måndag 28 mars 2016

Glädje trots allt - glädje i allt

Aftenposten den 23 mars bar syn för sägen.
Nyheten var att flertalet medlemmar i Den norska kyrkan inte är kristna. Det betyder på vanlig svenska att de inte definierar sig som kristna. Jag fruktade ett slag att dopet omintetgjorts. Det var inte så. Förhållandet var det vanliga,  att de flesta inte tar sitt dop till vara. Och kristen är man, när tidningsmakarna definierar, om man är frikyrklig närmast. Vi visste sedan tidigare, att detta är väckelsens onda efterbörd. Den tog kristendomen från folket och gjorde tron till något som passar i bedehusmiljøet. Så kreeras en nyhet i Norge. Också.

Uppställningen i Aftenposten kommer sig av statskyrkodebatten i Norge.
I maj månad ska Stortinget behandla lagförslaget att Den norske kirke ska bli eget rättssubjekt., dvs stat och kyrka ska åtskiljas. Därför blickar tidningen mot Sverige och intervjuar Antje Jackelén. Det blir nästan lite reklam för Frimodig kyrka, för Antje har "frimodig båret biskopkorset" i nio år. Hon beskrivs som "en akademisk tungvekter" och det meddelas att "hun er oprinnelig tysk". Hon har över 14 000 följare på twitter därtill.

Tidningen vill veta vilken politisk roll en självständig, luthersk majoritetskyrka bör ha och får svaret att "vi skal være upolitiske", men hålla fast vid en diakoni som utmanar oberoende av vilken regering som styr landet.
Jag hajade till - för i Sverige heter det väl oftast att kyrkan ska vara politisk men inte partipolitisk. Hur ska det vara egentligen? Opolitisk eller politisk?
Kyrkan har inte deltagit i några demonstrationer "men nær rasister har demonstrert har vi vist vår motstand og vår støtte for menneskeverdet ved å ringe i kirkeklokkene enkelte ganger".
Jag blev lite överraskad av begreppet "vi" i sammanhanget.
När diplomatdelegationen kom till Lund år 1968 och skull se domkyrkans medeltida ur från 1800-talet, sjöngs "We shall overcome" - men det var alls inget "vi" som sjöng utan "dom". Och några av "dom" dömdes också och betalade böterrna.
 Det gjorde inte Svenska kyrkan. Inte "vi" alltså...

Antje får en fråga om hur det faktum att hon "ble valgt til biskop i Lund samme år som smarttelefonen inntok verden" har påverkat henne, "en lærd teolog som har tenkt mye om tid?"
Antje svarar att de social medierna är viktiga för kyrkan eftersom de "gir oss nye muligheter å kommunisere med ulike mennesker. Vi når frem till folk på andre måter og vi kan gjøre oss hørt i samfunnsdebatten på en annen måte, vi kan være med å skape et ekokammer for kirken. Selv har jag likt godt å tvitre."

Ett råd har Antje att ge Den norske kirke:
"Tenk nøye over prestens rolle og oppgaver, hvem skal ansette prestene, skal det være lokalit i sognen eller på bispedømmenivå?
Det här var ett intressant råd i en fråga som Antje inte riktigt komplicerat i den svenska debatten, där den tagits upp av biskop Tyrberg (att förtiga den reservation som fanns när förslaget om lokalanställda präster lades...)

Nog ska vi vara glada över att ha en ärkebiskop som kan beskrivas inte bara som en akademisk tungviktare utan också som lärd teolog.
Men det styr över till hennes bekännelse i Dagens Nyheter om hennes familjs bruna förflutna, det hon bearbetar som skuld.

Jag tycker att Antje borde gå fri från förebråelser.
Hon är född tio år efter kriget. Men med den uppseende "Schulderkenntnis" som hon bestod DN, tyckte jag att jag borde gå fri från de konstruktioner av bloggläsandet (några dagar), där jag anklagades inte bara för att ha skrivit "en rad kvinnofientliga och nazianspelande inlägg" (en anklagelse om en rad kvinnofientliga inlägg togs aldrig upp till prövning, märkligt nog, trots att det i ytterligare en anmälan talades om att det på bloggen finns "bevis på hans motstånd och hans kränkning av kvinnliga kollegor") utan också för att jag antytt (???DS) "att man med nazistliknande metoder tillsatt en kvinnlig ärkebiskop". Det var ett rent påhitt från anmälarnas sida, som jag avvisat som osakligt och illvilligt - men det påståendet gick domkapitlet och Överklagandenämnden tydligen på.  Inte heller det jag påstods ha insinuerat, "ett samröre med Alexander (ska vara Aleksander, DS) Radler, tysk stasiagent", togs upp. Märkligt det också, väl? Merkwürdig!

Jag menar: vad skulle kunna vara mer kränkande än att påpeka ärkebiskopens bruna sammanhang,  det påpekande som hon själv, men inte jag, gjort? I mitt fall var det tyska ord som gavs konnotationer och alls inga kränkande påståenden. Dessa tyska ord med konnotationer gav en Toivo Jokkala " en väldigt dålig smak i munnen". Fysiologiskt ter sig detta också egendomligt. Eigentümlich. Nästan lika egendomligt som hans deklaration att hans svärfar var kyrklig och därför skulle tydligen Jokkala anmäla...

Jag begärde, som redogjorts för, överprövning av beslutet.
Överklagandenämnden har avgjort och slår fast att ansökan avslås. Ärkebiskopens egen redogörelse utgjorde inte "synnerliga skäl", förstår jag. Fast jag förstår nog egentligen inte.
ÖN 2016/13

Vi tar det igen:
Det jag skrev på bloggen var "klart kränkande och mycket olämpligt". Nu bör det frågas "klart kränkande av vem och mycket olämpligt för vem?", men det gör vi inte. ÖN fann (ÖN 2014/33) att jag genom mitt "agerande  har överskridit den gräns för yttandefrihet som vigningen till präst för med sig." Nu är detta trams. Det finns vid prästvigningen ingen sådan inskränkning av det som gäller för medborgare i Sverige. Enda inskränkningen är brott mot tystnadsplikten - och det har jag hittills inte anklagats för.

"Texterna har också i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha."
Hur vet man det? Efter blogginläggen har jag valts både till kyrkomöte och som ersättare i kyrkostyrelsen samt därtill till medlem av stiftsstyrelsens strukturutskott, andra förtroenden att förtiga. Kan "anseende" vara en katogori frikopplad från förtroendeuppdrag, så att också oansenliga kan få sådana uppdrag? Eller kan det vara så att begreppet "anseende" i detta fall är utomordentligt subjektivt och kyrkopolitiskt styrt?

Självfallet tar jag i någon mån, dvs den mån som kan efterfrågas, avstånd från alla antydningar om att kyrkorätt i Svenska kyrkan skulle vara kyrkopolitisk justis. Men blir jag motsagd på den punkten, ska jag överväga frågan ytterligare.

Tillbaka till texter på sociala medier, de som Antje tycker är viktiga för Svenska kyrkan.
Det är bra.
När Antje tog studenten i sitt Vaterland gällde den ordningen att politiskt olämpliga inte fick vara brevbärare, t ex. Det var en ordning som jag såg som orimlig, men i Västtyskland var den alltså rimlig, stadfäst i lag. Vi frihetliga avvisade de tyska munkorgslagarna och krav på lojaliteter. Vi slog vakt om demokratiska fri- och rättigheter.
Jag tror inte att Martin Luther togs upp som exempel. Det hade kunnat göras.

Det var med 1500-talets nya sociala medier en mediestrateg som Luther kunde få ut reformationsbudskapet och med tryckpressens hjälp kallade han renässanspåvarna både det ena och det andra. Naturligtvis försökte det kyrkliga styret tysta honom, men det tänkte jag skriva mer om framöver. Antje har rätt. Sociala medier är viktiga för Kyrkan. I alla tider. Så viktiga att de som skriver olämpligt ska ges skriftlig erinran. Och tänker man på Luther är en skriftlig erinran att komma undan rätt enkelt.

Nu ägnar vi oss åt fortsatt påskglädje.
Efter påsk kan det mesta bara bli roligt.

22 kommentarer:

  1. Jag borde väl vara påskglad. Men att väckelsen "tog tron från folket" för att döpta norrmän i stor utsträckning (förmodligen helt korrekt) inte definierar sej som kristna är väl ändå en rätt besynnerlig "setning"? Dom där rackarns pietisterna! "Av döpta vrimler stad og land, men hvor er troens brand?" frågade sig biskop(!) Brorson i Ribe. Frågan är nog inte mindre relevant ens i högkyrkliga församlingar utan "bedehusmiljö". Hans psalm om detta låter som en rejäl bönepsalm ur Psaltaren, och vi kan väl alla stämma in i den åtminstone fram till Pingst? http://psalmboken.blogspot.se/search/label/V%C3%A5r%20Fader%20l%C3%A5t%20ditt%20starka%20ord

    SvaraRadera
  2. NÅGOT gott har människorna i "bedehusen" dock fört med sej - om än de tydligen tog kristendomen från det norska (och svenska?) folket förde de den vidare till människor i andra länder där den burit god frukt hundra- och tusenfalt, se http://www.varldenidag.se/nyheter/mekane-yesus-vaxer/Bbbpcn!MMoKFkk2HBGkG49NA1VAYw/

    Fast det är klart, många var ju döpta i den koptiska folkkyrkan också (sagt inte bara ironiskt, många missionsskildringar innehåller ord av respekt också för kopterna) och det där med mission i andra länder är väl över huvud taget en smula kolonialistiskt eller i Etiopiens fall proselytistiskt? (Dock bör man även besinna mängden muslimer i det landet).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den Etiopiska ortodoxa Kyrkan är inte koptisk(=egyptisk) utan just etiopisk. Den Etiopiska ortodoxa kyrkan var förr underställd den koptiska, men är numera helt självständig. Liksom den Eritreanska ortodoxa Kyrkan, som har samma kyrkoordningar som den etiopiska, mycket annorlunda än de koptiska. Men tron är densamma, och de är i kommunion med varandra, liksom med Armeniska apostoliska Kyrkan och Syrisk-ortodoxa kyrkan.

      Radera
  3. BloggarDag och kommentarsfältets tennsoldater!

    -Den norska kyrkan bör lära av händelserna hos oss efter skilsmässan här. Norska staten också. Ett exempel, som jag ber bloggens läsare uppmärksamma i dag (28/3) kl 12.45 och som jag nyss nu på morgonen hörde en påannonsering av, är ett längre radioreportage om Svenska kyrkans ekonomi efter skilsmässan. Domprosten i Stockholm, som både bloggaren och undertecknad känner, uttalade sig i påannonseringen om vad som kommer ifråga om den försämrade ekonomin.

    Ack, sorgliga utveckling som var som bortblåst då skilsmässans bakblåsare var igång! Så demonteras sakta men säkert en trygg och förnämlig kyrka! Detta måste sägas och upprepas gång efter annan, inristas i böckerna som en påminnelse om 1900-talets största kyrkliga misstag.

    Jag har förvisso tjatat om saken flera gånger på dessa spalter, men upprepningarna är som bekant kunskapens moder även för de klentrogna, eller kanske främst för dem. Det skedda kan tyvärr inte göras ogjort, men självrannsakan hos några kanske trots allt bär frukt så småningom.

    I övrigt noterar jag bloggarens med stolthet konstaterande, att han efter tidigare aktuella och av rättssystemet i kyrkan kritiserade inlägg har blivit vald till tunga uppdrag i denna allas vår - men ej vissas på kommentarsfältet - gemensamma demokratiska folkkyrka.

    Så tänk då hädanefter på, ni dömande kritiker av kyrkan, att ni varje gång som denna kyrka och jag får våra fiskar varma av er, ger ni också bloggaren en rejäl örfil. Det är ju hans kyrka som ni slår på, det är ju honom som ni nitar. Är er egen dirigent för kören värd denna nesa, detta underkännande?

    Slutligen har bloggaren luftat tankar om vem som skall vara prästernas arbetsgivare. Här delar han dock med säkerhet inte nuvarande ordning, att kyrkoråden är deras arbetsgivare. I ett debattinlägg för några veckor sedan i Kyrkans Tidning, påminde Bo Hanson, Göteborg, om att stiftsanställning är prästernas önskedröm - dvs en arbetsgivare som sällan gör sig påmind. En KR-ordförande och dennes råd finns ju på platsen och kan där följa arbetet och hur församlingen mår.

    Men uppenbarligen anser många präster - inte minst Frimodig Kyrkas KM-ledamöter, vilka alla utom en är teologer - att arbetsgivaren ej blott skall sitta på armlängds avstånd utan miltals och åter miltals. Hur långt är det mellan Luleå och vårt lands nordligast belägna församling?

    Eller mellan Lund och Jämjö och Kristianopel i Blekinge?

    Kanske skulle Alvesta kommun, där bloggarens Moheda ingår, skötas bättre om kommundirektören vore placerad i SKL:s fina administrativa byggnad i Stockholm?

    Även om Frimodig Kyrka inte kan agera i denna fråga, har ju dess företrädare i Moheda såsom kommunmedlem möjlighet att föreslå en sådan förflyttning av kommundirektören. Varför inte en artikel i Smålandsposten om saken?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof, ett ytterst påtagligt drag i dina kommentarer är ditt förakt för medmänniskor (som dessutom är dina medkristna) – doakör, tennsoldater. Men det är naturligtvis så att då behöver man inte lyssna till dem, de är omyndigförklarade, mindre vetande. Klassisk härskarteknik, får man väl säga.

      Att Bo Hansson inte vill att prästerna skall vara stiftsanställda är väl att vänta. Det tillhör inte denna världens ordning att makthavare frivilligt ger upp sin makt – den måste tas ifrån dem.

      Radera
    2. Gud sig förbarme för en "trygg och förnämlig kyrka"!

      Radera
  4. Men Bengt Olof, kommunanalogin haltar (även om det finns annat, inte minst kollektivavtal, som delvis är kalkerat från SKL:s förhållanden). Frågan gäller vem som ska vara kh:s arbetsgivare, en lokal eller en regional instans. Regionalt arbetsgivarskap skulle dessutom möjliggöra det jag misstänker att Du efterlyser: att kyrkoherdarna återigen bleve arbetsrättsligt underställda en chef (nämligen kontraktsprosten, som åter kunnat arbetsrättsligt underställas biskopen). Som det nu är finns inte den möjligheten, vilket leder till att ingendera sidan, vare sig kh eller ordf, kan "kommenderas" av någon under löpande period.
    Kh på landet

    SvaraRadera
  5. Det är inte trams. Igen, du har yttrandefrihet som medborgare, inte som präst. Liksom jag självklart inte har yttrandefrihet som lärare - hur skulle det bli om jag i klassrummet stod och yppade fördomar om olika etniciteter och sedan skyllde på yttrandefriheten? Inte ens på min blogg skulle det få passera om jag där skrev olämpliga saker, t ex nedsättande saker om mina elever. Alltså, inte yttrandefrihet för mig som lärare och så ska det vara.

    Att det inte formulerades något om yttrandefrihet vid prästvigningen är inte samma sak som att prästvigningen inte innebar större ansvar för vad man säger än en icke-präst.

    SvaraRadera
  6. BOD,

    Man märker hur Du riktigt ryser av tanken på att det finns en nomineringsgrupp som vet vad De talar om när det gäller Kyrka.

    Ja,ja lekmännen vill styra och inte störas av peteitesser som varför vi har en Kyrka och vad Denna Kyrkas uppgift är.

    Störande med kunskap- att veta vad man kan besluta om , jo, det är det förvisso för den som bara vill styra och skylla allt som sedan går öerstyr på andra.
    //HH

    SvaraRadera
  7. Anna,

    Blanda inte ihop yttrandefrihet med tystnadsplikt av olika slag -frivilliga eller lagstadgade.

    Det du skrev är sådant som verkar bra som t ex ditt tidigare provliggande och Brunnes provtänkande men det har inget att säga utan är återigen enbart ett motvalls kärings behov av att just säga emot.

    Det finns inget Du kan säga som medborgare som du inte likaväl kan säga som lärare. Du är inte två fristående personer utan medborgare och lärare. Du kan inte tala illa om dina elever som medborgare om du inte kan göra det som lärare och vice versa.

    Jag kan / kunde inte yppa affärshemligheter som anställd och sedan via insändarspalten åberopa min medborgerliga rätt till yttrandefrihet och avslöja desamma hemligheter.

    Antingen har jag rätten att yppa eller har jag inte den rätten -det beror inte på vad jag för stunden åberopar som min identitet.

    En helt annan sak är sedan vad man förväntar sig av , har rätt att förvänta sig av , en person när han yttrar sig i olika frågor. Då kan det tex vara befogat att säga något i stil med att i den här frågan uttalar jag mig som privatperson ,inte som präst i SVeK t ex.

    Det för att t ex klargöra att du inte gör anspråk på att vara ett SVeK's språkrör. Det påverkar dock inte på något sätt vad jag i yttrandefrihetens namn kan säga, bara besparar mig den annars möjliga och rimliga kritiken att framföra åsikter inte sanktionerade av SVeK.

    Jag har , trycker på det, otvivelaktigt kvar samma ansvar för vad jag säger /skriver ur yttrandefrihetens synpunkt.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hh: "Mitt eget provliggande"??

      Men annars konstaterar jag bara att du har fel och ska agera motvallsgubbe.Samt att jag rätt. Och som präst är du aldrig "privatperson". Uppdraget att representera SvK och inte med dina uttalanden skada det anseende som en präst bör ha gäller alltid. Om du hör till dem som anonymt återkommande benämner afrikaner för apor och kvinnor för horor på nätet och din anonymitet avslöjas, så har du genom att bruka "din yttrandefrihet" troligen skadat det anseende en präst en bör ha. Detsamma gäller mig som lärare.

      Radera
  8. Kh på landet och HH,

    -Jag erinrar om att kyrkoherden är underställd kyrkorådet. Råden är alltså dennes arbetsgivare.

    Samtidigt påvisade jag vådan av att chefen/arbetsgivaren sitter på helt annan ort och knappast skulle ha en aning om vad som sker i respektive församling. Tänk tanken att det stora Lunds stift skulle var arbetsgivare för alla kyrkoherdar i stiftet! Som om Coops centrala ledning skulle chefa direkt över varje butiksföreståndare i dess affärer!

    Vet inte HH - av alla - att de som vill styra är prästerna i den högkyrkliga organisationskontext han befinner sig? Därför vill HH för allt smör i Småland och särskilt Moheda, inte ha nuvarande lokala ordning, där kyrkoråden är arbetsgivare. Märkligt att erfarna kyrkoföreträdare inte förstår värdet av lokalt chefskap vid lokal verksamhet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. F D Alphadeltagaren28 mars 2016 23:39

      Det var faktiskt roligt att ÄB:s första råd till norrmännen var att klargöra vem som skulle "ansätta" prästerna. Man hajar till.

      Ok. Det klarnade senare, men jag tyckte för ett ögonblick att hon var ovanligt rak och tydlig med vad som är viktigt.

      Det är ingen större svårighet att klara vare sig det ena eller det andra på distans.

      Radera
    2. Ja, Bengt Olof, kyrkorådet är herdens arbetsgivare - men inte i något annat avseende överställd vederbörande; kh "ska utifrån avgivna vigningslöften och på eget ansvar fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen" (KO 5:2) - "på eget ansvar" uttrycker just att kh inte är underställd någon. Stiftsanställning hade däremot kunnat innebära en chef, nämligen kontraktsprosten som för de flesta församlingar finns på närmare håll än i Lund.
      Kh på landet

      Radera
    3. Jag jobbar just nu med en klient som har hundratalet butiker runt om i landet, men flertalet regionchefer ( som basar över butikscheferna) sitter på huvudkontoret.
      Givetvis sker flitiga visitationer i butikerna och några regionchefer sitter mer lokalt.

      Inom fackföreningsrörelsen sitter ofta ombudsmän lokalt i landet, men är anställda av det nationella kansliet. Ingen skulle komma på tanken att låta dessa ombudsmän vara anställda av distriktet.
      Jag betraktar fackföreningsrörelsen som mer demokratisk än SvK.

      Bara två exempel från verkligheten där chefen kan sitta på annan ort.

      Radera
  9. Anna,

    tänk vad enklare världen skulle bli om respondenten funderade på vad det är han / hon säger. I mitt tidigare svar påkade jag just detta Du nämner fast Du tydligen inte förstod det själv utan nödvändigtvis måte säga emot i en punkt där jag är helt enig med Dig.

    Alltså ,det jag har att ansvara för är vad jag säger/ skriver. Det är sedan vad jag kan åtalas för och där har rangen ingen betydelse.

    Att man eventuellt kan undvika att bli ställd till ansvars genom anonymitet har inget med detta att göra, det är inte konstigare än att vilken brottsling som helst kan klara sig från straff om han / hon klarar att begå brottet utan att bli avslöjad. En hel del klarar detta.

    Sedan har Du likt BOD fått för dig att en prästs uppgift är att representera SVeK och i allt försvara dess heresier t.ex.

    En prästs uppgift är f.o.f att göra tjänst inför Herren och att verka som herde inför sin församling. I andra hand att efter bästa förmåga anpassa sig till den KO som råder. (Det är dock en sekundär sak som inte får skymma det primära)

    Sedan slår Du återigen in öppna dörrar när Du snusförnumstigt påpekar att en präst alltid är präst och inte "privatperson". Skulle iofs önska att flera präster insåg detta. Kanske uttryckte jag mig där oklart men på något sätt har vi alla som enskilda personer rätten att markera om vi uttalar oss i egenskap av t ex anställd inom SVeK eller bara uttrycker vår "personliga" åsikt.

    Vore det inte så skulle allt många biskopar ligga illa till när de exempelsevis provtänker.

    (Trots allt är det ännu inte fullt accepterat att täcka över kors och med pil(ar) markera riktningen till Mecka i en kyrka ,inte ens inom SVeK.)

    Vad jag f.ö just menade eller avsåg med påpekandet av skillnaden i att uttrycka sig i egenskap av t.ex präst inom SVeK eller "bara" en personlig åikt så låt oss ta ett konkret exempel.

    SVeK anser att vi skall bojkotta Israel. Det är inte min åsikt och den står jag för oavsett vilken befattning jag råkar inneha.

    Dock, om jag nu inte vill att någon skall tro att detta är SveKs uppfattning (bara därför att jag i exemplet skulle vara anställd inom SVeK),tar jag mig rätten att påpeka att det är min personliga åsikt.

    Sedan kan jag lugna Dig med att jag inte ägnar mig åt näthat i någon form.

    Re "provliggande" ja, jag tyckte det var komiskt med ditt försök till bortförklaring av Muhammeds förehavande i graven. Mindre lustigt var sedan vad Du pådyvlade mig ha sagt.

    Tyvärr är jag dock inte förvånad ty vad som är sanning tycks inte vara av större intresse däremot vad som är PK.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Men det var då märkvärdigt? Du tycker att du är rätt person att skriva "tänk vad enklare världen skulle bli..."?

      Mycket av struntet - för det är det - orkar jag inte bemöta men kanske kunde du försöka hålla dig till ämnet och inte dra in vad Eva Brunne har gjort eller allt annat som du är kritisk mot i Svk i varje inlägg?

      Jag tycker inte jag verkar slå in öppna dörrar när du svarar som du gör. Dessutom har du börjat diskutera att ha en annan åsikt än Svk, vilket överhuvudtaget aldrig varit problemet här. Även om vi diskuterar principen här och inte Dags fall så var det inte för sina åsikter som han blev fälld eller hur, utan för att han ansågs ha uttryckt dem på ett stötande vis.

      Du får visst uttala dig som privatperson när det gäller åsikter, men om din åsikt är att alla kvinnor är horor som förtjänar lite stryk ibland (till exempel) så får du räkna med att få problem då du har skadat det anseende en präst bör ha. Du kan inte säga att "det är en åsikt jag har som privatperson och jag uttalade det inte i egenskap av präst." För det hjälps inte.

      "Sedan har Du likt BOD fått för dig att en prästs uppgift är att representera SVeK.." Japp det har jag! En präst som är prästvigd inom Svk representerar Svk även om han eller hon inte behöver hålla med om allt som denna kyrka gör. Men en god representant för Svk ska han eller hon vara eller försöka vara. Sedan kan man diskutera vad detta innebär och var gränserna går, men det ändrar inte faktum.

      Radera
  10. Sociala medier ÄR viktiga för kyrkan. Utan dem och bloggosfären skulle många medlemmars, engagerades och anställdas röster förbli helt ohörda. Framför allt dem som tycker det finns sakliga anledningar att vara mer oroade än vad Kyrkans tidning får rapportera om för de höga potentaterna. I Uppsala vill man visst fortsätta att administrera kyrkan till döds. Läs gärna den s k "teologi"-biten i den senaste stora fastighetsutredningen. Där förkunnar chefsteologen, dvs. Svenska kyrkans "Ratzinger", fru Grenholm att det är viktigt att kyrkan inte förändras. Allt ska kvarstå och tuffa på som det har gjort den sista tiden. Man undrar hur han Jesus skulle gillat sådana förvaltare?

    /TD

    SvaraRadera
  11. TD,

    -Du har ännu inte styrkt Ditt påstående efter ett annat blogginlägg att kyrkans ledning intervenerar i Kyrkans Tidnings redaktion. Dvs att tidningen inte fritt och utan påtryckningar därifrån får arbeta.

    Än en gång ber jag Dig styrka påståendet? Det är nämligen allvarligt om det på en kyrklig blogg figurerar uppgifter av detta slag, vilka är såväl anklagelser mot ärkebiskopen och den övriga ledningen som mot Kyrkans Tidning för att falla undan.

    Försök nu inte smita undan med fortsatt tystnad!


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. Anna,

    Nej, man kan inte i värt -samhälle ha en olämplig åsikt som uttrycks pä ett lämpligt sätt. isst kan man inlinda den i vackra ord så att mottagaren tror något annat än vad som sägs. an brukar skämta om han som var så duktig på det att den som utsattes får hans sarkasmer först inte visste om han blivit förolämpad eller smickrad)

    Nej, det är åsikterna han fällts för nödtorftigt kamouflerad med tal om olämpligt uttryckssätt.

    Jag tillhör f.ö själv dem som kritiserat DS ordval , tyckte att de var onödigt burdusa stötande och skulle inte det minsta ha opponerat mig mot kritik av ordval och att det togs upp saker som kan betraktas som ovidkommande i sammanhanget.

    Dock inget som skulle rendera någon erinran. Den fick han enbart för att han är den han 8r.

    Re ordval, våra gamla biskopar var inte så dåliga,du känner väl till anekdoten re en viss biskop?

    Borgmästaren bönade och bad medan biskopen svor och släckte.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Nej, den kände jag inte till. Jag kan varken motsäga dig eller hålla med om att han fick erinran "enbart för att han är den han är" eftersom jag inte vet hur de tänkte.

      Min synpunkt står jag dock fortfarande för, att det är fel att åberopa "yttrandefihet" som kritik mot erinran.

      Radera
  13. Kh på landet,

    -Den ekvationen går inte ihop: att KR är kh:s arbetsgivare men inte i något avseende "överställd".

    Är alltså kyrkoherden också arbetsgivare - över sig själv - och kan strunta i kyrkorådets beslut och direktiv?

    Svaret ger sig självt men behöver uppenbarligen tydliggöras för signaturen. Det kan ske med ett ord:
    -Nej!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera