måndag 15 februari 2016

Kollektiv skuld

Kyrkan söker försoning med samerna och vitboken är på väg.
Innan jag läst den, tänker jag förstås inte så sofistikerat som efter läsningen.
På mitt grovhuggna sätt menar jag nämligen att i valet mellan renskötsel eller gruvnäring och vattenkraft är de senare verksamheterna att föredra. De ger oss välstånd långt utöver vad renskötseln skulle ha gett den svenska nationen.

Är det inte lite sorgligt att den samiska kulturen då riskerar att gå under, när de flesta från Sapmi bor i Stockholm. Jo, på samma sätt som vi sörjer de indelta knektarna, bakstugusittarna, torparna och hemmansägarna, de med en till tre kor, en häst, hushållsgris och små tegar i Småland. Tant Ragnhilds hemystade ost och hennes sanslöst goda bröd, bakat i stenugn, hör också till det förlorade. Livet är till sist en samling förluster och till sist förlorar jag mig själv och allt jag håller kärt. Livet har blivit långt för den som lever 70 eller 80 år och det är möjligt att jag inte hinner bli jubeldoktor. Men välståndet har trots allt ökat. Eller just därför.

Bär jag då på en kollektiv skuld för politiska beslut fattade innan jag ens var påtänkt eller fattade innan jag hade rösträtt? Beror denna skuld i så fall på att jag är född i detta land. Om jag varit dansk hade jag inte haft någon kollektiv skuld till samer i Sverige. Fast vid närmare eftertanke är det väl skuld till inuiter det ska gälla i Köpenhamn...

Jag tror inte på talet om kollektiv skuld.
Jag tänker att skulden är personlig. Det är illa nog. Jag kan inse personlig skuld och se den som en del i något kollektivt. Främst synden att vi hållit oss oinformerade eller tigit när vi skulle ha talat. Men då är skulden fortfarande personlig om än insatt i ett (politiskt) sammanhang.

Jag kanske är nonchalant, men det bör väl en kyrkokristen vara?
Jag har avlagt min syndabekännelse och tagit emot förlåtelse många gånger. Funkar inte förlåtelsen?
Det tror ju jag.
Lite skit finns alltid kvar på ytan och så själva stengrunden men det finns en poäng med att ha en Frälsare och han är ju så lidelsefullt intresserad av att förlåta mig. Han vill nog inte ha dött i onödan för min skull, tänker jag.

Funderingen om den kollektiva skulden har jag burit med mig sedan jag läste intervjun i DN den 5 februari med Antje Jackelén.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kyrkan-soker-forsoning-med-samerna/
Ja, jag läste inte förrän några dagar senare men i alla fall.
Saken gäller alltså samerna och Svenska kyrkans förbrytelser. Jag vill verkligen läsa vitboken för jag undrar om mycket. Det är väl ett problem att prästerna uppträder som statens representanter? Så var skolväsendet organiserat. Säger detta så mycket om Svenska kyrkan? I mars kommer boken.

Antje Jackelén berättar att hon har erfarenhet av kollektiv skuld.
Hon är född 1955 och hon och hennes generation är impregnerade med den känslan. Hon ser sig som bärare av en historia som är förfärligt skuldbelastad.
Nu skulle jag vilja trösta Antje med att den nationella högersocialismen på många sätt blir historiskt begriplig - både utifrån tysk 1800-talshistoria, kriget 1914 och åren därefter samt Versaillefreden. Ont föder ont och saken gäller sannerligen inte bara Tyskland. Men Antje berättar inte bara om kritiken mot nazismen som fanns i hennes familj (på mors sida) utan också om familjens deltagande i nazismens diktatur. Farfar och far karaktäriserar hon som medlöpare, för att använda dagens språkbruk. Man skulle ha Hitlerporträtt hemma för systemet var totalitärt - och så var det tydligen i familjen. Hennes far togs från skolan in i kriget, blev soldat i den nazistiska krigsmaskinen men Antje vet inte så mycket om hans krigserfarenheter. När hon sagt det, påpekar hon: "Jag tycker vi har kommit långt från vitboken nu".

Det hade de kanske. Men intressant är det, för inte kan Antje på något sätt hållas ansvarig för sådant som hände 10 eller 20 år innan hon föddes! Ansvar kan hon möjligen ha för att hon inte tagit reda på mer om sin familjs historia. Vad var hennes far med om, vilket förband tillhörde han, var sattes det in i striderna, var satt han i krigsfångenskap? Och var Opa nazist och partimedlem eller bara medlöpare? Kan man kolla upp om han som posttjänsteman var en av de 7.5 miljonerna nazisterna - och just tjänstemän utgjorde väl en dryg tredjedel av medlemskåren. Mycket finns kvar i arkiven och är relativt enkelt att hitta. Det kan till och med vara så att det i familjens gömmor finns intressanta album och tidningsurklipp. Vill man veta, kan man veta. På sin höjd skulle det kunna vara en skyldighet att ta reda på allt detta och en skuld om någon medvetet underlåter saken. Tystnaden efter kriget och livet ut kanske är lika intressant som tystnaden under naziregimen?

Morsan hade tjänstevapen och blev kapten under kriget för att sedan ta ytterligare ett steg i karriären med livvakt och chaufför. Det imponerade på sönerna. Hon gjorde antagligen en del nytta som läkare, inte minst när Beredskapssjukhuset tog emot fångar från koncentrationslägren. Jag tänker inte att de plusvärden hon skapade skulle ge mig några personliga pluspoäng men kanske inte heller ge det kollektivt. Lika lite som skulden - fast tvärtom, alltså.

MPA gäller. Med Personligt Ansvar. Det sa farbror Sven när vi konfirmationsläste. Skulle farbror Sven ha narrats? Då går jag fri och då ser jag egen skuld. Bådadera. Det räcker bra så.

23 kommentarer:

  1. De kristna, särskilt de i reformatorisk tradition, tycks det mig, är bra på att ta på sig skuld. Det kan världen utnyttja.

    Om kyrkan inte ställer sig lojal med samhällsandan i någon fråga, så kan den den kritiseras för att vara världsfrånvänd, och därmed svika människorna. Något sådant vill den inte bli skyldig till, så den anpassar sig snällt.

    Har kyrkan anpassat sig till världens tänkesätt (som i hur man skulle se på 'lapparna', som det hette), så kan den anklagas, när det blir klart att det var ett olämpligt förhållningssätt. Och kyrkan tar på sig skulden, medan samhället kan betrakta sig som missledd och fri från kritik.

    Nog för att det i biblisk tro handlar om syndabock, men det är väl inte sådant här som avses.

    SvaraRadera
  2. Kan bloggaren se någon likhet mellan resonemanget om samerna och tidigare politiska beslut och beslutet om kvinnliga präster?

    Nähä. Inte det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En intressant frågeställning.
      Om kyrkostyrelsen beslutar om en vitbok för att be om förlåtelse för hur ämbetsreformen genomförts, skulle Dag tycka att det vore en bra idé?

      I båda fallen kan man ju tycka att kyrkan agerat som statens förlängda arm och då borde väl en vitbokshantering vara lika relevant i bägge fallen?

      Radera
    2. Peter T: Jag tror han skulle tycka att det var en bra idé. Jag tror inte att han tycker att det är en bra idé att tillämpa ovan förda resonemang på andra sätt, som att medge att dagens kyrka inte ska känna skuld för eventuella felaktigheter som begicks 1958, och att "nu är nu" - vad tror du?

      Radera
    3. Anna: Jag är lite för förbryllad, eller kanske brydd, över resonemanget ovan att jag inte vill spekulera.
      Men jag kan hoppas att ett fett förlåt från den felande motparten uppskattas, både av samer och av kvinnoprästmotståndare.

      Radera
    4. Peter T: Vad är du förbryllad över?

      Radera
    5. Anna: De utilitarianska dragen i blogginlägget.
      Det får mig att tvivla på bloggarens filosofiska ideal.

      Radera
  3. det är hög tid att "sv"k" ber hela svenska folket om ursäkt för allt förtryck man utsatt det för. /John

    SvaraRadera
  4. Att likställa en minoritets kulturs hävdvunna privilegier och inkomstkällor i värderingar som likställs näringverksamhet är i min mening att snegla åt utilitarianismen.

    Den kristna synen är att alla männsikor är skapade till Guds avbild och har lika värde. En människas utkomst är etiskt sett av lika värde den med, även om det inte har samma monetära värde.
    Att ha en levande ursprungskultur kan även för ett samhälle ha ett både kombinerat och etiskt värde.

    Nu har jag kritiserat bloggaren för att snegla åt en ateistisk livsåskådning, vilket på intet sätt betyder att jag antyder att han inte skulle vara kristen.
    Bara för att förtydliga för alla att viss kritik i sak inte behöver styra på person eller organisation.

    SvaraRadera
  5. I en liten svensk stad låg ett
    stort världskänt företag.
    Väckelsens våg drog genom staden.
    Själens törst efter frälsning
    ställer krav, predikades det.
    Det krävs erkännande av synderna
    och en vädjan om att bli förlåten.
    Även företagets gemytlige direktör
    Öberg blir således också väckt.

    Inte visste jag att alla mina
    anställda var tjuvar och banditer,
    utbrister han.

    Bar någon in det som tidigare
    burits ut ?
    Nej, så långt sträcker sig inte
    en vädjan om att bli förlåten.
    Skurkstreck skall således gå med
    vinst ytterligare en gång.

    Karl-Alfred
    .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att så långt möjligt återställa det stulna var ett oeftergivligt krav åtminstone i den laestadianska väckelsen (där många var och är samer f.ö.). Förresten kan väl Bengt Olof Dike inte längre påstå att Dag bara har doaflickor (och -pojkar) omkring sej, även bortsett från honom själv? Helt klart berikar Anna och Peter T. diskussionen här, och Dag har återigen lyckats pro-vocera, d.v.s. kalla fram andras röster.

      Radera
  6. Självfallet är all skuld kollektiv!

    Hur skulle vi annars härda ut? Vi måste ha sossen, juden, invällaren, systemet, vitingarna, borgarna, muslimerna, tyskarna, de kristna, katolikerna och alla andra kollektivt skyldiga att skylla på.

    Annars blir livet outhärdligt, ställda inför vår egen skuld, som vi blir om just vårt elände är vårt alldeles egna.

    AMDG

    SvaraRadera
  7. Fast profeterna på Gamla testamentets tid tog ofta på sig folkets skuld och sa Vi har syndat...
    I övrigt håller jag nog med.

    SvaraRadera
  8. En liten undan som kanske har något litet med saken att göra...
    Läste för nu några år sedan en artikel om antalet renar och förändrade former av renskötsel. Vet någon vad det handlade om och var man finner skriverier i frågan.
    Har varit helt tyst om detta, i alla fall här längst nere i söder./Ellen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Renskötsel är som sådant ett rätt modernt fenomen, från 14/1500-talet, och den har på senare tid genomgått en omfattande rationalisering och "industrialisering". Samerna, som bosatte sig betydligt senare än germanska folk i norra Sverige, har verkligen varit framgångsrika i sin lobbyism. Det är nog bara HBTQ(etc)-lobbyn som varit framgångsrikare?!
      /GE

      Radera
  9. Den som läser Niclas Sennertegs bok Hakkorset och Halvmånen förstår att de tyska nazisterna kunde fly till den muslimska kontexten i MÖ med fortsatt antisemitism. Doktor Död (Aribert Heim) som dog 1992 i Kairo konverterade till islam med det nya namnet Tarek Hussein. Vi möter också följande textrad från en populär sång i arabvärlden "Bissama Allah, ala alard Hitler" (I himlen Allah, på jorden Hitler). Det var inte bara deutsche christen som har förenat sig med nazism.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att araberna i Levanten och tvåflodslandet lierade sig med fienden (år 1941 var britterna det för de koloniserade) är inte märkligt, det visar bara att fiendens fiende inte automagiskt är din vän eller ens en bra vän och det finns det många exempel på. Själv minns jag mycket väl hur britter och sovjetsoldater ockuperade halva Iran var och satte in en ännu odugligare odugling till shah på tronen. Innan dess hade tusentals judar från Centraleuropa kommit till ariernas land där Esthers och Mordechais grav finns, det var bara de där germanerna som inte fattade varför. Läs gärna Matthias Küntzels bok om iransk-tyska förhållanden:
      http://www.gatestoneinstitute.org/4556/germans-iran

      Bäst att hålla sig på sin egen kant och strunta i att ha andra länder som motvikt, "själva vilja vi oss frälsa".


      //Ruhollah K

      Radera
  10. Bara en stillsam (?) kommentar.

    Visst kan vi ha kollektiv skuld, beror lite på vad vi lägger i begreppet men jag medger gärna att jag inte ser hur vi som människor av idag kan skuldbeläggas för vad människan av igår gjorde. Däremot kan man mycket väl tänka oss att vi ändock kan ha en plikt att försöka sona och mest möjligt återställa vad även våra förfäder gjorde.

    För att ta ett enkelt exempel. Atskilligt med guld och värdesaker deponerades av judar i Sverige när det började hetta till i hemlandet. De flesta av de som deponerade blev sedan av lättförklarliga skäl aldrig i stånd att hämta ut dessa deponeringar.

    Det fanns däremot arvingar , de möttes av kalla handen och ett blankt nej. Nu är de flesta av dessa arvingar döda, nu talar vi om barn och barnbarn. Har vi –eller har vi inte en åtminstone moralisk skyldighet att återbetala dessa deponeringar? Juridiska spetsfundigheter tänker jag inte på utan enbart vad som är det rätta.

    Vi kan också se det från andra sidan, har vi rätt att leva på orätt överkomna tillgångar. Bara försvara oss med att det inte var vi som stal? (Att det var våra fäder / förfäder som stal?.

    Alltså. Jag menar nog att vi inte kan anklagas för vad våra fäder eventuellt gjort av skamligt men att vi har en skuld om vi inte försöker rätta till detta.

    Sedan kommer det andra begreppet om kollektiv skuld och det är sådant som sker i nuet , under våra aktiva tider och där man nog kan tala om skuld även om man själv inte deltagit i de skamliga gärningarna men tigit och kanske hoppats att det onda bara drabbar andra.

    Det är N.B. inte bara hälsan som tiger still. Det är också skammen och rädslan.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Svenska kyrkan ska passa sig väldigt noga för alla teorier om kollektiv skuld. Hur var det med judarnas skuld till mordet på Jesus? Bort det!

    "I sitt förord till Nomadskoleboken skriver ärkebiskop Antje Jackelén att kyrkan hade del i kolonisationen av det samiska samhället, och levererade teologiska tankemodeller som kunde rättfärdiga systemet." Att kyrkliga pontentater har dansat efter olika statersa pipa och levererat teologiska tankemodeller för det ena eller andra, är alltså ingenting nytt. Och har heller inte upphört. Det är Jackelén själv ett exempel på. Hon är lika trosviss i sin fanatism som tidigare skuldebeläggare. Men nu är det den kristna religionen, och alla som har en traditionell kristen tro, som skuldeläggs. Nu har tydligen alla kristna del i extrema islamisters mord på religiösa minoriteter. Det är ju samma tankefigur som att judarna själva hade provocerat fram de nazistiska våldsdåden.

    Redan under medeltiden fanns kristna samer - trots att ingen egentlig mission bedrevs inom det samiska området. Är de också skyldiga. Att staten hanterade nomadskolefrågan valhänt är väl inte kristendomens fel? Hur skulle man annars ha hanterat skolgång för barn till renskötare, som föjde med renhjordarans flyttningar? Hade dispens från skolplikten varit bättre?

    Men Dag ska också ha en rejäl känga för sitt påstående att att i valet mellan renskötsel eller gruvnäring och vattenkraft är de senare verksamheterna att föredra

    Hur vet Dag det? Det är ju långtifrån sant. Det är ett typiskt försvar för en förtryckande regeringspolitik. Och det är den förra regeringen som ska skämmas, för att den har släppt loss baggböleriet inom renskötselområdet, där föga lönsamma gruvprojekt, typ snabba klipp förstör naturen och hotar renskötseln.

    Vilka talar Dag för, när han skriver "De ger oss välstånd långt utöver vad renskötseln skulle ha gett den svenska nationen". Vilka "vi"? Reinfeldts politik gick ju inte ut på att gynna den "svenska nationen", utan på att sälja ut svenska intressen till utländska spekulanter.

    För övrigt är "i nationens intresse" inte heller någon särskilt vacker historia i förhållande till vare sig nationella minoriteter eller i förhållande till enskilda individer inom majoritetsfolket, vilka kommit i kläm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Närmare 50 % av Sveriges yta är renskötselområde. Är det inte absurt att en så liten och olönsam näring ska få ta så stor plats och äga prioritet framför andra, mer kostnadseffektiva sätt, att utnyttja naturens resurser? Vi övriga, vars förfäder också bott här i Norden sedan inlandsisen drog sig tillbaka, får vackert finna oss i att gammal jordbruksmark exproprieras för det moderna samhällets behov, till vägar och tätbebyggelse.

      Nä, lapparna bör hägna in sina renar, sköta dem utan statsbidrag samt känna tacksamhet mot de myndigheter som bringat dem evangeliets ljus. Trolltrummor och jojk må ha ett kulturhistoriskt värde men någon frälsning leder de inte till.

      Radera
    2. Niklas N

      De smarta kostnadseffektiva
      08orna har hela tiden gått
      över ån efter vatten.
      Denna smarthet har nu lett
      till att man nu även går
      under ån efter vatten.
      Detta kan fortgå så länge
      det finns ett Norrland och
      ett Småland som betalar.

      Karl-Alfred
      .

      Radera
  12. Ett mer aktuellt exempel på kollektiv skuld är den nuvarande kyrkoledningens, med ärekbiskop och övriga biskopar i spetsen, svek mot de religiösa minoriteterna i Syrien och Irak. De offras nu av Jackelén m.fl. för ett politiskt inspirerat religionssynkretistiskt projekt. Varför ska de slå vakt om sin religiösa och etniska särart, om alla "abrahamistiska" relgioner bara är olika riktingar inom samma tro? Varför protesterar inte kyrkan mot den nuvarande utrikesministernas avfärdande av de kristna biskoparnas i Syrien och Irak som "dödsfällor"?

    SvaraRadera
  13. Jag vill påminna Dag om Svenska kyrkans motion om Stasiarkivet. Ytterligare ett exempel på att sopa undan det obekväma. De berömda ränderna går aldrig ur! Hur gestaltar sig kristi kropp om någon del av folkkyrkan lider?

    http://www.dagen.se/urbefolkningar-kan-f%C3%A5-fira-m%C3%A4ssa-p%C3%A5-egna-spr%C3%A5k-1.687394

    SvaraRadera