Gudstjänstförberedelse

Det ska ju gudstjänstas i Falköping i morgon, som vi vet. Kanske är det bara jag som funderar över gudstjänstens scopus, dvs dess plats i tillvaron. Vilka är det som samlas för medmänsklighet och mot Jimmie Åkesson? För det står ju klart att gudstjänsten också har ett mot-fokus, just medlemmen i Svenska kyrkan Jimmie Åkesson. Riktigt vad han sagt, får man kanske inte helt klart för sig. Men den detaljen underordnas själva uppställningen. Och ingen tycks bekymra sig om demokratifrågan. Egentligen är det ju omöjligt att tysta folk i en demokrati med annat än sakargument.

Så hur är det? Jag satte mig i den varma bilen för att köra hem i tisdags eftermiddag. I SR P4, Radio Kronoberg, fick jag de lokala nyheterna om mejlbombning av Växjö kommun. Jag fattade föga men efterhand talades klartext. På Facebook hade en av kommunens timanställda lagt et inlägg av följande lydelse, och jag är docent så jag citerar korrekt: "Må gud skicka en riktigt blatte som kan knulla Jimmies fru och dotter så att dom kan bli gravida och sprida vidare blattebarnen till landet."

En svensklärare kunde ha synpunkter. Växjö kommun fick problem och frågan ställdes om den timanställda kunde få nya vikariat. Någon ville diskutera skillnad mellan privatliv och arbetsliv. Men är det inte demokratifrågan som blir viktigare? Vad är det för stämningar som nu piskats upp? Och blir plötsligt Svenska kyrkan uppbackare genom ett gudstjänstutbud som riktar sig till dem som står i samma protesttåg som den fromsinta som ber "gud" att sända någon som kan, ja, ni såg själva. Eller ska gudstjänsten inledas med ett skriftermål där all omänsklighet bekänns? För nog ska riksdagsledamoten och partiledaren Jimmie Åkesson räknas in bland medmänniskorna, eller?

Demokrati betyder debatt, fri information. Men Rädda barnen är rädda för Åkesson och ser till att Sverigedemokraterna utesluts när partiernas barnrättspolitik redovisas. Nu behöver jag inte bekymra mig. "Rädda barnen är väl närmast ett ansvar för dem som har skrämt dem", sa min skolkamrat redan år 1963. Men Rädda barnen motiverar sig med att deras värdegrund fundamentalt skiljer sig från SD. Hur vet man det? Och klart besked ges. Att vara aktiv i både Rädda Barnen och Sverigedemokraterna går inte ihop. Men Rädda barnen sägs vara en partipolitiskt obunden folkrörelse...

Det allvarliga nu handlar inte om SD utan om grundläggande demokratifrågor. 44% är kritiska till den förda politiken när det handlar om flyktingar. Det är en så hög siffra att det enda demokratiskt rimliga sättet att hantera den är att diskutera sak. Vilken grund finns för kritik? Vad är fördomar och vad är insikter som bottnar i något som faktiskt är problem? Vad har Svenska kyrkan att säga emot de egenrättfärdiga, de som gärna går på hojtargudstjänst för att stärkas i sin egen rättfärdighet? Det sista är en teologisk eller pastoral fråga, men inte så dum för det.

Nu är kyrkoherdens roll i gudstjänsten inte så framträdande. Equmeniapastorn predikar. Det kan man fatta. Lite reformert kristendom och aktivism alltså. Gudsstaten upprättas i Falköping! Är det just därför jag fattar att jag inte ska vara där? Eller är det för att jag kan skilja mellan demokrati och majoritetsdiktatur och därför inte är rädd för debatt och mån om valrörelser som öppna fora?