fredag 19 februari 2016

Emmaboda

Det går back för de kyrkliga finanserna i Emmaboda.
Budgeten 2016 har antagits med ett minus på 820 000:- "Ekvationen går inte ihop", säger kyrkoherden Annette Geyer. Fungerar det med bara fyra präster och behövs alla fastigheter? - det är frågan.

Jag kan återge mer från de båda lokaltidningarna, bara jag får göra en utvikning först.
Barometern och Östra Småland har gemensamma sidor för det provinsiella. Nybro, Öland, Mönsterås, Emmaboda och Torsås - och mer kanske, som jag inte just nu kommer på. Lokalbevakningen har reducerats till hälften, en omständighet att fundera mycket på, för det blir färre röster som beskriver det lokala, kommunala och kyrkliga, livet. Livet i Emmaboda har alltid tyckts viktigt eftersom yngsta dottern heter Emma, efter Emma Goldman förstås. Det var hon som sa: "The most violent element in society is ignorance." Det kunde man fundera över - inte bara i Emmaboda. Men där också!

Förr i världen - för 8-10 år sedan alltså - tänkte jag att personalreduktionerna skulle börja med församlingsassistenter/pedagoger. Det är den senast tillkomna kategorin och i arbetet med barn och ungdomar handlar det oftast om små grupper. Talar man ofta om stora grupper på dagis, så talar ingen om små  barngrupper i det kyrkliga och skulle någon drista sig att göra det, blir det alltid mothugg från någon församlingspedagog som har många. Sådana finns också. Men torde inte normalfallet vara små grupper för barn i förskoleåldern om församlingen inte har ett kyrkligt dagis? I många församlingar finns inte det som förr hette miniorer, juniorer och ungdomsverksamhet. Dom kommer inte, ungarna. Och för dem som kommer blir det mest ett punktuellt nedslag som endast de skickliga kan hämta hem vid konfirmationsläsningen. Man kunde förstå om nedskärningarna kom först där. Likväl är barn och unga den kyrkliga paradgrenen. Församlingspedagogerna sitter säkrare nu än tidigare. Barnkonsekvensanalysarbetet understryker hur viktig denna icke-verksamhet är.

Så var skär man ner? Präster eller diakoner?

I Emmaboda finns ingen diakon.
Prästerna sköter diakonin. "Det är tufft när många behöver vår hjälp. Vi har aldrig haft så många som bett om bidrag före jul som 2015."
Det torde prästerna inte ha kompetens till - alldeles bortsett från mottot "never mix priests and money". Nu finns det en uppsättning diakoner som inte heller ska hantera bidrag före jul till människor de aldrig träffar annars och om vars livsituation de föga vet (bara det som berättas för dem, kanske). Det är som upplagt för att bli fel. Och det blir det. En socialsekreterare kan ge rådet att vända sig till kyrkan för där finns pengar i överflöd - och så söks bidrag från verksamhetspengar och fonder. De kyrkliga blir glada eftersom de nu är efterfrågade. Så kanske prästerna ska dela ut julblommor också, socknarna runt. Eller har den verksamheten upphört?
Diakoni på allvar är förstås inte detta. Men tufft är det. Dock inte värre än att en prästtjänst kanske kan dras in. Om man haft en diakontjänst, hade diakonen suttit säkert. Diakonin har blivit fin, nämligen. Men om folk inte ränner i kyrkan vareviga söndag och vi ser en åldrande avfolkningsbygd, ja då kanske prästtjänster kan dras in? Som i Emmaboda pastorat, ett modellpastorat för vad som kommer att övergå Svenska kyrkan?

Finns det fem prästtjänster och de blir fyra talar vi väl om 20%-iga neddragningar?
Kan det hanteras? Jag har en matrikel från 2014 men inte äldre än att jag där ser församlingarna och antalet kyrkotillhöriga:
Emmaboda 2618, Långasjö 772, Vissefjärda 2318 och Algutsboda 1215.
Det blir fyra gudstjänstplatser.
På söndag ser det ut så här:
Två gudstjänster 11 (församlingshemmet i Emmaboda och högmässa i Vissefjärda), en 14  (gudstjänst med små och stora) och en 16 (mässa).
Det skulle räcka med två präster för dessa insatser - och det är så räknenissarna tänker.  Men vart tar då den pastorala närvaron vägen om man med "pastoral närvaro" menar att det är en präst på plats, en som vi känner och kanske till och med tycker om? Hur blir det med den själavård som är en följd av predikandet? "Jag vill prata med dig om en sak du sa i söndags..." Är det verkliga problemet inte att vi har för många präster utan att vi får för lite prästerligt av de präster vi har? Gudstjänst, själavård, undervisning.

Stafettläkare vill vi visst inte ha.
Det är tryggare att komma till en läkare som träffat oss förut och har någon liten aning om oss. Nu införs ett system i Svenska kyrkan med präster som reser runt. De har inte en chans att bygga långsiktiga relationer, för det tar tid och kräver närvaro, just det de inte kan prestera! Det borde förstås vara teoretiskt möjligt att i stordriftens kyrka få rum för det småskaliga - praktiken är en annan med chefer och mellanchefer som fungerar som produktionsledare och produktionsansvariga. I ett pastorat tillsattes en tjänst som controller också.

Inte i Emmaboda, som inte har någon controller, dock.
Där kastas blickar också mot fastighetsinnehavet. Så sker på många ställen. Hus kostar. Ska vi spara pengar är det bra att göra sig av med fastigheter. På norra Öland skänktes en fastighet till den lokala byföreningen som fick 100 000:- som medskick. Det tyckte man var väl använda kyrkliga medel. Och de många kvadratmetrarna behöver vi fundera över - men lika mycket kreativt tänka över vad våra resurser egentligen skulle kunna användas till. Finns det visioner att återerövra, de visioner som en gång byggde husen?

Jag saknar nämligen något.
Jag saknar en pastoral målsättning för att skapa den framtid som vi vill leva i.
Vad vill vi egentligen i det kyrkliga? Vilka resurser har vi och vilka resurser i människor tar vi inte till vara? Om detta kan inte utredas. Det kan bara utrönas. Och sannolikt bara på ett andligt sätt. Men det är det som behövs.

Jag är lite trött på reträtternas mästare, mest trött därför att de oftast inte är skickliga nog att genomföra reträtter, den svåraste operationen av alla. Men mycket tid läggs ner på att lägga ner. Det vore värt en fundering. Vad vill ni egentligen, innerst inne? Finns det spännande Guds kallelser som det just nu inte blir något av.
I Emmaboda och annorstädes.







25 kommentarer:

  1. Jahapp,

    Nog känner vi till den gamla valsen eller polkan: "Om det finns kvinnopräster så kommer alla sökande och tilltufsade människor at strömma till kyrkorna". Ånä!
    Så lätt kommer inte svk och dess nutida och urusla hierarki av biskopar och ärkebiskop undan domen som verkställs nu framför allas ögon. Emmabodaprästen Geyer får nog se sig om för annan lämplig tjänst.

    Magdalena Isaakson

    SvaraRadera
  2. Varför skulle Fienden vilja minska antalet församlingspedagoger?

    Den pastorala närvaro ute i socknarna som f. Dag efterfrågar kan rimligen endast uppstå med tältmakarpräster som får sin försörjning från annat än det kyrkliga. Det kan rimligen inte vara ett heltidsjobb att vara själavårdare i en socken med 1000 invånare. Och då är allt tillbaka till det gamla. Inte ägnade sig sockenprästen i bondesamhället åt prästeri på heltid?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej !

      Prästen hade lite bisysslor
      och förtroendeuppdrag.
      Även församlingsmedlemmarna
      hade bisysslor, beredskap.
      När de var hemma trälade de
      i skogen. Utanpå strumporna
      lindades lager efter lager
      med tidningspapper innan
      foten stacks i stöveln.
      Ladugårdsarbete, sågfilning,
      värmning av tegelstenar i
      bakugnen. Tegelstenarna
      lindades med flera lager av
      tidningspapper. Trälen och
      det inlindade gick till sängs.
      Plåtkaminen bredvid var röd.
      Ladugårdsarbete, snöskottning
      och kanske snöplogning med
      fyra hästar. Mjölkbilen måste
      komma fram.
      Bryning av yxan, linda lager
      efter lager med ..........
      Varför överlevde trälen ?
      Jo, en och annan oregistrerad
      gris fick avlivas i lönndom.
      Mjölnaren räknade fel på en
      och annan mjölsäck.

      Någon av trälarna tyckte att
      även prästen borde få en
      extra bulle till kaffet.
      Mjölnaren var lösenordet.
      Anmäla var nästa lösenord.

      Nu visste alla vem det var
      som var den sämsta personen
      i den socknen.

      Karl-Alfred
      .

      Radera
  3. Offensiv och attack behövs - inte reträtter!

    -Jag håller med bloggaren om att reträtten i Emmaboda - och i andra församlingar i landet - är tråkig. Just därför behöver de vändas i offensiv och attack, för att skriva hårt anfallsspråk. Samtidigt vet varje klok person, att genomförandet av pastorala program och missionsoffensiv kräver ekonomiska resurser; storheterna förutsätter alltså varandra. Vi måste alltså ha pengar i församlingarna för att där kunna ha anställda, som driver den andliga offensiven, men naturligtvis har de förtroendevalda också ett ansvar - faktiskt det yttersta ansvaret - för att arbetet blir gjort. Men de har bara blygsamma arvoden till skillnad från kh-lönerna, vilka nu i en del fall ej blott tangerar men överstiger 50.000 kronor per månad.

    Sens moral alltså: utan ekonomi ingen offensiv!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är direkt ohederligt mot väljarna att de förtroendevalda spikar en budget på ungefär en heltidstjänst back.
      Kalla till MBL-förhandling och säg upp den som är sist in eller kapa en tjänst i organisationen.

      Radera
    2. Läser att hela Härjedalen skall bli ett pastorat. Ett helt landskap! Det har med en politiskt tänkt strukturutredning att göra och inte i första hand pengarna. Där blir väl begreppet "rikstäckande" rejält urholkat.

      Radera
    3. Murre i Skogstibble anser att sambandet är enkelt. Finns ständigt mat i överflöd, ligger katten helst och sover.
      Men är det mest tomt i skålen, då blir det allt fart i Jerusalem!

      Han är då för rolig den där skogskatten!

      Elaka Katten Måns

      Radera
    4. Läser jag rätt? BOD tycks anse att kyrkopolitiker (som i flertalet fall torde ägna - en egenvald del av - sin fritid åt "kyrkokommunala" och välarvoderade sammanträden) är underbetalda i jämförelse med kyrkoherdar som ägnar hela sin avtalsenliga arbetstid (och mycket därutöver) åt den församling de fått sig anförtrodda. Jag häpnar!/Paul

      Radera
  4. Den dikeskörda statskyrkans tid är tack och lov över sedan länge. Den nuvarande "verksamheten" inom sv"k" kommer att pågå så länge det finns pengar. Något andligt utbud att balansera med finns ytterst sällan. För hur ska "präster" som på sin höjd ägnar sig åt "religion" kunna missionera? Om vad?? Pengarna sinar i takt med den nödvändiga medlemsavtappningen när fler och fler upptäcker att de plockas på saftiga 3.000 om året utan att få ett dyft tillbaka. Det börjar nu märkas på allvar även på halvstora orter som Emmaboda. Det är ett led i en allt brantare ekonomisk utförslöpa. Sammantaget tycker jag det är en mycket sund utveckling. /John

    SvaraRadera
  5. John,'

    -Du bör nog bättre än så här styra Din tunga i kyrkodebatter För det första är Din kritik mot kyrkans präster ohemul: de ägnar verkligen mycket av tiden åt mission. För det andra var ekonomin under kyrka-statäktenskapet stabil, trygg och tillät många satsningar. För det tredje visar Du färg så det räcker, när Du hävdar att minskningen av antalet tillhöriga är nödvändig. Du jublar alltså åt minskningen, medan vi andra sörjer och djupt beklagar den.
    För det fjärde vill Du inte att människor skall betala ens 3.000 kronor för att vara med i den kyrka, som betyder så mycket för dem.

    Summa summarum, John, ett mycket fult och negativt inlägg om kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  6. Nåjo, BOD för fram ett antal offensiva paroller - men även han bör väl ha noterat att de förklingar ohörda? Svenska folket tycks ha förlorat intresset för och troheten till sin "folkkyrka". På något sätt tycks detta ha följt på det första tillfälle då SvK framstod som en underdånig del av den partipolitiska apparaten (vilket inträffade 1957-58, då kyrkomötet först sade nej till "ämbetsreformen" men ändå några månader senare såg sig tvingat att säga ja, eftersom riksdagen redan hade beslutat i frågan). Numera är det inte ens staten - med dess krav på någorlunda objektivitet, opartiskhet och rättssäkerhet - som står för kyrkan, utan ett antal kyrkopolitiker, fritt valda i partipolitiska men ändå till synes "opolitiska" "nomineringsgrupper", med ett valdeltagande som närmast ter sig patetiskt och som naturligtvis inte kan ge någon som helst demokratisk legitimitet. Samtidigt som det troende folket - och i synnerhet de som kunde ha blivit dess karismatiska ledare och förnyare, i ökande takt finner sin hemvist i t.ex. Missionsprovinsen eller i något samfund av "främmande trosbekännare". Hur marginaliserad kan SvK bli innan statsmakterna/politikerna helt förlorar intresset och helt utlämnar det åt "marknadskrafterna"? Och vilken beredskap har SvK inför ett sådant scenario?/Paul

    SvaraRadera
  7. BOD,
    beklagar sig oever att arvodena aer foer laaga foer saadana betydelsefulla politiker som han och hans kolleger.

    Foer mig skulle de gaerna varit aennu laegre om det inneburit att vi sluppit mycket av den politiska styrning som de facto blev foeljden , tvaers emot vad som foerespeglades naer SVeK frigjordes fraan staten.

    Ibland kaenns det som om man skulle vilja betala alla dessa om kristen tro och laera okunniga men maktsugna politruker foer att tiga och laata bli att hitta paa nya "dumheter".Helst laemna kyrkan och laata De som verkligen vill ha en Kristi Kyrka ta oever.

    Ja,jag vet- ett faafaengt hopp men saa ser det ocksaa ut som det goer med biskopar valda efter PK-anpassning och som man kan misstaenka maanga ggr - valda foer att jaga ut kyrkfolket och renlariga praester.

    //HH

    SvaraRadera
  8. Mission är viktig. Och det finns att grunna över hur man når de avkristnade. Att skulle ha mycket nytta av de kyrkopolitiska valda är nog fantasier. Man ska dock inte klaga på att de så sällan visar sig, ty de kunde göra ännu mer skada då. Jag är själv politiker i den sekulära (sekundär-)kommunen, och vet hur det är: partierna borde göra halt vid kyrkogårdsporten.
    Dock ger ju invandringen ett fantastiskt område för mission: tusentals som inte ser gudstro som något egendomligt, men som borde kunna förmås se den Sanna vägen!
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  9. Till Paul och HH,

    -Den förstnämnde ironiserar över att valdeltagandet är långt i kyrkovalen. Men är det inte bättre, John, att drygt 700.000 väljare röstar än att inga röstar alls? Och tala inte om "marginaliserad" kyrka i samband med påståendet att alltfler går över till missionsprovinsen! Är det någon som är marginaliserad i jämförelse med Svenska kyrkans sex miljoner tillhöriga så är det väl provinsens med kanske tvåhundra (provinsen tiger ju än om sin siffror).

    HH ondgör sig över de förtroendevaldas låga arvoden (som jag aldrig har krävt skall höjas) men tiger still om höga kyrkoherdelöner.
    Tigandet behöver inte kommenteras; slutsatsen ger sig själv.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  10. Kyrkopolitiska uppdrag borde naturligtvis vara utan arvode! Ersättning för förloras arbetsinkomster i förekommande fall inget annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fackliga förtroendeuppdraget är oarvoderat utanför kontorstid och ersätts med förlorad arbetsinkomst under arbetstid.

      Jag känner dock inte till någon kyrka som ersätter förlorad arbetstid.
      Kommunfullmäktige ger ersättning efter mötesnärvaro, så det ligger väl nära till hands att tro att SvK kopierat den kommunala strukturen.
      Vilket inte skulle vara det enda som kopierats från de kommunala strukturen. (Höga chefslöner, dålig arbetsmiljö hos verkställande tjänstemän etc)

      Radera
    2. Ja det är helt klart kopierat från det kommunala. SvK har fortfarande inte förstått att det är en vanlig medlemsförening.

      Förlorad arbetsinkomst tordecsälkan uppkomma, men kanske för ledamöterna i kyrkomötet t.ex.

      Radera
  11. BOD,

    Kyrkoherdar, riktiga saadana vill vi / jag ha och aer beredd att betala foer. Politiker som klampar in i Kyrkans sfaer och blandar sig i dess angelaegenheter vill jag / vi inte veta av och kunde vi slippa dem genom att inte betala arvoden vore det utmaerkt men som jag skrev , personligen skulle jag vara beredd att betala en hel del foer att slippa deras inblandning.

    En helt annan sak aer sedan att diskutera loener och dess nivaaer. Foer mig verkar det som att ju mer PK-anpassad en KH verkar vara ju hoegre loen erbjuds han.

    Helt klart betalar SVeK generoest foer saadant som vi andra beklagar.

    //HH

    SvaraRadera
  12. Herr Dike ägnar sig i vanlig ordning åt rent dösnack. Hans tänkande styrs inte av verkligheten utan av gamla statskyrkliga hjärnspöken. /John

    SvaraRadera
  13. John och övriga kritiker,

    -John väljer tillmälen i stället för saklig argumentering. Därmed sjönk debattnivån direkt!

    Till andra kritiker upplyses sakligt om att ett stort antal kyrkligt förtroendevalda arbetar helt ideellt och utan en kronas ersättning.
    De skall hyllas i stället för att smutskastas!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gläder mig att "ett stort antal kyrkligt förtroendevalda arbetar helt ideellt". Men - det handlar kanske då om kyrkvärdar o.motsv., inte om kyrkopolitiker? Det känns ändå som kverulans när BOD anför att "de har bara blygsamma arvoden till skillnad från kh-lönerna". Löner och arvoden måste väl ändå stå i relation till ansvar och arbetsinsats? Blygsam insats är kanske inte värd mer än ett blygsamt arvode? Och kyrkoherdens ansvar och insats kanske motiverar mer än ett blygsamt arvode?/Paul

      Radera
  14. Paul,

    Härmed upplyses Du vänligen om att de arbetsinsatser som förtroendevalda, jämte alla andra - icke anställda - gör i och för kyrkan sannerligen inte är blygsamma. Jag upprepar igen att de förtroendevalda är kyrkans ryggrad.

    När Du påtalar kyrkoherdens ansvar och inte har något kritiskt att anföra om höga kyrkoherdelöner - som många präster själva har reagerat emot - glömmer Du det som kallas "dubbla ansvarslinjen", dvs de förtroendevaldas stora ansvar för ekonomi, byggnader, organisationen och annat och som arbetsgivare för församlingens anställda. Alltså ett helhetsansvar.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. BOD,
    Ja ett ansvar som skoets foertraeffligt genom handplockning av PK-anpassade icke apologeter och avskedande / avkragning av de som vill verka enligt sina praestloeften.

    //HH

    SvaraRadera
  16. HH,

    -Tack, men vi har läst det förut! Inget nytt varken i den eviga klagolåten!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  17. BOD,

    Hoert har Du nog, kanske tom laest det men foerstaatt och tagit till Dig naagot av det Du informeras om tycks Du vara ofoermoegen till.

    //HH

    SvaraRadera