Jag godkände inte en kommentar men jag återger den gärna för den beskriver hur de kristna kunde se på Hitler och nazismen före maktövertagandet och flera år därefter.
"Den gamla nationalsocialismen eller nazismen var en försvarsreaktion mot kommunismen och dess fruktansvärda brott mot mänskligheten. Utan kommunismen hade det inte uppstått någon nazism. Hitlers Tyskland var i praktiken det enda land som stod emot Stalins planerade utrotningskrig mot Europa. Det kan vi tacka Gud för."
I sak är det mesta fel. Inte att många kristna väl visste om de medkristnas lidande i Sovjetunionen och att de då kunde sätta sitt hopp till nazisterna. Hitler var dock katolik och de tyska protestanterna dröjde med att samla sig till motstånd. Minns också att när Bekännelsekyrkan organiserade sig efter mötet i Barmen 1934 så var det inte alltid en framgångssaga. En av Bekännelsekyrkans präster sa mig: "Vi var bara nitton." Jag minns inte vilken landskyrka han tillhörde. Men perspektivet var en tankeställare. Så mycket populärare blev Bekännelsekyrkans präster efter kriget. Det hade dock funnits någon anständighet i Tyskland. Samma lätt tvehågsna hållning kan jag inta i förhållande till Dietrich Bonhoeffer och hans familj. En uppsättning släktingar var officerare i anfallskriget mot Sovjetunionen. Men vem vågar döma? Vilka var alternativen?
Nu organiserades inte NSDAP som något annat än ett högersocialistiskt parti. Håkan Arvidssons nya bok Europas revolutioner (Carlssons) är värd att läsa. Och Stalin hade nog inga anfallsplaner för att utrota Europa. Saken var värre än så, ideologiskt styrd. Stalin väntade på att det ruttna äpplet helt enkelt skulle falla och kommunismen nå herraväldet i Europa, dömt till undergång med kapitalismen som det var. Däremot behöver vi förstå hur kortsynt Versaillefreden var. Denna fredsuppgörelse med de stora skadeståndskraven ledde till nästa krig - och den som så vill, kunde argumentera, menar jag, för att första världskriget inte tog slut förrän 1989. Osagt vad som sker i Ukraina, förstås. Ont föder verkligen ont. Om detta borde de kristna klarsynt kunna säga en del.
Nazismen är en förbrytelse mot mänskligheten och ingenting att tacka Gud för. Vad samtidens huliganer egentligen står politiskt går knappast att analysera. Vilket samhälle vill de ha? Ett korporativt? Om de bara vill ha rasrena svenskar i Sverige, får de uppenbara problem men nazisterna i Tyskland var inte bara långa, blåögda och blonda så lite blandning kanske accepteras. Tills vidare håller jag före att nazister ska de inte kallas. Nazisterna i Tyskland hade en tanke vad de ville och organiserade huliganer för sitt syfte. Huliganer kan inte ensamma organisera något. De vill slåss - fotbollen som sammanhang eller någon manifestation kan kvitta lika. Den för demokrater viktiga frågan är förstås hur det svenska samhället hamnade här. Var det när folkrörelserna tog slut och politiken alltmer professionaliserades som det politiska utanförskapet kom till och var det när Högern blev centrum i Mittens rike som de som verkligen är höger, blev vilsna?
Att nazismen har en bestämt socialt sammanhang som förutsättning, ska man nog påminna sig. Finns de förutsättningarna i dagens Sverige? I så fall säger det mindre om nazisterna och mer om vårt land. Får jag också påminna om min vän prosten Jan Frithiof som i folkskolan i Vaggeryd - det måste ha varit 1954 eller 1955 - hörde sin fröken säga till klassen: "Säga vad man vill om Führern, men det var en bra karl."
Apropå ingenting: I dag är det kyrkostyrelse i Uppsala. Sammanträdet är avkortat med 2-3 timmar. Finns det verkligen inga överläggningsämnen? Nej. och inga skrivelser till kyrkomötet annat än formalieskrivningar.
Styrandet av Svenska kyrkan lever upp till en Rotarylunch i Kalmar, det ätande som av prosten Pehr (fast det var för 25 år sedan och preskriberat) kallades "dyrt och dåligt". Men de flesta tycks se nöjda ut. I varje fall i Kalmar. Själv är jag i sammanhanget den uslaste representanten för Frimodig kyrka. Jag skulle just denna måndag platsa bättre som representant för Missmodig kyrka.
Luther skrev en mycket livad skrift med titeln Wider Hans Wurst. Undrar om han hade skrivit Wider Conchita Wurst om han levat idag. Eller möjligen snott melodin och skrivit en psalmtext till den?
SvaraRaderaGAF
"Den för demokrater viktiga frågan är förstås hur det svenska samhället hamnade här?" Läser man Roland Huntfords bok "Det blinda Sverige" (1972) så inser man att Sverige av idag är ett korporativt samhälle statt i upplösning. Huntford kunde se verkligheten bakom fasaden därför att han inte var född in i det korporativa samhälle han beskriver, utan hade friska ögon att se med. Jag vill hävda att dagens kris inte är möjlig att förstå utan att förstå vilket samhälle Sverige var fram till 1975 (ett år efter att tvångssteriliseringarna av oönskade element hade upphört), då det utan demokratisk debatt bestämdes att landet skulle bli mångkulturellt. Därmed började sågen gå i den gren man satt på. Sverige har aldrig varit ett "öppet" samhälle, och är idag mångkriminellt, inte "mångkulturellt". Mellan resterna av en korporativ byråkrati som slår vilt omkring sig och allsköns kriminella element som medierna förskönat till politiska idealister går demokratin mot sin undergång på ett sätt som närmast motsvarar tyskt 20-tal. Jag är sverigedemokrat och kämpar för demokratins sak i en historisk situation där alla politiska krafter går i en antidemokratisk riktning. Nu, precis som då. Och jag gör mig inga illusioner om hur det kommer att gå, men jag vill inte stå svarslös den dag mina barn frågar mig vad JAG gjorde den gången. /Stefan Borg
SvaraRaderaHuntford skriver 1971 om Svenska kyrkan (Det blinda Sverige, s. 138): "Kyrkan må i Sverige ha mist sin religiösa betydelse, men sin politiska funktion har den delvis kvar. Den tar sin plats vid sidan av ABF, fackföreningarna och övriga korporativa enheter, vilkas syfte är att bevara ett grepp på befolkningen:" Huntford trodde att den dag kyrkan skiljdes från staten skulle den befrias från sin politiska funktion...
RaderaDu tvekar att kalla huliganerna för nazister. Jovars. Det stoppar diskussionen. Vi reagerar med aphjärnan:
SvaraRaderaNazister ska man inte argumentera med. Dem ska man utrota (ausrotten!).
(Men nog hade det varit intressant med en paneldebatt med Hitler?)
LG
Ett icke så litet problem hade varit, att diktatorn inte bara var ytterst slug. Han kunde också vara charmig, lite blyg, munter och vinnande. Ännu värre hade han vett att vid behov spela på de strängar som behövdes för att vinna tillit och beundran. Han hade inga hämningar mot att provocera och uttala sig skarpt, men kunde då det passade sig i rätt sammanhang visa upp en diskret, borgerlig charm. Kompromissande var för honom lika lätt som det kompromisslösa. En social osäkerhet hämmade honom i vissa kretsar, men övertygade likväl många, att man här hade att göra med "den lille mannen", driven av patos och idealitet i en värld av idel cyniker.
RaderaOm alltså i paneldebatten en i vår tid förankrad, likartad, begåvad personlighet med 10-20 års erfarenhet att i central position hantera politiska debatter och massmedia hade ställt upp, är det inte så gott att veta hur debatten avlöpt.
Han hade kanske burit regnbågsmärket och varit Palestinavän?
M Gunnesson
De två avslutande små kommentarerna i bloggen är lysande i sin analys av det svenskkyrkliga systemet på riksnivå. Dyrt, dåligt och inget väsentligt att avhandla.Rimligtvis kommer det att överges av stiften, storpastoraten och prästerskapet. Fast politikerna, särskilt s och c kommer att hålla fast.
SvaraRaderaOm man är född mitt under brinnande krig inser man lätt att nazismen är det mest ondskefulla som någonsin har funnits. Naturligtvis har jag inga personliga minnen av själva krigshandlingarna men väl av de vuxnas reaktioner. Och visst minns jag kalla kriget, rädslan för kommunismen och hur vi småpojkar i sandlådan på fullt allvar diskuterade vår skyldighet som män (!) att skydda våra mammor mot ryssen. Medan kommunism är ett mycket gammalt ord med kristet ursprung (många kristna begrepp börjar med kom-), vilket kan betyda lite av varje (men som politisk begrepp står för sovjetkommunismen), är nationalsocialismen som både begrepp och föreetelse liktydigt med den tyska nazismen och dess direkta efterföljare i nutiden.
SvaraRaderaDärför ska man inte blanda ihop nazismen med vare sig kommunismen och andra former av vänsterextremism eller med fascism och andra former av högerextremism. Och naturligtvis inte med den civiliserade höger, som många gånger utifrån en konservativ ideologi har ridit spärr mot såväl kommunism som nazism. Vilket absolut inte får förtigas.
Och som, när man tvingades välja vilken regim som skulle bekämpas först valde att bekämpa nazismen – i samarbete med sovjetkommunismen. Tänker på Winston Churchill och den engelska högern. När vad som helst kallas nazist kan vem som helst ansluta sig till nazismen i tron att det är ett politiskt parti, vilket som helst. Detta blir komplicerat när nazismen uppträder bakom en oklanderligt demokratisk fasad.
Men har inte kommunismen tagit livet av fler människor än nazismen hann med under sin korta tid vid makten? Och är inte kommunismen därigenom ännu farligare och ännu mer ondskefull? Vad som är farligt är en politisk bedömning, men givetvis är det mest ondskefulla också det farligaste, om det inte finns motkrafter. Vad ondskan är, är en teologisk fråga. Hur räknar vi?
En miljon döda av en befolkning på sex miljoner under röda khmerernas tre år vid makten i Kambodja, innan pogromerna stoppades av det kommunistiska Vietnam, som skickade in sin armé. Röda khmerna uppträdde otvivelaktigt som en vänsterextrem rörelse, vad som än kan sägas om deras mål att återupprätta det medeltida khmerväldet. Var detta syfte i sig ont eller bara en orealistisk idé, som drevs igenom med all ondska som kunde uppbådas?
Under nätterna lyssnar jag på nyhetssändningar från hela landet. Jag kände till att en ytterst märklig rättegång hade inletts vid Västmanlands tingsrätt. Aldrig tidigare har (mig veterligt) ingen svensk åklagare yrkat så stränga straff för vänsterextrema våldsdåd. Varför? Svaret fick vi alla i Uppdrag Granskning i förra veckan. Under 18 månader har samma kriminella gäng, Revolutionära fronten, som huvudsakligen härjar i östra och västra Mälardalen, stått för 95 % av alla politiska våldsdåd i Sverige. Men är motiven verkligen politiska, eller är det en påklistrad fasad för att tigga stöd från den civiliserade vänstern?
Slutligen. Fascismen (som samlingsbenämning för en mängd högerextrema rörelser i början av 1900-talet) var en reaktion mot den då nya och relativt oprövade demokratin, och dess många tillkortakommanden och handlingsförlamningar.
Man saknade det kungliga eller kejserliga enväldet. Den var ett historiskt misstag, som fick ödesdigra konsekvenser. Men bestod huvudsakligen av civiliserade människor, som egentligen inte ville något ont. Men det var starkt auktoritära rörelser, som brutaliserades snabbt när den möttes av motstånd från demokratins försvarare. Här ser vi en väsentlig skillnad mellan kommunism och fascism å ena sidan och nazism å andra sidan. Om de förstnämnda kan vi säga ”De ville så väl, men det blev så fel”. Om nazismen finns inget gott att säga. Dess syfte har varit ont från första början.
Det finns en påtaglig skillnad mellan nazism och kommunism. Nazismen tar död på människor i andra folk (och raser). Kommunismen tar död på människor i sitt eget folk.
Radera+Göran, den skillnad du pekar på ska inte överdrivas. I fråga om terror mot verkliga eller förmenta motståndare i det egna folket darrade nazismen inte på manschetten även om man bortser från tyska medborgare av judisk börd. Redan före krigsutbrottet medförde politiskt motstånd direkt fara för livet antingen i Gestapos händer eller som ett led i SS:s fostrande verksamhet i koncentrationslägren. När kriget var ett faktum kastades all hänsyn överbord. Folk avrättades på löpande band för regimkritik och mot slutet av kriget när nazitopparna visste att kriget var förlorat blev terrorn mot egna folket närmast besinningslös. Mobila ståndrätter for omkring och avrättade folk summariskt utan någon rättslig prövning att tala om.
Radera"Genom sitt anfall räddade Hitler Europa från en säker undergång".
SvaraRaderaDen exilestniske författaren Jyri Lina säger i sin bok "Världsbyggarnas bedrägeri", att i estniska skolböcker står att det nationalsocialistiska Tyskland med sitt anfall förekom Sovjetunionens planerade anfall mot
Tyskland. M. Laar: "Historia för årskurs 5", Tallin 1997.
Historikern Mart Laar är identisk med Estlands fd. premiärminister.
Detta förklarar de tyska armeérnas enorma framgångar i början av "Operation Barbarossa", då man förekom Sovjetunionens planerade anfall med endast två veckor.
Det finns också en bok med titeln "Stalin's War of Extermination 1941-45" av Joachim Hoffman.
Se även "The Icebreaker" av Viktor Suvorov
Böcker som inte är översatta till svenska.
Det som sker i Ukraina idag kan i någon mån ses som en parallell till vad som skedde i Polen 1939 och vad som tvingade Hitler att ingripa militärt, nämligen massakrer på tyska cicvila i Polen. Något liknande harsker nu i Ukraina. Källa "Russia Today" m fl.
/ Lennart Carlsson
Intressant historieskrivning. Föga trovärdig.
RaderaRiktigt "ding-dong historieskrivning"! Om Röda Armen hade varit rustad till angrepp mot Tyskland (minus två veckor) så hade Wermacht aldrig kommit ens till Kiev.
RaderaMassakerna på tyskar är klassisk brunskjorterevisionism - jag anar att du är en simpel stollig nazist, Lennart?!
/Antony
Jag tror på min källor. Ni tror på segrarmakternas propagandistiska historieskrivning, vilket står er fritt.
SvaraRaderaMen Tyskland var inte rustat för krig varken 1939 eller 1941. I första fallet var det av humanitärt nödtvång. I Polen fick tyska stridsvagnarna slut på bränsle och Sovjetunionen hindrade ett tyskt nederlag genom att invadera från öster först tre veckor senare.
Något om situationen för tyskar i Polen 1934-39 : http://www.wintersonnenwende.com/scriptorium/deutsch/archiv/bierschenk/dvp00.html
I juni 1941 stod massiva sovjetiska styrkor, 178 divisioner, grupperade till anfall, inte försvar. Tyskarna hade den bästa underrättelsetjänsten och hann slå till först med 200 divisioner. Hitler vågade angripa tack vare det lilla Finlands framgångsrika kamp mot övermakten. Det blev Europas räddning.
Om detta gör mig till "nazist" så bjuder jag på det.
/Lennart