I Falköping grät flera människor som var i kyrkan för att fira en gudstjänst för medmänsklighet. Det var väl inte bra - och lätt obegripligt varför ett saktema utlöser en känslostorm. Tydligen var några sverigedemokrater med också. Men då var det väl inte möjligt att manifestera mot dem efter gudstjänsten. Blev det ingen manifestation? Eller firar man först gudstjänst och går sedan ut och manifesterar mot somliga?
Men känslolägen blir det lätt i det kyrkliga.
Frågan ställdes hur det blir om Kyrkan gör något som Herren säger emot. Svar gavs på lite olika sätt. I en bloggkommentar kom så anklagelsen kom för rigiditet och en hel del annat. Sakargumentet var ett majoritetsargument. Majoriteten har rätt. Beslutet är fattat och ska följas. Ni är en krympande skara och prästerna som utgör flertal, har rätt. Då är det till att hålla sig okunnig om både demokratins gränser och den komplicerade frågan om Kyrkans ämbete. Jag tror inte at riksdagsbeslut utan vidare är att tolka som gudomliga. 1957 års kyrkomöte avvisade det förslag som riksdagen antog varpå ett nytt kyrkomöte kallades in för att fatta ett annat beslut - CA Hesslers bok Statskyrkodebatten (1964) var för mig omskakande läsning när jag var tonåring. Läs den! Beslutet 1958 är sådant att det på punkt efter punkt kan ifrågasättas. Och Klas Hanssons nya avhandling ger ett återkommande besked. Ärkebiskoparna ville inte på nytt ha upp debatten om ämbetet. Varför inte, tror ni? Och vad ska man säga när prästutbildningen går förbi konfliktfrågan och etiketterar den som en "icke-fråga". Hur trovärdig blir då den präst som är för reformen - om grunden för ställningstagandet egentligen inte finns?
Då kan man gå på vad Margot Kässmann sa - i Dagen, tror jag - att Luther var för kvinnliga präster och biskopar. Varför säger hon så? Han sa ju tvärtemot. Den Helige Ande tillåter inte det. När det upprepat blir fel i en fråga, fruktar jag att det är något fel. Tänk om det är det - tänk fritt, utan att frukta konsekvenserna! Ämbetsreformen vilar på svag grund. Invändningarna röjdes inte undan. Undra på att det blir problem - och tid för känslolägen. Den fråga vi borde ta upp är förstås frågan vad en präst är och gör. Det är frågan om vad Gud menade genom att inrätta ett prästämbete. Kan vi veta det eller har Gud lämnat oss i ren okunnighet? Det är också en knäckfråga att ta sig an. Den handlar om uppenbarelsen. En poäng för Luther var att vi faktiskt får besked av Gud. Det borde vara ett påstående som också resulterar i ett känsloläge.
Docent Sandahl kräver ofta belägg och förmåga att läsa text. Likväl påstår han vad Dr Luther sagt, men nämner inte med ett ord att Dr Luther, skall ha sagt att prästvigda kvinnor var fullt möjligt om ingen man var närvarande utan endast kvinnor och barn. Det betyder sålunda att validiteten inte hänger på könet, och att begränsningen hänger samman med kontexten. Därmed inte sagt att Dr Luther hade rätt, men om nu Dr Luther skall åberopas så bör väl klargöras vilken Luther? Btrf de många Luther torde Dr Sandahls Luther vara en bland många, men vad den egentlige Luther ansåg eller ej, är en stor fråga, höljd i en dimma, som bloggaren brukar minst lika bra som de han kritiserar. Något annat är inte att vänta. Det ligger i sakens natur. Säga vad man vill om de romerska katolikerna men byter gubbe gör de i allafall. Här verkar mer gubbarna byta fot, lite hipp som happ. Nåväl, som barmhärtig mot gamla skall jag inte avkräva Dr Sandahl mer stringens men starkt uppmana, skriv fler böcker, helst lite oftare. / Magnus Olsson
SvaraRadera"Den Helige Ande tillåter inte det"!
SvaraRaderaMilda makter, får man väl säga, vilket argument! Och tala om att ha koll.
Visst, Den Helige Ande kan man skita i. Han har ingen koll. Eller?
RaderaElisabeth: Den Helig Ande kan man tyvärr utnyttja för sina egna syften och hänvisa till Den Helige Ande, då man inte kan bevisa vad Anden tillåter eller inte tillåter.
RaderaOch den Helige Ande har nog koll - men har den som uttolkar Anden det?
Annas synpunkt blir ofta det avgörande problemet med teokratiska - eller för den delen "vetenskapliga" - och ibland även demokratiska beslutsordningar. De kokar ned till VEM eller VILKA som uttolkar Guds vilja, Vetenskapen eller rent av Folkets Vilja.
RaderaOberoende, ömsesidigt kontrollerande och balanserande maktsfärer rekommenderades redan av Montesquieu. SvK skulle må väl av dylika. T ex en oberoende läronämnd och en oberoende juridisk apparat utanför pastoratens och domkapitlenas kontroll. Kanske främst ändå, ett oberoende biskops- och prästämbete av katolsk modell. Möjligheten att köra över minoriteter från den politiska majoritetens sida, vore då rimligen minimerade.
KJ
BOD har lärt oss att demokratiska beslut gäller över Guds Ord. Om du säger emot föraktar du både demokratin och de valda.
SvaraRaderaEgentligen är det hela ganska enkelt. Jesus visste givetvis vad som skulle komma att hända i ämbetsfrågan. Trots det sa han varken att ”kvinnor kan bli präster” eller ”kvinnor kan inte bli präster”. Däremot agerade han. Han utsåg enbart män till apostlar fastän han mycket väl kunde ha utsett även kvinnor. Det fanns gott om fromma kvinnor i hans närhet och Jesus gjorde sig ju inte precis känd för att vara mainstream.
SvaraRaderaVad leder då detta till? Jo, när vi inte har något uttalande från Jesus gör vi klokt i att göra på samma sätt som han gjorde. Därav följer att bara män kan bli präster. För att ändra på detta krävs mycket tunga teologiska argument som har sin grund i Skriften och det är den som tror att kvinnor kan bli präster som har att plocka fram dessa argument. Så har ännu inte skett. (Majoritetsbeslut och jämställdhet är icke-argument i denna fråga.)
Varför uttalade sig Jesus inte i frågan, kan man undra. Det hade ju gjort det hela så mycket enklare för oss. Tja, kanske för att pröva vår vilja att lyda och följa Jesus. Att göra som han gjorde och inte tro att vi vet så mycket bättre, kanske.
Elisabeth! Vi har dock indirekt ett Jesusord i 1 Kor. 14, där Paulus hänvisar till "Herrens bud". (Paulus har dessutom andra argument: "som lagen säger", "överallt i de heligas församlingar", "det passar sig inte" – hans bedömning är väl begrundad.) Jesu (citerade) ord går samman med hans handlande (att han bara utsåg män till apostlar)!
RaderaElisabeth:Så lätt det är att vända ditt resonemang mot dig själv! Vi som är för kvinnliga präster tycker dels att ni inte har ett enda "tungt teologiskt" argument, och dagens om vad Anden tillåter var bland de allra sämsta. Samt ger vi argument hela tiden som inte har med jämställdhet att göra, men då slår ni dövörat till och påstår sådana saker som du just gjort eftersom argumenten inte passar er världsbild (eller Gudsbild om man så vill).
RaderaMen vad spelar det för roll att det fanns gott om "fromma kvinnor" i Jesu närhet? Inte ens i dag kan kvinnor riskfritt leva på vägarna och sova ute så hur skulle de kunnat de på Jesu tid när de inte ens "ägde" sig själva? Det var sannerligen inte riskfritt för männen heller, de riskerade att dö och dödades för sin tro, men det ingick nog inte i Jesus plan att att hans anhängare skulle bli våldtagna och dödade innan de ens hunnit öppna munnen och förkunna ett enda ord.
Ja man kan verkligen undra varför Jesus inte uttalade sig i frågan. Jag tror att hans handlingar var svar nog, men tolkar dem på ett helt annat sätt än du. Jesus diskriminerade ingen, förbjöd aldrig någon något p g a hennes kön och gjorde inte skillnad och så tror jag att han vill att vi ska leva i dag också.
Tack, Göran, för kompletteringen! Visst är det så.
RaderaDen s.k. "ämbetsreformen" i Svky var ett resultat av 400 års erastiansk kultur samt modernismens angrepp på en svag protestantisk teologi om ämbetet.
SvaraRadera1958 kommer också att markera början på det slutliga avkristnandet i Svky, där vi snart kan skönja ett ytterst fåtal kristna församlingar bland de rykande ruinerna!
/Antony
Återigen dyker det upp - nu i bloggpappans/dirigentens ord och ton: det för den lilla samstämmiga kören motbjudande ordet majoritetsargument.
SvaraRaderaLåt oss då kort bena upp skeendet från det aktuella kyrkomötesbeslutet till dagens kyrkoordning och dess (så gott som alla) teologers reservationslösa acceptans av att - som FI brukar säga i valpropagandan - halva mänskligheten också skall ha tillträde till prästämbetet.
Kyrkomötesbeslutet är bekant: dirigenten Dag har berört det många gånger här. Därefter har olika beslut fattats, vilka så att säga har plockat bort fortfarands hindrande stenar från en full acceptans av kvinnoprästreformen. Diskussionerna har varit många och delvis hårda på flera kyrkomöten - Dag har varit en av de främsta aktörerna i dem - vilka dock alltid med accelererad tydlighet har slagit fast vad det ursprungliga kyrkomötetsbeslutetet innebar: ingen väg tillbaka men tydligafre sikt framåt. Parallellt härmed har också kvinnor i andra länders kyrkor fått tillgång till ämbetet utan veterligen de konvulsioner, som utlösts från kvinn oprästmotståndarna i Sverige.
Där har således Dags och hans körs argument inte tagits ad notam, trots att Bibeln och dess texter veterliogt är desamma.
Låt oss också slå fast det som jag påpekat i dessa kommentarspalter flera gånger, nämligen att landets förkrossande majoritet av präster och teologer inte har funnit bärande texter eller argument MOT kvinnors rätt att få beträda predikstolen.
Ej heller, förstås, läronämnden! Följaktligen har kyrkomötets förkrossande majoritet signerat nuvarande ordning.
När den lilla men förvisso ingalunda tysta skaran av opponenter argumenterar, återkommer alltså den kritik, som säger att man inte kan rösta om Guds ord. Det står över allt annat. Rätt så. Men KM har faktiskt röstat om ordningen med kvinnor som präster. Och vilket är kyrkans högsta beslutande organ? Jo just KM.
Vilket organ skall annars fatta beslut om kyrkans görande och låtande, om inte KM skall göra det?
Så långt alltså den faktiska händelseutvecklingen. Återstår då att - utifrån verklighetens dissonans i doakören - granska dagens kyrka och körargumentet att prästvigda kvinnor inte är präster (ett vågat påstående, som därtill är kränkande mot alla som vigts till präster). Jag har efterlyst vad kvinnorna i så fall är, om de inte är präster. Inget svar. Nu måste jag också resa frågan vad de manliga prästerna är? Ty de kan väl inte - enligt ovanstående logik - vara präster, när de (enligt kören) har låtit sig vigas i en kyrka, som accepterar kvinnliga präster.
Slutligen landar vi också då i spörsmålet om alla biskopar och nästan alla landets präster har fel i sin teologiska tolkning medan doakören har rätt. I så fall är det ju allvarligt för kyrkan.
Sammanfattat altlså på detta sätt: KM fattar alla avgörande kyrkobeslut. Då måste majoritetsprincipen gälla. Vad skall annars vara rådande?
Läronämnden (biskoparna) och nästan alla landets präster har inte funnit avgörande argument MOT kvinnliga präster! Eller har de, helt sonika, struntat i och negligerat argumenten? Då är det också allvarligt.
Slutligen uppkommer då den naturliga frågan om en liten grupp teologer, ehuru vältalig, envis, stridbar, dogmatisk men föga ödmjuk, har absolut monopol på den yttersta teologiska sanningen med konsekvensen att säga stopp till kvinnan, då hon - fylld av vilja och längtan att vara Guds tjänare i predikstolen och vid altaret - inget hellre vill än att vigas till präst?
Vem svarar ja på den frågan`?
BENGT OLOF DIKE
Ett bra försök, men du friserar verkligheten. De läromassiga invändningarna har varit många både innan 1958 och efter. Du har uppenbarligen inte läst bibelkommissionens sågning.
RaderaDu verkar heller inte vara bekant med vad som hänt i övriga kyrkor i Borgå-gemenskapen, inte heller verkar du vara bekant med utvecklingen i TEC i USA.
Men du vill stå med majoriteten och känna den tryggheten. Våga utmana den och sök sanningen. Hitler kom till makten genom demokratiska beslut, det var folkets vilja!
Jag för min del är inte beredda att avlägga den sekulära ideologins trosbekännelse "allt makt utgår från folket", för jag är viss om att all makt utgår från Gud. Alla människor försöker inte sträva efter att förvalta den inför Guds ansikte och de många lögnerna och sveken som ackompanjerat ämbetsreformen tyder inte på att dess förespråkare är ärliga inför Gud och människor. Jag kan ha fel på den punkten, men vittnena är legio.
Sedan har du fortfarande inte svarat på frågan med vilken legitimitet sekulära partier beslutar om kyrkans lära. Om du verkligen vill ha svar på dina frågor och inte bara basunera ut dina egna bekännelser till folkviljans överhöghet över allt annat så uppmanar jag dig allvarligt att svara på frågan!
Rudbeckius
Bengt Olof! Den fråga som skaver i Svenska kyrkan är primärt inte om de som misstror ordningen med kvinnliga präster har rätt i sak, utan om de har rätt att finnas.
RaderaDet känns som om BOD är på nåt sätt förvänt klarsynt i sin kommentar här. Läs ordentligt så får ni se./ M
RaderaEtt memento i BODs framgångssaga för nyordningarna är ju att förespråkarna för ämbetsreformen var i minoritet 1957. Hur hade det gått om majoriteten den gången varit lika skoningslös som majoriteten 1982?
RaderaHur hade det gått om den socialdemokratiska regeringen hade låtit bli att lägga sina fingrar i blöt? På 50-talet? 1978-1982? Då kanske moderaten Dike varit i minoritetsställning...
Nä just det, det hade han inte, då hade han hållit med Dag! BOD är alltid på majoritetens sida!
Det är ju ingen "liten grupp teologer" som svarar nej på frågan om kvinnliga präster.
RaderaDet är ju en förkrossande majoritet av kristenheten i världen idag.
LG
LG. Först måste du komma ihåg att majoriteten inte behöver ha rätt (källa: Dag Sandahl).
RaderaSedan, om jag nu faktiskt ska föra in jämställdhet i ämbetsfrågan, så verkar jämställdheten ute i samhället hänga ihop med hur man ser på ämbetsfrågan. Värst av alla kristna platser att vara kvinna på är väl i katolska latinamerika med dess machokultur och skyhöga antal när det gäller kvinnomord i en del av länderna.
Hur gärna ni än vill skilja på det som händer i kyrkan från det som händer utanför den så går det inte, menar jag.
Dag Sandahl är egentligen för kvinnliga präster.
SvaraRaderaHan bara säger tvärtemot.
Beror det på att han inte vet vad han tycker?
Gud är egentligen för homosexuellt samlig.
Bibeln säger tvärtemot.
Beror det på att Gud tycker något annat än det som står i bibeln?
SvK är för kvinnliga präster.
Alla SvK utredningar och kommissioner säger att det finns god teologisk grund för att hävda motsaten.
Kan majoriteten med gott teologiskt samvete välja att strunta i detta?
Ja resonemangen ovan är inte nya, men frågan är hur bra de överensstämmer med sanningen?
Kommer det en artikelpost om Axners avhandling?
SvaraRaderaArme f Luther som ska få klä skott för allt! Liksom det blir svårt att vara kristen när man inte kan citera Jesus korrekt så torde det väl vara lika svårt att vara s k Lutheran när man inte har nån större koll på vad Martin Luther faktiskt sade och stod för. Ännu mer bekymmersamt blir det när biskopar hör till den nyss nämnda skaran. Vad gör vi då, vi som står i kyrkan?? Ska vi vara fundamentalister och göra som Bekännelseskrifterna säger och inte lyssna till eller lyda sådana biskopar?! Frågan är högintressant, särskilt om man tror på kyrkan och menar sig vara högkyrklig...
SvaraRaderaArg kyrkomedlem
Margot Kässman körde mot rött ljus med alkohol i kroppen, vilket satte punkt för hennes "ämbetskarriär". Att hon därutöver tillskriver Luther uppfattningar som inte är hans egna torde inte vara förvånansvärt. Den institutionaliserade olydnaden visar sig förr eller senare vara en återvändsgränd. Hur är det då med vår Antje Jackelén? På frågan om vad Jesus hade tyckt om samkönade äktenskap och kvinnliga präster svarar hon: Jesus såg ju på människor som de var och visst hade Jesus bejakat viljan till trofast kärlek. Detta svar från AJ kan tolkas som varken ja eller nej. Det är ett "öppet svar" som låter den tillfälliga kontextens majoritet styra. Tänk om Mose, Aron Josua och Kaleb hade gjort som det bångstyriga gudsfolket då ville, nämligen att återvända till Egypten. Nej de fyra böjde knä och bad. Anders Brogren har gjort oss en stor tjänst genom att läsa Jackeléns avhandling och redovisat detta i två artiklar (se SPT 2014/10 och 11). Avhandlingen handlar om tidsbegreppet. Brogren skriver att Jackelén förkastar Augustini och Thomas av Aquinos tidsbegrepp eftersom de inte uppfyller "de politiskt korrekta krav som Jackelén uppställer". Jackelén söker någon form av "eskatologisk verifikation", men i hennes eskatologi lyser Jesus med in frånvaro. Brogren skriver: Jackelén skriver 25 sidor om eskatologi utan att nämna parousia med dess dubbla innebörd av Kristi närvaro och Kristi tillkommelse. Det är kanske därför hon kan tala om vad Jesus gjorde och sade utan att det skulle äga evig betydelse utan det blir en tänkt och konstruerad eskatologi som uppvisar drag av Joachim av Fiore som får råda dvs. starka drag av gnosticism. I sin avhandling bjuder hon upp till dans, men det är berättigat att fråga om det är den musik och dans (symfonia kai choron) som den hemmavarande sonen får höra när han återvänder från arbetsfältet.
SvaraRaderaDet är svårt att förstå vad BOD menar. Vill han att alla skall rätta in sig i leden av trogna till KM. Eller vill han att kyrkoledningen skall stå fast vi de löften som gavs 1958 att de som har en annan och avvikande mening om kyrkomötesbeslutet skall få träda åt sidan. Jag har varit präst i SvKy i 45 år och har med jämna mellanrum prövat argumenten för eller emot. Jag har alltid kommit fram till att argumenten MOT väger tyngst. Därför står jag fast vid detta trots KM:s beslut 1958 och hänvisar till den s.k. samvetsklausulen. Samtidigt respekterar jag dem som har kommit fram till en annan uppfattning i frågan och bejakar kvinnliga präster. Konstigare än så behöver det inte vara i en kyrka. Problemet är ju att ansvariga politiker svikit löftena att de som har minoritetsuppfattning skall få verka fritt och kunna bli både kyrkoherdar och biskopar. Hur ser BOD på detta? Kan han gå med på att båda uppfattningarna är hedervärda och kunna verka i SvKy utan att någons samvete och kallelse kränks? /Roland
SvaraRaderaNär Jesus sa "Mitt rike är icke av denna världen" och Bibeln (Apg) säger att man ska lyda Gud mer än människor och när kristna martyrer under alla tider har gått i döden hellre än att lyda staters stadgar måste man kunna diskutera vilken räckvidd beslut har, som är tagna av ett demokratiskt valt kyrkomöte i en demokratisk stat.
SvaraRaderaOm man kan ifrågasätta beslut av ett sådant kyrkomöte, ska man väl inte citera Votaire (eller vem som sa de berömda orden) och säga att man är beredd att gå i döden för nazisters yttrandefrihet? Den som gör så, skickar ju faktiskt andra i döden. Som kristen bör man i stället vara beredd att gå i döden för sin egen yttrandefrihet, för sin rätt att verbalt bekämpa både den öppna nazismen (som är vanlig i Östeuropa men även förekommer i Väst) och den förklädda nazismen, som framträder under demokratisk förklädnad (som är vanligast i Västeuropa). Hur ska man annars kunna vinna respekt för sin teologiska åsikt om Gud som den högste?
Göran+ skrev: "Den fråga som skaver i Svenska kyrkan är primärt inte om de som misstror ordningen med kvinnliga präster har rätt i sak, utan om de har rätt att finnas. Så är det. Så länge de får finnas, har de kvinnliga prästerna teologisk legitimitet. De kan hävda en teologisk övertygelse, som utgår från kyrkans traditionsenliga ämbetssyn, att de är kallade att vara just präster. Det är klart att s.k. kvinnoprästmotståndare måste kunna bli både kyrkoherdar och biskopar. Men de som är så gott som totalt besegrad kan inte räkna med att vinna tillbaka allting på en gång. Dag har missförstått hur jag tänkt, och blivit rasande i onödan. Vore den inte en bra början med prästvigningar - även om desamma inte leder till trygga heltidsanställningar?
Dike har fel ur både teologisk och statsrättslig synpunkt. Han underkänner alla teologiska aspekter på hur beslut ska tas i kyrkan, och inordnar kyrkan i den statsrättsliga sfären. Vi har ju demokrati. Majoriteten beslutar. Men detta är inte tanken ens bakom de majoritetsbeslut, som tas på frikyrkliga församlingsmöten. Teologin bakom dessa möten är att man (genom bön om Guds vägledning) låter Gud besluta GENOM majoriteten.
Om vi i stället tittar på den statsrättsliga aspekten, så har majoritetsbesluten uppenbarligen en begränsad räckvidd. De demokratiskt valda landstingsfullmäktige bestämmer inte vilka tillstånd som är sjukdomar. Det gör "professionen". Visserligen utgör nämndemännen majoriteten av domare i underrätterna (tingsrätt, förvaltningsrätt), men det markeras mycket noga att nämndeman är ett medborgerligt och inte ett partipolitiskt uppdrag. Och redan i nästa instans (hovrätt, kammarrätt) så är "professionen" (= de utbildade domarna) i majoritet.
En annan aspekt, även den av rättslig art, som Dike bortser från är att avtal ska hållas. Det handlar inte bara om att kyrkan har svikit löften, utan dessutom att hon har begått avtalsbrott. En ny majoritet i exempelvis kommunfullmäktige får inte besluta att bryta avtal, som kommunen har ingått genom beslut av den förra majoriteten.
Veckans boktips i ämnet majoriteten vinner kan ju vara Kjell O Lejon: "Tyckandets tyranni", utgiven på BV-förlag.
SvaraRaderaF Pierre
+Göran: "Jesu (citerade) ord går samman med hans handlande (att han bara utsåg män till apostlar)!"
SvaraRaderaOm man går efter Jesu handlande som du gör, så hur kan du vara säker på att kvinnor får ta emot nattvarden? Jesus firade nattvard bara med MÄN, enligt Bibeln. En förrädare, enligt den kristna tron, fick vara med. Han var också trots allt en MAN.
En anonym en
Varför glider samtliga kommentatorer ovan förbi sakfrågorna:
SvaraRadera-att läronämnden, alltså samtliga biskopar plus ett par andra teologer tolkar Ordet på annat sätt än mina kritiker? Har alla fel?
-att KM är kyrkans högsta beslutande organ. Beslut i kyrkans organisation måste fattas av någon instans, inte av enskilda personer eller grupper. Demokrati i organisationen skall vi vara rädda om.
-att kvinnliga präster finns i många lutherska kyrkor i världen. Någon kritiker ovan hänvisade till (utan att nämna den vid namn) katolska kyrkan. Men vår kyrka är inte katolsk.
-att Ordet blir mera spritt, om också den andra halvan av vår befolkning inte är förhindrad att prästvigas. Ligger det inte i allas vårt intresse att missionen skall ha kraft, bredd och intensitet?
-att, kan jag tillägga, kvinnoprästmotståndarna faktiskt inte - som man ofta kan tro vid läsningen av denna bloggs många kommentarer - är utstötta, förtrampade, exkluderade från kyrkan. De är ju också präster på livstid i Svenska kyrkan.
Alltså, mina vänner och vedersakare, tona ned tonfallet, kritiken, bannorna. Se realistiskt, nyktert och positivt på situationen. Låt oss gemensamt arbeta för kyrkan, för Ordet och för dess renässans i landet. Trägen vinner även här, trots att uppförsbacken kan kännas brant. Jag vädjar till er att inte på varken svavelosande prosa eller mer tillbakahållen text kritisera, underkänna eller just döma kyrkan.
Vilka tjänar på slikt? Tänk på strofen i den tyvärr utmönstrade psalmen:
Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden"
Är den verkligen inte längre kär för er?
BENGT OLOF DIKE
BOD. Det här börjar bli riktigt tjatigt. Ett stort antal präster har ändrat sin uppfattning i ämbetsfrågan och sedan blivit prostar, domprostar och biskopar. Har de rätt eller hade de rätt?
RaderaKyrkomötet är kapat av sekulära partigrupperingar som kunde demokratins skydd omdanar kyrkan fortare än du anar.
Sanningsfrågor är fortfarande in majoritetsfrågor, och många av de lutherska kyrkorna i världen står i beroendeförhållande till de politiserade och allt mer sekulariserade kyrkorna i väst. Därför sprider sig teologiska nyheter. "Follow the money".
Det finns inget som säger att Ordet blir mer spritt med Svenska kyrkans nuvarande prästvigningspolicy!
Alla som inte bejakar ordningen med kvinnor som präster är inte präster. En del har inte kallelsen, andra har blivit nekade vigning av detta enda skäl! Därför har du uppåt väggarna fel i din sista punkt.
Alltså, BOD, tona ner kritiken och rannsaka systemet, Skrifterna och ditt eget hjärta!
Rudbeckius