onsdag 3 februari 2016

Ur en biskops tankevärld

Biskop före detta Johansson är krönikör i Smålandsposten. Han publiceras somliga tisdagar bredvid vädret och läsarbilden.  Vädret rapporterades bli halvklart till mulet. Läsarbilden utgörs av en domherre från Urshult. Ni förstår. Jag kan konstatera att krönikan ligger som plusläsning, vilket väl betyder att få kan läsa. Då missar ni alltså en biskops tankevärld. Jag försöker hjälpa er lite.

Johansson konstaterade att julen tog slut den 2 februari. "Som nybliven biskop tänkte jag bli kyrkoårsaktivist." Det var då på tiden, men kyrkoårsmedvetandet i Alliansmissionen kanske inte var så utvecklat?
Hur gjorde han då?
Han utfärdade ett påbud att julgranarna utanför biskopssätet Östrabo inte skulle tas ner förrän på Kyndelsmässodagen. Han fick ringa stöd från medarbetare och familj, bortsett från trädgårdsmästaren, som ansvarade för granarna. De blev alltså kvar.

Redan nu märker ni en biskops beroende av opinion. Vi fördjupar oss inte på temat - men det återkommer strax. Detta var tydligen första biskopsåret. Johansson höll inte fast vid projektet. Året efter togs granarna bort efter Trettondedagen.

En biskops liv präglas av opinionskänslighet, trendkänslighet och i grund och botten rädsla, för att inte säga skräck. Vad ska folk tycka och tänka? Hur var det med biskop före detta Johansson? Han beskriver sin utsatthet: "Anade att insändare i Smålandsposten var i svang. Det oroade mig mer än det motstånd jag hade på nära håll, i vissa fall gränsande till förakt för kyrkoårsaktivismen."

Vi lär oss att inkännande förstå en biskops skräck, särskilt skräcken för en insändare i Smålandsposten. Det kan inte vara roligt för en biskop att varje morgon vakna, osäker på om det finns någon skräckinjagande insändare, som särskilt tar upp granarna vid Östrabo. Andra möjliga hotfulla insändarämnen att förtiga. Detta är en biskops utsatta arbetsmiljö i ett kontaktyrke. Det ter sig eländigt.

Biskop före detta Johansson slutar med ett spörsmål:
"Frågan är bara vad man ska hålla fast vid."
Det är en biskops fråga när medarbetare och familj för att inte tala om en insändarskribent kan tänkas tänka annorlunda.

Det finns lumpna typer som är biskopskritiska.
De utgår från att biskoparna ska vara de modiga som först av oss alla förs till martyrbålen eller som får huvudet avhugget som aposteln Paulus, men nu av IS-krigare som gärna är behjälpliga i ärendet. Biskopar tillverkas inte på det sättet längre.
De kan förvisso göra sin utspel i tanke att de tänker rätt - men när det inte vill sig, måste allt återgå till det invanda. Det är tryggast så. Deras kristendom är genuin, men den levs under mottot "inte för mycket uppståndelse". De gör så gott de kan. Det borde höja dem över varje antydan till kritik.

Vi andra då?
Själv nöjde jag mig med att i går släcka julgransbelysningen i utegranen vid lantegendomen, för det finns en gran som på alldeles egen hand (eller styrd av försynen) växt upp så lägligt att den kan fungera som julgran några år nu. Det regnade, så jag fann ingen anledning att ta bort belysningen just då.
Så gott det är att kunna stå för sin kyrkoårsaktivism.
Den möda jag fick lägga lite extra på, var mödan att göra slut på Glühwein och glögg till Kyndelsmäss, bortsett från det som sparas till Jungfru Mariae Beb så att julen 2016 kan inledas ståndsmässigt.

Biskop före detta Johansson inser att det snart är fastetid men noterar att den kristna fastan bryts på söndagar "liksom fastan inom islam bryts vid solens nedgång till dess uppgång". Men är det inte en avgörande skillnad på att bryta fastan för att det är Herrens dag och vi inte fastar när brudgummen kommer till fest och muslimska fastevanor? Biskop före detta Johanssons fråga tycks välmotiverad: "Frågan är bara vad man ska hålla fast vid."

En biskops medarbetare, familj och insändarskribenter får grundvalarna att vackla.
Det är bra att veta och vi tackar för denna inblick i en biskops tankevärld.
Glöm inte vad ni nu insett. Och tro mig, mönstret håller både när det handlar om kvinnor i prästämbetet (1957-58) och om enkönade vigslar (2009).
Granarna vid Östrabo vet verkligen att berätta om biskopens skräckfyllda tillvaro. Så har de det allihop, biskoparna. Det är som för Strindberg: makterna.

33 kommentarer:

  1. Man kan hålla fast vid i vilken riktning en ljusstake ska stå och hur den ska tändas.

    Det är viktigt.

    Tydligen.

    SvaraRadera
  2. En biskop som efter sin pensionering vill vara aktiv för kyrkoårsanvändning.

    Verkligheten är ibland mer komisk än dikten.

    SvaraRadera
  3. Varför göra en subjektiv dissekering av en biskops tankar?

    -BloggarDag har dokumenterat svårt för att låta bli att ironisera över våra valda biskopar. Nu är det den omtyckte tidigare biskopen i hans eget stift som är föremålet för småelaka och onödiga kommentarer.

    Vad har då den vänlige och omtyckte J-O Johansson gjort för ont? Skötte hans inte sitt ämbete på ett bra sätt? Gjorde han några dumheter? Förlorade stiftet på att han stod i spetsen för det? Var han inte tillräckligt troende i bloggarens ögon? Eller vad?

    Jag har ett förslag till BloggarDag:

    -Bjud biskopen på en lunch och resonera lugnt och vänligt om hur ni på bästa sätt - tillsammans och var och för sig - skall kunna bidra med era tjänster till kyrkan och missionsarbetet i stiftet och om allt som ni har gemensamt.

    Jag kan nästan garantera att Johansson tackar ja. Han vet ju att en lunch med bloggaren aldrig blir tråkig.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof, hur menar du, utifrån din syn på folkkyrkan, att en pensionerad biskop skulle kunna bidra med något? Han har ju inte längre något demokratiskt mandat.

      Radera
    2. Hear-hear!
      Antony

      Radera
  4. Det framgår av texten att vi ska tycka att biskopen är dum. Han är dum för han har skrivit en vad det förefaller något skämtsam krönika i en småländsk lokaltidning där han påminner om det som många är omedvetna om idag, dvs hur länge julen varar enligt kyrkoåret. Usch vad dum han är! Såna biskopar kan vi ju bara inte ha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Poängen är väl att INTE falla för opionen på denna blogg?an

      Radera
    2. Poängen var att biskopens rädsla för insändare om granarna måste ha varit skämtsamt menat, annars är det för absurt. Det synes som ännu en illvilligast möjliga tolkning som Dag ofta ägnar sig åt när han inte har något särskilt att skriva om.

      Radera
    3. Förvissa skämtsamt menat, men man kan ju undra vad som var allvarsamt.
      Var kyrkoårsaktivismen också skämtsam?
      Varför tar Johansson inte chansen till att utnyttja medieutrymmet till något allvarsamt eller viktigt?

      Radera
    4. På just denna blogg ser kommentaren om att man kan undra vad som är allvarsamt ironisk ut. Men jag tror inte det var menat så...

      Radera
    5. Peter T: Meeh...vad är detta? Det framgår av inlägget att biskopen återkommande ombetts skriva en liten krönika på en sida avsett för kanske lite mer lättsamt material. Han ägnar sig då åt lite folkbildning genom att upplysa om när julen egentligen tar slut, enligt kyrkans sätt att se, i en tid när många städar bort julen före nyår. För detta ska han kritiseras för att han inte använt "medieutrymmet till något allvarsamt eller viktigt"?! Vad får han skriva om? Och är du säker på att det viktiga inte kan uttryckas skämtsamt? Jag har dock inte läst krönikan i fråga och svarar inte för dess kvalitet, jag tycker bara påhoppen ser underliga ut.

      Radera
    6. Anna: Det finns mängder med kristna krönikörer som blandar det lättsamma med det allvarssamma. Göran Skytte är väl ett utmärkt exempel.
      +Biörn skriver ofta allvarsamma debattartiklar i Dagen.
      Thomas Sjödin och Erling Ivarsson har båda blivit publicerade i bokform innehållandes ett urval av samlade krönikor i Göteborgs-Posten.

      Jag ser bara inte att "kyrkoårsaktivism" platsar bland vare sig lättsamt eller allvarsamt.
      Detta är alltså en väldigt mild kritik, men även jag kan förstå att man kankse inte alltid kan fylla en krönika med något vettigt.

      Radera
    7. Peter T: Göran Skytte kan aldrig vara ett utmärkt exempel!

      Annars har jag som sagt inte läst artikeln och kan inte säga något om aktivismen (han kastar väl inte sten?)utan min synpunkt var att Dag i sin kritik inte lyckades övertyga om att detta är en vederstygglig man, värd vårt förakt.

      Radera
    8. Jag tolkar Dag som att Johansson är värd lite mild kritik för att han inte lyckats få något djup i sin krönika.
      Där håller jag med.
      Men jag håller inte med om att mild kritik för detta skrivna alster är detsamma som att förakta personen bakom texten.
      "Tillfälligt verbalt otillräcklig" år så långt i "förakt" jag kan sträcka mig den här gången.

      Så långt har jag hittills inte lyckats sträcka mig angående någon krönika av Göran Skytte, men jag kan förstå att den radikalitet som kan uppstå när en vuxen människa möte Jesus oväntat inte omedelbart kan finna vägen in till hjärtat hos dem som inte gjort samma upplevelse.

      Ja, jag vet, jag ska försöka mig på kortare meningar i framtiden.....

      Radera
    9. Peter T: Stopp nu, inga tolkningar om varför jag inte gillar Göran Skytte! Jag vet för övrigt inte själv varför, minns bara att jag då och då retat mig på honom, men inte vad jag retat mig på. Kan ha varit något mansgrisigt.

      Han anses ju annars ha ett stort ego och om Dag själv inte har det så borde han få det när vi sitter och analyserar Dags meningar om vad han har skrivit i ett vanligt blogginlägg! Det är egentligen ganska komiskt. Men att beskriva någon som att han känner "skräck" för opinionen är en ganska saftig sågning av personen bakom texten, anser jag. Kanske var den befogad, men jag själv har svårt att tro att någon på allvar känner skräck inför graninsändare.

      F ö Peter T, så har jag lite dålig smak i munnen efter diskussionerna om Mpr-prästerna. Vill igen påpeka att jag inte har någon personlig önskan om att se dessa avkragade och som jag skrev från början skulle jag själv valt att titta bort om jag såg deras namn under Mpr:s predikoturer. Men resonemangen kring det hela höll jag inte med om. Ville bara säga detta, så att någon inte tror att det skulle bereda mig glädje om de faktiskt slutligen fälls.

      Radera
    10. Anna, när jag läser igenom igen vad jag skrivt så kan jag inte se att jag gjort någon koppling mellan just dig och Göran Skytte.
      Det var en generell betraktelse av att det kan vara svårt att förstå något man inte själv varit med om.

      Jag kan hålla med om att inte alla som diskuterade Mpr-prästerna höll sig på det principiella planet. Om man nu ska bli personlig så är det bra att formulera sig i första person singularis på liknande sätt som man gör i tolvstegsrörelsen. Försök att uttrycka dina egna tankar istället för att omformulera någon annans.
      Jag tycker att du generellt är ganska bra på det även om somliga ibland missa4 den ironisna knorren.

      Radera
  5. Herr Dikes funderingar tillför sällan eller aldrig nånting. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr Dike vågar stå för vem han är när han kritiserar andra människor på nätet och gömmer sig inte - där har du kanske något att lära, "John"?

      Radera
    2. Herr Dikes formulering bidrar ofta till inspiration att uttrycka en annan åsikt välrtikulerat och nyanserat.
      Åtminstone för undertecknad.
      Andra lyckas mer rapa upp meningslösheter i avsaknad av en "tummen-ned-knapp".

      Radera
  6. Broder, jag följer din blogg med intresse - den ger en viktig bild av mycket som är vår kyrkas problem idag. Men ibland får en skärva av nedlåtande förakt förvränga perspektivet, tycker jag, som idag med en av de återkommande gliringarna om biskopens frikyrkliga bakgrund.
    Jag vet inte hur det förhöll sig med kyrkoårsmedvetenheten hos Jan-Olofs pappa, hedersmannen Gunnar Johansson, men för min far Albert Holmen som också var pastor i Sv Alliansmissonen var det en självklarhet att följa Evangeliebokens texter under året.
    Den kyrkliga småbrukarfamilj som var hans uppväxt hade inte möjlighet att låta honom läsa till präst, och hans livsväg blev en annan, och jag vet att så var det för flera i hans generation. Här kan din fördomsfullhet behöva korrigeras.
    Ett litet minne från min uppväxt får belysa den samhörighet med Svenska kyrkan som präglade delar av Alliansmissonen för femtio år sedan:
    Far skulle inleda sin första söndagsgudstjänst som nytillträdd pastor i Eksjö, och pålyste psalmen. Då reste sig resepredikanten Luther(!) Pettersson och visade honom till rätta :"Här i Eksjö låter vi kyrkklockorna ringa färdigt först, så prästen får börja! "

    SvaraRadera
  7. Frågan om när granarna ska bort - eller om man ska ha granar ö h t - får väl ändå anses tillhöra kategorin adiafora? Och i sådana frågor kan t o m en biskop gärna anpassa sej. Man bör ju helt riktigt välja sina strider - men en rätt biskop kan förstås inte alltid anpassa sej eller undvika strid.

    F.ö. firar vår församling jul till Kyndelsmäss, och har juleljusen kvar i fönstren till dess (i tisdags tände jag alla levande ljus i kyrkfönstren på konfaträffen) och jag stöder helt Tobbe Lindahls tanke att vi borde ändra kyrkoårsreglerna så att förfastan aldrig - oavsett hur tidig påsken är - kan börja FÖRE Kyndelsmäss! Fram till dess ska det vara trettondedagstid och därmed jul. (Så att vi andra årgången kan läsa färdigt följetongen om den samariska kvinnan - den avbröts ju både i år och för tre år sedan - den årgång som var ny på 1860-talet och de Johannestexter som var de sista C O Rosenius, 200 år igår, skrev om för Pietisten).

    Nu blir det grötfrukost efter gårdagens paltfest på EFS Njutånger! (Det blev några paltar över, men jag har fått en beställning från en som inte kunde vara med!).

    SvaraRadera
  8. Dr Sandahl, jag blir mycket nyfiken och ställer den viktiga frågan, varför sparar du Glühwein/glögg till Jungfru Mariae Bebådelses fest?
    Antony

    SvaraRadera
  9. En riktig kyrkoårsfundamentalist inleder 2016 års jufirande med JMB och då passar glögg/Glühwein och kanske en sista flaska julöl bra. I min ålder vill det till att inte uppskjuta julfirandet utan hugga tag i det vid första bästa tillfälle. Det är en vana som bör spridas. I Alvesta såg jag att det fortfarande fanns en hylla med glögg på Systembolaget, noterat endast om ni har järnvägarna förbi.

    SvaraRadera
  10. +Göran och John,

    -Men Göran, kan inte en erfaren präst och biskop tillföra kyrkan och missionen något. bara för att han är pensionerad? Alla som vill kyrkan väl, förtroendevalda eller andra, kan bidra till att stärka kyrkan och öka intresset för kristendomen.

    John,

    -Tror Du att Dina gör det?

    BENGT OLOF DIKE

    -

    SvaraRadera
  11. Anna,
    En liten anmärkning. Kanske smått elak men dock, känner att det bör sägas. När det gäller BOD handlar det knappast om ”mod” snarare Hybris.
    För honom handlar det om att det är den store BOD som talar och tillrättavisar oss andra mindre vetande därför räcker det inte ens med namnet utan det skall skrivas med versaler.
    Kan påpeka att min valda anonymitet inte har med någon farhåga för eventuell karriär utan helt enkelt är självvalt. Min person är ointressant , förhoppningsvis dock inte vad jag ibland vill ha framfört.
    //HH

    SvaraRadera
  12. Detlef Hieronymus,

    -Den självvalda anonymiteten har väl en orsak, eller?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar om Bengt Olof Dike förstår hur komisk den kommentaren faktiskt är?

      ROTFLMAO

      Radera
    2. Ja, Peter T, den var verkligen komisk. Det är tydligen så att har man ett tillräckligt ovanligt namn tror en del att det är en pseudonym.

      Radera
  13. Peter T och Elisabeth,

    -Så trevligt då att ni får dra på munnen åt lite komik.
    Att jag sedan i hastigheten ej observerat att det är den alltid anonyme HH - mannen som aldrig vågar ge sig tillkänna under eget namn - beklagas. Men exempelvis Elisabeth tycks aldrig ha några synpunkter på att kommentatorerna är anonyma. Vem är för övrigt just Elisabeth? Efternamnet, tack!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt efternamn har du inte med att göra.

      Vad gäller HH är det kostligt att du fortfarande tror att han är anonym.

      Radera
    2. Inte heller jag har med ditt efternamn att göra, men jag vet det ändå! Detta för att någon som har som hobby att räkna ut folks identiteter listade ut det samt din mans och meddelade mig. Ni har ju i äktenskaplig samverkan båda försökt få bort mig från bloggen, fast det verkar ha lyckats så där va? I vilket fall kan jag tänka mig att det är receptet på ett lyckligt äktenskap, att ha något gemensamt att arbeta för (eller mot, snarare). Tror du har många goda tips att dela med dig av.

      Radera
  14. Elisabeth,

    -Nej, Du vågar ju inte framträda med namn. Enligt tonårsterminologin är Du således en debattfegis.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. När argumenten i sak tryter, så får man väl plocka fram invektiven som styr på person.
      Det påminner lite om när Donald Trump uteblev från slutdebatten i Iowa för att han inte gillade frågorna från den kvinnliga moderatorn.

      Radera