Friska takter för miljön

Det ska pilgrimsvandras för miljön. Start i Uppsala den 12 juli och mål i Paris den 28-29 december för där är "ett klimattoppmöte", som det heter i Egendomsnämndens i Växjö stift protokoll §26. Vad har detta idoga vandrande med Egendomsnämnden att göra?
Jo, detta:

"Pilgrimscentrum i Linköpings stift, tillsammans med Linköpings stifts övriga enheter, planerar att plantera ekar längs pilgrimsvägen i Sverige. Det ska planteras en 4 m hög skogsek vid varje kyrka/stift/församlingshem där vandringen gör uppehåll med möten."

Då närmar vi oss uppenbarligen skogsfrågor och sådana är ärenden för Egendomsnämnden. Men frågor ställer sig ändå på kö.
Ska vandrarna släpa med sig ekar genom landet. 4 meter ek väger några kilo och i Växjö stift ska det handla om cirka femton (15) ekar. Hur många är vandrarna? Hur långt ska ekarna bäras? Hur djupt gräver man för en sådan ek och då ska alltså de arma pilgrimerna bära med sig spadar, eller? Och spannar för vatten att hälla i planteringshålet, förstås. Vatten finns förhoppningsvis på plats. En smålänning undrar efter sin natur (där kom det-begreppet natur!) vad en ek i den storleksklassen kostar.

Den frågan lämnas besked om.
Egendomsnämnden betalar, det är fattat beslut om den saken. En ek kostar "lite över 2000 kr". Drygt 30 000 i Växjö stift, sålunda. Pengarna tas av prästlönetillgångarna.

Sånt här gillar jag.
Miljöengagemang som andra betalar. Medial uppmärksamhet så fort en ek ska i jorden. Och folk som på arbetstid engagerar sig och engagerar andra. För klimatets skull!
En del teknikaliteter undrar jag fortfarande över.
Vilka vandrar? Folk i arbetsför ålder kan väl inte vara från jobbet nästan ett halvår? Eller är vandrandet för några just jobbet - betalt av vem och för vad?

Tillbaka till ekarna.
Ska pilgrimerna släpa dem med sig? Eller är möjligtvis tanken att de ska levereras på plats, alltså grävas upp någonstans, köras iväg till cirka femton olika platser och så grävas ner? Ska det då klimatkompenseras för transport och kanske för att maskinellt gräva upp det fyra meter långa trädet, för det är inte helt enkelt att hantera den jordkokan med spade gräv.

Jag förstår fuller väl att när det handlar om ansträngningar för klimatet får ingen möda skys. Men påminner inte detta väldigt mycket om mannen som ville ställa upp för fosterlandet, som gick i krig: "För fosterlandets skulle skyr jag inget offer. Jag är beredd att för fosterlandets skull riskera varje manlig anhörigs liv."  Eller som moster Astrid, hon som aldrig via någon ärkebiskop fick hälsa till påven, skulle sagt: "Det är lätt att skära breda remmar ur andras läder." Kanske särskilt om allt är etiskt högstående och moraliskt berömvärt.

Jag skulle kunna citera ett lämpligt Jesusord för klimatpilgrimer också: "Var fräck, var fräck, så går du fram i livet." Matteus evangelium 31:14 (nya översättningen)

Tror ni inte att klimatfrågan blir viktig i Almedalen också. Där går politiker, makthavare, Svenska kyrkans makthavare, journalister, kommunikatörer och lobbyister tillsammans med en wannabees. Varifrån den offentliga makten utgår, vet vi. Det ger grundlagen besked om. Från folket. Det har frågats vart den tog vägen sedan. Vi vet: Almedalen. Själv funderar jag på ett medborgarinitiativ: Folket mot Almedalen. Hur vore det?