Preventivmedelsanvändning

Kaninen Elsa rymde ur sin bur i går och hoppade ut till Aslan, som hade frigång på golvet. Själv var jag en trappa upp. Hur hon gjorde? Petade upp locket ovanpå buren. Nu kanske Elsa är för ung för att det ska bli ungar - men ändå!

Nu tror ni att ni vet vad jag ska skriva om. Till exempel kaniners sexliv eller ärkebiskop Gunnar Hultgren, som hade att uttala sig om förslaget att sätta upp preventivmedelsautomater offentligt i Uppsala. Ärkebiskopens möda förlänade honom epitetet "Gummi-Gunnar" - och GA Danell m fl fann att detta rätt väl beskrev Gunnar Hultgrens elastiska väg i det kyrkopolitiska och teologiska. Men det är alls icke dessa  i och för sig intressanta ämnen jag tänker avhandla.

Det var P-pillren som gav oss en ny sexualmoral.
Inte så att folk inte bolade dessförinnan, men något nytt inträffade på 1960-talet, en materiell förändring som medförde en ideologisk. Vi lever i den. Och då kan vi konstatera att liberaler inte får några barn. Det var ju det som var avsikten. Den gamla kyrkliga hållningen, där sex också innebar en beredskap att ta emot barn i en välsignad förening mellan kvinna och man, var överspelad.

Så kom aborterna.
Det var också liberalernas verk. Hans Nestius organiserade resor till Polen för kvinnor som ville få abort. Det fanns socialdemokrater som tvekade, men en ny abortlag kom och sedan dess har mer än en miljon aborter utförts i Sverige. Man torde kunna se "hacket" i befolkningsstatistiken.  Och underhållande blir på sitt sätt klagovisorna att vi har för få som kan ta hand om de gamla och för få i produktiv ålder som kan upprätthålla välfärden.

Det är ändå inte detta jag tänker skriva om.

Jag tänker skriva om den teologiska preventivmedelsanvändningen, den som inte bär frukt i någonting. Det är alla dessa ord som blir kyrkliga ord i betydelsen apparatord i det kyrkliga, men som inte lever inifrån, och all denna deprimerande verksamhetslusta, som inte hjälper människor att leva ett helt och heligt evighetsliv utan - som bäst - blir ett tidsfördriv.

Den liberala teologin är en preventiv teologi.
Det är naturligtvis nonsens att försöka särskilja denna teologi från andra försök att stryka i kristendomen så att "kristendom blir blott ideell humanitet, en gemensamhetssträvan inom denna vår värld utan anslutning till ett evigt och ovanefter" med argumentet att det är "en helt annan sak, då det inom kristendomen med klart fasthållande vid det, som historiskt sett är det väsentliga i kristendomen tiderna igenom, tron på Kristus såsom Herren, sker en genomgripande tänkesättets förändring."
(Tor Andrae, Nathan Söderblom. J.A. Lindblads förlag, Uppsala 1931, s 104).

Vilken är förändringen?
Den konsekvent genomförda, rent historiska uppfattningen av kristendomens tillblivelse, av dess stiftare och dess heliga urkunder med uteslutande av allt övernaturligt, för så vitt därmed förstås tilldragelser eller ingripanden av principiellt annat slag än de, som annars bilda människolivets eller historiens vävnad." (aa s 104-105)

Jesus utförde inga under, t ex. Botade inga sjuka, uppväckte inga döda. Uppstod han? Det skulle väl vara en händelse av "principiellt annat slag" och därmed en icke-händelse?

Må vara att gamla KRISS-are trappnaskar också uppför de kyrkliga trapporna  och talar frasradikalt (som vanligt), men här är den verkliga skadan: En kristendom som konstruktion och en teologisk preventivmedelsanvändning som hindrar apostlarnas robusta övertygelser från att spridas. Vem tror att den sortens kristendom håller att dö på - och än mindre att leva på!

Vi talar nu om ett fenomen för hundra år sedan och mer. Och det finns folk som uppfattar sådant tal som trösterikt. Det räcker att tala om Kristus som Herren lite frigjort från Jesus. Men går ni på det? Gör ni det, kan ni strunta i sakramentaliteten och nöja er med lite riter i trygg förtröstan att det som ser ut som något fromt säkert också är något fromt.

Jag går inte på det.
Så är jag också svenskkyrkligt fostrad och har inte bakgrund i något reformert sammanhang eller  är allmänt sinnessvag eller synnerligt pissträngd. Det finns sådana också. De går på  försöken att göra sig utmaningarna kvitt genom intellektuella genvägar. Men varför ska någon med vett och vilja fylka sig med dem en söndag förmiddag? Till vad nytta?

De liberala och uppåtsträvande prästerna bygger inte församling.
Deras preventivmedelskristendom förmår inte.
Vad kan de göra då?
De kan på allt sätt försöka komma åt dem som faktiskt bygger genom att lögnaktigt utmåla dem som något de i all mänsklig svaghet dock icke är. Och så kan de bygga agitpropavdelningar på alla nivåer för att distribuera ett budskap som syftar till att behålla medlemsavgifter.

Ni vet hur det går till.
Nu förstår ni också varför.
Däremot förstår jag inte varför söndagens Svenska Dagbladet inte kom idag heller. Om det nu inte är Makterna eller någon som på allt sätt vill förhindra att jag i samlingarna dokumenterar vad trojkan skrev om Svenska kyrkans hållning när det gäller flyktingpolitik.