Jag tror, därför tror jag inte

Biskop Bonnier lägger ut en fundering om hur vi egentligen samtalar på den av Svenska kyrkan approberade bloggen. Han har varit på debatt på S:ta Katharinastiftelsen och diskuterat tonläge mm. Det är kanske inte så intressant. Han är biskop i en kyrka som tar heder och ära av hängivna kyrkokristna mycket mer effektivt, närmast industriellt, efter kyrkoordningens ord, de som kodifierar det som under årtionden inte varit och är något annat än kvalificerad vuxenmobbing. Låt oss för stunden strunta i denna legitimerade och allmänt uppskattade ohederlighet.

Jag vill hellre stanna inför två satser som biskopen utslungar.

Den första är hans tal om att biskopar, präster och diakoner får tro vad de vill i sitt hjärta men inte lära vad de vill eller leva hur de vill. Det ligger en del i resonemanget - men tillämpat på dr Luther visar det sig knappast hålla för en biskop i evangelisk kyrka. För detta var väl i konflikten med de evangeliska Roms hållning? När det kommer till satser som bekänns i trosbekännelsen, ska väl Kyrkans vigda stå för den eftersom de uttalar den söndagligen? Om de tror något annat än vad den allmänneliga kyrkan trott och tror överallt, i alla tider och alla kristna bekänner är de väl helt enkelt utanför och det gäller väl, att var och en so0m vill bli salig, måste först av allt ha den allmänneliga kristna tron och den som inte bevarar den oförändrad och oförfalskad, går med säkerhet evigt förlorad. Detta är väl vad biskop Bonnier förmodas hävda i sin biskopstjänst, eller?

Det andra handlar om inkarnationen, där det uppenbart blivit högsta biskopsmode i Svenska kyrkan att slira. Man kan undra hur det kommit sig. Jesus behöver inte vara född av en jungfru, hävdar biskopen. Att han är född är viktigare än hur, heter det. Det kan man kanske tycka om man först göra reda för hur det kommer sig att man kan skilja de två kategorierna åt - för det gör knappast dokumentationen. Den här sortens biskopsresonemang kolliderar mot det som var Kyrkans hållning i 300-talets kristologiska strider, antar jag. Och förresten står formuleras saken att Jesus är född av jungfrun Maria, bestämd form, om man nu ska citera korrekt. Biskopen tycker att vi kan fråga "om det biologiska är så viktigt" - fast noga taget kan vi i så fall fråga det eftersom det biologiska är viktigt. Vi är nämligen biologiska varelser och Guds Son av evighet antar vår mänskliga natur. Biskopssliret blir förnekelse, det kan nog inte sägas annorlunda.

Biskop Bonnier får ihop en teologisk ansats: "Gud som har skapat allting gott och som också är den fortgående skaparen (fortgående? Är det inte skapelsen som är den fortgående, inte skaparen? DS) har blivit människa i den historiske personen Jeshua ben Josef från Nasaret någon gång mellan 7-4 f Kr). Detta är en formulering som de ekumeniska koncilierna nog fördömer som kätteri. Gud blir människa därför att Fadern sänder Sonen i världen (Jh 10:36, 17:18, 20:21). Och i proklamationen säger Jesus att Herren sänt honom att förkunna glädjebudskapet (Lk 4:18).Gud blir inte "bara" människa. Den Heliga Treenigheten, så känner vi Gud, agerar och Fadern sänder Sonen. Biskop Bonniers vackra bekännelse är i grunden irrlära, kätteri. Gud har INTE  blivit människa i den historiske personen Jesus Josefsson från Nasaret. I de kristologiska stridernas 300-tal hade biskop Bonnier inte förblivit biskop särskilt länge, kan man förstå av sin dogmhistoria.

Min egentliga fråga bortom docentliret är den enkla: Hur hamnade vi här?