fredag 5 februari 2016

Det kristliga i debatten

Nu får jag kritik för att jag omtänksamt försökte måla en förståelsehorisont för att biskoparnas bedrövliga arbetsmiljö skulle bli begriplig. De lever i skräck.
Jag tog den fine biskop före detta Johansson som utgångspunkt, kanske inte minst för stt skapa förståelse för denne man och hans dilemman.
Jag gjorde ett något vidare svep genom att peka på två andra frågor, som hanterades långt innan Johansson ska kunna anklagas, nämligen år 1957-58 och 2009. Den gemensamma nämnaren heter skräck.
I denna skräcktillstånd lever biskopar. Vi fick ytterligare en illustration för att förstå hur de har det. Det var verkligen omtänksamt att försöka skapa förståelse. Fick jag tacksamt beröm för denna insats?Mä genoito.

Jag kan fortsätta med ännu ett intressant exempel på det kristliga i debatten.
Det var utbildningsdag om nyaste förslaget till kyrkohandbok på folkhögskolan i Oskarshamn. Egendomligt, menade jag. Kyrkostyrelsen frågar: "Vad tycker ni i församlingen?" Då tar sig några iväg för att utbildas. Måste man utbildas för att ha en mening? Arbetstid går och den kyrklighetsindustri som redovisar aktiviteter och som emanerar från stiftskanslierna, kan redovisa. Men vad? Det sägs att utbildningen går ut på att påpeka vad som ändrats i förhållande till det förslag som inte fördes vidare.
Förstår ni min undran?

Jag menar att allt detta är ambitiöst men ambitiöst feltänkt.
Vi har ett förslag som nu i omgångar ska stötas och blötas. För den sakens skull behövs insikter från församlingarna. Därefter vidtar en bearbetning på grundval av alla remissvar, också de remissvar som pojkarna som utbildat kommer att skriva och stiftet anta.

Församlingarna måste förstås fundera - men främst utifrån handbok 1986 och kanske utifrån en del artiklar och kritik som kommit under processens gång. Jag sporde följaktligen om Christer Pahlmblads bok Mässa för enhetens skull hade nämnts vid utbildningsdagen. Det hade den inte. Där anger han dock några punkter som kan vara viktiga att ha i minne. Man hittar hans material på kyrkligdokumentation.nu om man inte köper boken på Artos. Jag menar att stiftet nu luras/narras/vilseleder just genom att leda, dvs utbilda. Och den som fastnar i tankemodellen att jämföra med det förra materialet och detta, går vilse.

Så här långt var meningsmotsättningen tydlig. Jag menade att gossarna skulle skickas tillbaka till stiftskansliet snarast. Gick det 12 arbetstimmar per deltagare för personalen från norra Öland för denna utbildningsdag, tänkte jag, när jag såg deras glada facebookinlägg.

Nu klev en lärare från Oskarshamns folkhögskola in i det som var en frågestund men blev debatt.
Man kan inte eller bör inte bli tillsagd att man tänker fel eller är lättlurad, menade läraren. Vi befinner oss lite på distans från det akademiska, som ni märker.

Formuleringarna befanns vara "nedvärderande och nedsättande i sin ton". Här märker ni en glidning i argumentationen för tonen i en skriven text låter sig inte enkelt fastställas. utan blir en högst subjektiv  slutsats. Tonen skulle lika gärna kunna vara aggressiv som humoristisk eller rentav vänlig. Men läraren, ja ni vet hur lärare är och ränderna går nog aldrig ur, allra minst om de är kristliga, visste:

 "Detta sätt att uttrycka sig till medmänniskor hör inte hemma i dessa sammanhang!!!"
Dessa sammanhang? Men vilket sättet var, hade ju han själv och på egen hand bestämt!
"Var och en har rätt till sin egen tanke", menade han. Verkligen? Men varför då utbilda? Remissarbetet var väl ett arbete just att få veta vilka de egna tankarna var?
Nu menade läraren från folkhögskolan där kursen var, att man kunde förhålla sig kritiskt/konstruktivt till utbildningen man fick. Det kan man. Men frågan var ju en grundfråga om de som ska remissvara verkligen ska utbildas av dem som i stiftet ska skriva remissvar. Jag har inget emot den kritiska diskussionen om handboksförslaget. Därför undrar jag varför P-blads bok inte nämndes. T ex.

Jag fick dock besked på fejjan. Den förda lilla debatten visade att jag inte tänker alls. Jag upprepar: "tänker alls".
"Har nog aldrig sett någon sätta krokben för sig själv på ett sådant övertydligt vis. Hysteriskt roligt, nästan löjeväckande faktiskt."

Vad skulle jag svara på det? Jag skrev: "Dessvärre har jag fattat och för ett konsekvent resonemang i tanke att remissinstanser kan svara!"

Det var fel fick jag veta:
"Och du gör det igen! Fantastiskt!"
Jag bedömdes på det kristliga sättet, dvs det styrde på person. Ni vet hur det går till:
"Du beter dig som om du tror att du är Guds utsända språkrör till mänskligheten som, på ett Machiavelliskt, (ska rätteligen stavas med litet m, det påpekar jag inte, försiktig som jag är, DS) översittarvis, ska tillrättavisa alla andra. Kära"

- och så missade jag resten för hon som höll i det hela, dvs lagt ut bild från fortbildningen på Facebook, bestämde sig för att det får räcka "med oförskämdheter och personangrepp". Hon stoppade och raderade. Alltså kunde jag inte riktigt återge fortsättningen, men det där med "kära" fattar ni att det är tillgjort. Och Machiavellis lilla bok Fursten handlar om furstens plikter och inte i någon mening om översitteri eller behov av att tillrättavisa utan är en instruktion för (eller möjligtvis en ironi angående) furstens styre. Tror ni att min anklagare läst boken?Jag var dock bekymrad över att belackarens text försvunnit. Vi hade haft nytta av den.

Men, heureka! Det raderade inlägget hade gått in på min e-postadress, så nu får ni trots allt veta:

"Kära Dag Sandahl, du kan inte dyrka både Gud och ditt uppblåsta Ego samtidigt. Du måste välja och det verkar tyvärr som om du redan har gjort det, för jag kan inte tänka mig att det var på det här sättet man skulle tala och behandla sin nästa som Jesus menade med sin gyllene regel."

Jag svarade milt med en fråga om Matt 16:23 om det nu ska argumenteras med hur Jesus debatterade. Men jag kände igen tekniken. Någon klipper till med Jesus, som alltid är på den klippandes sida. Det är tryggt. Däremot hänvisas inte till Guds Ord med belägg. Det räcker med Jesus som tillhygge. Ni är väl glada att texten kunde räddas undan förintelse?

Jag beklagar att debatten så bryskt avbröts, för här möter ett lysande exempel på kristlig debattkonst, där man styr från sak till person och mot den som definierats som misshaglig. Vem den där som visste hurdan jag är själv är, vet jag inte. Det fanns sannolikt några bevekelsegrunder. Intresset ljuger inte. Med en fortsatt debatt, hade vi fått fler illustrationer. Mer av samma ger viktig kunskap, fattar jag.

Jag är dock nöjd med detta tydliga exempel på det kristliga i debatten.
Det handlar inte om sak utan om "ton", dvs "tontolkning" för bedömningen blir subjektiv.
Det hela styr på person - och det är just detta som är det kristliga.
Jag hade gärna sett några ytterligare personangrepp i en fortsatt debatt, mest för att förstå kristlighetens väsende. Det styrs på person - och tron, förstås. Jag är inte en riktig kristen för jag dyrkar mitt uppblåsta ego (som stavas med stort E och det kan vara en polemisk poäng men är nog sakligt fel, vilket jag inte påpekar för att undgå ytterligare anklagelser). Jesus är bra. Som tillhygge.

I sak vidhåller jag att det är feltänkt med utbildningsdagar för dem som fått förtroende att skriva remissvar till Kyrkostyrelsen. De ska tilltros egen kompetens att fundera över vad vi gör när vi firar gudstjänst och varför. Här ska tusen blommor blomma. Och så ska det knytas samman till en bukett. Bör Kyrkostyrelsen lägga remissvaren från Växjö stift i en särskild hög för särskild behandling?

Nu är jag dessutom smålänning. Vad kostar egentligen stiftets utbildningsdagar när man ser till löner för dem som kommer och räknar arbetstid? Behövdes det 24 mantimmar eller 36 av de ansträngda personalresuserna i min gamla församling? Krävs inte lite större allvar när personal kallas in? Från stiftets sida, menar jag.

Så roligt att citatet kunde återges trots att det tagits bort. Det är också en kristen lärdom, att inte förtvivla. Gud ger nya möjligheter. Också på Facebook. I allt detta lär vi oss.

14 kommentarer:

  1. Det hade varit intressant om Jesus vore på Facebook.
    Men vänta nu!
    Där är han ju såklart också.
    Under antagna namn, antar jag.
    En uppgift för Ture Sventon att identifiera honom!

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart Jesus är på sociala medier. Kyrkokansliet har en plan för "pastoral närvaro" på nätet... :D

      Ullman

      Radera
  2. Ännu en skarpsynt samtidsrapport från hr Dagbloggare!
    Kunde skrivit den själv, från andra källor.
    Besitter dock inte riktigt samma svada som Bloggeraren.., än!
    Bara att Tacka! :)

    SvaraRadera
  3. Den ömma tå du trampat på är förstås den att kompetensen i liturgiska frågor är så låg att kindergartenkurser ter sig vettiga.

    SvaraRadera
  4. Det där med att församlingsarna ska skriva remissvar, är det verkligen en korrekt formulering?
    Är det inte urvalda församlingsanställda som fått det förtroendet? Eller är det slumpvis urvalda ur medlemsmatrikeln?
    Eller särsklilt förärade förtroendevalda?
    För det kan väl Gud bevars inte vara de trogna ur den gudstjänstfirande församlingen som utvalts för att tycka till om en handbok för gudstjänstfirande?
    De hade nämligen inte behövt någon utbildning för att tycka till om hur en gudstjänst ska utformas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkoråden enligt missivskrivelsen och kyrkoråden efter att på något sätt ha konsulterat församlingsråden. Frågan som bör ställas är förstås vad gör vi när vi firar gudstjänst och varför? Jag, befruktar det värsta, som gubben sa, när kyrkokörens medlemmar ska avgöra vad som är - relevant!

      Radera
    2. Då får man ju verkligen hoppas att kyrkoråd och församlingsråd tar sin uppgift på allvar och firar gudstjänst mangrannt under remisstiden.

      Det kan vara den största evangelisationssatsningen SvK ordat sedan Lilla boken om kristen tro.

      Radera
  5. "In necessariis unitas,
    in dubiis libertas,
    in omnibus caritas."

    Modern översättning:
    "I det som krävs av oss ska det vara enighet ,
    i tveksamma fall tystnad,
    och hänsyn till adminstrationen framför allt."
    fm

    SvaraRadera
  6. Fokus på sak i stället för person? Är det att ständig kalla den pensionerade Växjöbiskopen för "före detta Johansson" när han faktiskt fortfarande heter Johansson. Fast han kunde gärna gå i svaromål ibland, tycker jag. Det hade varit intressant med en debatt mellan före detta biskopen och före detta prosten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, ska rätt vara rätt är han inte "före detta" biskop heller utan fortfarande biskop även om han inte innehar någon "biskopstjänst" (det var ett roligt ord).

      Radera
  7. Är du Dag, som talar om vår långa tradition av "kvinnofrid" medveten om vad svenska män skriver på nätet till kvinnor som de vill förnedra? (För det handlar varken när det gäller tafsande eller ord som sexuellt kränker om "kåta karlar" utan om vilja att just förnedra och skrämmas).Har du också undrat över var de kvinnofridsälskande medborgargarden finns då och hur allvarligt de verkar tycka att detta är?

    Jag själv ansluter mig till Malin Wollin, som i slutet av sin senaste krönika i Aftonbladet skrev: ""Jag tror att det finns en särskild plats i helvetet för folk som startar ­patruller för att leva ut ­sina rasistiska bataljer i min framstjärts namn."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter lite botaniserande i alternativmedias kommentarsfält, är jag benägen att instämma i ovanstående.

      Sexistiskt nedvärderande kommentarer om t. ex. Margot Wallström och Mona Sahlin, eller för den delen ibland Svenska Kyrkans egen Antje, blir inga vackra uppvisningar i svensk debatt och jämställdhet.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Kvinnofriden tolkar jag som i sammanhanget vad lagboken säger, inte vad vulgära män uttalar i sociala medier, vare sig de är frilansande komiker som nedgör kritik med hot om sexuellt våld, eller nationalistiskt inspirerade individer med järnrörsfetischism.

      Lagen förbjuden en gift man att tvinga sin hustru till sex, det är väl kvinnofrid i lagens mening.
      Sedan kunde vi alla hoppas att det kränkande språkbruket upphör, i synnerhet det våldsbejakande sexuella.

      När rättsväsendet börjar lagföra dylika yttranden med brottsrubriceringen "olaga hot" (som Åsa Linderborg fått en hemsk mängd av) och individerna döms, så kanske det blir någon form av hyfs i debatten också.

      Radera
    3. Ja, en väldigt stor del av hotarna skulle lägga av om de riskerade att bli lagförda. Detta kan man säga tyder på att hoten inte är allvarligt menade, och de är de säkert i de flesta fall inte heller, men ändå är de ett problem både för demokratin och den enskilde. En man i ett kommentarsfält talade om för mig att han "slagit folk sönder och samman förut, så jag skulle bara hålla käften min jävla hora" men föreföll bli väldigt ängslig när jag frågade om han visste om att han just ägnat sig åt olaga hot.Fast han inte förstod att risken att han skulle bli hittad och åtalad var noll. Men rädd blev han. Tror många är likadana.

      Radera