Franskans "sacre" betyder både "helig" och förbannad", det undervisade oss adjunkten i franska om. Språk kan ha omvänd betydelse och det kallas säkert något fint. Hur blir det alltså med den stackare som sitter vid radioapparaten och förväntar sig en välsignelse ur etern, eterisk välsignelse? Om den välsignelselängtande satt vid apparaten i slutet av juni månad och avnjöt en gudstjänst som två studentpräster i Malmö åstadkom, blev det komplicerat. Välsignelsen slöts "i Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn". Detta klandrar nu domkapitlet i Lund efter en anmälan. Någon blev helt enkelt och på vanlig svenska förbannad över tilltaget och anmälde saken.
Formuleringen var olämplig "med tanke på att det var en radiogudstjänst", konstaterar domkapitlet och kallar studentprästerna för samtal med biskop Jackelén. Studentprästen Kent Wisti är förvånad över domkapitlets beslut. Han använder ofta formuleringen vid studentgudstjänster. Och det är ett "vanligt förekommande sätt att läsa välsignelsen på hos många präster, bland annat alltid vid de så kallade regnbågsmässorna", heter det i Kyrkans Tidnings referat. "Många ser formuleringen som vedertagen", säger Wisti
Om en formulering upprepas tillräckligt ofta, blir den sann. Argumentet kan vi. Sa domkapitlet att saken gäller läran om den Heliga Treenigheten och en språklig fråga om språkligt genus och realgenus? Sa domkapitlet att det är psykoterapeuten Jungs sätt att tänka kring den kvinnliga principen som nu torgförs liturgiskt? Sa domkapitlet att teologi är en allvarligare och för Kyrkan i alla tider gemensam syssla och inte bara något för dem som lever i en tid där vi blivit duktigare men dummare? Sa domkapitlet att den som kommer till eller åhör en radioterad gudstjänst i eller från Svenska kyrkan ska veta att det som där sägs och sjungs är kvalitetsmärkt som svenskkyrkligt?
Lite trött blir jag allt. Inte bara på lådkånkandet. Sista delen av flyttlasset kom i dag och därmed slutsiffran på flyttlådor. 378. Men jag är dessutom präst i en kyrka där väldigt mycket inte längre är som söndagsskolfröken och konfirmandprästen sa. Går omvärderingarna inte alltför lätt att genomföra? Man säger - och så blir det. Upp stiga orden, tanken stilla står.
Jaga biskoparna på jungfrufödelsen, så får ni höra förnekelse eller undanglidande. Ta er till "många präster" så blir ni inte välsignade i den form vi hade tidigare, det där med Treenigheten Fader och Son och Helig Ande, ni vet. Och inför det som är pretentiöst dumt tycks folk tystna i tro att det som sägs är så begåvat och intellektuellt att det måste vara både sant och fint.
Det tror inte jag. Vad värre är - allt detta tycks inte locka folk till gudstjänsterna. Jag ber att få upprepa mig. Samma tankemodeller som förde den kristna studentrörelsen till intighet är nu den modell som ptrövas både i Svenska kyrkan och i Equmeniakyrkan. Det är kanske inte så konstigt för de gamla KRISS-arna har gjort sina karriärer. Nu borde ropet höras: "Gör räkenskap för er förvaltning!" Några bär ett stort ansvar när välsignelsen viker. Några genom sitt agerande. Andra genom sin tystnad. Jag hör till dem som menar att läget är katastrofalt därför att Svenska kyrkan framträder som osann mot sig själv. Det betyder osann i förhållande till sitt av Gud själv givna uppdrag.
Förbannat också!
Denna kyrka skulle ju vara till välsignelse.
Vi lever i en kultur, där man i stort sett har slutat att använda titlar. Man tilltalar alla med 'du'. Då börjar man tala om Gud just med titlar, istället för med ord som anger gemenskap. Brister det inte lite i inkulturisation?
SvaraRaderaJag tror att det handlar om att sätta sin etikett på Gud. Att förtingliga Honom. Förminska. Teologiproduktion för att uppfostra - och kanske driva bort? - kvardröjande kyrkogångare.
RaderaAlltså raka motsatsen till "Gud är större"...
Tant Svart
Word! Tant svart är något på spåren, tror jag, detta bedrövliga ord. Kan det hänga samman med " vår tids" relationshysteri och bekräftelseknark? Ex bloggar, Facebook, gilla och gullaklicksvansar, bland kommentatorer!? En ovilja att ex höra Jesu undervisning om äktenskapet som mindre gott, att de döda skall omhändertaga de döda osv? En ovilja att i efterföljelsen ta med perspektivet av nasir, monos, dåre i Kristus, starets, osv. Vår tids sk andliga sökande kanske går "kyrkan" förbi eftersom dess företrädare är fullt upptagna med sina relationer och sitt bygge av paradis på basis av bekräftelse? En ond tro för att tala med Sartre. / Magnus Olsson
RaderaVa, har domkapitlet i Lund klagat på "i Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn"?
SvaraRaderaDå lär domkapitlet i Stockholm få mycket att göra framöver om det skall vara prejudicerande. (Gissa varför jag inte firar gudstjänst i SvK när jag bor i det stiftet!)
Fast då behöver prejudikatet slå fast att det är handbokens formuleringar som skall gälla, samtidigt som vi får hoppas att ovanstående skrivning inte letar sig in i nya handboksförslaget.
Om du inte firar gudstjänst i Svk i Stockholms stift blir din utsaga lite märklig. Försöker du säga att skvaller och rykten utgör bas för din föreställning? Om så, säg det istället. För fantasi kan väl inte vara grunden? / Magnus Olsson, han med almenackan.
RaderaJag har stundom under mina 18 år i staden firat gudstjänst i SvK, primärt under gudstjänsttider som inte firas i den frikyrka jag går till.
RaderaAskonsdagsmässa, jul- och påsknattsmässa är sådana exempel. Jag har då fått höra ett och annat.
Jag är förvånad över att Wisti är förvånad. Än mer förvånad är jag över att domkapitlet reagerar. Mest förvånad är jag dock över att det avgörande verkar vara att det rört sig om en radiogudstjänst. Det sänder liksom signalen att det är ok att fiffla med Guds ord i gudstjänsten bara den inte är tillräckligt offentlig.
SvaraRaderaRimligen bör domkapitlet ansett saken i sig felaktig och den stora spridningen genom radiogudstjänsten för en försvårande omständighet. Förhoppningsvis ska vi få klarhet i saken genom någon som har direkt insyn i den, t.ex. pastor Wisti eller varför inte de som på domkapitlet noga läser den här bloggen:-)
RaderaFörhoppningsvis är det så och förhoppningsvis får vi svar. :-)
RaderaEn viktig del av Svenska kyrkans röta hör till prästantagningen. För inte så länge sedan förekom biskopar som tittade på lämplighet i mycket utifrån fromhet, kunnighet, vett och kyrklighet (inte framför allt statistiskt). Finns några sådana kvar? Nu verkar i stället charm, korrekt psykologisk profil och att inte ha några olämpliga åsikter vara det viktiga. Psykologer och "HR-specialister" har övertagit biskoparnas roll. Då får vi sådana präster.
SvaraRadera"Sa domkapitlet att teologi är en allvarligare och för Kyrkan i alla tider gemensam syssla och inte bara något för dem som lever i en tid där vi blivit duktigare men dummare?" Underbart sammanfattat, Dag! Så duktiga så, har vi blivit, och duktigast i klassen får bli ÄB. Hela Sverige leker skola -- kyrkan med -- fast inser inte att det är en lek, utan tror att det är livets allvar … ack, ack, ack: var ska detta sluta? För när leken går överstyr, övergår i allvar, blir till gråt och tandagnisslan, då borde ju kyrkan vara där för att ingripa, tala allvar med barnen, visa hur det gjorda kan göras ogjort, de kränkta kan upprättas, de bråkiga barnen få en chans till osv. Men med dagens kyrka har vi bara kyrkans barn som vänder sig mot andras ungar: -- Det var han som började! -- Nej det var hon! -- Vi är de goda, de andra onda! Det är ett ynkligt skådespel att betrakta, och ordet katastrof ingen överdrift. Visst har vi blivit duktiga, duktigare än någonsin tidigare i historien, men vad hjälper det när en dag skolan ringer ut för sista gången!
SvaraRaderaNåja, nu blir det ju alltid lite knas med vad som återges i en intervju. Jag är inte förvånad över vad domkapitlet tycker. Det som gjorde mig förvånad var när en reporter från vårt viktigaste kyrkliga informationsorgan ringde mig och redogjorde för att domkapitlet behandlat ärendet. Det visste jag inte att de redan gjort eftersom jag förväntat mig säga något i sammanhanget
SvaraRaderaFler och fler verkat överens om att en undermålig lärarutbildning sänkt den svenska skolan. Elevunderlaget är samma. Fenomenet borde uppmärksammas när det gäller Svenska kyrkan och flera frikyrkor. Undermålig präst- och pastorsutbildning. I skolorna flyttades focus från kunskap och insikt i tingens givna ordning till ideologisk formering. Skola och kyrka har i alla tider legat nära varandra. Alltså följde kyrkan med och befinner sig nu som skolan i djup kris. Det kan klagas på prästers och pastorers förmåga att skilja agnar från vetet i teologiska frågor, exempelvid om välsignelsen. Men vad har de fått lära sig? Att skilja mellan andar? Vad är, till skillnad från irrbloss, bärande apostolisk tro, och vad inte. +Biörn
SvaraRaderaVarför är lärarutbildningen undermålig?
RaderaJo, därför att lärarkandidaterna i stort är undermåliga. Detta får inte sägas eller ens antydas. De som arbetar med lärarutbildning vet att så är fallet, även om man helst talar tyst om sin erfarenhet. En god utbildning är helt enkelt för svår för lärarkandidater med svag grund, svag motivation och allmänt svaga resurser. En god utbildning skulle obarmhärtigt avslöja hur eländigt det står till på lärarfronten. Skolan har ännu inte nått botten. Ännu några årskullar relativt välutbildade, resursstarka lärare återstår att pensionera. Antagningspoängen för lärarutbildningarna talar sitt tydliga språk om framtiden.
Och som sagt:
"Skola och kyrka har i alla tider legat nära varandra."
Det räcker alltså inte att utbilda och anställa i kyrkan. I stället bör fokus ligga på vilka man utbildar och anställer och hur dessa utbildats.
Fast det är nog en i kyrkan, liksom i skolan, ytterst viktig, men högst opassande och farlig fråga.
Tant Svart
Bortsett från själva huvudfrågan: Jag blir alltid mycket illa berörd när folk häver ur sig ordet förbannad som en synonym till arg, eller hellre mycket arg. Speciellt när högt begåvade personer inte bara använder ordet i vardagslag utan t.o.m. skriver det i tidningarnas ledarsidor.
SvaraRaderaGud förbannade Adam och Eva, drev ur dem ut lustgården. Att vara förbannad betyder att att vara förkastad av Gud, eller välsignad - fick vi veta. (Intressant om vi fick en längre redogörelse av ordets etymologi. Det är alltså fruktansvärt att ta det i sin mun, eller pränta det som text.
Förr i världen, jag talar om nittonhndrafemtiotalet, fick man en åthutning om man sade ordet förbannad men under det senaste decenniet har det används allt mer och allt mer ogenerat tycker jag mig märka. Att få bort det ur språket lär inte gå, det är jag medveten om, men försynt för jag fram ordet rasande som ett lämpligt ersättningsord.
Carl
Instämmer till fullo med det du skriver, Carl. Att säga "förbannad" i någon annan mening än att någon är just förbannad (av Gud) är ett oskick. Rasande eller, rent av, rosenrasande är att föredra.
RaderaSedan, när du skriver om Adam och Eva, kan jag dock inte låta bli att tänka på hur omtänksam Gud var fastän han måste köra ut dem ur paradiset. Han gjorde kläder av skinn och satte på dem. 1 Mos. 3:21. De blev straffade men de blev inte utlämnade åt sig själva.
Till min oförställda glädje märker jag att ingen avfyrat några inlägg under den tid Matchen pågick. Alltså finns det något som förenar, för alla lika...
SvaraRaderaZlatan för ärkebiskop!