Förbönsansvar

I onsdags hände olyckan.
Ungdomspastorn Samuel Roberthson från Götene dog. Han har lämnat fru och barn. På ett ögonblick är hela deras liv ett annat liv och det finns kanske en god gemenskap omkring dem - men en förlamande känsla drabbas jag och många av. Och detta hade under andra omständigheter varit en trafikolycka som gått mig förbi. Jag läser inte Katmandu Times och trafikolyckor i Nepal har jag aldrig ägnat någon som helst uppmärksamhet. Jag kanske inte ens mer än flyktigt noterat rubriken i svenska tidningar. Jag fattar kanske inte riktigt informationen i The Himlayan heller. Står det bilen störtade 1000 meter nerför berget?

Jag kände inte Samuel. Men i bilen fanns också Håkan Sunnliden, som nu ligger på sjukhus i Katmandu. Bruten överarm men också en del annat så att han ligger i sträck och ska skruvas ihop. Hur är det med kotor?

Och hur är det med Håkan egentligen? Här vill det till att använda den resurs som heter bön och förbön - och det är ett privilegium att få tas i anspråk och tala med Fadern om alla bekymmer. I det inbegriper vi Samuel och hans familj - vi får be för allt, utan begränsningar - och för Håkan med familj.
Uppdateringar finns hos Jacob Sunnliden om jag fattat rätt. Det är också bra att veta för den som ber.