de år jag inte var ledamot.

Men ska inte kyrkomötena 1979 och 1982 räknas som annat än år - när dessa möten var på en månad eller drygt så? Det är ju där jag fått ihop tiden. Det är inte riktigt rimligt att räkna åren som tid om tiden därmed förminskas - men vi rör oss i det forskningsområde som är Antje Jackléns och kan nu uppfatta vad relationell tid egentligen betyder. Det är tid i relation till den person man betraktar som havlig när den andre är ohavlig.

Jag vidhåller dock att tid i sammanhanget ska förstås just som tid.

Man kan räkna med tidsmåttet "dagar" eller "timmar" och kanske till och med "minuter" sekunder och nanosekunder är kanske att ta i. Men räknar man det rimliga måttet dagar - eftersom kyrkomötet inte sammanträtt hela år och sessionerna aldrig varat en vecka i taget - blir resultatet detta, att jag är ålderspresident.
Jag har suttit längst tid i kyrkomötet av samtliga ledamöter.
Oh det var enligt Kyrkoordningens ord detta saken gäller.

Tjänstemännen, ingen skugga över att de tjänar den kyrkopolitiska viljan, det har de betalt för, tolkar alltså längst tid som år.
I ett försök att få ihop det räknade man kyrkomötet 1979 som tre år och 1982 som ett år och då fick Torgny Larsson och jag samma tid. Det var orimligt. 1980 och 1981 kallade regeringen inte i något kyrkomöte och skulle 1979 års möte vara värt tre år men inte 1982 års möte?
Det räcker att ta fram almanacka och kyrkomötesprotokoll och räkna för uppgiften var ju att komma på vem som suttit längst TID i kyrkomötet.

Om Torgny Larsson träder fram som ålderspresident och öppnar det nya kyrkomötet ska ni dock veta att han inte är den som suttit längst tid. Men ni ska också förstå hur det blir på det här viset. Det är just som Antje Jackelén framhåller i sin avhandling en fråga om relationell tid - tid i relation till den person man inte vill ha. För hur skulle det se ut? Men hellre en låtsaspresident än en ålderspresident. Detta är kyrkomötet 2014-2017.

Det är alltid upplysande att se hur system fungerar.
Upplysande, kanske inte uppbyggligt.