Jag tänkte att det skulle vara högt i tak och att bloggkommentarerna därför skulle vara av hög klass. Nu är det bitvis rätt låg debatt. Jag har släppt igenom inläggen för det är väl rätt lärorikt att se hur debatt går till i vår tid. Nu blir jag anmodad att stänga kommentatorsfältet eller införa aggremanger och det vet jag inte om jag vill. Kan verkligen inte människor ta ansvar för sitt kommenterande och t ex kommentera det som skrivits, inte en massa andra ämnen som inte tagit upp och som därför inte riktigt kan kommenteras. i får skriva om vädret när jag skrivit om vädret, annars får vädret vara som det vill.
Jag är rätt obenägen att sitta som censor. Vill ni puckla på varandra, så gör det. Men risken är förstås att allt samtal upphör. Vill ni det? Är det inte bättre med en debatt där tankar presenteras, det oklara analyseras och nya insikter nås?
Missionärer på konferens brukade gräla. Det kan jag stå ut med. Men det blir för lite av det andra. Skriver jag som varit på stiftsfullmäktige och sett en stor organisation som egentligen inte vill någonting offensivt. Är detta Svenska kyrkans öde, att skötas av de oförmögna? Så mycket viktigare att vi andra kan ha fora för samtal. Denna blogg skulle vara en sådan, där kritik framförs, kyrkosystemet granskas, insikter uppstår och människor har sin glädje i att samtala - under parollen "pigg, käck och munter", som är denna bloggs karaktäristika.
Annars kan det väl egentligen vara.
Man måste ju inte vara elak bara för att man är engagerad i Svenska kyrkan, eller för att man anser sig vara kristen.
SvaraRaderaJag förstår inte riktigt hur du vill att vi ska kommentera. Ska vi bara säga amen och oj, vilka kloka tankar! ? Är det lixom inte ok att låta låta det hela vandra vidare som en sån där växt som växer åt alla håll? Är det ok att säga emot dig?
SvaraRaderaSkulle du kunna ge några citat som exempel på opassande kommentarer?
En anonym en
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaNu tycker jag inte att kommentarerna varit såå förfärliga den här gången. Men jag vet ju inte vad Dag valt att inte lägga ut./Gustaf Björck
SvaraRaderaVilka konstiga kommentarer det blev på detta då...
SvaraRaderaMycket kan säjas, men det bör hålla sig till bloggarens ämnen.
SvaraRaderaAllt bör säjas kortfattat och personliga kontroverser emellan
skribenter bör helt undvikas. Så blir det mesta trivsamt upp-
byggligt, informerande och underhållande. Högst 3 inlägg. Tror jag.
Men vet du, Sven Andersson, att inte en enda av dina kommentarer till mig har hållit sig till bloggarens ämnen utan har alltid skrivit något nedlåtande om mig i syfte att uppvigla andra mot mig.
RaderaVarför är det ALLTID så att om någon skriver till exempel: "Nu ska vi försöka vara snälla mot varandra" så ställer sig dem som varit elakast först i kön och skriver: "Ja,jättebra! Det håller jag verkligen med om! Jag har efterlyst det hela tiden!"
Detta fenomen förtjänar ett inlägg, även om jag inte direkt är först med att upptäcka fenomenet.
Antony får skärpa sig.
SvaraRaderaInstämmer Sven Andersson, var inte repetitiv, om tre meningsutbyten om samma sak inte leder någonvart så har man ändå fått fram sitt budskap (till övriga läsare). Ta aldrig med oavslutade groll från andra sammanhang/bloggar hit och bred inte ut dig för mycket, lämna luft till andra. Bara några förslag /Olof
SvaraRaderaTråkigt och pinsamt, men kanske nödvändigt i "uppfostrande syfte"...!? Jag har dock full förståelse för om du väljer någon form av censur.
SvaraRaderaJag i Halland
Naturligtvis ska regler gälla alla, som håller sig till ämnet. Om någon inte gör det, men bloggägaren finner den personens åsikter så intressanta så att han tycker att de bör framföras och diskuteras, så skriv ett nytt inlägg om det ämnet, i vilket den refuserade kommentaren klistras in. Men detta efter bloggägarens eget tycke. Alla som kommenterar på någon annans blogg får finna sig i att bloggägaren fritt bestämmer vad som ska publiceras. Men en sak kan man som kommentator inte acceptera. Och det är när en bloggägare tillåter personagrepp, och sedan stryper debatten, så att den angripne inte kan försvara sig. I det fallet är det bättre att stämma i bäcken än i ån.
SvaraRaderaBloggägaren avgör längden på kommentarerna, om det är mycket text i förhållande till budskapet. Det finns budskap som kräver många ord för att förklaras, och budskap som kan förklaras med några få ord.
Vidare anser jag att frågor, som enbart är avsedda som provokationer, för att lura någon att svara enbart i syfte att håna den som svarar, inte ska förekomma. Det är skillnad mellan personer, som inte är hemmastadda i den teologiska litteraturen och kanske inte vet var man finner den, frågar av ren okunnighet, och väl pålästa personer som bara låtsas vara okunniga.
Håller med om att några ytterligare upprepningar inte behövs, "om tre meningsutbyten om samma sak inte leder någonvart så har man ändå fått fram sitt budskap (till övriga läsare".
Provokatörer vill gärna att diskussionerna inriktas på sex, för att personer med en traditionell kristen tro ska framstå som sexfixerade och intoleranta.
Som den store Buddha sa (och hans lärjunge och reinkarnation Dalai Lama ofta påpekar): Sanningen ska göra oss fria. Därför är det bra att allt sägs, vare sig det är falskt eller sant, det förstår alla vise män (och kvinnor).
SvaraRaderaAntony här: jag ber att ni exemplifierar då jag gjort ett personangrepp?! Min ibland hårda kritik och polemik handlar enbart om sanningen!
SvaraRadera/Antony
Här kommer ingenting att exemplifieras. Var och en får granska sig själv men skulle vi köra exemplifieringsdebatten så vore vi tillbaka i pajkastarland. Jag bloggar. Ni kan också blogga. Vill ni kommentera på denna blogg blir jag glad för jag gillar kommentatorerna. Jag är inte heller rädd för det yviga - men då ska det handla om det bloggen handlar om och det kan väl alla ta sitt ansvar för, tror jag. Människans värde och värdighet, ni vet.
SvaraRadera