onsdag 17 februari 2016

Genussmart

Nog fattar jag hur svårt detta blir.
Den som i ämbetsfrågan tänker som Kyrkan alltid tänkt, en hållning som i Sverige och för Svenska kyrkan ändrades först efter ett par riksdagsbeslut år 1958, är körd på ett annat område än det om Kyrkans ämbete - nämligen jämställdhet och genus.
Detta var själva ljuget att förvandla en fråga till en annan eller att ta en fråga som en helt annan utan att ägna sig åt besvärliga komplikationer.
Vilken är lösningen för en sådan som jag är?
Anpassning så att genusfrågor inte tas upp, då? Eller friskt vågat i tanke att de som kan skilja frågorna från varandra - trots decennier av propaganda om att frågorna skulle vara en och densamma - kanske gör bäst i att fundera om kön. Friskt vågat!

För snart sagt 50 år sedan var det klass som gällde, inte kön.
Med Röda Bönor och en del andra, Grupp 8 t ex, ändrades saken och blev mer kön än klass. De cyniska skulle säga att detta skifte avspeglar medelklassens egenintresse. Jag vet inte. Jag har sett ärkebiskopen posera på en bild med andra kvinnliga kyrkoledare och påpeka att de just är - kvinnor. Jag tänkte på Morsan, men sa inget. Hon var alltså kvinna i yrkeslivet, den tolfte kvinnliga provinsialläkaren i landet (landets historia!). Jag hörde henne aldrig påpeka att tonvikten låg på det kvinnliga. Det låg på professionen. Jag såg henne aldrig ställa upp på bild med några andra kvinnliga provinsialläkare för att manifestera vad det nu är som  manifesteras. Det är tänkvärt.

Nu är det inte så enkelt för kvinnliga biskopar eller ärkebiskopar från Sverige.
Det var väl i Estland Antje Jackelén fick sköta söndagsskolan när ny ärkebiskop skulle mottas? Det var en markering. Den skulle kunna uppfattas som kraftfull.

Lika illa nu när Eva Brunne var i Tanzania och ny Presiding Bishop skulle tas emot.
Det påpekades att Dodomadeklarationen skulle undergrävas om Brunne fick vara med vid handpåläggningen. Brunne fick vackert sitta kvar. Som episkopalt staffage, liksom. Vännerna i Tanzania rapporterade till Sverige att Brunne var mycket ilsken och som ett åskmoln under hela högtiden.

Detta har inte rapporterats i Sverige.
Nu vet ni och ni vet vem ni ska tacka för att ni vet.
Men om vi frågade i Baltikum eller i Afrika skulle nog svaret inte handla om genus utan om vad ämbetet är och hur ansvarig ekumenik kan bedrivas. Naturligtvis kan dessa utlänningar tillskrivas underliggande men dolda motiv, med risk att den som argumenterar så, kallas rasist. Jag pekar bara på svårigheten när det gäller med kristna i Afrika. Den svårigheten gäller inte här hemma, där de medkristna fritt och friskt kan beljugas.

Men lite roligt tycker jag att det är, när det inte är enkelt då Svenska kyrkan går före.

I Kalmar tycks det enkelt.
Där är det nämligen genussmart på fritidsgården. Det finns något som kallas "Kalmarmodellen". Den går ut på att killar och tjejer inte tillhör motsatta, homogena grupper och att lokalerna ska vara fräscha. Lokalerna görs om för att motverka rådande genusordningar. Personalen har utbildats för detta också.
Nu hör jag röster som säger att killar ska få vara killar, brottas och så och jag funderar över hundägare, som utan blygsel bestämmer sig för om de vill ha en tik eller en hanhund och menar att könet har betydelse. Hundägare är genussmarta på sitt sätt. Ännu har jag inte heller hört en hundinstruktör som ger kurser i hur hundar blir genussmarta och sätter sig över könsmaktsordningen. Det kanske kommer?

Marianne Dahlberg, S, är ordförande i kultur- och fritidsförvaltningen, meddelar Östra Småland, och jättestolt över fritidsledarna. Nu ska kommunens alla sju fritidsgårdar uppfylla samma standard och den är satt i syfte att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. Vad gör man då?

Dahlberg berättar:
"Vi har till exempel gjort det förbjudet att skojbråka och att säga könsord eller liknande, det tar vi väldigt strikt på och jag tror att det kan göra en skillnad."
Skojbråka är väl sådant killar gör - och så könsord! Liknande betyder kanske svordomar? Men då är det absolut inget annat än vad som gällde i småskolan och folkskolan, ja kanske också på realskolan om jag tänker efter. Anpassligheten till frökens värderingar kallas nu "genussmart". Det är det hela. Så vad nytt har hänt? Den politiska målsättningen kokar ner i ett par förbud. Borde inte en sådan politisk satsning utsättas för en konstruktiv utvärdering?

Denna utvärdering kanske också skulle innefatta vad det betyder att fritidsledarna varit duktiga? Har de suttit stilla och hållit käften under den politiska upplysningskampanjen, som letts av några för uppgiften lämpliga kommissarier? Vill vi ha den sortens fritidsledare eller vill vi ha fritidsledare av mer vildsint sort? Inte vet jag. Fråga får man.

Jag undrar också över vilken framtid de pojkar går till mötes, som inte får skojbråka? Det är nog killarna det är lite synd om. Men de kanske inte måste gå till fritidsgården utan kan hitta på egna aktiviteter, som att anlägga eld i Berga centrum, ett par stenkast bort från närmaste fritidsgård?

Och om det genussmarta i kommunal regim borde frågan ställas om det kan finnas omtanke som inte tänkt efter utan styrs enkelspårigt ideologiskt. Med följdfrågan om resultatet av ideologiskt betingad blindhet.


40 kommentarer:

  1. Ekumenik är svårt, men som gäst får man nog vackert ta seden dit man kommer.
    Både biskopar och förskolebarn.

    SvaraRadera
  2. I Sverige, ett av världens mest jämställda länder, är genustänkandet i huvudsak trams. I all synnerhet när det gäller det borgerliga påfundet "feminism". Märkligt att den ständigt och ängsligt trendsökande sv"k" inte trampat mer i klaveret där. För egen del ser jag ingen som helst anledning att gradera och reducera människor efter kön. Vi är alla lika och jämlika. /John.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joh: "Problemet" är att det knappt finns någon som anser sig "gradera och reducera människor efter kön" - ändå så görs det. Läs gärna denna artikel:

      http://www.svt.se/nyheter/utrikes/manliga-studenter-boostar-varandra

      Fråga dig sedan: Kunde flickorna mindre än pojkarna? Eller beror de manliga studenternas inställning på att de ser ner på flickor? Eller var problemet snarare att flickorna inte höll låda i klassrummet på samma sätt och därmed marknadsförde sina kunskaper sämre att pojkarna inte såg ner på dem, utan helt enkelt inte såg dem.

      Om man som jag tror på de sista alternativen och tycker att det på något sätt vore önskvärt att förändra att det är på detta sätt, då ägnar man sig faktiskt åt "feminism". Är du alltså emot detta?

      Radera
  3. Vad handlar det här inlägget om?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar om att både SvKys ledning och Kalmars politiker tror att de "går före" men att de i själva verket går "rätt åt helvete"!
      Antony

      Radera
    2. Aha. Det var synd, det med Kalmars politiker.

      Radera
  4. Istället för "genustalibanernas" terror blir det "genuflect".

    SvaraRadera
  5. Det där med skojbråk tror jag är något typiskt manligt som man inte ska ta för allvarligt på (kanske rent av skadligt att ta för allvarligt på men det vet jag inte). Från katternas värld (och vi har och har haft ett antal av denna ljuva art) kan jag upplysa om att ingen av honorna skojbråkar men det gör gärna pojkarna. Det verkar ligga i kattpojkarnas natur. Man kanske borde skicka alla världens katter på genuskurs. Undrar vad EKM skulle säga om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill ju inte anmärka på allt du säger Elisabeth, alls inte, men här verkar du fått med hela sanningen. Säger jag som har en hona och en hane. Gissa vem som är retsammast och ska putta på och låtsasanfalla den andra hela tiden?

      Radera
    2. Elisabeth: Inte ha fått med hela sanningen, skulle det stå. Hälsa som alltid din man, som jag utgår från är genuscertificerad, det visar inte minst hans bloggskrivelser på.

      Radera
    3. Elisabeth uppfattar som alltid tillvaron från god och felin synvinkel, vilket bidrar till att göra hennes inlägg extra läsvärda!

      Maja påpekar att även Anna är klart felin, och att båda flickorna har en finfin, feminin retsamhet med klös.

      Nu buffar Bull mig i sidan och vill leka, och Rickard signalerar att han vill skojattackera min svans. T o m Pelle, som alltid är så städad, ser ut att vilja vara med och lekslåss för en gångs skull.

      Maja ser upphöjt på, men slår uppmuntrande några snabba svansviftningar.

      Bill, pressekreterare hos EKM

      Radera
    4. Bill: Jag tror du är felin-formerad.

      Radera
    5. Apropå 'felin-formation' kan betänkas att kattdjur har matriarkat. Honor är dominanta och hanar är närmast drönare.

      Bill, EKM och andra må ursäkta, men Maja vet nog precis vad jag talar om.

      Lars Jensen

      Radera
  6. Jag minns inte att vi fick slåss och svära i skolan så sent som under 80-talet.

    Sedan kan det bero på att jag är humorbefriad eller på att jag var liten och klen som barn, men vad som är så skoj med bråk begriper jag inte. Att blunda för "skojbråk" är att ställa sig på mobbarnas sida.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kanske minns fel men jag tror mig åtminstone minnas bråk som var på skoj mellan pojkarna i min klass. Det var lite knuffar i kombination med skratt men inte mer och efteråt var de lika goda vänner. Det handlade inte om mobbning utan var som en slags lek. Det som kan bli farligt, tror jag, är om de vuxna förbjuder "skojbråk" under vuxnas uppsikt och dessa då flyttas till platser där vuxna inte har uppsikt.

      Men, som sagt, jag kan minnas fel och - i egenskap av flicka - ha missuppfattat det hela. Själv var jag dock under en period mobbad och borde ha märkt om "skojbråken" var mobbning.

      Radera
    2. Ja du Elisabeth och hur tycker du de klena killarna borde ha reagerat? Enklast är ju att skratta bort trakasserier. Visar man att man tar åt sig blir det bara värre.

      Radera
    3. Som jag uppfattade det, Populisten, så var "bråket" ömsesidigt. Killarna var jämnstora och verkade båda tycka att det var kul. Men - som sagt - jag kan mycket väl ha missuppfattat det hela.

      Radera
  7. Nå, nu hör ju jag för min del till dem som har fullt klart för mig att ämbetsfrågan inte handlar om jämställdhet och genus. Däremot konstaterar jag återigen att när det gäller jämställdhet och genus verkar såväl bloggaren själv som åtskilliga andra här helt okunniga.

    Men låt oss för all del tala om hundar. Behöver hundar bli genussmarta? Låt se:
    Olika hundraser rekommenderas beroende på vad man tänkt sig med hunden. Däremot har jag aldrig hört talas om att någon på motsvarande sätt talar om hundars kön. Ettdera könet anses inte vara bättre på eller mer intresserad av spår eller bruks eller jakt eller agility eller sällskap eller något annat. Inte heller har jag hört talas om att ettdera hundkönet skulle få mindre belöning för sitt arbete.

    Hundar förefaller inte heller att utgå från att någotdera könet är förmer än det andra. Hanar och tikar lekar obekymrat med varandra, busar, brottas, jagar varandra och skojbråkar. Människorna verkar heller inte, när det gäller hundar, ha någon uppfattning om att bara det ena könet borde ägna sig åt detta. När lek och bus inte är tillåtet gäller det alla hundar oavsett kön. Ena könet anses inte mer lidande av detta än det andra. Ens bland människor.

    Jag har varit med om tikägare som generat uppmanat sin löpande tik att inte 'bjuda ut sig sådär'. Det där är dock ett människopåfund, för hundar har inga idéer om olika sexualmoral för hanar och tikar. Inte heller har de några idéer om att de borde bete sig på olika sätt för att de har olika kön.

    På det hela taget skulle jag nog vilja påstå att hundar redan är genussmarta. Och jämställda.

    När det gäller hur människor ser på människor däremot, är det alltför många som vill tillskriva människor egenskaper och intressen efter kön. Samt värdera det som anses manligt som bättre. Allt för många som ställer upp olika moralregler för könen och förväntar sig olika beteenden av dem.

    Och då har vi inte ens kommit in på sådant som att mannen är norm i samhället, fast halva mänskligheten är av honkön. Eller att en kvinna som uttalar sig offentligt får räkna med att som minst få höra att hon är ful och inte har fått tillräckligt med kuk, men troligare få en beskrivning på hur hon ska våldtas och dödas.

    Jo visst, så jämställt vi har det. Inte.

    den Lea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som hanhundsägare så skulle jag vilja nyansera den bilden.
      Jycken är världens snällaste mot människor och tikar.
      Men vid minsta doftspår av en hanhund så är det atackläge som intas och husse får bestämt hitta på disciplinerande distraktioner.

      En kvinnlig hjärnforskare sa för några år sedan att den största skillnaden mellan kvinnor och män sitter i hjärnan, inte i reproduktionsdelarna. Oj vad hon fick kritik för det av feministgrupper.
      Men om det det finns stora skillnader i hjärnan även före puberteten, har inte pojkar och flickor olika behov då?

      Radera
    2. Peter T: Om flickor och pojkar har olika hjärnor och därmed olika behov så finns det väl visst fog för "genustänk" på förskolor osv?

      Själv har jag dragit mina slutsatser om könen genom att studera mina katter: Flickor är busiga, retsamma och framfusiga och inte mycket för att kela. Pojkar är känsliga individer, lite rädda för allt möjligt, leker stillsamt men vill helst sitta i knät och bli pussade på huvudet hela tiden.

      Radera
    3. den Lea: Dock finns ju vissa könsskillnader även bland hundar. En hanhund kan i puberteten och trotsperioder vara lite jobbigare och försöka klättra i rang i familjen. Min tik kunde komma först fram till bollen men släppte den genast till en hane hon lekte med (men det var kanske för att han jobbade inom militärpolisen). Dessa beteenden kan vi ju också se hos människor vilket lett till just denna ojämställdhet.

      Radera
    4. Jag är också hanhundsägare. Och hade en hane innan också. Min förra hund var kaxig och hade höga tankar om sin rang, men mycket aggressivitet hade han inte. Han kom utmärkt överens med de flesta hundar. Andra hanhundar som försökte gå upp på ryggen på honom frästes av om de var jämnstora eller större, knuffades ner om de var mindre. Tikar fick rida på honom så mycket de ville. Han blev biten två gånger, men bet vare sig hund eller människa själv under sitt 16 år och 7 månader långa liv.

      Min nuvarande hane är inte alls lika kaxig, men lika benägen att vara vän med alla. Vid ett tillfälle förra året råkade vi ut för att en muskelhund fick syn på oss och med ett avgrundsvrål störtade mot oss. Hussen, som inte var beredd, tappade kopplet. Jag puffade min vovve bakom mig för att skydda honom. Min ganska försiktiga lilla mjukis stack fram huvudet mellan mina ben och gav den biffige svar på tal. Då hade redan muskelhunden vikit av, vänt och stod två meter från oss och såg förvirrad ut. Hussen kom springande, bad så mycket om ursäkt och talade om att hunden inte brukade anfalla, bara springa fram och föra oljud.
      När hussen hade fått tag i kopplet gjorde muskelhunden ett nytt utfall med läten - varvid min lilla vovve drog i kopplet åt hans håll, med hela kroppen utstrålande: "Hälsa? Bli kompisar?" Sådan är min hanhund.

      Mellan tikar och hanar brukar det vad jag har sett vara tikarna som bestämmer, men rent allmänt kan man väl säga att hundar är som människor - olika, även om de är samma kön.

      Jag förmodar att professorn i fråga är Annica Dahlström och hon har inte bara kritiserats av feministgrupper, utan av andra forskare för att hennes "fakta" är påhittade: http://www.dn.se/debatt/pahittade-fakta-om-konsbiologi-utgor-missbruk-av-forskarroll/

      Skillnaderna mellan flickors och pojkars hjärnor är i själva verket mycket små (och puberteten ändrar inte något annat än att sexualiteten vaknar). Risken är att man missar att se individers behov genom att anta att alla av samma kön har samma behov och att de är skilda från det andra könets behov.

      den Lea

      Radera
    5. Peter T och den Lea: Det stämmer det som den Lea skriver, att nervcellsforskaren Annica Dahlström blev väldigt kritiserad - av andra forskare, inte "feministgrupper" - för att marknadsföra sina egna åsikter som inte hade vetenskapliga belägg och där forskningsresultat ibland snarast motsa det hon påstod.

      Till den Lea säger jag det igen: Både ovan nämnda bloggpost samt kommentarer bevisar för mig återigen att för många kvinnoprästmotståndare ligger det något annat under det hela, även om jag visst accepterar att det handlar om mystik för dig. Men jag ser att det OCKSÅ handlar om något annat, (även om inlägget som sagt var lite svårbegripligt) för många. Och därigenom får jag mina fördomar bekräftade.

      Nu ska jag skänka en tanke åt alla pojkar som måste ut och bränna ner bilar om de inte får säga könsord i skolan.

      Radera
    6. En sak till, Dag, ang killar som går ut och "anlägger eld" (du skrev ej bilar, det var min tolkning) så kan man kanske misstänka att eldande killar är killar på glid. Och om jag har förstått saken rätt, så har killar på glid så pass mycket att de hamnat i fängelse, nästan alltid en sak gemensamt: Frånvaron av en pappa eller fadersfigur i barndomen. Kunde man därmed dra slutsatsen att det är dags för lite mer feminism och genustänk eftersom feminismen eftersträvar att fäder tar större ansvar för barnen?

      Radera
    7. Anna, jag håller inte med om din tolkning. Det hela är mer komplext än så.

      För det första: Om vi gör antagandet att Gud faktiskt inte vill att kvinnor ska bli präster (av goda, men mysteriösa skäl) så är det ju vad som gäller, oavsett om mindre vetande präster har andra och felaktiga motiv för sin åsikt.

      För det andra: Jag tror faktiskt att den absoluta majoriteten som är mot kvinnliga präster är det pga en övertygelse om att Guds vilja är att kvinnor inte ska bli präster.

      För det tredje: Medan övertygelsen att kvinnliga präster är fel, inte i sig innebär dålig kvinnosyn, är den förstås fullt möjligt att ha en dålig kvinnosyn OCKSÅ. Liksom det är möjligt att ha en vettig kvinnosyn.

      För det fjärde: Det kryllar av män - och kvinnor, för den delen - som inte ser könsfördomarna, som inte ser hur samhället brister i jämställdhet, som inte förstår poängen med genus. Överallt. Det gör mig oerhört uppgiven många gånger. Men jag ser ingen anledning att bli mer uppgiven än annars om just teologer inte fattar.

      För det femte: För många som fattar ämbetsfrågan, men inte genusfrågan faller sig det säkert ännu lättare att avfärda den sistnämnda som trams. På samma sätt som det för många som fattar genusfrågan, men inte ämbetsfrågan är lätt att avfärda ämbetsfrågan som trams.
      För mig som fattar båda och vet att ingendera är trams är förstås båda attityderna synnerligen tröttsamma.

      Ska jag lägga till en sak till, så är det att det finns gott om män (och en del kvinnor) som anser att kvinnor inte bör vara chefer, sitta i bolagsstyrelser, köra bil etc. Att kvinnor helt enkelt inte duger. De säger det sällan öppet dock, för det straffar sig. Hade skälen för 'kvinnoprästmotståndare' varit av samma typ hade de hanterat det på samma sätt. Accepterat utåt och bara muttrat om det i slutna grupper. För det straffar sig att vara mot kvinnliga präster också.

      den Lea

      Radera
    8. Hundar är intressanta djur då deras beteende si semellan i gamska liten grad formas av de mänskliga ägarna. Även om alla är individer så kan man se att hanhundar oftare visar aggresivitet mot samma kön.
      Hos människor kan vi statistiskt se att de flesta alkoholister är män. Ingen vill bli alkoholist, så det är inget inlärt beteende.
      Man och kvinnor har i normalfallet lite olika förutsättning, vilket säkert var till nytta för artens fortlevnad en gång i tiden.

      Israeliska forskare har studerat aktiveringen av synapser i hjärnan hos könsbytare. Genom att visa bilder före och efter könsbytet har de hos identiska individer konstaterat att andra delar av hjärnan aktiveras efter.
      Hjärnan reagerar alltså olika p.g.a. hormonbalansen.

      Därmed inte sagt att något kön är bättre lämpat för något, även om det ligger nära till hands att tro män passar bättre som jägare och kvinnor som samlare.

      Radera
    9. den Lea: Kan man hålla med om en tolkning? Men om vi tar din andra punkt: Var finns den stora majoritet du talar om här? Den finns inte på Bloggardag i alla fall, som jag tror även du har märkt. Den här helt enkelt väldigt tyst och får gärna låta höra talas om sig om jag ska göra en annan tolkning.

      Din "för det tredje" var väl precis det jag skrev?

      Din för det fjärde: Jag blir inte heller "mer uppgiven för att teologer inte fattar och har inte påstått det heller". Dock kom jag hit för att undersöka just den saken och har som sagt inte blivit det minsta övertygad av det jag läst.

      Radera
    10. Peter T: Till vem vänder du dig här? Jag har aldrig påstått att jag inte tror att det finns olikheter i hjärnan mellan män och kvinnor (däremot verkade Annica Dahlström ha lagt fram åsikter och inte forskningsresultat och hon forskar inte heller på det hon skrev om).

      Men apropå könsbyten - är inte du i mot sådana? För de som vill genomgå könsbyte sitter ju könet enbart i hjärnan - deras hjärna uppfattar sig alltså som motsatt kön till det de har. Genom en "felprogrammering" under fosterstadiet som en transsexuell framförde problemet men i alla fall.

      Radera
    11. Peter T:
      Ja, hanhundar visar oftare aggressivitet mot eget kön. En hel del skillnader där beror på ras också och hur människor valt att avla.

      Inlärt beteende betyder inte valt beteende. Man kan givetvis välja att lära sig något, men man kan också lära sig saker utan att välja det och till och med utan att vara medveten om det.
      Att fler män är alkoholister skulle kunna bero på en genetisk disposition, det skulle också kunna bero på att mansrollen lättare driver till alkoholism eller på att mörkertalet är större i fråga om kvinnliga alkoholister, eftersom det är mindre socialt accepterat. Inget man kan dra snabba slutsatser om.

      Problemet, som jag ser det är att man ofta överdriver könsskillnader, är för snabb med att utgå från att de är medfödda, samt tenderar att bedöma individer efter generella skillnader.

      Var kan man hitta information om forskningen du nämner?

      Jägare- och samlareteorin är väl en idé om hur vi antas ha levt under stenåldern. Vad skulle skillnader på den punkten innebära i dagens samhälle?

      den Lea

      Radera
    12. Anna:
      Varför skulle man inte kunna hålla med om en tolkning?

      Det skulle verkligen vara oerhört imponerande om du kunde se in i djupet av allas själar och se deras verkliga motiv. Men jag tror inte för ett ögonblick att du kan det. Så nej, du vet inte att personer här har andra motiv än att det är Guds vilja.

      Min tredje punkt var snarare motsatsen till vad du sa.
      Låt mig vara väldigt explicit: Även om en kvinnoprästmotståndare är en utpräglad sexist bevisar det inte att hens sexism är orsaken till motståndet. Personen skulle kunna ändra sig i fråga om kvinnliga präster och fortfarande vara precis lika mycket sexist som innan.
      Det är mycket sannolikt att en sexist som är kvinnoprästmotståndare för att det är Guds vilja, ser det som ett tecken på att kvinnor är lite sekunda och att hen är mycket nöjd med detta. Grunden till själva övertygelsen kan fortfarande vara - och är med största sannolikhet - att hen faktiskt tror att det är Guds vilja att kvinnor inte ska bli präster.

      Vad den fjärde punkten beträffar ger du intryck av att i högre grad finna det upprörande att teologer inte fattar genusfrågan. Men jag kan ha fel.

      den Lea

      Radera
    13. Jag försöker stilla beskriva vad jag tänker utifrån mina intryck. Det innebär inte automatiskt att jag skriver för eller emot någon annan.

      I soppköket jag jobbar i möter jag många alkoholister och utslagna. Observationerna säger mig att det är fler män.
      Studien med de israeliska forskarna såg jag på TV för några år sedan. Jag blev förvånad över vad de kom fram till. (att jag sedan tycker att bibelordet från Paulus om att man ska förbli som man var när Gud kallade - enligt min tolkning inte byta kön - känns inte relevant för att pojkar & flickor, män & kvinnor har olika behov.

      Det var ju inte många år sedan man upptäckte att all forskning om symptom på hjärtinfarkt gjorts på män och av kvinnor ofta visade upp till stor del andra symptom. Så enligt min mening finns det olika behov.

      Angående hanhundar så har ingen av de hundägare jag möter på något sätt uppmuntrat aggressioner hundar emellan. De verkar uppkomma ändå.
      Jag tror nog att vi är tillräckligt överens inom ovanstående ämne att jag lämnar just detta samtalet nu.

      Radera
    14. den Lea: Låt oss inte fördjupa oss i hur man använder ordet tolkning, och jag kan ha fel men jag uppfattar att man "gör inte samma tolkning" är bättre uttryckt, därför att man inte kan "hålla med eller inte om" hur jag tolkar, dvs uppfattar saker, eftersom det bygger på just mina erfarenheter.

      "Det skulle verkligen vara oerhört imponerande om du kunde se in i djupet av allas själar och se deras verkliga motiv."

      Absolut - men det gäller även dig, den Lea! Inte heller du kan veta vilka folks verkliga motiv är. Men jag har beskrivit hur jag UPPFATTAR mångas motiv, inte att jag "vet" dem, utifrån vad jag läser här. Man kan inte göra så mycket mer anser jag, än att försöka läsa och lyssna och förstå hur de tänker och sedan bilda sig en uppfattning av de intryck man fått. Och de som försökt sälja idén att det inte alls handlar om ett visst problem med kvinnofrågan generellt har inte lyckats, i alla fall inte många av dem.

      Du har gjort en annan bedömning men du kan inte "ta ifrån mig" det jag sett. Jag kommer även att fortsätta att tänka att SD är i grunden ett rasistiskt parti, även om inte alla är det och även om SD bestämt förnekar att så skulle vara fallet.

      Ang den tredje punkten igen (vad var det som var så "explicit" med ditt svar på den??)så kan jag fortfarande inte se på vilket sätt du skrev "motsatsen till det jag sa". Jag skrev att det OCKSÅ ligger något annat under för många.

      Ja, på den fjärde punkten har du fel. Jag har "krigat" betydligt mer på s k jämställdistbloggar, de som hävdar att de inte alls har en dålig kvinnosyn men att att just p g a "kvinnors olika förutsättningar" (som Peter T var inne på också) så är det helt rätt att kvinnor har lägre lön. Till exempel.

      Radera
    15. Peter T: Men det framgår inte alls för mig hur du tänker. Fler män än kvinnor är alkoholister ja, även om mörkertalet bland kvinnor lär vara stort. Men det är väl bara en av än oändlig massa skillnader som män och kvinnor uppvisar(t ex begår män självmord i högre omfattning, begår våld i högre omfattning, söker sig oftare till riskyrken, lever kortare än kvinnor osv.)

      Och - frågan är var man vill komma med detta? Ofta - misstänker jag - är att man till slut vill komma fram till att det som kvinnor ibland uppfattar som "orättvist" (när det gäller löner t ex) inte egentligen är orättvist. Men det är återigen enligt min erfarenhet.

      Radera
    16. Peter T:
      Jag har väl ändå aldrig påstått att någon skulle uppmuntra aggression hos sina hundar?! Däremot har jag de senaste åren träffat på flera artiklar där man tagit upp problemet med att man på utställningar meriterar ett 'maskulint utseende' hos hanar. De som har detta 'maskulina utseende' är också mer aggressiva, ibland till den grad att ägarna inte klarar att hantera dem i vardagen. Men avlar på dem gör man, för de får ju pris på utställningar.

      Naturligtvis finns det olika medicinska behov hos kvinnor och män. Det gör det för övrigt hos olika folkgrupper också. Och det är fullt möjligt att det finns olika behov rent generellt på andra områden också. MEN: det är fortfarande bättre att se individers behov. Inte utgå från att alla av samma kön har samma behov - eller intressen eller egenskaper.

      Jag hade gärna velat ha svar på det där med jägare och samlare.

      den Lea

      Radera
    17. Anna:
      I min värld är att hålla med eller inte om en tolkning samma sak som att dela eller inte dela tolkningen. Däremot är det en annan sak att bedöma om 'hur du uppfattar saker'. När tolkningen väl är ute i världen blir den en synpunkt som man kan hålla med om eller inte.
      Intressant dock att så små saker kan leda till missförstånd.

      I min värld är det vidare en enorm skillnad på att skriva (som jag gjorde):"Jag tror faktiskt att den absoluta majoriteten som är mot kvinnliga präster ..." och att skriva (som du gjorde): "Var finns den stora majoritet du talar om här? Den finns inte på Bloggardag i alla fall ...".
      Mitt uttalande är ett antagande, ditt ett tvärsäkert påstående. Måhända är det språkförbistring även här, men jag kan inte uppfatta det på annat sätt.

      Och jag menar att grunden till motstånd är tron på vad som är Guds vilja, och att eventuell sexism eller annat är en separat företeelse.

      För att förtydliga: jag uppfattar inte majoriteten som hålls här som utpräglade sexister. I den här frågan kan man dock grovt - mycket grovt - dela in människor i fyra kategorier.

      1. De sexistiska. Denna grupp anser att kvinnor och män är olika och män är mycket bättre. Möjligen kan kvinnor vara bättre på vissa, tråkiga, saker. Det råder redan lika lön för lika arbete och att män får mer beror på att de är skickligare och arbetar mer. Att kvinnodominerade yrken är lägre betalda beror på en massa saker, men absolut inte på att de kvinnoyrken.

      2 De 'välvilliga'. Dessa anser att kvinnor och män är olika, men lika mycket värda. Kvinnors arbete bör uppvärderas, men kvinnor och män ska göra olika saker. De trivs själva bra med könsrollerna och förstår inte varför inte alla gör det.

      3. De aningslösa. De tycker att det ska vara jämställt och att kvinnor och män ska ha samma möjligheter. De tycker att vi i stort sett har det nu, utom vad gäller löneskillnader. De blir mycket upprörda om någon påstår att de har könsfördomar, för själva är de övertygade om att de behandlar kvinnor och män exakt lika. De ser inte.

      4. De seende. De har öppna ögon, ser hur det görs skillnad på kvinnor och män, på flickor och pojkar och att detta är till nackdel för alla, men mest för flickor och kvinnor. De ser att formellt lika möjligheter inte är detsamma som reellt lika möjligheter. De är medvetna om att vi alla har könsfördomar och försöker se dem och motverka dem hos sig själva och andra.

      En grov uppdelning som sagt och det finns förstås glidningar mellan grupperna. På det stora hela misstänker jag att de flesta här tillhör kategori 2, en mindre del kategori 3 och ytterst få 1 eller 4.

      Min uppfattning, som sagt.

      den Lea

      Radera
    18. För övrigt kan tilläggas att jag för länge sedan gett upp om att kunna skriva en kommentar på korrekt svenska. Förutom att just jag verkar drabbas mer än andra av uteblivet mellanslag efter interpunktion så har jag i ovan nämnda kommentarer skrivit "än" där det ska vara "en", "var" där det ska vara "vart" och även "i mot" där det ska stå "emot".

      Jag hoppas att ni tycker att det är hemskt charmigt, annars kunde ju mina kommentarer bli nästan för perfekta? Prefekta menar jag.

      Radera
    19. den Lea: Du övertygar mig inte genom att upprepa samma sak hela tiden. Men ska det upprepas saker, så upprepar jag igen att jag fått min uppfattning genom att läsa främst kommentarer under detta inlägg. Då spelar det ingen roll för mig att "du faktiskt tror" någonting.

      Om jag kommer att stöta på en drös kommentarer som visar på något annat så kommer jag att ändra min uppfattning, inte så länge du upprepar vad du tror.

      Sedan skrev du en bra sammanfattning om de olika falangerna i jämställdhetsfrågan, och man får hoppas att någon annan än jag läser då det annars vore spilld möda.

      Radera
  8. Först handlade det om klass. Sedan handlade det om kön. Nu är ett nytt skifte på gång. Nu handlar det inte längre om kön, i varje fall inte om det kön man är född med.

    Vad kommer härnäst?

    Jag ska nu inte uttala mig om alla kvinnliga biskopar som har varit. Men somliga av dem gör då allt för att bevisa att kvinnor INTE kan vara KRISTNA präster.

    De är kanske muslimer födda i fel kropp, födda i kritna kroppar? De var kanske muslimer i ett tidigare liv, och blev helt enkelt fel-reinkarnerade?!

    Det börjar bli ett vanligt talesätt runt om i världen: "Det får inte bli som i Sverige".

    Vad hände för resten med mångkulturalismen? Flyktingar ska snabbintegreras i den nya monokulturen. Och minoritetsreligionerna i MÖ har inget värde i sig?!

    SvaraRadera
  9. Anna, lite sent kanske men Bloggardag anspelade nog inte på bilbränder i allmänhet utan på att ett pojkgäng brände ner ett köpcentrum just i Berga för bara några år sedan.
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13772798.ab
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Canutus: Jag rättade också till det i en efterföljande kommentar. Oavsett så kan man kanske dra paralleller till upploppet och bilbränderna i Husby (stockholmsförort) för något år sedan. Inte i något av fallen tror jag att det handlar om pojkar som blivit förbjudna att säga könsord i skolan utan om helt andra saker.

      Radera