Fjärrstyrning

Jag vet inte om jag måste vara tydlig - för det borde gå rätt lätt att se vilket tema jag driver: Kyrkans frihet. Jag ser det som den ekumeniska rörelsen varnade för - en totalitär demokrati där någon tar makten över våra tankar och vi fjärrstyrs. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har väl den kontrollen varit - kunnat vara - så enorm som nu. Överstarna Salander och Olofsson hävdade att jag måste läsa boken om Snowden, som just kommit. Jag gör det. Orwells bok 1984 eller Boyes Kallocain blir referenspunkter.

Det måste vara ett ansvar för de kyrkokristna att återkommande granska vilken agenda som söker sin arena i det kyrkliga och vilka slagord som upprepas som vore de egna tankar men egentligen är reflexer av vad andra vill att vi ska säga. Det är här som hbt-rörelsen blir intressant. Den agerar som normförändrare och, självfallet, som normsändare. Svenska kyrkan tycks attraktiv i sammanhanget (vilket antyder en potential Svenska kyrkan har men inte längre använder för sitt specifika utan låter andra använda). Varje kyrka har ett budskap - sitt eget eller någon annans.

Till fjärrstyrningen hör att tankar produceras och distribueras till oss i massformat. Samma ikoner lyfts fram i skilda sammanhang. Samma teman möter i olika fora. Bok, artiklar, intervjuer och så festivaler och manifestationer.

Om någon - OM - kommer att skriva historien om Svenska kyrkan i min tid och analysera hur Svenska kyrkan blev spelplats för andras repliker och intressen, blir det nog en rätt förfärande läsning om sådant som steg för steg hände i vår tid utan att särskilt många märkte det. Så fungerar fjärrstyrning. Det blir en vana och vanan har en normerande makt, Bakom den vanan finns en annan och annans - norm. Det är det som är själva poängen med att vara normkritisk - att helt enkelt leverera en annan norm bär den gamla är ifrågasatt och sedan undanröjd.

Ibland blir fjärrstyrningen komisk. Som det där med hbt-certifieringen, som kommer att kosta mycket och som RFSL inte kan/vill sköta eftersom RFSL:s ståndpunkter inte är Svenska kyrkans. Då skulle många hjärtans tankar bli uppenbara, kan man tänka! Men bara momentant. Någon kommer att flytta sig, adaptera sig. Guess who!

Jag läser vad en kontraktsprost i Göteborgs stift har att anföra: "Jag tror att det är bra om jag som kontraktsprost håller samma linje som Svenska kyrkan i övrigt gör. ( normering, DS) Vi ska vara en aktör som står upp för människors lika värde (ideologisk målsättning med rötter i franska upplysningstiden! DS) och ju bättre och tydligare vi kan göra det som kyrka desto större trovärdighet har vi också i vår grundläggande uppgift - att sprida evangeliet." Nu tänkte nog kontraktsprosten att han fick ihop ekvationen. Fick han det? Eller vände han resonemangen, lät sig fjärrstyras utan att själv upptäcka hur och än mindre inse varför?

I fornkyrkan fanns en helt annan medvetenheten om det annorlundaskap tron ledde till. Det var detta annorlunda som lockade människor då. Det är likadant nu. Det är inte vår kyrkliga Gleichschaltung som visar sig vara en framgångsväg utan de heliga hemligheterna. Det är på sitt sätt också en fjärrstyrning fast med den skillnaden att här möter genom sekler det evangelium mig, som kommer mig allra närmast. Det jag djupt i min mänsklighet anat och alltid längtat efter.

Ni undrar kanske hur det går i Birgittakyrkan. Länsstyrelsen håller med: "Länsstyrelsen befarar nu att kyrkans sammantagna kulturhistoriska värde är hotat. För att kyrkan ska återfå det höga kulturhistoriska värde den har krävs att åtgärder vidtas." Kollektautomaten utgått eller får ett speciellt utformat chassi men domen är  klar "Torde alltså utgå." Hur går en automat ut? kan man undra. Bort ska ambo, kredensbord och notställ. En pelare har "belamrats" och ska rensas. Ny belysning utomhus. Länsstyrelsen har 24 punkter på sådant som ska åtgärdas. Och så ska predikstolen letas fram. Det tror jag inte går. Jag tror att dåvarande komministern befallde att den skulle destrueras. Antingen kördes den till tippen eller eldades upp efter några års förvaring i kyrkladan. Det är bara att beställa en ny, som församlingen inte behöver och som prästerna inte vill använda.

Vad ska man säga om Birgittakyrkan, där människor blev så  glada över att deras kyrka, byggd 1975, var så fin att den blev kulturminnesmärkt. Man ska säga: Den som vill bevara sitt liv, ska mista det. På något sätt illustreras också här bad som händer när Svenska kyrkan blir arena för en annan agenda. I det här fallet arkitektens - och därefter kulturens,. Inte kyrkokulturens utan länsstyrelsens, statens. Och detta ska kyrkoavgiften gå till.

Är det inte nu så få som går i Birgittakyrkan att en stängning av huset kanske skulle övervägas? Tre generationer har haft glädje av kyrkan. Gott nog. Stadsdelen har förändrats. Den gamla generationen är borta. De som fostrades där under de lysande åren är nu kring 60 och förhoppningsvis kyrkligt aktiva på andra håll. Ett kyrkorum som inte får leva ska man helt sonika låta dö. Det kallas och är barmhärtighetsmord.