Bibelstudium

Efter gårdagens heteronormativa pridefestival, med start i Slottskyrkan och fortsatt manifesterande på Kungliga Slottet ska vi väl lugna oss med lite bibelstudium, en aning teologi och en gnutta kyrkopolitik.

Om ordningsfrågor hör till det världsliga regementet är det helt i sin ordning att riksdagen beslutar och varför alls blanda in ett kyrkomöte eller utreda (SOU 1948:50)? Man hade inte ens  behövt fuska sig bort från det exegetiska och på intet sätt besväras av bibeltolkningsproblematik. Nu är det lite mer komplicerat. Det förstod en del av gammalkyrkligheten, en del av den kyrkliga väckelsen från 1800-talet och den högkyrklighet, som tvangs organisera sig. Kyrklig Samling kallades det gemensamma. Sambandet mellan låg-, hög- och gammalkyrklighet manifesterades också i Svenska kyrkans Fria Synod. Det var nu ett enhetsförsök Svenska kyrkan ställde sig avvisande till när projektet Kyrka Ämbete Enhet torpederades av Biskopsmötet. Året var 1993, antagligen den sista möjligheten att samla ihop Svenska kyrkan.

Såvitt jag förstår, finns det bara en utförslöpa kvar. Men Gud är å andra sidan omöjligheternas Gud. Fast om det egna gudsfolket vill hänge sig åt illusioner och tillbe sina idoler, brukar Gud låta folket få vad det åstundar. "Ske din vilja" blir antingen bönen till Gud eller Guds svar till människan. Det är rätt hemskt, när man tänker efter.

Fördelen är att vi enkelt kan konstatera vilka som är Svenska kyrkans grundläggande dogmer i vår tid. Det skulle också kunna skrämma, förutsatt att allt hänger samman och att biskop Nygren kom rätt i sin analys år 1958. Det visar sig alltmer, menar jag, att Svenska kyrkan då verkligen växlades in på främmande spår. Och är det detta spår Svenska kyrkan befinner sig på, kommer allt att ske konsekvent. Som på bangården i Alvesta, för att använda en begriplig bild.

Ska vi ta ett bibelläsningsavsnitt på denna pigga, käcka och muntra bloggsida?

Vi tror att Nya och Gamla testamentets skrifter är den enda norm och regel som läror och lärare bör prövas och bedömas efter. Här är efter bekännelsen utgångspunkten.  Det är inte en biblicistisk hållning på så vis att bibelord rycks loss. De läses i sin helhet och bibelord blir begripliga först i sin helhet, insatta i det sammanhang som är Kyrkans. Inte bara profeterna alltså utan profeter och apostlar.

Underordning är ett lysande exempel på hur mycket som blir förvirrat.
Det kan tyckas självklart att underordning betyder just vad ordet säger, någon står under en annan. Då rycks ordet ur sitt sammanhang och uttrycker endast ren patriarkalism. Bedömningen blir därefter. Orden är tidsbundna, dvs hör hemma för 2000 år sedan.

Sammanhanget är lite knepigare. Jesus som är alla kungars Kung och alla herrars Herre  kommer  för att tjäna. I världen betjänas herrarna. Så är det inte med Kristus och inte heller i Kristus. Matt 20:25-28. Där är sammanhanget det omvända när det handlar om makt och position. Den som vill kan fundera över Luk 1:52. Erik Petrén formulerade saken så att "över" och "under" innebär i den ena världen ungefär det motsatta mot vad de betyder i den andra. I Guds rike är det annorlunda. Bergspredikan är ett av exemplen på annorlunda värderingar.

2 Tim 3:16 sammanfattar Kyrkans bibelglädje: "Varje bok i skriften är inspirerad av Gud (gudandad, DS) och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv."

Det blir lite skillnad när böckerna läses av en hedning, en jude och en kristen. Det betyder inte så mycket en motsättning mellan olika sätt att läsa som en utvidgning på ett spännande sätt för allt handlar om Jesus. Matt 5:18, Luk 24:27. Hans ord är inte bara det han sa under några ord. Hans ord är också alla de heliga orden i den samling böcker som kallas Den heliga Skrift. De tycks i sin helhet inte riktigt falla in under kategorin "tidsbundna". Matt 24:35

Det är i Kyrkan, i Kristus, som Skriften förklaras. Anden har blivit lovad som Hjälparen, den som hjälper Kyrkan att fatta sammanhangen och roa sig över det som ställs på ända i Guds rikes sammanhang. Omvändelse blir bokstavligen att ställa mycket upp och ner och upptäcka att det var just så det skulle vara. Det gäller underordningstexterna som blir överordningstexter när de läses "i Kristus". Det betyder att läsa instruktionerna "i Kristus" och se vad Kristus gör (såsom Kristus). Noga taget sägs det rent ut i just underordningstexten Ef 5:21-33.

Det kristna livet är ett lärjungeliv. För en lärjunge gäller grundläggande att det är roligt att göra upptäckter och lära sig men också att drabbas av aningen att vi får vara med i ett stort sammanhang där utblottelse och tjänande är heliga hemligheter. Fil 2:6-11. Här möter det Kristusmönster som måste gå igen i Kyrkan, i de kristnas liv och i Kyrkans ordningar, eftersom de är ordningar Herren gett Kyrkan.