Bortgjord

Typiskt.
Först kl 06.45 kom tidningarna idag och jag skulle fått SvD för i går - men icke! Nå, jag fick dagens och ser att Merkel råkat ut för ett katastrofval. Flyktingfrågan. Jag är bortgjord. Merkel är bortgjord och om jag ser rätt, hela Kyrkostyrelsen är bortgjord.
Trion Jackelén, Lundby-Wedin och Hagelin träder fram i flyktingfrågan och företräder en kyrkostyrelse som inte är tillfrågad om texten. Jag läste på nätet. men jag saknar tidningsprasslet och möjligheten att klippa, för jag är en tidningsklippare.
http://www.svd.se/arkebiskopen-fel-att-resa-stangsel-mot-andra-i-nod/om/svenskt-flyktingmottagande
Jag kollade förresten min e-post i lördags kväll när besked på twitter kom att SvD hade en artikel - men, si, där var intet. Det hade det bort vara i vart fall. Kyrkostyrelsens ledande kamrater uttalar sig men kyrkostyrelsen visste tydligen inget. Minns det. Ändå har vi en kommunikationsavdelning. Är det just detta som är problemet?

Kyrkostyrelsen ska inte behöva se sig företrädd i en text i en dagstidning utan att ha första tjing på nyheten. Teminstingens. Rätteligen skulle hela styrelsen, inklusive de alerta ersättarna, fått läsa och pilla i texten. Det hade både texten och styrelsen vunnit på. Nu kan ju folk få för sig att styrelsen inte styr...

Oppositionen i styrelsen mot det inträffade blir nog måttlig. S går inte emot sin förste vice, M inte emot sin andre vice och de flesta går inte emot ärkebiskopen. Inte jag heller, förstås, välkammad som jag är. Men hade texten kommit oss till del innan publiceringen hade jag gjort några påpekanden.

Jag har under årens lopp gjort sådana påpekanden tidigare. Det har hänt att handläggare tackat för att en text befriats från felaktigheter eller idiotier. Jag tror dock aldrig att några ärkebiskopar tackat för den hjälpen. Fast en gång var det en text som jag ville ha synpunkter på. KG ville avsluta sammanträdet, men jag var lite envis och sa att några påpekanden kanske jag kunde få göra. Det var inalles sjutton stycken. Samtliga - alla - gick igenom. Jag hoppas att jag inte avslöjar något sekret nu. Något synnerligt tack kan jag inte minnas att jag fick. Jag var nöjd ändå.

Så om jag fått läsa texten innan publiceringen hade jag svarat sålunda och citerar eller återger texten  så att alla kan förstå :

Det finns ett ethos som landet vill omfatta, läser jag. "Detta är en fråga som en kristen kyrka skall ha särskild blick för."
Detta kan man säga - men den nuvarande kyrkliga tystnaden i abortfrågan (en ungefär 40 år lång och tystnad) gör argumentet lite svagt. Och i det globaliserade kanske det av många skulle ses egendomligt att tala om "ett ethos som landet vill omfatta". Är det inte flera etiska hållningar som står mot varandra eller samman? Det vore kanske bättre att tala om Gud i sammanhanget och de kallelser till ansvar som Gud ger? Om Gud inte ryms i texten från Kyrkostyrelsen - varför ska den alls skrivas? Ohc skulle inte Jesus kunna vara auktoritet på någon enda liten punkt i framställningen?

Asylrätten är "i princip obetingad och inte avhängig andra förhållanden, till exempel ett lands välstånd."
Detta kan väl kyrkostyrelsen inte hävda. Rätten är en rätt att få sina asylskäl prövade och efter Dublinöverenskommelsen i det första land man kommer till. Kyrkostyrelsen har aldrig invänt mot den principen. Nu sattes den ur spel med en helt ny flyktingsituation som följd. Vad har Kyrkostyrelsen för mening när det handlar om människor som ska avvisas eftersom de saknar asylskäl. Ska de också fortsättningsvis få bidrag?

"På goda grunder satsade Europa efter andra världskrigets katastrof på att successivt bygga en solidarisk och öppen gemenskap." Och så påstås denna solidariska och öppna gemenskap nu stänga människor ute.
Marshallplanen byggde upp Europa efter kriget men byggde den verkligen en solidarisk och öppen gemenskap. Vad avser vi med det uttrycket? EU? Här vecklar Kyrkostyrelsen in sig oi konstigheter. Stryk hela avsnittet. Om Europa är en solidarisk och öppen gemenskap med och för européerna kan man nämligen hävda att det räcker bra med det och så kan andra nationer på andra ställen göra likadana solidariska och öppna gemenskaper.

"Europa står vid ett vägskäl: att välja eller välja bort politisk tillförsikt, mänskliga rättigheter och internationell rätt. Vi kan låta varianter av 'blod och jord' bestämma vem som hör hemma hos oss eller välja att återerövra medborgarskapet i ordets fulla bemärkelse."
Blut und Boden-argumentet är svagt alldeles bortsett från att det antyder att de som menar att vi tar emot för många flyktingar (majoriteten av kyrkomedlemmarna kan man förmoda) skulle vara nazister eller ha kopplingar dit. Det är oklart vad det är för "politisk tillförsikt" vi ska välja. Det går inte att begripa själva begreppet och det finns inget medborgarskap "i dess fulla bemärkelse" som är något annat än ett nationellt medborgarskap eller möjligtvis ett EU-medborgarskap (men tveksamt). Full medborgare kan en svensk vara. I midsommartid t ex. Eller å en dansbana lördag afton. Men vi delar inte medborgarskap när vi var för sig har olika medborgarskap. Skriv om. Medmänsklighet kunde duga gott som argument.

När det kommer till remissvaret har "Svenska kyrkan" synpunkter.
Svenska kyrkan är en folkkyrka, politiskt nästan lika brokig som den svenska nationen. Det betyder att våra remissvar måste skrivas utifrån den bekännelse vi står för och ge infallsvinklar "sub speciae aeternitatis", ur evighetens synvinkel. Men det är inte enkelt att argumentera med Gud i dagsaktuella politiska frågor. En viss försiktighet måste prägla Svenska kyrkans remissvar. Enklare är det för enskilda eller grupper av kristna som argumenterar i sammanhang med andra - partier,  fack, intresseorganisationer, lobbygrupper.

"Välstånd förpliktigar. I längden kan ingen bevara sin värdighet som människa samtidigt som grannarnas värdighet trampas på."
Här är risken att någon kollar vad undertecknarna drar in själva och säger att "här skriver tre som har minst en halv månadslön för mycket varje månad". Välståndet brukar vi se förpliktiga till beredskap att betala skatt - och det gör svenskarna mer än de flesta. Det hindrar inte att den ensamstående mamman måste våndas inför skolresor, dyra klädinköp och mycket annat. Välstånd förpliktigar? Eller äldrevården...
Grannbegreppet är underligt. Afghanistan, Somalia, Iran men inte heller Syrien är våra grannar. De ligger långt borta och här riskerar vi frågan vem som trampar på dessa människor värdighet. Islamistiska krigare?
Däremot, som i kyrkan i går, blir människor från Syrien konkret mina grannar vid nattvardsbordet, armbåge vid armbåge, efter mässankan vi omfamna varandra och jag ser det som viktigt att deras familjer får komma till landet. Här borde vi som Kyrka kunna tala högt. Familjeåterförening för den som snabbt konstateras ha asylskäl är en avgörande viktig fråga. Och familj kanske trots allt mindre är klan än det där med fru och barn. Det här kan skrivas tydligare, vassare och kanske mer utmanande. För männen bredvid mig vid nattvardsbordet ber att deras familjer ska få komma. Det lämnar inte en medkristen oberörd.

Utanför texten hade jag kunnat påpeka att remissvar i så principiellt viktiga frågor borde avges av hela styrelsen, i varje fall förberedande diskuteras i styrelsen. Så har inte skett. Det är mycket egendomligt. Och kanske lite svårt att regeringen knappast inhöstar, av texten i SvD att döma, någon medkänsla för det läge som nu inträffat och som möts av stängsel. Vad menar Kyrkostyrelsen alldeles konkret att Sverige nu ska göra? Går det att formulera som distinkta politiska krav från Svenska kyrkan? Och hur ser vi på valhändelserna i Tyskland, was schaffen wir nicht?

Nu åtspordes jag inte om texten innan  den publicerades (och remissvaret har jag inte sett), så det är väl lika bra att se glad ut och låtsas som om detta skalkestycke är av hög dignitet. "Skaldestycke" ska det givetvis vara.  En uppenbar risk är att folk som läser synpunkterna drar slutsatsen att de bör lämna Svenska kyrkan eftersom de inte tänker så som det tänks i texten. Det behöver man inte vara docent för att fatta. Men en docent kan begripa.