Jag valde rubrik med omsorg. Hade tänkt skriva "allvarliga frågor" - men insåg att ett "tja" sitter bättre.
Kommentatorsfältet skulle väl kommentatorerna själva kunna hyfsa. Jag vill gärna att det ska finnas utrymme för vad folk tänker och gräl kan alltid liva upp, skulle Hägerström och filosoferna i Göteborg på 1970-talet mena. Lite retstickighet är tillåten. Och en del kommentarer vill jag att alla ska få läsa för att förstå argumentationsnivån, när det kommer till frågor om kristen tro och om Kyrkan.
Man kan tycka att Luthers argument om vad Anden tillåter eller inte hör till det dummaste - men han argumenterar så. Han skulle möjligtvis kunna tänkas ha skäl för det - skäl som går utöver de egna fördomarna eller den egna bristen på reflektion.
När den statliga utredningen skulle göras om vad Luther menade, blev den lite otydlig. Ragnar Askmark skrev några sidor i den mycket tillrättalagda statliga utredningen (SOU 1950:48) men var tydligare i sin bok om ämbetet. Jag påpekade saken i boken Kyrklig Splittring, där jag gick igenom en uppsättning Luther-forskare för att se vad senare tiders forskare kommit fram till: Brunotte, Lieberg, Prenter och Stein. Det var för tjugo år sedan vad jag kunde se som ett vettigt läsval. Forskarna hade olika bedömningar i somligt men var här ense. Luther avvisar tanken på kvinnor i prästämbetet. Att Luther efterhand skärper sin argumentation, tycks konstaterat. Det blir 1 Kor 14, som han ser är vad Anden har att säga.
Jag upptäckte en hel del annat, som finstilt redovisas i notapparaten till Kyrklig splittring. Men jag kommer på mig själv med att ogilla skrikandet med värdeomdömen när sak beskrivs. Så var det på 1950-talet, så är det nu - och har varit åren igenom.
I sak är det klart vad Luther menar. I sak är det klart att denna mening inte hade någon som helst betydelse för Svenska kyrkan. Det behöver den inte ha. Men man kunde mödat sig och argumenterat varför den inte skulle ha det när man på något sätt ville luta sig mot Luther och ändå säga något annat!
Det är klart att ett livs läsande påverkat. Man ska ha bärkraftiga argument för sina ställningstaganden och alla före mig är inte en samling idioter. Några har haft fel, andra har verkligen varit idioter men där finns också mycket tänkande, mycket vett och en del vishet. Alla de nu dödas frågor är inte överspelade och en del av det de säger är sorgligt bortglömt. Som t ex repliker och insikter i det ekumeniska arbetet på 1930-talet när de totalitära ideologierna men också demokratin granskades med varning att också demokratin kan bli totalitär. Fri- och rättigheter värnar.
Jag såg i bilderburken i går kväll någon barnrättskämpe förespråka att bara somliga politiska partier skulle släppas in på skolorna. Avsikten var den bästa och tanken demokratiskt farlig. För vem bestämmer vilka åsikter elever inte ska få höra? Jag har varit med i det skolsystem där läroverksadjunkter skulle bestämma smakgränserna. De ville gärna vara åsiktspoliser.
Demokratin och de där fri- och rättigheterna måste försvaras mot de bästa avsikterna, för de bästa avsikterna är farliga.
Nu drar det ihop sig till Uppdrag Granskning, har jag förstått, för jag läste Emilia Lindstrand i Dagens Seglora. Jag håller med. Missförhållanden ska granskas och i kyrkoordningsarbetet var transparensen viktig. Det som sker ska vara genomskinligt. Det är jag för. Men själavården är ett undantag. Jag kan återkomma till det problemet.
Emilia Lindstrands beskrivning av vad vi bör inse "att vi är en organisation som ska tåla granskning, att de har hittat präster med en annan hållning än vad vi gemensamt har beslutat" är dock både fel och farlig.
Man behöver alls inte tro att äktenskapet ska vara enkönat. Eller ska det uppfattas ha skett ett bekännelseavgörande och inte bara fattats ett majoritetsbeslut, fritt att ansluta sig till eller inte?
Vi har inte gemensamt beslutat något annat än att beslutsfattandet var gemensamt, där fanns både de som gemensamt röstade "ja" och de som röstade "nej". Överens var vi inte.
Överens med en majoritet av kristna världen över är inte heller majoriteten. Det är däremot minoriteten i kyrkomötet. Ser ni komplikationen? Det är farligt att en kyrka med 6.4 miljoner spelar allan och tror sig veta och förstå allt. Så är det nämligen inte.
Men vad har jag egentligen att säga om saken.
Jag undslipper mig ett "tja".
I en majoritetsdiktatur av den svenska kulturella modellen där vi (födda på 70-talet och senare i alla fall) lärt oss att det viktiga är att ha en åsikt och våga formulera den. Att ha argument för sin åsikt har inte betonats nämnvärt.
SvaraRaderaJag har under min utbildning och i undervisande situation stött på så många som formats i detta. Man ställer en fråga till läraren i syfte att demonstrera sin egen åsikt. Skolan har fostrat en elevdemokrati som avlövat den i skolans värld naturliga meritokratin (lärare har faktiskt meriter för att undervisa eleven och därför är demokratin i skolan begränsad).
I kyrkans värld har detta slagit igenom så att det inte är meritokrati eller ens argument som sätter agendan utan ideologiskt betingade åsikter, särskilt i de fall de kunnat väckas folklig opinion i frågan (som stiftschef Ström lyckades så väl med 1978). Då passar Luthers kritik mot renässanspåvarnas bibeltolkning och uppmaning till de kristna att läsa Skriften och pröva kyrkans lära mot den, som hand i handske, utom att man glömde det där med att läsa Skriften. Svenska kyrkan myndigförklarar alla medlemmar som teologer och alla tolkningar är legitima utom vissa (särskilt de meriterade som står i kyrkans stora tradition). Detta blev långt, men Dags tankar inspirerade, hoppas att någon finner det läsvärt...
Rudbeckius
Vi känner inte igen oss. Så tror jag att många i min generation skulle kunna uttrycka sig. Vi fostrades i en auktoritär anda, där lärare och föräldrar var de som visste bäst. Jag fascineras oerhört när jag läser mina gamla böcker med regler för scouterna till exempel. Så kom 1970-talet med den stora frigörelsen, där yttrandefriheten hyllades och demokratin tycktes stark. Men var är vi nu? Ett majoritetsbeslut kan ju inte betyda att människor som inte stödde detta ska suddas ut eller förändra sin uppfattning. Eller hur?
SvaraRaderaDetta gäller i allt. Man måste ha rätt till sin åsikt. Och man har rätt att uttrycka den i en demokrati! Man borde också känna en viss skyldighet att lyssna på andra. Vi kan ju till och med se från riksdagsdebatter hur ledamöter från andra partier än den som talar demonstrerar, bläddrar i papper, sitter med armarna i kors, tisslar med varandra och på alla sätt visar sitt ointresse.
Det som händer är skrämmande. Folk jagas på grund av saker som de har skrivit på sina facebookar, utan att det är kränkande för någon, åsiktsförtrycket tycks totalt. Du får många gånger inte uttrycka en åsikt, som inte passar majoriteten i de sammanhang där du är aktiv.
Själv är jag inte tillräckligt telogiskt skolad för att ha argument mot kvinnor som präster. De får således gärna vara präster för mig, bara de inte förfaller till jolmigt känslomos i sina predikningar, vilket tyvärr inträffar. Man ska vara söt och rör och snäll och trevlig blir budskapet då.
Däremot har mina erfarenheter i livet gjort att jag aldrig skulle kunna gå ut och fördöma homosexuellas kärlek. Aldrig. Jag förstår inte heller det enorma fokus som ligger på sexualiteten i dessa förhållanden i debatten. Är ett äktenskap inte mer än sex? Eller på parallellerna som dras till Pride.
Kommentarerna på den här bloggen är intressanta. Några hade jag inte publicerat på min blogg, men samtidigt är det naturligtvis så att en del säger mer om avsändaren än om den de riktar sig mot. De är avslöjande.
Vissa kommentarer förvånar mig stort, speciellt när de kommer från välkända. Själv har jag bytt politiskt parti ett par gånger. Men detta betyder inte att jag uppmanar människor att inte lyssna på socialdemokrater eller folkpartister. Att läsa att människor, som varit ytterst aktiva i ett parti, efter uteslutning spottar och häcklar det som sägs från partiet är lite konstigt. Ja, man skulle kanske till och med kunna börja fundera över trovärdigheten och bli rädd för vad som kan hända med en själv...
söt och rar
SvaraRaderaJag är bara en nyfiken lekman som inte kan så mycket, men det är väl ok att också ställa frågor?
SvaraRadera1) Har JESUS SJÄLV särskilt sagt att kvinnor ALDRIG får vara präster?
2) Jag har förstått att Paulus inte accepterade att kvinnorna UNDERVISADE men har han OCKSÅ sagt att de inte fick dela ut nattvard?
Nattvarden är ju en måltid och ingen undervisningssituation.
Bloggardag: "Och en del kommentarer vill jag att alla ska få läsa för att förstå argumentationsnivån, när det kommer till frågor om kristen tro och om Kyrkan."
3) Tycker Bloggardag att Paulus uppvisar HÖG ARGUMENTATIONSNIVÅ när han slänger fram detta som ett skäl för att inte tillåta kvinnliga lärare:
"13Ty Adam skapades först och sedan Eva. 14Och det var inte Adam som lockades utan kvinnan som lät sig lockas och förleddes till överträdelse. "
Här tycker jag att Paulus är rentav dum i huvet. Han drar ju alla kvinnor över en kam. Dessutom hur vet Paulus att det var Eva som åt först? Det var ju bara Adam, Eva, Ormen och Gud där. Vem var det som dokumenterade vad de här 4 hade för sig när inga andra människor ens var skapade?
En anonym en
Om det nu är så att Anden inte accepterar kvinnliga präster så måste Han ju ha skäl som Han kan redovisa. Eller tror Bloggardag att Gud har regler för reglernas egen skull, vilket skulle ju motsvaras av att människorna kom till för sabbaten. Har för mig att även världsliga jurister studerar noggrant sk förarbeten för att förstå vad som varit lagstiftarens syfte. Gör inte prästerna så? Frågar inte t ex Bloggardag ibland när han läser Bibeln: Gud vad menar du med det här? Eller läser han som det står oavset vad som står där. Det står också en massa hemska saker i Bibeln!
SvaraRaderaVill inte en präst förstå vad Gud MENAR med det han säger någonting? VAD exakt vill Gud förhindra när Han förbjuder kvinnorna tillträde till prästämbetet? (Om Han nu gör detså att det inte bara var Paulus som inte tyckte att kvinnorna ska undervisa?)
Vad skulle Paulus säga om att kvinnor skriver på nätet bloggar och diskuterar tro och därmed indidrekt "undervisar"? Skulle Paulus säga idag att kvinnorna ska tiga på nätet?
Eller kan det vara så att kvinnlig prästeri hotar manliga prästers identitet som de unika mänskliga varelserna som har rätt att vara präster. Man får inte längre vara speciell jämfört med kvinnor. Man ser kvinnan som någonting lägre och det är förnedrande att en kvinna får bli präst. Och så hittar man stöd i Bibeln och skyller på Gud för att ge legitimitet för sin hmm.. avundsjuka(?) Paulus kan haft detta problem när han skrev som han skrev.
Paulus kunde väl ha mänskliga brister för han var inte Gud utan en vanlig människa. F.d. förföljare av Kristus som sedan efter någon slags religiös upplevelse bytte åsikt. Han hade inte hängt med Jesus alla de år Han var på jorden.
Det är ännu märkligare med kvinnoprästförbud när det gäller nattvard för där om någonstans ska väl KRISTUS och ingenting annat vara den axel som allt annat snurrar kring.
En anonym en