torsdag 11 februari 2016

Kyrklig offensiv

Vi skulle, har det föreslagits, samla oss till en offensiv. Den kan kallas lite vad som helst men i grunden är väl avsikten att den ska vara kyrklig. Det kunde genmälas att just Dag Sandahl i decennier skrivit och pläderat för en levande, folklig kyrka och gett förslag i stort och smått - men låt oss inte fastna där.

I Berlin gavs ett antal punkter till en offensiv.
Jag kan väl brodera lite på det som sas och så får vi kanske höra vad andra har att komma med.

1. Bygg församling
Församling kan vara något organisatoriskt, något sociologiskt och något teologiskt. Vi satsade på detta att en församling är en gudstjänstfirande församling och det är ett teologiskt svar i första hand men kanske också ett sociologiskt, församlingen som gemenskap.
En gudstjänstfirande församling firar gudstjänst på ett sätt som gör att den som inte kan komma en söndag, betraktar den dagen som förlorad. Förkunnelsen är av en sådan art att den tröstar, lär, förmanar och varnar - alltså är sådant som människor fattar att de behöver höra.
Till offensiven hör också ett rejält böneliv. Bön som gemensam bön opch detta inte bara en gång i veckan utan regelbundet.
Missa inte den kritiska ansatsen. Organisatoriskt ödeläggs just nu mången församling - för församlingskyrkan blir utan gudstjänst och därmed utan församling!

2. Ge plats för mångfald - i enhet
Det finns en poäng med episkopala kyrkor och den är biskoparna. De har uppgiften att skapa sammanhang, bygga broar. Det är därför biskopar ska vara av olika teologiska sort. Mångfalden mellan spiritualiteter kan vara en väldig tillgång i ett biskopskollegium och alls inte ett uttryck för splittring. Varje andlig rörelse bidrar med sitt. På samma sätt med församlingar och präster, förstås. Den enfald som nu praktiseras kyrkopolitiskt är - enfaldig!

3. Släpp kallelser fria
Det betyder att ta vara på människor, vad de är, vad de kan och vad de kan utvecklas att vara och göra. Människor ska pröva vad folk duger till - men det är att pröva Guds kallelser, inget mindre. Kyrkopolitiskt motiverad utmönstring av människor hör till det förbjudna. Här behöver en kyrklig offensiv utmana till en kyrkosystemets radikala självkritik eller - om detta inte går - till en radikal kritik av kyrkosystemet. Gud vill alltid mer - med människor, med kyrkor, med församlingar.

4. Trons radikalitet
Kyrkan är livsrörelse i en dödsmärkt tillvaro. Den radikaliteten måste komma till uttryck. Vi är kallade att vara kungar, präster och profeter. Kungen med uppgift att ordna förhållandena i världen till det bästa, prästen i de troendes allmänna prästadöme att bära världen till Gud i bön och profeten den som kan skilja mellan ont och gott, skilja lögn från sanning.
Till den kyrkliga offensiven hör att utmana människor till den radikala efterföljelsens liv. Det är ett liv i tjänst, diakonia. Till autentisk diakoni hör att skilja mellan uppgifterna. Somligt är ett samhälleligt ansvar. Allt är inte kyrkligt.

5. Trons konsekvens
Tron får radikala konsekvenser genom ett liv som prioriteras och orienteras annorlunda. Det finns sådant som folk gör, som en kristen inte gör. Men den kristna livsstilen föds ur mötet med evangeliet och blir konsekvens av det hörda och inte en uppsättning moraliska regler, frikopplade från Kyrkans liv. En kyrklig offensiv måste i samtidens samhälleliga mening nog uppfattas som omoralisk, avvikande från normen för anständighet.
Till trons konsekvens hör också att de kristna medvetet blir läsare. De läser och lyssnar därför att tron vill förstå. Teologi är en högt skattad syssla i ett offensivt kyrkoliv och alls inte en syssla för specialister utan för trons folk rakt över. Att vara kristen är att vara teologie studerande.
Läsarna blir martyrer, vittnen om det de fått höra, se och lära sig. Martyren kan ha en rätt harmlös uppgift, att berätta om Jesus. Det kan visa sig bli en livsfarlig syssla.

6. Apostolicitet
Kyrkan är apostolisk, dvs utsänd. Det finns därför ingen apostolisk kyrka som inte har en fungerande mission. Finns inte en verksam mission, visar det sig att Kyrkan inte är apostolisk. Till den kyrkliga missionen måste höra ett arbete för att missionera i Sverige. Det kräver nya tankemönster, för folkkyrkor brukar vara dåliga på att missionera i sina egna länder. En offensiv måste betyda att försöka förstå varför det blir på det viset och hur en sådan anomali som en"döpt hedning" över huvud taget kan uppstå. Vad är det för fel på en kyrka då?

7. Jesusglädje
Evangeliet är ett glatt budskap för det handlar om Jesus. Det är ett evigt evangelium och därför alltid dagsaktuellt (Uppb 14:6) Till den kyrkliga offensiven hör den glädje över Jesus som också är en glädje över evangeliet och en tilltro till det evangelister och apostlar har att berätta. Till den offensiva Jesusglädjen hör därför bibelglädje.

Skulle inte Jesusglädjen rätteligen kommit först i uppräkningen? Jo, men det är den allt handlar om. Först som sist.

När Svenska kyrkan börjar satsa offensivt på sju områden följer fler.
Det tänker jag just nu inte utlägga.
Så vad säger ni nu om den offensiv vi skulle samla oss till?

11 kommentarer:

  1. Till apostolicitet hör förvisso att låta sändningen fortgå i evangelisering, så att budskapet når nya människor. Men då skall det budskapet vara detsamma som det som mottagits.

    Man får inte glömma bort att till apostolicitet hör att hålla sig till apostlarnas lära och leva enligt de apostoliska ordningarna, enskilt och gemensamt.

    SvaraRadera
  2. Kyrklig offensiv - javisst!

    -Det är fler än Dag Sandahl som har talat, skrivit och upprepat nödvändigheten av en massiv kyrklig offensiv. Ty vad är missionsbefallningen om inte en uppmaning, en befallning till alla kristna - biskopar, präster och, inte minst, förtroendevalda - att gå ut med det glada, sanna, äkta Ordet för den tro, som binder dem samman. Offensiven kan och skall ha många delar, men den måste alltid präglas av äkthet, engagemang, vilja och uthållighet: att aldrig ge upp.

    Bloggaren presenterar några punkter men nämner inte något som jag anser vara särskilt viktigt: att kyrkans folk engagerar sig i samhällsdebatten, använder medierna i betydligt större omfattning än vad som nu är fallet. Om Dag Sandahl predikar i en landsortskyrka sitter det kanske åtta eller tio personer i bänkarna, om han och församlingen har otur (nu brukar Dag dock genom sin personlighet, sitt språk och sin framtoning locka flera, normalt sett). Men om han skriver en artikel i Barometern, Smålandsposten eller Ölandsbladet kan tusentals personer ta del av hans tankar.

    Alltså ut kära präster och förtroendevalda! Ut på gator och torg, använd tidningar, radio och TV! Var tydliga med budskapet! Inget flum och ingen PK! Våga reagera! Stå upp mot kulturrelativism, materialism och allmänt struntprat! Kyrkligt flum och innehållslöst munväder frälser inga själar!

    Och, viktigt påpekande på denna spalt, gå samman och slåss inte inbördes! Här måste alla kristna hjälpas åt och inte vända vapnen mot trosbröder och -systrar!

    Fienden finns inte i kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förundras över det sekulariserade kyrkotänkandet och talandet! Om inte Fadern och Sonen och den Helige Ande är i fokus; och inte kyrkan hanteras i medvetandet om att den är Herrens kropp, om inte kyrkan uppfattas som GUDs hus, den Levande Gudens kyrka, sanningen pelare och grundval (1 Tim.3:15), om inte den Helige Andes sju lampor brinner över altaret, om inte altaret och Han som är offret får vara mittpunkten-då är allt tal om kyrkan och alla åtgärdslistor meningslösa!
      Det är ingen exotisk synpunkt: den är förutsatt i Svenska kyrkans fundament och grunder.

      Radera
    2. Är Kyrkan, Kristi kropp en organisation eller en organism?
      Saknar kyrkans DNA, manga charta, men det kommer kanske i nästa blogg. Utan den Helige Ande,kan man skapa "Kyrklig offensiv" i egen regi oavsett tradition. "Organisationskyrkan"," älgmålsbön" " traditionsprovinsen", "pannkakskyrkan" skapar i sig inte nytt liv som leder till det eviga livet.
      Öppnar vi för den Helige Ande så tvingas vi ur vår bekvämlighetszon. "Den Helige Ande och vi har bestämt/ Anden hindrade oss att resa". Det farligaste men kan säga: Här är jag, sänd mej. Prästänka
      ,

      Radera
    3. F D Alphadeltagaren11 februari 2016 kl. 18:51

      Fast i Växjö stift ska vi inte bli kyrkligare utan mänskligare. Synd. Om man hade fått gudstjänstsglädje och Evangelium så hade man kanske klarat alla plikterna med flyktingmottagande och tiggarvård som man ska orka med om man vill vara med i en församling.

      Radera
  3. Det är mycket tänkvärda saker som Dag framför. Inte minst om missionen. För mig beskriver detta dock något helt annat än en dikeskörd fd statskyrka som fortfarande tror att den är en statskyrka. Den var feltänkt från början och har ingen framtid. Låt den avveckla sig i frid - om möjligt. Tron är ett korn - inte en organisation. /John

    SvaraRadera
  4. Skulle Kyrkan av alla ställen klara sig? Om Djävulen går ett varv runt staden, går han sju varv runt kyrkan, församlingshemmet, pastorsexpeditionen och prästgården, om den finns kvar. Annars hittar han likväl.

    SvaraRadera
  5. Fienden finns inte i kyrkan!

    O sancta simplicita!

    Nej inte bland de som noeter kyrkbaenkarna men bland de som bestaemmer tycks det finnas aatskilliga.

    Raserar och river ner i sin iver att omvandla till ngt PK. Kring sig samlar de nyttiga idioter som inget foerstaar av vad som sker men inbillar sig arbeta foer Kyrkan.

    En saadan aer haer aer saerskilt talfoer.

    Beklagar svaarigheten att laesa men saknar svenska alfabetets sista vokaler.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, HH, nog finns fienden också bland oss kyrkbänksnötare och gör vad han kan för att med stöd av vår gamla människa så den split och splittring som är hans kännetecken. Om inte så varit hade Paulus uppmaning till de kristna att "stå honom emot" varit tämligen meningslös.
      /Per H

      Radera
  6. Jag börjar bli trött på det här nu.
    Sällan eller aldrig har jag läst och följt en skribent så länge som jag nu följt hr Dagbloggare, utan att behöva reta upp mig å det besvärligaste och känt det nödvändigt att elda under ångpannan som driver min egen svada.
    Fånigt nog, håller jag med! Jag lär mig! Jag är tacksam!

    Tack!
    /B

    SvaraRadera
  7. Per H

    Ja om du menar att djaevulen frestar oss likavael som "de andra" haaller jag med. Fienden , den allt igenom bakomliggande finns mitt i bland oss.

    Det aer daeremot knappast "vi" som sitter daer som kaempar foer raserandet av Kyrkan vare sig aktivt som vissa politiskt styrda som tagit makten goer eller de som ' faar man hoppas(?) av ofoerstaand agerar / agerat nyttiga idioter.

    Ofta men laangt ifraan alltid faar man senare paa deras aalders hoest hoera - det var ju inte det vi ville- naer de insett vad resultatet av allt de kaempade foer ledde till.

    Men visst aer vi kyrkbaenksnoetare skyldiga men skulden - inte ursaekten- ligger nog mest i underlaatelsesynder. Synder som i maanga fall aer lika allvarliga som de direkta - helt klart.

    Vad jag dock avsaag var att det knappast aer "vi" som ropar efter att foerandra evangeliet. aendra laeran, agera enligt PK- principer mm,mm.

    //HH

    SvaraRadera