De rättfärdiga

Det var väldigt vad Jönköpingsprästerna gjort Svenska kyrkan populär med sitt ringande. När kyrkklockorna ringde i Halmstad (varje kvart dygnet runt) var det inte lika populärt, minns jag.

Faktoiden just nu handlar om att de ringde för att varna för fara, precis som 1939. Nu var klockringningen, som påpekats, en del av mobiliseringssystemet och jag tror att det systemet bestod länge. När krigsmakten och jag började vår gemensamma resa på 1960-talet lärde vi oss att så kunde inkallelsen gå till. (Krigsmakten, ja. Skillnaden mellan krigsmakt och försvarsmakt är inte så stor, kan det tyckas. Ett perspektivskifte. Tja, krigsmakten lyckas inte ställa till med krig medan försvarsmakten inte lyckas ställa till med försvar, det är väl det hela.) En vacker tanke kring ringandet visade sig alltså vara komplett fel.

Men det var väl rätt att ringa? Ringde man i två timmar?

Problemet är nog ett annat. Svenska kyrkan i Jönköping demonstrerade sin rättfärdighet tillsammans med alla andra rättfärdiga och detta mot en liten, väl definierad, grupp av orättfärdiga - nazisterna. Om de nu är nazister. Det tycks mig som om de kyrkliga inte bryr sig om att fråga vad den lilla gruppen är ute efter, hur de tänker, vad de ser för missförhållanden och vilken politisk vision de har. Såg vi något annat än en kyrklighet som alls inte lyckades i mötet med människor och definitivt inte lyckades rubba någons världsbild utan mest bekräfta de redan rättfärdigas rättfärdighet?

Frågan är inte om högergrupper mobiliserar. Det är valår i Europa, klart de mobiliserar. Det brukar kallas demokrati. Den intressanta frågan är förstås varför de mobiliserar, vilket ärende som är deras. Jag har fattat att den svenska integrationspolitiken är en framgångssaga. Vi är duktiga på att möta främlingen som kommer till vårt land, som snabbt får jobb, lär sig språket och blir svensk i tanke, ord och gärning. Jag kanske ska ha svårt att fatta att alla inte fattar hur bra det är? Men när de nu uppenbarligen inte gör det, varför ska de inte få säga vad de tänker och få sina resonemang analyserade? I dag ska det demonstreras när Sverigedemokraterna ska till Jenny Nyström-skolan i Kalmar. Är det så gymnasister ska övas i demokrati? Jag menar, det finns väl möjligheter till debatt på skolan när partierna kommer? Ta debatten. Lita på argumenten.

Tillbaka till de rättfärdiga i Jönköping. De har fått beröm och inte delat smäleken. De har visat upp sin rättfärdighet på torgen och blir nu vänligt hälsade på via Facebook och brev. De andras uselhet blir den mörka bakgrund mot vilken ljusets riddarvakt träder fram. Men sa inte Jesus något om estradmoral? Jag kan väl förstå om detta som Jesus eventuellt sagt i ämnet inte går hem i det fromma Jönköping. Men ska förhållningssättet berömmas även om det känns bra att ha alla på sin sida mot de där orättfärdiga syndarna?

I dag ser jag att Janne Josefsson på twitter kallats nazist efter Uppdrag Gransknings reportage om vänstern och våldet. Jag såg en del av reportaget men slutade när jag hörde vänstermannen tala som en enkel fotbollshuligan. Det finns mång andra frågor som nu borde ställas - om vilket samhälle vi har och hur det kunde bli så här. Är det konsekvenserna av utanförskap vi ser nu? Eller konsekvenserna av att det politiska livet blir något som distribueras till väljarna men inte längre bärs upp av dem via folkrörelser?

En uppsättning kommentarer på denna blogg ogillar jag. Jag ogillar hållningen där folk tillskrivs motiv. Varför får dessa kommentarer publiceras? För att vi ska veta hur ett offentligt samtal går till nuförtiden och kanske lära oss något.
Jag ogillar LFL:s vedervärdiga förslag att införa en andra klassens präster i Svenska kyrkan, dvs de som avviker från de politiskt fattade besluten. Det är att spotta på min prästgärning. Avskyvärt och LFL behöver inte kommentera den saken utan skulle snarare ransonera sina kommentarer här. Jag är rasande.
Min hållning är en helt annan. Den präst som inte köper 1958 års politiska beslut om Kyrkans ämbete och inte accepterar den kyrkopolitik som förts med lögnen som vapen och sveket som verktyg är värd respekt och ska inte hanteras som en andra klassens medborgare. Sådant sker i totalitära system.
Den som i all enkelhet vill ha svar på en teologisk fråga ska ställas inför frågan: Varför ska det komplicerade vara enkelt? Det är det inte.
Vill någon läsa på, fattar man snart den saken. Finns inte en traktat på Kyrklig Samlings hemsida där saken mycket enkelt tas upp?
17 år gammal anade jag att något inte riktigt var som det sas. Då blev det till att läsa på, lyssna, värdera argument, förstå sammanhang och allt det där.
Den som vill ha 50 sidor att läsa letar upp boken Vems ärende går Svenska kyrkan?
Men ska man ställa till det riktigt, så uppsöker man prästerna på majoritetssidan och ställer frågorna hur de kom fram till sin uppfattning med konkreta frågor om vilka böcker de läste och vilka svagheter de ser i sina egna resonemang. Man får väl utgå från att de är väl pålästa när de omfattar en syn som skiljer sig från det som Kyrkan lärt i alla tider och överallt.