onsdag 16 mars 2016

Preventivmedelsanvändning

Kaninen Elsa rymde ur sin bur i går och hoppade ut till Aslan, som hade frigång på golvet. Själv var jag en trappa upp. Hur hon gjorde? Petade upp locket ovanpå buren. Nu kanske Elsa är för ung för att det ska bli ungar - men ändå!

Nu tror ni att ni vet vad jag ska skriva om. Till exempel kaniners sexliv eller ärkebiskop Gunnar Hultgren, som hade att uttala sig om förslaget att sätta upp preventivmedelsautomater offentligt i Uppsala. Ärkebiskopens möda förlänade honom epitetet "Gummi-Gunnar" - och GA Danell m fl fann att detta rätt väl beskrev Gunnar Hultgrens elastiska väg i det kyrkopolitiska och teologiska. Men det är alls icke dessa  i och för sig intressanta ämnen jag tänker avhandla.

Det var P-pillren som gav oss en ny sexualmoral.
Inte så att folk inte bolade dessförinnan, men något nytt inträffade på 1960-talet, en materiell förändring som medförde en ideologisk. Vi lever i den. Och då kan vi konstatera att liberaler inte får några barn. Det var ju det som var avsikten. Den gamla kyrkliga hållningen, där sex också innebar en beredskap att ta emot barn i en välsignad förening mellan kvinna och man, var överspelad.

Så kom aborterna.
Det var också liberalernas verk. Hans Nestius organiserade resor till Polen för kvinnor som ville få abort. Det fanns socialdemokrater som tvekade, men en ny abortlag kom och sedan dess har mer än en miljon aborter utförts i Sverige. Man torde kunna se "hacket" i befolkningsstatistiken.  Och underhållande blir på sitt sätt klagovisorna att vi har för få som kan ta hand om de gamla och för få i produktiv ålder som kan upprätthålla välfärden.

Det är ändå inte detta jag tänker skriva om.

Jag tänker skriva om den teologiska preventivmedelsanvändningen, den som inte bär frukt i någonting. Det är alla dessa ord som blir kyrkliga ord i betydelsen apparatord i det kyrkliga, men som inte lever inifrån, och all denna deprimerande verksamhetslusta, som inte hjälper människor att leva ett helt och heligt evighetsliv utan - som bäst - blir ett tidsfördriv.

Den liberala teologin är en preventiv teologi.
Det är naturligtvis nonsens att försöka särskilja denna teologi från andra försök att stryka i kristendomen så att "kristendom blir blott ideell humanitet, en gemensamhetssträvan inom denna vår värld utan anslutning till ett evigt och ovanefter" med argumentet att det är "en helt annan sak, då det inom kristendomen med klart fasthållande vid det, som historiskt sett är det väsentliga i kristendomen tiderna igenom, tron på Kristus såsom Herren, sker en genomgripande tänkesättets förändring."
(Tor Andrae, Nathan Söderblom. J.A. Lindblads förlag, Uppsala 1931, s 104).

Vilken är förändringen?
Den konsekvent genomförda, rent historiska uppfattningen av kristendomens tillblivelse, av dess stiftare och dess heliga urkunder med uteslutande av allt övernaturligt, för så vitt därmed förstås tilldragelser eller ingripanden av principiellt annat slag än de, som annars bilda människolivets eller historiens vävnad." (aa s 104-105)

Jesus utförde inga under, t ex. Botade inga sjuka, uppväckte inga döda. Uppstod han? Det skulle väl vara en händelse av "principiellt annat slag" och därmed en icke-händelse?

Må vara att gamla KRISS-are trappnaskar också uppför de kyrkliga trapporna  och talar frasradikalt (som vanligt), men här är den verkliga skadan: En kristendom som konstruktion och en teologisk preventivmedelsanvändning som hindrar apostlarnas robusta övertygelser från att spridas. Vem tror att den sortens kristendom håller att dö på - och än mindre att leva på!

Vi talar nu om ett fenomen för hundra år sedan och mer. Och det finns folk som uppfattar sådant tal som trösterikt. Det räcker att tala om Kristus som Herren lite frigjort från Jesus. Men går ni på det? Gör ni det, kan ni strunta i sakramentaliteten och nöja er med lite riter i trygg förtröstan att det som ser ut som något fromt säkert också är något fromt.

Jag går inte på det.
Så är jag också svenskkyrkligt fostrad och har inte bakgrund i något reformert sammanhang eller  är allmänt sinnessvag eller synnerligt pissträngd. Det finns sådana också. De går på  försöken att göra sig utmaningarna kvitt genom intellektuella genvägar. Men varför ska någon med vett och vilja fylka sig med dem en söndag förmiddag? Till vad nytta?

De liberala och uppåtsträvande prästerna bygger inte församling.
Deras preventivmedelskristendom förmår inte.
Vad kan de göra då?
De kan på allt sätt försöka komma åt dem som faktiskt bygger genom att lögnaktigt utmåla dem som något de i all mänsklig svaghet dock icke är. Och så kan de bygga agitpropavdelningar på alla nivåer för att distribuera ett budskap som syftar till att behålla medlemsavgifter.

Ni vet hur det går till.
Nu förstår ni också varför.
Däremot förstår jag inte varför söndagens Svenska Dagbladet inte kom idag heller. Om det nu inte är Makterna eller någon som på allt sätt vill förhindra att jag i samlingarna dokumenterar vad trojkan skrev om Svenska kyrkans hållning när det gäller flyktingpolitik.




22 kommentarer:

  1. Högkyrklighet, liberalteologi, hermeneutik, och mycket annat mellan himmel och jord. ..
    Var finns idag den mest tidsenliga och framtidsinriktade kristenheten?
    Mitt svar: I Kristensamfundet!
    Än Svenska Kyrkan då? Jag gillar den öppna folkkyrkan. I den anar jag stråk av Kristusradikalitet. Och när jag läste Dagen 4/3 å härvarande Stadsbibliotek igår såg jag att mottot för Världskyrkomötet 1968 var:"Se jag gör allting nytt"...
    I det antroposofiska inspireras jag inte minst av den sociala tregreningen:
    -frihet i kulturlivet
    -jämlikhet i stats-rättslivet
    -syskonskap i näringslivet
    "Först människa, saa kristen"
    ...först antroposof, så kristen. ..
    För att sammanfatta:Vad är det att vara människa på denna vår jord?
    undrar och hälsar
    Ulf H Berggren
    Lund/Hälleberga

    SvaraRadera
  2. Har du inte fått söndagens SvD idag så lär den inte komma i morgon heller. Och har inte sv"k" lyckats frälsa några själar på 500 år lär den inte lyckas med det framöver heller. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John,nu överdriver du allt. Visserligen har du rätt när du skriver att Svenska Kyrkan inte "lyckats frälsa några själar på 500 år" - men GENOM Svenska Kyrkan har jag och många fler döpts OCH kommit till tro. Däremot "glömmer" Svenska Kyrkans ledning och många präster idag bort att följa Herrens uppmaning: "Föd mina får!" Det är idag på många håll (dock inte överallt!) risk för såväl andlig undernäring som svält.

      Jag i Halland

      Radera
    2. John, du låter som mina strängt lutherska vänner, som menar att ingen har blivit frälst i romersk-katolska kyrkan på 7-800 år.

      Radera
    3. John, att påstå att ingen av oss som mött Jesus för första gången i Svenska kyrkans sammanhang är frälsta på riktigt är rent ut sagt löjeväckande.

      Har du läst predikningar av Henric Schartau, C-O Rosenius eller Bo Giertz?

      Det var faktiskt en av de märkligaste kommentarerna jag någonsin läst på denna blogg.

      Radera
    4. Undertecknad har, på denna blogg, skällts för en hel del, från lutherska heretiker, men denna gång måste jag ställa mig på deras sida.

      John, det var en närmast infantil kommentar!

      Antony

      Radera
    5. och vad säger ni om dagsläget? och om framtiden? /John

      Radera
    6. Inte ett ord till svar. Och jag är ärligt talat inte alls förvånad. De snabbt upphostade "exemplen" ovan har självfallet sin grund i andra orsaker än sv"k":s inblandning. /John

      Radera
    7. John, du kan behöja göra viss åtskillnad mellan kyrkomöte, biskopskollegium, kyrkokansli, stift, församling och enskilda präster.
      De är alla delar av SvK och olika till sina inbördes karaktärer.
      Är kyrkomötet kristet? Knappast.
      Är biskoparna kristna? Troligen de flesta.
      Är prästerna kristna? Jodå, jag har träffat flera som visat tydliga tevken på det.
      Är gudstjänstfirarna kristna? Varför skulle de annars gå till nattvardsbordet?
      Då det är präster och gudstjänstfirare som har bäst möjlighet att sprida evangelium till sina medmänniskor så dinns det väl fortfarande gott hopp om framtiden, eller hur?

      Se och lär av de kyrkor som samlar många, där är framtidsutsikterna goda.

      Radera
  3. Fast den lyckades med mig för det var i Svenska kyrkan jag döptes och fick veta vem Jesus är och vad han gör för mig.

    SvaraRadera
  4. Stig Walldin16 mars 2016 15:23

    Det preventiva hos teologiska liberaler, ligger väl i att man inte tål andra uppfattningar än de själva har. Detta trots att man utger sig för att vara toleranta En kristen skribent benämnde dem för några år för att vara "liberalfascister".
    Stig Walldin

    SvaraRadera
    Svar
    1. I så fall är liberalfascismen svenskt allmängods.

      Lars Jensen

      Radera
  5. Lars Jensen,

    Sorgligt nog är det nog så. Liberalism och därtill hörande "tolerans" tycks mest vara en urartad form av det burdusa talesätter: Sköt dig själv och sk-t i andra. Enda skillnaden tycks vara att det nu upphöjts till högsta visdom och benäms tolerans medan det förr kallades likgiltighet parat med egoism.

    //HH


    SvaraRadera
  6. Vilka bygger församlingar då?

    -Liberala och uppåtsträvande präster bygger inte församling, skriver bloggaren.

    Återstår då för honom att berätta för oss vilka präster som förmår detta. Församlingar som är stabila, som växer, som blir verkliga krafter i den kyrkliga och teologiska verkligheten???

    Månne svensk/högkyrklighetens präster?
    Svaret blir spännande att läsa.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka församlingar har en hög kvot nattvardsfirare per tillhöriga?
      Statistik finns och det förvånar mig inte om det finns en blandning mellan högkyrkliga, lågkyrkliga och karismatiska församlingar i den topplistan.
      Liberalteomogiska tror jag inte lika starkt på.
      Jämför gärna S:ta Clara, Katarina & Sofia i centrala Stockholm för att se korrelation mot fromhetsinrikning.

      Radera
  7. Peter T,

    Antalet nattvardsfirare är inget mått på församlingsbyggande; vad som gäller är vilket TOTALT antal människor, som församlingen omfattar. Den först åberopade församlingen i Stockholm har inte byggts i nutid och är därför heller ingen måttstock och är därför heller ingen måttstock i sammanhanget.

    Frågan gäller ju att bygga från grunden, plantera - som högkyrkligheten stolt kallar det i ord utan att kunna exemplifiera det i verkligheten.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kyrkan lyckas om kommunen upplåter mark till bostadsbyggande och många SvK medlemmar flyttar in utan att gå på gudstjänst?
      S:ta Clara misslyckas för att kontoriseringen av Stockholms innerstad ökar, trots att antalet gudstjänstfirare mångdubblats och främst rekryterats från ett liv i misär och bostadslöshet?

      Det var nog det mest genomkorkade jag någonsin läst på denna blogg av någon som i skrift verkar vilja Svenska kyrkan väl.
      Det är tydligen inte en återstämlare till före 1958 som önskas utan en återställare till före 1951 då det infördes religionsfrihet i landet.

      S:ta Clara är väl snarast att betrakta som lågkyrkligt karismatisk och alla jag känner inom svensk kristenhet anser att de lyckats med församlingsbyggande.
      Men jag skulle gärna läsa argumenten som visar att de misslyckats. Ett gott skratt sägs ju förlänga livet.

      Radera
    2. Av det goda skrattet blir Peter T Metusalems like i ålder ;-)

      P

      Radera
  8. Peter T,

    -Vem har skrivit att församlingen misslyckats?
    Men församlingen är inte nyplanterad utan gammal.
    Var sätter Du plantan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Saxat ur tidigare kommentarer:

      BOD: Vilka bygger församlingar då?

      Peter T: Vilka församlingar har en hög kvot nattvardsfirare per tillhöriga?
      ...
      Jämför gärna S:ta Clara, Katarina & Sofia i centrala Stockholm för att se korrelation mot fromhetsinrikning

      BOD: Antalet nattvardsfirare är inget mått på församlingsbyggande;
      ...
      Den först åberopade församlingen i Stockholm har inte byggts i nutid och ... är därför heller ingen måttstock i sammanhanget.

      Frågan gäller ju att bygga från grunden, plantera - som högkyrkligheten stolt kallar det i ord utan att kunna exemplifiera det i verkligheten.

      Peter T: Så kyrkan lyckas om kommunen upplåter mark till bostadsbyggande och många SvK medlemmar flyttar in utan att gå på gudstjänst?
      S:ta Clara misslyckas för att kontoriseringen av Stockholms innerstad ökar, trots att antalet gudstjänstfirare mångdubblats och främst rekryterats från ett liv i misär och bostadslöshet?

      BOD: Vem har skrivit att församlingen misslyckats?
      Men församlingen är inte nyplanterad utan gammal.
      ----

      Följande frågor kan man ställa sig:
      - Vad kännetecknar församlingsbyggande om inte ökad gudstjänstmedveran?
      - Kan man bygga församlingar där det redan finns existerande kyrkobyggnader?
      - På vilka sätt kan man påvisa att S:ta Clara församling (OBS! inte domkyrkoförsamlingen i Stockholm) lyckats (eller misslyckats om man nu vill försöka påvisa det)?

      Några enkla ärligt menade frågor. Nu väntar jag bara på svaren.

      Radera
  9. Peter T,

    -Kläm fram vilka NYA församlingar som har byggts med framgång och VILKA som har byggt dem?
    Om de finns, vilket skall bevisas.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enligt din urbota dumma definition av församling så kan byggandet av nya församlingar endast ske vid utökandet av rikets gränser.
      Senaste utökningen som fortfarande befinner sig inom landets gränser var väl 1658?
      Så jag antar att det någon form av gammalkyrklig väckelse som byggde församling.

      Om man nu ska undvika att svara på frågor genom att omdefiniera sig och ständigt ställa nya frågor, så kan det vara bra att ha lite stringens visavi sina egna uttalanden.

      Att mina frågor om vilken av de tre nämnda kyrkorna i Stockholm som främst har byggt församling, bidde inget svar alls. En seriös fråga, men tyligen helt omöjlig att svara på om man själv inte gillar svaret.

      Radera