söndag 21 februari 2016

Fromhetsliv

Det är söndag med de begränsningar som efter mitt löfte till Strukturutskottet följer därav. Jag ska vara snäll. Det ska väl inte vara så svårt?

I veckan läste jag:
En ny dag, nya möjligheter. Solen skiner och grått känns långt bort, Gud känns närmre!

Schleiermacher hade varit glad.
Religion förläggs till känslans plan. Men har vi inte kommit längre än till 1800-talets början och en man som efter den franska upplysningstiden försökte rädda vad som räddas kunde? Är det så, att vi inte ens tagit på allvar, att Kyrkans liv befunnit sig under konstant attack sedan senare delen av 1700-talet och att praktiserad kristen tro - dogmatisk till sin natur - alls inte hör hemma i det moderna samhället men inte heller i det postmoderna och i det postmoderna  där det blir religion just som känsla! Gud är död. Nå, ni fattar. Någon slog ihjäl Gud och för många lyckades denne "någon". Många uppfattar att Gud verkligen är död.

Själva mordet på Gud kan roa Gud, fattar jag. Men det finns ingen gudomlig glädje i att många lurats tro att dödsfallet inträffat. Då räddas inte heller Gud till livet av vår känslosamhet. Det var inte det sentimentala S:t Lukas ville presentera utan  det handfasta. Läs Luk 1:1-4, den antike historieskrivarens forsknings- och framställningsprogram. Herodotos och Lukas är antikens två främsta historieskrivare.

Gud känns närmre!
Vilket skitprat. Helgonen vet något om Guds frånvaro och vi som kan vår Rosenius vet att dessa helgon är under just därför att de i all sin härlighet suckar. Rosenius är ingen framgångsteolog. Oavsett hur det känns, är mitt liv i Guds hand och Jesus har lovat att där två eller tre är församlade är han själv mittibland oss. Oavsett hur det känns och oftast känns det inte alls. Självfallet alldeles bortsett från solsken! Förra året gladde solskenet mig så pass att jag körde för fort och en civil polisbil smög upp bakom mig. Det solskenet kostade mig 2000 spänn.

Detta sagt, tycker jag att det småhurtiga, så som det möter i P4 t ex, är knepigt. Denna dag ligger några för döden och denna dag drabbas några av sorg. "Ha en fortsatt bra dag!", ropar den pigga programledaren. Känslosamhet utan förnuft roar inte.

Václav Havel talade om att "leva i sanningen".
Det är den hållningen som kan förändra också det som tycks omöjligt att förändra, menade han. Det var väl det han gjorde också?
För att inte tala om en liten passage i Apostlagärningarna där en seglats med fortsättning noteras, en resa som på sikt skapade om Europa. Apg 16:11-12.
Det som hände därefter var en förkunnelse som grep människor därför att de uppfattade att den var - sann. De blev övertygade - om sakförhållanden, inte om känslolägen i första hand. Och enklast håller vi fram Lydia som exempel på vad den som övertygats säger och gör. Apg 16:14-15

Det vore inte, för att säga det försiktigt och på söndagsvis, fel att gå tillbaka till den grundläggande hållningen, den som hävdar att det Kyrkan förkunnar är sant.

Annars noterar jag att bokförlaget Gaudete också rear böcker av Dag Sandahl. Kulturskymningen lättar. Gud kanske trots allt känns närmre? I så fall på grund av det är bokreatider!

I en bloggkommentar frågades om min bok Kyrkans Hus gråter inte. Den är dessvärre vare sig skriven eller utgiven. Men titeln är säljande. Och träffande.

15 kommentarer:

  1. Bra påminnelse om vår kyrkas tro!

    -Gud känns närmare, betonar bloggaren och påminner om att det inte finns någon gudomlig glädje i att många lurats tro att Gud är död.

    Denna påminnelse sitter som hand i handske till doakörens och andras röster, som med ett visst djurs envishet och på fullt allvar hävdar att Svenska kyrkan - bloggarens och min älskade kyrka! - har gjort sig av med Gud.

    Frågan är bara vilka som lurat dem tro detta. De kanske har lurat sig själva.

    Tack för påminnelsen, bäste bloggare. Den behövdes i inledningen på en söndag, då tusentals och åter tusentals gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan öppet skall bekänna sin tro på Gud Fader, allsmäktig!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  2. BOD,

    Det finns aennu oear kvar inom SVeK som framfoer allt dina kolleger goer sitt baesta foer att bli av med. Daer kan man aennu hoera Guds ord annars handlar det om tangomaessor , egna tolkningar och gudsbilder, synkretism, fria fantasier men inget av apostolisk kristendom.

    Det aer ett faktum som du tyvaerr tycks vara ofoermoegen att ta till dig liksom det faktum att era handplockade PK-biskopar inte en enda aer apologet.

    Kanske dags att en foere detta journalist / redaktoer laer sig laesa innantill och inte minst foerstaa vad han laeser och vi andra paapekar.

    Framfoer allt, aer man missnoejd ovever det som paapekas , menar att det aer fel saa visa vari felet ligger och inte bara kom med osanna / oriktiga paastaaenden. Vem foersoeker du imponera paa. Dina kolleger saa att de ger dig en ny plats i KM?

    Vi har redan tillraeckligt maanga direkt olaempliga politruker daer saa en mer eller mindre kan tyckas goera detsamma - aa andra sidan aer det droppen som urholkar stenen och sista straet som knaecker aasnans rygg.

    //HH

    SvaraRadera
  3. Ja halledudane då! Herr Dike slår idag knut på sig själv: "en söndag, då tusentals och åter tusentals gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan öppet skall bekänna sin tro på Gud Fader, allsmäktig!". Herr Dike måste väl här syfta på de beställda statister som syns i kyrkbänkarna i TV-"gudstjänsterna" när de rabblar innantill från utdelade papper. Eller som de har löst det i stockholms-"församlingen" Vantör: "to 14 Seniorsång och fika - 17 Öppet café - 19 Mindfullness i dans - Lö 10 Stilla kvinnotimmar - Må 18 Andakt och qigong - Ti 12 Lunchmusik - Fre 12 Internationellt kvinnocafé och qigong - On 12 Soppcafé". Pris: skamlösa 3.000 skr - årligen automatiskt avplockade bakom ryggen på alla ouppmärksamma. Svindlande, sa Bill. Svindleri, sa Bull. /John

    SvaraRadera
  4. Den förutbestämda kommentaren!

    -Temat är alltid detsamma. Upprepningarna legio. HH har tagit till orda. Alla vet på förhand innehållet. Positivet spelar vidare.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  5. Det tycks mig att hr Dike (jag ska inte skriva:"som vanligt") missuppfattat en del.

    Visst är det trevligt när Gud 'känns närmre', men Guds närhet till oss påverkas förstås ingalunda av våra känslor. Det viktiga är vad som är sant, inte vad som känns.

    den Lea

    SvaraRadera
  6. Jag inser mer och mer storheten i kh Bengtssons ord i Stengrunden: Känner och känner, det är hela sjukan.

    En sådan välsignelse att det inte är våra känslor det kommer an på utan att vi har Guds fasta Ord att hålla oss till. Även när det "känns" trögt. Eller som jag läste i en bok om bön: Gud har sagt det. Saken är klar. (Fritt ur minnet.) Det är evangelium.

    SvaraRadera
  7. -En direkt oförskämd och gentemot kyrkfolket kränkande artikel!

    -Ja, det är Johns text ovan, där beskyllningar om "beställda statister" varvas med andra sarkasmer.
    Så gör den som inte har något sakligt att tillföra en diskussion.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  8. Doa-Dike!
    Har du sett/hört tangomässan från Lund? Vad synes dig? Tangons lov i st.f.
    Guds lov. Skrivet och genomfört av en domprost -en värdig representant för
    Sv.kyrkan. Vacker musik, god körsång och d:to dans men som helhet en ren
    "Skitmässa", om uttrycket finns. Sådant framförs i "vår älskade folkkyrka".
    Lyssna på svtplay.se och bedöm själv, vad Sv. Kyrkan står för!

    SvaraRadera
  9. Sven Andersson,

    -Jag har sett mässan i den aktuella söndagens TV-sändning och är kritisk mot den. Men för den skull dömer jag inte ut hela vår svenska folkkyrka.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  10. "Tangomässan" i SVT var komponerad av "domprosten" Kerstin Hesslefors Persson och kantorn Johan-Magnus Sjöberg tillsammans vilket (utöver ytterligare ett antal bortskrämda sv"k"-själar) ger dem ca 15.000 i STIM-ersättning. /John

    SvaraRadera
  11. BOD,
    Nej, det aer just det. Allt accepteras av Dig bara Du faar paastaa att daer predikas naagot som kan ses som religioest .

    I en Kristi Kyrka predikas Guds ord inte mmaenniskotankar om vad Gud kan taenkas tycka och tro.

    Din graens foer att doema ut aer det naer ingen del av "folkkyrkan" laeser den ofoervanskade trosbekaennelsen?

    Vi aer nog snart daer. Om inte foerr saa naer den siste raettrogne gaatt haedan eller blivit avkragad.

    Jag staeller lite hoegre krav foer att kalla en kyrka Kristi Kyrka.

    //HH

    SvaraRadera
  12. -Skulle en predikan av tusentals varje söndag vara representativ för hela vår folkkyrka?

    -Som om en kritiserad predikan avgör betyget på hela vår kyrka, alla dess församlingar och stift!

    Nej, försök inte mina kritiker att spela det kortet; sådant biter inte på den som älskar sin folkkyrka, ser dess oerhörda historiska, kulturella och andliga betydelse och som finns nära medborgarna i absolut hela landet.

    Rubriken på bloggarens text ovan är "Fromhetsliv".

    Låt mig då bara tillägga, att äkta fromhet inte är att för syns skull delta i varje söndagsgudstjänst, visa upp sig i de främsta kyrkbänkarna och kritisera andra, som gör mer sällsynta kyrkobesök.

    Äkta fromhet kommer inifrån, visar sig i ödmjukhet och omtanke (om medmänniskan), kärlek, icke-dömande attityd, lågmäldhet och lyssnande och en aldrig sviktande vilja att vara andra till tjänst.
    -Tjänst till tjänst är tjänstens lön, heter det.

    Äkta fromhet är också den starka tron på Guds godhet, Guds nåd och Guds outtröttliga omsorg.

    Tolerans är heller inte så dumt att visa.
    Något att tänka på för vissa!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. "En förkunnelse som grep människor därför att de uppfattade att den var - sann. De blev övertygade - om sakförhållanden" Summan: Lev i Sanningen, i Kristus, i Gud. Var verklig, var inte stämnningsmissbrukare.
    "Kyrkans Hus gråter inte". Är det en pjäs denna gång?
    fm

    SvaraRadera
  14. BOD,
    Det är som vanligt – mångordigt försvarar Du en sjuk sak och en ”kyrka” som för länge sedan lämnat den apostoliska läran fast den falskeligen kallar sig ”en helig , allmännelig och apostolisk kyrka”.
    Det stora problemet är inte om en präst av någon anledning håller en usel mässa även om det är illa nog. Det stora problemet är hur då våra biskopar och som det blivit våra politiker agerar när en präst ägnar sig åt sådant som t ex tangomässor. De möts inte med kritik av dessa utan snarast glorifieras allt under det att man trycker ner och motarbetar de som inget annat vill än att agera präst i apostolisk mening.
    Låt mig för att förhoppningsvis komma vidare påpeka att det framförallt medvetet från ”ledningens” sida blivit en ny inriktning som är så långt från apostolisk man bara kan komma att det verkligen är befogat att upprepa- Nej , SveK så som den utformats av dess politruker och handplockade PK-anpassade biskopar har nu i praktiken genomfört en ny syn på syndabegreppet.
    Förenklat om än inte oriktigt kan man säga att de har anammat tanken att det som är lagligt enligt världen omöjligt kan vara synd och därför skall bejakas av ”kyrkan”.
    Man kan spetsa till det genom att påpeka att medan man förr inte förnekade synden men väl som svag människa dolde eller försökte dölja sin synd försöker man nu avskaffa synden genom att förklara det som bibeln kallar synd för icke synd. (Man låtsas ovetande om att synd är något mer än ”bara ” brottsligt att det handlar om ”att missa målet” och att det faktiskt kan vara så att i många fall kan det vara syndigt att agera lagligt. (Lagligt enligt den sekulära lagen.) I princip inser alla det – annars skulle det ju varit orimligt att t ex döma alla nazister som ”bara” lydde order och följde ”lagen” som den då var. Problemet är att man alltid finner ursäkter för att det inte gäller en själv eller ens som Du då- SVeK.
    Vi är nu i en tid där vi knappast längre kan hänvisa till det gamla. ”Gör inte som jag gör utan som jag säger. Sagt av gamla präster medvetna om sin skröplighet och oförmåga att fullt ut leva som de lärde men medvetna om att de lärde som apostlarna undervisat om. Att uttrycket emanerar från Jesus vet nog alla. Från det tillfället när han talar om de som satt sig på Mose tron. Han uppskattade detta att de lärde rätt och uppmanade därför folket att följa deras anvisningar och råd men akta sig för att leva som de gjorde ty de levde inte som de lärde.
    Våra PK-anpassade biskopar och prelater i karriären. Om dem gäller inte längre detta . Vill vi vara kristna kan vi tyvärr varken följa deras råd och anvisningar , allra minst deras leverne själva måste vi istället allvarligt fundera i termer , kan vi hoppas att med vår närvaro och med våra protester vrida ”kyrkan” rätt eller är det dags att dra – minns vad bibeln lär om att inte bli delaktig i dess synder.
    Lite off topic men för att visa utvecklingen i den sekulariserade värld vi nu lever i och som helt tagit över SVeK. LUF har nu kommit med ett förslag om att incest och nekrofili skall vara tillåtet! Visst, jag tror inte att det går igenom så där direkt men om några år kommer sannolikt några av dessa unga att sitta i KM och försöka genomdriva ”kyrkans” acceptans och välsignelse av detta.
    //HH

    SvaraRadera
  15. HH,

    -Din nidbild av Svenska kyrkan blir inte sannare av ständiga upprepningar. Du måste förstå, att en vit katt aldrig blir svart genom att någon med en papegojas envishet påstår att den är svart!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera