Svenska kyrkan är viktig eller Bära mistel

Svenska kyrkan är viktig och det nya är att hon är det för många. För politiska partier men också för rörelser, som behöver en bärare av deras ideologier. Det är som misteln på eken. Den kan utnyttja eken, parasitera på den. Och parasiterna på det kyrkliga är många - och idoga!

På sitt sätt är det självklart. Ideologiska apparater vill maktägande och makthungriga bemäktiga sig. Inte minst som där finns ekonomiska resurser som kan ställas i de andra ideologiernas tjänst. Jag menar, vad kostar en 24 meter lång matta i pridefärge,  ett värdefullt och bejublat uttryck för en hållning men i alla fall. Betalt av utdebiterade medel eller gåvomedel, inte vet jag. Samma sak med prideflaggor, betalade med kyrkliga medel eller skattemedel. Man kan bara gratulera.

Lite synd är det om de finkänsliga, de som inte längre kan vandra till Herrens Heliga Nattvard i Nicolai i Örebro. Antingen därför att de inte kan köpa konceptet, vilket man kan förstå, eller därför att de inte vill trampa på den viktiga HBTQ-saken. Det kan man också förstå. I det första fallet är det någon finkänslig som ser ett ockuperat kyrkorum. Det borde hos vilken präst som helst vara ett bekymmer. Och kanske var det en viktig princip att kyrkorummet skulle vara rummet för tillbedjan, ett hem och inte en partilokal, om ni förstår hur man kan tänka.

30 pridefestivaler i landet är det i år. Till det kommer i olika omgångar Melodifestivalen. Antingen betyder detta ett rejält genomslag för allas rätt till kärlek annars är detta den ymniga blomning som försiggår i naturen när t ex ett träd ska dö. Jag kan inte bedöma den saken.
Jag kan väl inte heller bestrida att alla har rätt till kärlek men jag fattar inte vad det betyder i praktiken. Pedofilen? Nekrofilen? Sexköparen? Och har man då rätt att sälja kärlek? Har egoisten rätt till kärlek till sig själv? Har alla rätt till kärlek utom i Visby?
Vad ska vi säga om slagord som råddar till det hela mer än förklarar? Eller ska vi förklara att satsen inte är sann? Det finns ingen sådan ovillkorlig rätt. Och bloggkommentatorn som konstaterade att av ordet "Gud är kärleken" har det blivit "Kärleken är gud" har kanske rätt och har därmed förklarat vad som blir fel?

I Halmstad har det varit pridefestival. Kyrkoherde (modell storkyrkoherde) Magnus (passande namn) Aasa hade 2005 skrivit på den s k Kalinlistan. Nu fick han frågor och gav tydliga besked: "I dag skulle jag absolut inte skriva under den listan. Arbetsgivaren var noga med att kolla det när jag anställdes." Saken gällde ju då att välsigna partnerskap och den frågan är väl knappast aktuell längre. Arbetsgivarens fråga borde annars bekymra. Vart tog de grundläggande friheterna vägen?

Hur det är med kyrkoherdens egen hållning när det gäller homovigslar. frågade Hallandsposten. Kyrkoherden ville ta ställning i situationen och så kommer det: "Jag har lagt ner min åsikt, av hänsyn till att det finns olika hållningar bland mina präster. Jag tycker inte att man ska stå på barrikaderna som kyrkoherde eller biskop."

Hallandspostens redovisning gav biskop Eckerdal II anledning att ge ett tydligare svar. Han förklarade att han gärna vill delta vid nästa pridefestival i Halmstad. Biskopen menade att kyrkoherde Aasa inte var tillräckligt tydlig. Nu har alltså alla läsare av Hallandsposten fått något besked även om jag inte kunnat läsa biskopens debattartikel. Vad säger kyrkoherden då? Nu vill han inte ner i en skyttegrav, dit tydligen "alla" vill förpassa honom.

Inte på barrikaderna och inte i skyttegraven - föreställ er detta. Han måste nu vara i ingen mans land. Det kan bara sluta på ett sätt. Mycket snart kommer kyrkoherde Magnus Aasa i Halmstad att ställas inför kravet att viga ett HBTQ-par.
Och biskoparna ska springa på pridefestivalerna, förstås. 30 arbetsdagar blir väl det. Det är också en kyrklig insats.

Få begriper vad som pågår.
Blir det en framtid, kommer nog detta som sker i vår tid att te sig obegripligt.

Nu har jag inskränkt mig till Svenska kyrkan.
QX meddelade att fyra hbtq-profiler sommarpratar. Och på QX kan vi köpa flaggor och annat som behövs för festivalerna. Kul. För ungdomar inte minst. Det är många som vill ta kontroll över hur vi tänker och flockvis tänker de flesta.
Oavsett hur vi tänker, ska vi agera som som vi tänkte rätt i alla fall. Till exempel på pridemattan vandra till Herrens bord.

Finns det skäl att vara glad över att Svenska kyrkan nu tycks vara så viktig - eller skäl att bli nervös, om man är så anlagd? Eller skäl att dra?

http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.4019908-aasa-vill-inte-pressa-praster-pa-asikter

http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.4019904-kyrkoherden-vill-inte-svara-om-homovigslar

http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.4035669-biskop-vill-ge-tydligare-svar