Framgången

Överklagandenämnden var enhällig. Domkapitlet  i Växjö fick bakläxa. Man kan uppfatta ett irriterat drag i beslutet. Överklagandenämnden har gett uttryck för att det ställs stränga beviskrav när det gäller ärenden av så ingripande karaktär som det här var fråga om, nämligen ett obehörighetsärende. Nämnden hänvisar till tidigare beslut från 2001 till 2011 och ger fem exempe4l på sådana markeringar. Domkapitlet borde förstått bättre.

Nämnden gör en bakgrundsteckning. Själva de avgörande raderna är dessa:
"Mor denna bakgrund konstaterar Överklagandenämnden att domkapitlet inte i detalj har underrättat Dag Sandahl om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom före sitt beslut och att han inte heller fått tid och möjlighet att förbereda sitt försvar mot denna anklagelse. Att det hade varit möjligt att i detalj formulera en sådan anklagelse framgår av utformningen av domkapitlets beslut. Förfarandet hos domkapitlet har därmed varit felaktigt. Detta förfarandefel kan med hänsyn till instansordningens princip inte läkas hos Överklagandenämnden.
Med hänsyn härtill ska domkapitlets beslut undanröjas  och ärendet återförvisa till domkapitlet för erforderlig handläggning."

Det finns alltså inget beslut mot mig. Undanröjt. Och det står klart att Överklagandenämnden håller med advokaten Karlgren och mig när vi hävdat att domkapitlet fört in nya anklagelser. Kritiken är betydande. Jag har inte fått veta vad jag egentligen anklagas för. Det som i domkapitelsbeslutet kallades "anmärkningsvärt och synnerligen klandervärt"! är en domkapitlets egen fabrikation, menar jag. Jag fick på denna deras fabrikation en skriftlig erinran. Och den finns alltså inte mer!

Vad händer nu? Domkapitlet får börja om. Det kan ske på lite olika sätt. Enklast är kanske att ta upp saken muntligt och reda ut ett och annat. Annars får domkapitlet sända över en anklagelseakt som får besvaras och det tar sin tid. Till sist fattar domkapitlet ett beslut - samma eller något annat. Blir det samma, har det förlorat sin fräschör och domkapitlet måste nogsamt visa att det finns grund för anklagelsen, dvs kapitlets fabrikation att något "indikerar" en koppling mellan Antje Jackelén och det gamla Nazityskland". Domkapitlet skriver så. Det kommer inte att bli helt lätt. Det ska inte vara lätt heller när kyrkopolitisk justis granskas. Men käftsmällar av det här slaget bör ett domkapitel passa sig för. Överklagandenämnden var enhällig och där sitter i den nuvarande konstellationen uppenbart kompetenta ledamöter. Det kan bli intressant framöver, som det alltid blir med folk som kan tänka principiellt och inte ser som sin uppgift att uppträda som systemförsvarare.

Om det blir ett annat beslut, t ex att målet skrivs av eller jag frias, blir det en än mer markerad prestigeförlust. Då kanske vi ska fråga nomineringsgrupperna om de vill byta besättning i Växjö domkapitel. Vad ska präster och diakoner säga när diakonen som de valt i ett av sina första beslut drabbas av Överklagandenämndens beslut.
Vill någon avgå frivilligt?
Och vad med biskop Johansson  och domprosten Pettersson - för att inte fråga om juristkompetensen, för det är väl den som får mest stryk av alla!!! Det var tre jurister som deltagit i ärendets behandling: lagmannen Charlotte Brokelind, rådmannen Bengt Johansson och stiftsjuristen Anna Kämpe. Jag antar att Överklagandenämndens beslut innebär att nämnden håller med advokaten och mig att saken handlar om ett grovt rättegångsfel.  Jag kom att tänka på den klassiska frågan: "Vem är det som  har Guds Ord framför sig, lagen bakom sig och folket omkring sig men inte vet vad som är rätt? Domaren."

Tror ni nu att jag är så lumpen att jag ser belåten ut?
Självfallet.
Var det Jesus som i Bergspredikan sa: "Egen framgång är guld värd, men andras motgång är inte heller att förakta." -? Jag har letat lite hos Matteus, men hittar det inte. Nu ska man inte jaga citat, för detta är inte en avhandling utan en pigg, käck och munter blogg. Om Jesus inte sagt det, kan vi väl enas om att han borde ha sagt det?