Läs Marx, Kurre!

Kurt Koch har blivit kardinal men för hans gamla vänner är han fortfarande "Kurre" eller som vi säger numera "Kurre Kardinal". Det tycker vi är roligt. Roligare än Kurtan Koch. Nu chefar Kurre för Enhetsrådet och har intervjuats.

I går kom tidskriften Signum så intervjun kunde läsas. Det handlar förstås om ekumeniken med Svenska kyrkan även om Enhetsrådet inte bedriver ekumenik med enskilda kyrkor på lokal nivå.

Kurre Kardinal visar sig vara förutsägbar. Annat vore överraskande. Bilderna av reformationen sitter fast. I Tyskland var reformationen en folklig rörelse, får vi veta, men i Sverige genomfördes den på grund av den politiska ledningens beslut.

Kurre Kardinal bryr sig inte om att Tyskland var feodalt och Sverige "inte ens" det. Det folkliga i Tyskland inbegrep på den tiden furstar, som ville säkra skatteintäkter och ett uppåtstigande borgerskap.
I Sverige skapades samtidigt en absolut stat med kontroll över folket, ett språng över feodalism till kapitalism. Det hela sköttes så skickligt, att folket var rätt nöjt med undantag av smålänningarna. Gudstjänstbruk behölls och något bildstormande, som i Tyskland, var det inte tal om. Bondeupprorets motsvarighet var i Sverige Dackefejden - men då gällde saken exportinkomster främst. Marxister har tröskat det här temat, t ex Perry Andersson i boken Den absoluta statens framväxt.

Vi kan inte tala om reformationstiden utan att tala politik med andra ord. Det betyder att också tala om oförmågan i Rom att läsa tidens tecken och förstå den där skiljelinjen som i stort kom att följa det romerska rikets nordliga gräns. Reformationsropet hördes inte in till den romerska byråkratin. Det fick följder när den katolska kyrkan blev romersk, om man så säger. Katoliciteten är alltid större än det romerska, förstås. Det fattar alla. Men säg det inte i Rom för allan del.

De protestantiska samfunden splittras alltmer, konstaterar Kurre Kardinal.
Ja, men vid religionsfreden i Augsburg höll lutheraner och romerska katoliker ihop. Konstruktionen "protestantism" kanske leder fel? Vi är evangeliska.
Svenska kyrkan var i varje fall för några decennier sedan glad över att se sig som evangelisk katolsk. Men Kurre har en poäng.

Nu har väl också den en poäng som pekar på spretighet och splittring i den romersk katolska kyrkan. USA, Österrike, Tyskland, Latinamerika är platser med sådana spänningar. De syns i Sverige, där somliga romerska katoliker längtar efter en kyrka som mer ter sig som Svenska kyrkan, fast med påven och allt som hör till i det yttre, fast annorlunda förstås. Finns det då inte skäl att fokusera på lärofrågor, det där med tron, sakramenten och ämbetet? Vad tror vi när allt kommer till allt?

Kurre Kardinal frågar om ekumenikens mål.
Det är en bra fråga.
KG Hammar sabbade rätt mycket. Om han var medveten om vad han gjorde eller totalt omedveten, vet jag inte. Jag borde veta. Vad tänkte KG om tron, sakramenten och ämbetena? Tänkte han allmänkyrkligt? Och det han tänkte eller inte tänkte - var det vad Svenska kyrkan tänker eller inte tänker om man går till bekännelsetexter?

Nu är, trots allt, Svenska kyrkan mer än dess ärkebiskopar. Så i vilken mening är Svenska kyrkan Kyrka?
Historiskt, förstås - och det hör till katoliciteten att förvalta det historiska arvet. Det gjorde Svenska kyrkan, inte den romersk-katolska, under 400 år i detta land. Det är den romersk-katolska kyrkan som kommer i landet som en dissiderande kyrka, vilket man med viss entuasiasm ska konstatera. Svenska kyrkan är något mer än en ecklesiologisk gemenskap. Hon var under alla år Kristi Kyrka i Sverige. Det här får romarna problem med, men det är kanske ett problem de själva skapat?
Teologiskt, självfallet. I polemiken ställs särdrag fram. En del av dem hör till den augustinska traditionen men Är rimligtvis katolska de med. Och ni vet: det som är reformatoriskt är apostoliskt och därmed katolskt.
Vet vi vad Svenska kyrkan är, kan vi också bedriva ekumenik på allvar.

Den tredje utmaningen handlar om de etiska frågorna. Kurre konstaterar det och rätt har han.
Här kanske frågorna skulle ställas lite djupare.
Vad var det Karl Marx och Friedrich Engels beskrev i Kommunistiska Manifestet om inte en samhällsomdaning, där Kyrkan ställdes åt sidan? Alla kyrkor står i vår tid inför samma etiska utmaningar, de som styrs av mäktiga normsändare. De handlar alla om det mänskliga livets värdighet i ett samhällssystem där människan förvandlats till konsument. Gud sände sin Son till världen för människors skull - och människor är märkvärdigare än konsumenter. Kan evangeliet förkunnas för konsumenter eller är de så i grund fördärvade att de förlorat sitt mänskliga sensorium för Sanningen? Detta är en fråga att ställa sig själv. Kan det vara så att vi nu tänker sådant vara heligt, som egentligen inte hör samman med Gud? Yta blott. Inget annat. Jag undrar.

Antje Jackelén hade uppmuntrats att framföra ett tacksamhetens ord från hbtq-gemenskapen när hion mötte vår vän Frasse i Rom. Hade jag fattat att man kunde hälsa, hade jag bett henne frambära ett tacksamhetens ord till påven för att han är emot kvinnoprästreformen också. Men var hälsningen inte en övertolkning?
Påven kommenterade tydligen inte hälsningen. Är det inte intressant, att det finns en hbtq-gemenskap? Finns det också en heterogemenskap? Ett heterofolk? Är orden uttryck för några slags tankefunder eller vad handlar det om? Och i så fall: vems tankar och vem tar över dem, kritiklöst?

Här är något som inte begränsas ens till ecklesiologiska gemenskaper. Nu talar vi om ideologiska sändare, ideologer som i vår typ av ekonomi uttrycker vad då? Intresset ljuger alltid eller aldrig. Definiera de rådande intressena i den nyreligiösa kontext där Kristus inte längre är främst i vår lag. Kapitalismen är ett tillstånd i världen och i själen. Världen över. För imperialismen är kapitalismens högsta stadium.
Kurre Kardinal får sätta sig med sin Marx ett tag.

Jag ska strax sluta med dagens fundering. Vad menade Kardinal Kurre med att i sin kommentar till Antjes tal påpeka att vi har skilda uppfattningar "inte minst när det gäller synen på äktenskap, familj, sexualitet och genusfrågor"? En markering, ett konstaterande eller ett konstaterande som var en markering?

Kurre Kardinal sa slutligast: "Vi har alltså ingen organiserad  form av dialog med Svenska kyrkan." Det fattar jag. Och senast vi hade, torpederades den av lektor Kerstin Bergman, S. Hur var det alls möjligt? Hade hon varit socialdemokrat på riktigt, dvs med rötter i arbetarrörelsen, hade jag skyllt på socialdemokratins traditionella katolikskräck. Nu tror jag mest att det berodde på oförmåga att vara i det ekumeniska samtalet. Gamla lektorer trivs bäst när de får förklara för oss andra hur allt egentligen är. Och så sätta betyg på om vi fattat eller inte.