"Som om"-intellektualiteten

Jag har väl slarvat eller helt enkelt inte hunnit, men Dagens Nyheter kom mig till hjälp med sin lördagsbilaga som helgläsning om Vasaloppet och de politiska vildarna för att inte tala om Handelshögskolans ensamma kvinnor. Det fanns också en lite spalt på temat "Vad hände sedan?" Den handlade om Antje Jackelén, som nu är en aktiv och synlig ärkebiskop. Detta påstående exemplifieras med klimatfrågan, som nu är en kyrklig fråga "och hon har aktiverat kyrkan i arbetet med att ta emot flyktingar." Dessutom är hon ständigt aktiv på sociala medier.

Jag hajade till något.
Det var ju Frimodig kyrkas motion 2014 som satte institutionell fart på flyktingarbetet och det var 2015 en motion från samma Frimodig kyrka som satte en summa på vad dessa insatser skulle kunna kosta. Denna summa mer än dubblades. Den kyrkostyrelse där ärkebiskopen är ordförande tyckte inte att vi behövde göra något alls. Det kunde få ge sig...

Jag har inget särskilt behov av att lyfta fram denna felbedömning från våren 2015 och jag medger att jag tyckte det var lite tveksamt att skriva en motion, som i sak innebar kritik mot Kyrkostyrelsen. Men i alla fall.
Det var inte ärkebiskopen som aktiverade kyrkan i arbetet med att ta emot flyktingar.

Ändå var det ett resonemang från våren 2014 som överraskade mig mer.
Har jag missat det tidigare? Jag kanske inte såg DN då - det är fullt möjligt. Hon var i Broby av alla ställen, för det var Antjes sista biskopsvisitation. Hon togs emot med pompa, ståt och pilsner, ser jag. Hon åtspordes "varför  man måste acceptera kvinnliga präster." Det är en bra fråga. Påven gör det inte om man avser påven i Rom men inte heller den koptiske påven eller patriarkerna i Konstantinopel eller Moskva. För att nämna några. Så vilka är "man" när det nu inte är majoriteten av kristenheten? En bra fråga, alltså.

Antje Jackelén svarade:
"Det är som om jag säger att jag ska börja arbeta på Ikea, men bara jobba med bord, inte med stolar. Då kommer man nog inte att göra så bra karriär på Ikea."

"Som om"-intellektualitet, alltså.
Brister resonemanget därför att det är en tautologi eller för att knyta an till IKEA och dess platta paket, är det en plattityd?  Är det rent av fråga om en oren plattityd? Att det är ett politiskt språk är uppenbart. Det blir väl till att läsa på hos Gunnar Fredriksson, Det politiska språket (4:e utökade upplagan, Cavefors, Lund 1969) Handlar det om ett sådant övertalningsknep som i allmänhet brukar anses "en smula ohederliga, osakliga, missvisande"-? (Fredriksson s 35)

Utgångspunkten funderar jag över.
Gör verkligen alla på IKEA allt eller finns det en specialisering så att somliga ansvarar för den avdelning där bord hanteras - från ritande till tillverkning, inköp och försäljning - men i verkligheten alltså inte arbetar med stolar? På det konkreta varuhuset - finns det olika avdelningar för stolar och för bord? Jag funderar och funderar på att ta mig till Älmhult för att se efter, men denna tisdag fyller kyrkomötets tidigare ordförande Gunnar Sibbmark 70, så jag far till Rydaholm och gratulerar honom i stället. Men jag undrar verkligen. Kan inte den som ägnar sig åt bord göra karriär på IKEA? Det tror jag är möjligt. Vill någon ringa till IKEA i Älmhult och helt enkelt fråga?

Men hur tänkte hon egentligen? Fanns det en tid när IKEA bara jobbade med bord eller bara med stolar och har det skett en förändring? Har motsvarande förändring skett i Svenska kyrkan så att det från den 1 januari 1959 (när lagen började gälla) eller den 10 april 1960 (när de första kvinnliga prästerna vigdes) uppstått en annan produktion, dvs en produktion av annat?
Hur tänkte hon?

Nästa lilla detalj är förstås frågan om Svenska kyrkan är ett slags andlighetens IKEA. Det får sina konsekvenser om så är fallet. En utbudskyrka?

Det tredje jag funderar över är ordet "karriär". Jag har aldrig uppfattat prästämbetet som en karriärväg utan som en syssla i tjänst åt församlingen. Är det så saken uppfattas och är det då moraliskt legitimt att stoppa prästers s k karriärer med påföljder för deras ekonomi livet ut?

Då är det kanske dags att ta sig an "som om-intellektualiteten". "Vad är det?" frågar vi med katekesutvecklingens ord från 1878.
Jag uppfattar att det är en intellektualitet som är just en smula ohederlig, osaklig och missvisande. Den tar sig bort från en ställd fråga med moraliska och andliga implikationer genom att tala om något betydligt mer trivialt. En plattityd.

Den här sortens analogier, jag följer Fredriksson, är en komplicerad mångtydighet. "Det brukar visa sig, att likheterna vid närmare analys blir allt trivialare och skillnaderna allt intressantare." (aa s 69) Analogierna har två svagheter: "de löser inga problem, och de ger upphov till flera nya problem." (ss s 69 igen).

Så är det så klokt att jämföra ämbetskonflikten med ett jobb på IKEA när själva grundförutsättningen på IKEA kan ifrågasättas (det bör undersökas hur arbetet organiseras om vilka karriärhinder företaget formaliserat!)?
Vore det inte klokare att behandla ämbetskonflikten genom att analysera vad den de facto handlar om, inte utifrån fördomar (som bekräftas, vilket gör att det finns all anledning att ifrågasätta sitt eget omdöme) eller utifrån rent ointresse för själva frågan.
Har vi läst någon liten bok eller en rejäl monografi av någon av biskoparna som reder ut vad motsättningen handlar om och gör klart hur riksdagen 1958 kunde fatta sitt enda gudomliga beslut? Det vore ju inte ur vägen att en biskop klargjorde hur riksdagen då visade sig veta Guds vilja med Kyrkans ämbete.

Den besvärande omständigheten, som inte föreligger på IKEA men väl i Svenska kyrkan, är förstås de utfästelser som gjordes. Man kunde dåförtiden omfatta Kyrkans traditionella majoritetsuppfattning om ämbetet och likväl utan reservationer avlägga sina prästlöften i Svenska kyrkan. Så var det lovat. Sedan kom inskränkningarna och så togs lagen bort och därmed påstods att löftet var borta. Så enkelt kan väl möjligtvis IKEA hantera sina löften, men gör det nog inte av affärsmässiga skäl. Men hur kan Svenska kyrkan?

Jag påstår nu inte något "som om" utan är mer intresserad av hur det faktiskt gick till och hur det ska värderas.
Jag hamnar alltså med hjälp av misstänksamhetens hermeneutik i slutsatsen att när någon kommer dragande med "som om"-argumentet, är det något lurt på gång.
Och "som om"-intellektualiteten är inte riktigt klok för den löser inga problem och ger upphov till flera nya.

Detta tänkt läste jag denna morgon på Twitter hur Jungfru Marie Bebådelsedag presenteras av Svenska kyrkan:

Svenska kyrkan ‏@svenskakyrkan  för 9 timmar sedan

På söndag är det Maria bebådelsedag. Då firar kyrkan kallelsen: Att vi människor får uppdrag av Gud, att bära Guds kärlek till andra.

2 retweets11 gillanden

Nog är något lurt på gång med en sådan liten dragning - bort från Maria och ut i något som kanske är fint men annat. Kallelsen kan firas 2, 5, 6, 9, 10, 11, 20, 21 söndagen efter Trefaldighet, på Domssöndagen samt möjligtvis också på Alla Helgons Dag detta år.

Det är som om Maria inte kan ställas fram på sin egen kyrkoårsdag om våren - och det löser inga problem, förstås, och ger upphov till nya. Vad är det som inte får sägas nu då? Ska det ens antydas att med denna söndag inleds julfirandet 2016?