lördag 6 februari 2016

Oron

I natt var en av hundarna dålig i magen. Inomhus kom det innehåll från två håll och klockan var 4. Hunden kom sig därefter. Skapelseansvaret betyder att utföra lite städning efter hund. I detta visas människans storhet. I går eftermiddag var det tre präster på besök. Fläsk, Smålands bästa, bröd och "Erik och Sigvard-sockar" var förning. Gemenskap är en trons grundkategori.

Konstigt då att jag funderade över fenomenet "oro", kan ni tänka. Är oro tillståndet innan uppgivenhet? Vi kan vara oroliga för att vi ska bli sjuka. När vi väl är sjuka, förhåller vi oss på annat vis. Uppgivet eller kamplystet, ibland med munter motståndsvilja. Oron bollar med många alternativ. När det inte finns många alternativ längre utan saken är entydig, behöver vi inte ägna oss åt oron längre.

Jag provtänker, som ni märker.
Funderandet var inte så konstigt. Jag fick ett telefonsamtal från norra Öland. Det handlade om oro och, uppfattar jag det som, välmotiverad oro.

På norra Öland finns många fattigpensionärer. Med många flyktingar kan man vara orolig för att dessa, som slitit ett långt liv och nu är 80+, inte kommer väl till i sjukvård och omsorg. Den som ringde tänkte nog så - men tänkte mest om kvinnofriden. Hon hade försökt ringa och utmana kyrkosystemet att stå upp för kvinnofriden med frågan vad Svenska kyrkan gör i tider när flickor/kvinnor tafsas på. De svar hon fick från Kyrkans Hus hade inte övertygat. På ten tågresa hade hon också hört ett gäng som hon uppfattade vara ensamkommande flyktingbarn tala med varandra på tyska. Jag uppfattade att hon var brydd och undrande inför den framtid som nu skapas för hennes barnbarn.

Vad skulle jag svara?
Jag hade svårt att dölja min munterhet när jag hörde att hon ringt Kyrkans Hus i Uppsala för att få samtala om sina frågor. Att det kristliga nu löper på i förutsägbar godhet, där verklighetsförståelsen är programmerad på ett sätt som fokuserar somliga och ställer andra in skuggan kanske man kan förstå? Pensionärer på norra Öland är inte fokusgrupp i Kyrkans Hus, om man säger så. Och kvinnofrid som betyder att resolut dra gränser för unga män, tja? Men kanske skolborgarrådet Olle Burell, som just stängt gymnasiet i Tensta eftersom undervisning inte kunde bedrivas där på grund av orolig studiemiljö, kan vara en bundsförvant? Min oro handlar nämligen nog mest om detta, att det inte görs analyser av hur verkligheten verkligen ser ut. Kan vi inte se det, blir följden politiska handhavandefel. Det är då man frågar: "Was nun, kleiner Mann?"

I Kalmar sägs ett medborgargarde vandra runt för att bokstavligen slå vakt om kvinnofriden.
Detta garde leds av en högerextremist, meddelade Barometern i torsdags. Det blir förstås så. Och de verbala uttrycken indikerar att gardet kan gå rätt långt om det möter en misshaglig eller en misstänkt misshaglig.

Kvinnofriden är medeltida i Sverige.
Vi rövar inte brudar, tvångsgifter inte bort flickor och straffar våldförande. Det betyder inte att det inte finns kåta karlar i Sverige, men det finns regler för hanterande av kättja. Och det gäller kvinnor också. Att detta har med Kyrkans människosyn att göra, tycks rätt klart. Det var levande människor man kunde se - Herrens mor Maria och apostlarna stod samlade kring Herren i sockenkyrkans kor. Det var Marias krona man kunde låna till bröllopet. Och en del av det vi ser som jämlikhet var överlevnadsbetingelse i det gamla jordbrukssamhället också om den kunde hämta kraft ur Guds Ord. Man behövde varandra. Ömsesidigt. Faller denna ömsesidighet, blir det ett annat samhälle och vi löper risk att importera en helt annan kvinnosyn. Oron är välmotiverad inte minst som denna oro ska hanteras av de välsinnade. Då blir det farligt.

Tillbaka till norra Öland.
Många har levt på småbruk och stöttat med att hyra ut till turister. Det ger inte höga pensioner. Läkarvården är begränsad liksom de kommunala resurserna. I denna tid är det en uppenbar risk att de gamla hamnar sist i kön. Det är nödvändigt att tala om den saken. Svenska kyrkan ser till att det kommer extra pengar till norra Öland för flyktingarbete och det beror på att resurser krävs men de ska inte tas från det ordinarie arbetet utan tillföras solidariskt från hela Svenska kyrkan. På samma sätt måste det vara för de kommuner som belastas hårt. Solidariskt ansvar - och brister solidariteten, dvs viljan att betala, så klarar vi inte saken. Det finns alla skäl i världen att vara orolig. Men också skäl att tala öppet om situationen. Annars blir oron välmotiverat svårhanterlig.

Skulle man kunna säga att flyktingfrågan är för allvarlig för att överlämnas till sverigedemokraterna? Följdfrågan till detta lämnar jag till er att ställa.


15 kommentarer:

  1. Kostnad för enbart initial asylmottagning > 60.000 miljoner kronor/år

    Kostnad för förbättring av fattigpensionärernas situation > 4000 milj/år

    Gissa vilken kostnad vi inte har råd med, sa regeringen!


    P

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Båda sätten att stava är rätt.

      I Halland och Skåne kan man säga håsa/hossa om en strumpa. Det kan likaledes avse en feg person. Min gudmor sa håsekrava om strumpskaft.

      Men jag skulle gärna vilja veta vad som avses med "Erik och Sigvard-sockar". Jag var svårt förtjust i de tv-programmen men minns inga sockar.

      Radera
    2. Hågeryssockan. "För grevar och baroner, präster och bönder. En svensk socka från Hågeryd i Småland.
      Vad säger Erik och sigvard, som är fotograferade och levererar sitt recept på björksavsdricka på papperet om sockarna/sockorna: "Di bästa vi haft".
      Det är möjligt att Börjes i Tingsryd säljer, men jag vet inte och hittar inte något på nätet. Kontraktsprosten Marcus Lejon i Älmhult vet!

      Radera
    3. Aha, tack för svar om sockan! "Vintappningen" minns jag, särskilt att de avstod från att tappa en björk eftersom hästen tyckte om att skrubba sig mot den. De var så rara, gubbarna.

      Radera
    4. P.S. Det verkar som om sockan finns hos Condico Miljöprodukter i Lessebo.
      http://s3-eu-west-1.amazonaws.com/static.wm3.se/sites/146/media/49535_H%C3%B6st_4x25_2015.pdf?1444313560

      Radera
  3. Alla stora politiska frågor är för allvarliga för att lämna över till ett enskilt parti.
    Speciellt idédebatten om morgondagens samhälle.

    Idédebatten om morgondagens Svenska Kyrkan har tyvärr avstannat så gott som helt när det överlåtits till en enskild part.

    SvaraRadera
  4. I tio är jobbade jag i en församling som i område delades med en liten kommun. När jag kom och gick runt hos polis, fk, kommun mm för att presentera mig beskrevs en idyll.
    Efter bara något år sprack den bilden. En skrupelfri fastighetsägare kom på den smarta affärsidéen att söka hyresgäster på fängelser och behandlingshem. Kommunen invaderades av människor med problem. Plötsligt måste allt det förebyggande arbete som genomförts läggas ner i brist på pengar. Socialbudgeten bara sprack.

    Förståelse?

    Knappast. När Göran Hägglund var på besök försökte socialchefen tala med honom om situationen. Fick bara mantrat tillbaka. "Ni skulle arbetat förebyggande. Det har ni inte gjort". Jo, det var precis vad kommunen gjort. Men hade inte längre pengar till.
    Allt socialt arbete bara rasade ihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jo,
      jag känner till en kommun där socialtjänsten kom på den lysande idén att hyra bostäder åt missbrukare i grannkommunen...

      Radera
    2. Bl a i Helsingborgs Kommun har man varit duktig med att t o m betala handpenning på fastigheter och betala amorteringar i mera problemfria kommuner åt kriminella.

      Men rent bibliskt skall man skall ju bära varandras bördor? Och när Erdogan släpper lös flyktingströmmarna är han väl närmast inspirerad av kristendomens kärleksbudskap?

      AMDG

      Radera
  5. Med sitt skamfulla förflutna har sv"k" inget att bidra med i dagens samhällsfrågor. I sin fundamentala brist på självinsikt letar sv"k" ständigt efter nya nischer för att få medial uppmärksamhet. Flyktingarbetet är den senaste i raden där man skamlöst kvacksalvar in på områden man inte har kompetens för. I "jourhavande präst" leker man nattetid psykolog med människor i nöd utan att behöva ta minsta ansvar för följderna. Den stora HBT-gruppen, som man i århundraden aktivt har förföljt och förpestat livet för, är ett annat ofrivilligt offer man slagit klorna i för att vinna mediepoäng. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att Svenska kyrkans status som kyrka på många sätt kan ifrågasättas utifrån dagens situation håller jag med och många utspel ter sig verkligen som hyckleri (till exempel den plötsliga omsorgen om Mellanösterns kristna, strax efter EU-parlamentets folkmordsresolution). Men på vilket sätt skulle dess förflutna vara så särdeles skamfullt? Uppgiften att Svenska kyrkan "i århundraden aktivt förföljt" HBT-gruppen får du allt belägga. För några hundra år sedan fanns det nämligen ingen sådan känd grupp att förfölja. Homosexualiteten var ett icke-problem som man inte ens behövde anstränga sig för att tysta ner.

      Radera
  6. Min kommentar om "kvinnofriden" hamnade tyvärr under det förra inlägget och inte här, där den skulle vara.

    SvaraRadera
  7. John,

    -Vi ser Dina återkommande utfall - helt utan nyanser - mot Svenska kyrkan och noterar också nu att Du använder orden den "stora HBT-gruppen".

    Hur stor då - 1, 2 eller 2,5 procent av befolkningen?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. B O D

      Översätt procenten till invällare !
      Då blir det plötsligt ohanterligt många.

      Karl-Alfred
      .

      Radera