måndag 8 februari 2016

Biskoparna ber

Biskoparna har knåpat ihop en bön och uppmanar oss att be för lidande i Mellanöstern. Jag läste med fromsint uppmärksamhet. Här är bönen. Den ska bes på Askonsdagen.

Herre, på fastans tröskel innesluter vi i förbön de människor i Mellanöstern
vars liv och livsmöjligheter förtärs av hänsynslösa krafter
som likt en eldstorm förvandlar allt i dess väg till grus och aska.
Kyrkan, din kropp, slits sönder.
Ge oss blick för våra syskons nöd och låt inte vår kärlek kallna.
Den smärtans väg du går är segerns väg, inte nederlagets.
Väck viljan i oss att vandra den med dig
också när den leder ner i den mörkaste dal.
Mörkrets makt har du brutit.
Trons, hoppets och kärlekens ljus har du tänt
- det ljus du kallas oss att i ord och handling bära vidare.

Jag blev brydd, förbryllad.
Vad ber vi om?

Kyrkans gamla mönster för bön gillar jag. Först en kort påminnelse till Gud om något som är typiskt för Gud: "Gud, du som ....", därefter en bön om det vi önskar och till sist en avslutning där vi talar om vilken väg bönen går: "Genom Jesus Kristus, din Son, vår Frälsare", t ex.

När jag tänker så, menar jag att det är viktigt att vi inte håller fromma föredrag för Gud. Vi ber om det vi har på hjärtat.

Jag läste bönerna i krigstid i den lilla bönboken i 1937 års psalmbok. Där handlar det om vår synd som är en faktor när krigets orsaker analyseras men där bes också om förbarmande över alla dem som lider genom människors ondska. Det är inte så poetiskt. Man ber bönbokens böner därför att Gud är långmodig och stor i mildhet och ärkebiskop Söderblom tvekar inte. Livet utan Gud är ett liv utan trygghet och hopp och den insikten leder till en kort syndabekännelse och så bönen: "Må strid bytas i fred och fiender bliva vänner".

När jag läste biskoparnas bön funderade jag om det är det poetiska som stör mig, det fariseiska eller det reformerta draget.

Det poetiska
Det där med "eldstorm" var poetiskt vackert - och träffar möjligtvis de ryska bombningarna, men det vet jag inte och antagligen inte biskoparna heller. Eldstorm var det Hamburg och Dresden utsattes för,  t ex. Sprängbomber tryfferade med brandbomber var konceptet. I Syrien tycks det dock som om det handlar om sprängbomber med avsevärd verkan men förstörelse genom sprängverkan och konsekvenserna av det är inte riktigt eldstormskonceptet. Nu var beskedet lite svävande - "likt en eldstorm". Räcker det inte att helt enkelt anföra i samtal med Treenigheten att civilbefolkningen utsätts för massiva bombningar och så har det varit länge? Deras liv och livsmöjligheter förtärs av hänsynslösa krafter, ser jag, men undrar över verbet. Att människor dör, vet jag. Förtärs livsmöjligheter?

Det fariseiska
Det där med att väcka "viljan i oss" får mig att undra. Är människan född med fri vilja, kan välja mellan ont och gott och att Guds nåd är detta att vi kan välja? Eller är nåden att Gud skapar människan ny - till en god människa. Är det mänskliga dilemmat att människan utan Gud inte kan välja det goda? Det finns folk som sjunger psalmen 180 utan att höra hur hotfull den är. Varje vers slutar i krav. Det sjungs entusiastiskt. Varför det? Vilken är poängen att en gåva inte får vara en gåva utan ska bli krav?
Vi kanske inte ska lita på viljan i oss, den som Gud ska få väcka? Tilliten kanske skulle gälla Gud?

Det reformerta
I det reformerta blandas kategorierna. Är det, noga taget, Kyrkan, din kropp som slits sönder i Mellanöstern eller är det mänskligheten som sargas? Kristna som avrättas för sin tro eller bombas till stoft och aska är delar i den kropp där också vi är med, det är klart. Då ska kanske frågan ställas hur vi påverkas av detta? Kan den insikten formuleras som bön - om vad då? Är det inte illa nog att människor dödas, för den delen, utan att Kyrkan särskilt ska blandas in? Alla som dödas är väl inte efter Kyrknns  tro infogde i Kristi kropp?

Är det reformert pratsamhet i bönens senare del? Eller är det bara den belåtna borgarklassen som trycker ut sig inför det Högsta Majestätet?
Det hela är tydligen ändå inte så farligt för visserligen är det eländigt i Mellanöstern men det är ljust ändå och vi ska bära ljuset vidare. Alla kan vara belåtna. Gud och vi håller ihop och då blir det svåra aldrig riktigt svårt.

Skulle inte dr Luther sakna ett stycke allvar i en bön som denna eller lite av den glöd som säger till Gud, att nu måste hatet och ogudaktigheten krossas. Nu måste sanningen, rättfärdigheten och kärleken segra och detta är vad vi ber Gud göra "för din välsignade Sons förtjänst och förbön" eller hur vi uttrycker saken. Det betonas inte så mycket vad som gäller i största och frommaste allmänhet utan vad Gud nu måste göra, eftersom Gud är barmhärtig och vill rädda oss. På vanligt kristet och till synes ouppfostrat säger vi till Gud att skynda sig också. Men det blir inte så mycket tal om vår beredvillighet att vandra med Herren ner i den mörkaste dal. Det är mer fokus på den trofaste Frälsaren när Kyrkan ber.

Återstår inte frågan vad vi ber om för den händelse vi skulle be med biskoparna för människor i Mellanöstern? Det är en allvarlig fråga för vi ska förstås inte be illa. Då blir det inget. Och nu är saken så allvarlig att det verkligen borde bli något. Fred, till exempel.

Det är snart nog läge att rejält trösta sig med att det är Gin&Tonic-Monday. Det är en Guds nåd att en sådan måndag gives.





22 kommentarer:

  1. Jag vet inte om inte även en del psaltarböner skulle kunna te sej både fariseiska och reformerta. Nu har jag lärt mej be dem "i Kristus" av Dietrich Bonhoeffer, men i alla fall. "Väck vår vilja att av de gåvor du förlänar tjäna och bistå vår nästa". Just för att vår vilja är som den är - men inte helt trälbunden i det världsliga! - behöver jag be en sådan bön. "Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller bönen i fastan: Väck mig på ett förfärande sätt om du vill. Vilket jag bett och förfärats över vad jag uttalat. Men ändå! Väck mig, inte min vilja.

      Radera
    2. Frågan till en världslig kyrka vore förstås: Kan man alls rätta bönen efter den selektiva världsbild media ger? Förstörelsen över Englands småfolk inför industrialismen var brutalt i den serien att industrialismen bör föras på listan nästefter holocaust för omänsklig brutalitet. Även i kolonierna har folkmord skett som inte räknas upp bara för att västerländska vittnena inte var så många som i fråga om Auswhitzch. I prekapitalistiska "nationer" finns ingen skild civilbefolkning - alla har en vilja : Att slippaNATO:s planer och besök. Sålunda är barnen med och slåss i Palestina. De kristna står ofta skuldra mot skuldra med NATO (symbolen för allt detta). Sålunda skorrar det illa att alltid se om några "kristna" kommit emellan i dessa konflikter.
      När man på vissa håll låtsas undra över att Jesus inte "kom" år 2000 undrar man på vad vederbörande tittar. Kanske han kom med dom i 11 september, "som blixten när den utgår från öster syns ända i väster" (Matt 24).

      Radera
  2. Eller stod det "stärk vår vilja" i den gamla kyrkobönen? Men är då inte det ännu mer "fariseiskt"? (Förvisso inte).

    SvaraRadera
  3. -Tror ni inte att G&T-Monday är nån kyrklig helgdag ändå? flinar Maja.

    -Säkert nån evangelisk-katolsk finess! flinar Rickard från Rickomberga ännu bredare.

    -Usus non tollit abusum, tillfogar Bull, min teologiske sekreterare förnumstigt.

    Fast Bull har aldrig varit nån fena på latin.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  4. Alternativt förslag:
    Du, Herre ser vad som sker i Mellanöstern och annorstädes.
    Gör något!

    LG

    SvaraRadera
  5. Håller helt med dig Dag. Jag vill gärna be för Syrien, men denna bön är så "from" så jag klarar det inte med hjälp av den.

    SvaraRadera
  6. Matt.6:5 ff
    Jag ärf.ö.o-gin denna måndag...
    -u-

    SvaraRadera
  7. Inget hindrar bloggaren från att be en egen bön,

    -Visst kan man ha (kritiska) synpunkter på biskoparnas bön och fråga vad man egentligen ber om. Men såväl bloggaren som vi andra vet naturligtvis fuller väl, att vi ber om att det fasansfulla kriget i Syrien skall få ett snabbt slut, att det likaledes fasansfullt obeskrivliga IS-våldet mot inte minst kristna skall upphöra och att hela situationen i Mellanöstern skall stabiliseras i fredlig riktning.

    Frågan om vad vi ber för är därför helt överflödig.

    Men här kommer ändock i all anspråkslöshet en alternativ bönetext, som erbjudas bloggaren och kommentatorer:

    -Himmelske Fader, i förtvivlans känsla
    över våldets brutala hänsynslöshet,
    vänder vi oss till Dig, ber Dig, vädjar till Dig:
    grip in och stoppa den död, de obeskrivliga plågor,
    som drabbar våra systrar och bröder i Mellanöstern
    och som lägger städer, byar och civilisationen
    i ruiner.

    Himmelske Fader, låt Din allmakt verka och skapa den fred och frid, som alltid är större än våldet;
    som kan tränga in i människors sinnen och visa sin
    oerhörda kraft;
    den allmakt mot vilken den jordiska maktens kulor och kanoner står sig slätt;

    Himmelske Fader, hör vår bön och låt de drabbades förtvivlan, deras ofattbara lidanden förbytas i fredens och den mänskliga upprättelsens hopp!

    Himmelske Fader, Du är de lidandes och plågades räddning. Du år vår räddning!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår trägne pennfäktare BOD visar sig ha talang för liturgiskt författande. Jag har svårt att se annat än positivt på biskoparnas bön. Detta gäller även BOD:s alster.

      Lars Jensen

      Radera
  8. Citat från gårdagens "tangomässa" omkväde i förbönen:
    "Gud låt oss vara i kroppen, lämna vår tanke och oro till dej"
    Det är svårt att författa böner som är tidsanpassade och samtidigt poetiska.
    Prästänka

    SvaraRadera
  9. Vettu Dag, jag höller me om det poetiska. Men jag förstår inte invändningarna mot "viljan" och hur du menar där. Är inte "...och gör mig villig att vandra den" en alldeles utmärkt bön?/Hälsningar Anna Birgitta, förut verksam i S:ta Birgitta kyrka

    SvaraRadera
  10. Ack, alla dessa förelagda upprabblade sv"k"-böner på utdelade papper. Böner? Gudstjänst? /John

    SvaraRadera
  11. Gud vet nog vad vi menar med våra böner tom när de bara är stumma tankar. Vi vanliga dödliga kan däremot nog med all rätt fråga oss vad det är biskoparna i SVeKs namn egentligen ber om.

    Är det kanske att inte göras delansvariga för eländet,. Är det att inte behöva stöta oss med muslimerna . Är det att inte behöva göras ansvariga för SVeKs sekularisering och förfall?

    Är det att fortsatt få vara antiapostoliska? Att få fortsätta vara PK-mässiga även fast vi vet att det då går i strid med Guds vilja? Den vi sedan ber till.

    Påminner mig i sammanhanget osökt bönen:
    ”För nordmännens raser bevare oss Herre, Milde Gud!”.

    Skulle en sådan bön i vår PK-tid kunna accepteras av våra biskopar? Av de styrande politrukerna som omformat Kristi Kyrka till ett SVeK?

    Något omformulerad t.ex be:
    ”För Islamisters raseri bevare oss milde Herre Gud!”

    Ofta är inte det viktiga vad som sägs utan vad som underlåts sägas. Det är där som med synder och syndakatalog. Jesus dömer sannerligen inte bara de direkta synderna utan minst lika hårt alla de s.k underlåtelsesynderna.

    Dvs att av bekvämlighet, rädsla och andra mindre hedrande orsaker underlåta att göra vad vi vet att vi som kristna borde ha gjort

    …och ja, jag är fullt medveten om att jag själv är en av dessa där kanske underlåtelsesynderna är de mest flagranta.

    Likaså vet jag mycket väl att Jesus visst förlåter men att det inte handlar om billig nåd bara för att den är gratis. Alla bör vi också i dessa tider besinna att Jesus inte kom för att döma världen den gången för ca 2000 år sedan.

    Nu har vi Jesu återkomst att invänta , den gång han kommer just för att döma.

    Kanske vi med allvar bör be om att slippa bli dömda. Alltså på allvar inte bara vackra fraser och lullulltexter om att allt blir bra till slut.

    Det är tom tröst och har inget med Kristen tro och lära att göra.

    Tomma fraser kan lika gärna / ja bättre utelämnas helt.

    //HH

    SvaraRadera
  12. Tack BO Dike för den bönen!/RK

    SvaraRadera
  13. Jag håller med Dag om att det inte är helt klart när biskoparna tänker att vi skall be för medkristna och för medmänniskor.

    I Bengt Olofs bön, som även jag säger Amen till, tycks det vara klart att vi ber för våra medmänniskor. Det är helt i sin ordning, men möjligen kunde man lägga till en rad särskilt för våra medkristna.

    SvaraRadera
  14. Den som vill lyssna/se ett föredrag/föreställning för/om Gud kan ju alltid söka på svt.play efter tangomässa i Lunds Allhelgonakyrka. Kameran svepte återkommande över kyrkorummet men någon församling var svårt att se.
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  15. Tack Lars Jensen, RK och +Göran!

    -Det som visas i de fasansfulla TV-bilderna från Mellanöstern i nästan varje nyhetssändning skildrar en så obeskrivlig fasa och hänsynslöshet att den är svår att ta in. Ropen och skriken rakt in i kamerorna från drabbade människor uttrycker en förtvivlan utan botten.

    Omvärldens maktlöshet känns frustrerande. Men vi vet att Guds godhet en dag skall segra över fasorna. Hur långt lidandet blir, och hur många av våra medmänniskor som drabbas vet vi däremot inte. Vi kan bara be för att helvetet snart upphör och att återuppbyggnaden kan påbörjas av de raserade städerna och byarna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  16. Blev påmind om denna "rara" historia: Den lille pojken i sjukhussängen läser alfabetet högt. Vad gör du? frågar sjuksköterskan. Jag ber, svarar pojken. Nej, säger systern, du räknar ju bara upp bokstäverna. Jag är inte så bra på att be, säger pojken, så jag ger alla bokstäverna till Jesus så får Han sätta ihop orden!
    en Björn i Kyrkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn, underbar historia!
      Den Helige Ande ber: ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden självberikande för oss med suckar utan ord. rom8: 26.

      När vår kunskap och klokskap inte räcker till längre så kanske det är tid att damma av tredje artikeln, be om vishet, urskiljning mm.
      Prästänka

      Radera
  17. Den
    bönen blev tämligen udda när det inte alls påtalades av tjänstgörande präst vilket ämne den var tänkt för. Hoppas docent Sandahl ägnar samma kraft åt att under våren analysera böner och annat i handboksförslaget. Liturgisk folkbildning tack!

    /MR

    SvaraRadera