Storslalom

Hur var det Ingemar Stenmark sa. "Det är inte lönt att förklara för den som int' begriper". Det är nu inte slalomfinesser som diskuteras på denna bloggsida, men det har hänt att Stenmarks replik runnit upp i mitt minne. Inte minst när det ställs "ja- eller nej-frågor" om komplicerade sammanhang. Då är det lätt att känna igen de politiska tricken. Kyrkan kan inte föra samtal så. Men, det är självklart, kyrkopolitiska samtal förs just så. Vi får väl fira den nationaldag som vi inte riktigt vet vad vi firar med att - i nationens intresse - göra ett undantag och förvandla denna bloggpost till frågespalt.

Redaktören Dike upprepar sina frågor och kräver enkla svar. Det ska han alltså få
1. Är kvinnor sämre än män på att predika, missionera, föra ut det kristna budskapet? Ja eller nej!
Svar: Nej.
Komplikation: Det tycks i England, i Sverige, i Finland och I USA, för att hugga några länder på måfå, dock inte så sällan handla om ett annat evangelium. Gal 1. Det är väl någon form av kristet budskap på samma sätt som Paulus beskriver det.
I Svensk Pastoraltidskrift nr 21/2011 refererades Niemäläs undersökning från Finland och slutsatsen som drogs var att införandet v kvinnliga präster är mer än bara en ordningsfråga. Den förändrar. Och det var just vad WATCH gläder sig åt, som jag visade. Varför skulle den inte? Man behöver inte ens vara husbehovsmarxist för att förstå att förändringar i det "materiella" skapar behov av motsvarande ideologisk överbyggnad. "You ain't seen nothing yet", skulle kanske biskop Nygren säga.

2. Har Svenska kyrkan på något sätt blivit lidande under de mer än fem decennier som kvinnor varit präster? Ja eller nej! Vid ja precisera vänligen på vilket sätt den har blivit lidande.
Svar: Ja.
Om inte annat så har statskyrkosystemet upphört, Bengt Olof Dike, och det skulle somliga se som ett lidande. Annars kanske själva splittringen, som blev effekten, och tillvägagångssättet präglat av själafiendens arbetsmetoder kunna ses som ett lidande.
Det var ett problem värt att tillsätta Kyrka Ämbete Enhet för att hantera. POSK spelade därvidlag en icke obetydlig roll och där är Dike medlem. Att det arbetet ledde ut i ingenting, är en annan sak. Kanske ett egentligt lidande för Svenska kyrkan det också.
Testfrågan under de fem decennierna är väl frågan vart folkväckelsen tog vägen. Den skulle komma med kvinnor i prästämbetet, sas det. Var är den?

3. Kan Svenska kyrkan vara en demokratisk folkkyrka, om kvinnor är utestängda från prästämbetet? Ja eller nej? Vid ja förklara hur detta är möjligt om det ena könet är helt utestängt från prästämbetet!
Svar: Nej.
Det är uppenbart att vi fått en folkkyrkosyn, en annan än Billings och Eklunds, där folkviljan är bestämmande och de gamla trygghetssystemen för att bevara läran tagits bort. För denna folkkyrkosyn är det inte tänkbart att inte ha kvinnor i prästämbetet.
För oss andra finns det kanske en kreativ poäng i att undvika en sjuk fixering vid prästeriet. I Kyrkan handlar det om de mångas ansvar - och prästerna är ett fåtal. Kyrkan i Sverige klarade sig utan kvinnor i prästämbetet fram till i april månad år 1960. Var den inte en demokratisk folkkyrka förrän då, undrar debattpuristen, förstås. Kyrkstämmor var direktdemokrati i små församlingar, i större fanns kyrkofullmäktige och kyrkoråd, till kyrkomötet valdes lekmän för sig och präster för sig. Och var det, för att vara lite kitslig alltså inte den demokratiska folkkyrkan, där kvinnor var utestängda från prästämbetet, som alltså fattade beslutet 1957 att säga nej till kvinnliga präster och 1958 konfirmerade riksdagsbesluten i saken?
Tanken på att vara "utestängd" från prästämbetet är intressant.
Kyrkan gamla tanke var väl snarast att prästen var "instängd" i sitt ämbete, vigd till en livsform och då ställdes frågor om inre och yttre kallelse och det är något annat än en "job application".

Till detta utmanas jag av interlokutören till debatt antingen på temat "Är enkönat prästerskap vad Svenska kyrkan saknar?" eller "Är prästen en man, eller behöver Svenska kyrkan också kvinnor?"

Skulle den första debatten handla om hur kvinnor och män fördelar sig inom den s k vigningstjänsten (pensionärer oräknade)? I så fall får vi fram en siffra där kvinnor dominerar. Vi har  drygt 2800 kvinnor och knappt 2300 män i Svenska kyrkans vigningstjänst.
På Öland placerades stiftet första kvinnliga präst. Nu är det bland prästerna sex kvinnor och fyra män, Nyss var siffrorna 7-4.
I Lunds stift är resultatet 319 kvinnor och 257 män, i Stockholms stift 332 kvinnor och 202 män om man bara räknar prästerna.
Källa och cred: Matrikel 2014.
Då har jag alltså inte försökt bedöma Svenska kyrkan som enkönad miljö, dvs inte för stiften räknat i diakoner, inte församlingspedagoger, musiker, församlings"värdinnor", kanslipersonal, förskoleresurser och kyrkvaktmästare.
Det blir, kan man enkelt konstatera, ett alltmer enkönat sammanhang, det kyrkliga och förändringen från det ena diket till det andra kanske inte är så mycket att debattera som att forska kring. En kyrka som byter gestaltning och innehåll. Svensk kyrkan från 1955-2015 - hur vore det som forskningsprojekt? Eller är det detta som avhandlingen av Rosenius, som läggs fram i december kommer att belysa?

De andra frågan är enkel, för prästen är inte riktigt en man i den demokratiska folkkyrkan. "Behovet av kvinnliga präster är begränsat med tanke på alla präster som är kärringar", sa de oborstade i början av 1950-talet. Frågan om Svenska kyrkan också behöver kvinnor är förolämpande - mot Skaparen, mot kvinnorna, mot Svenska kyrkan och mot alla normalbegåvade. En sådan debatt kan anständigt folk inte delta i.

Den underliggande tankefiguren på vilka av hennes döpta medlemmar som behövs i Svenska kyrkan kanske äger sin motsvarighet i anklagelserna mot mig för illojalitet. Jag har aldrig velat vara lojal, en hållning jag upprepat. Jag är solidarisk - också när jag opponerar, vilket har hänt. Jag har inte anslutit mig till Svenska kyrkan, men väl genom dopet upptagits i Kristi kyrka med Svenska kyrkan som instrument. Denna kyrka har konstaterat att jag hade en prästkallelse från Gud och i denna kyrka har jag valts att fatta beslut i kyrkomöte mm. Svenska kyrkan är en evangelisk kyrka. De romerska katolikerna häpnar inför tanken på en munk och doktor i Tyskland som vågar sätta sig upp mot de kyrkliga auktoriteterna och använda bibelord som argument mot kyrkosystem och invanda vanor. Det är konstigt när folk i Svenska kyrkan nu argumenterar som häpna romerska katoliker. Har de inte förstått att vi år 2017 går till ett reformationsjubileum där just illojaliteten ska - firas?!

Kan man travestera Gunnar Heléns ord "Gå hem och läs historia" till ett "Gå hem och läs teologi och kyrkohistoria" -?

Ingemar Stenmark, säg vad du vill. Jag gjorde i alla fall ett försök. Och det är av lätt obegripliga skäl nationaldag. För till detta förvandlades Svenska Flaggans Dag.

När vi ändå flaggar kan vi tänka på Modéus II, som fått sig en artikel i Gotlands Allehanda (och antagligen en del andra tidningar som får material från Svenska Nyhetsbyrån) under rubriken Skrävlande biskop.
Den rubriken om Modéus II och hans avhandling som nu distribuerats till präster, diakoner och pastorat, är väl inte riktigt på pricken. I artikeln kunde ju hugade gutar också läsa: "Ryktet om att den nyvalde biskopen skulle ha drabbats av högmod är uppenbart befängt. Avhandlingen skickades trots allt bara till alla i det egna stiftet."
Bra att det blev klarlagt och roligt eller inte. Lika oklart som själva nationaldagsfirandet. Så är flaggan på hel eller halv stång på Östrabo idag? Skrävlande biskop!
http://www.helagotland.se/opinion/skravlande-biskop-11112892.aspx