fredag 4 mars 2016

Nu blir det fart på speleverket!

Ekots Bo Göran Bodin besvärar med att begära in samtliga kvitton/fakturor samt eventuella reseräkningar som härrör till samtliga utlandsresor som ledamöter i kyrkofullmäktige och kyrkoråd samt anställda gjort under perioden 1 januari 2010 till 9 februari 2016. Undantaget är resor tillsammans med konfirmander. Vad gäller om någon rest med ungdomsgrupp?
Lite pigg på representationen är han också, den gode Bodin. Han vill se vad de resande ätit och druckit. Och så hänvisar han till KO 53 kap 3-11§§. Handlingsoffentligheten är grundläggande.

Det slogs vi för, Torgny Larsson och jag inte minst. Inget smussel med handlingar.

Nu vet jag inte riktigt var Ekot frågar. I pastorat? I stift? På nationell nivå?
Det går ett rykte om en kyrkoherde som tog sina anställda till New York en vecka. Han kan få problem utifrån den maxim som gäller: "grisar ska inte ha roligt", en maxim kompletterad med insikten att "den svenska avundsjukan är en starkare drift än sexualdriften". Programmet för den resan vore intressant att få se. Eller höra. Vi talar radio.

I sak?
Kyrkan är internationell. Det är viktigt att möta medkristna i de gemenskaper som är våra, Borgågemenskapen t ex. Och så behövs det resor till Tyskland (I Luthers fotspår) och till de heliga länderna. Rom behöver vi ha sett för att förstå urkyrkan och fornkyrkan men - handen på hjärtat - det ortodoxa ligger oftast bortom synranden. Ett besök i Crestwood, NY, och St Vladimir's kanske?
Vänstiftsrelationer upprätthålls genom besök och personlig vänskap. Det är viktigt att möta andra kyrkor och se vilka villkor de arbetar under. Lite av "tillbaka till framtiden". Det kyrkosystem som nu ger goda villkor, kommer snabbt att förändras.

Till detta möte med de andra kommer mötet med oss själva. Vi kan resa bort för att komma hem, det är en gammal kristen insikt. Arbetslagen behöver ibland knådas genom gemensamma möten med något annat. Resande kan vara kvalificerad fortbildning och arbetsplatsutveckling. Och resandet håller ihop en grupp, för ingen kan gå tidigare från mötet.

Konfirmanderna hamnade utanför undersökningen.
Det är lite synd eftersom den sortens resor enkelt går att försvara. Men så enkelt skulle det alltså inte vara.

Utanför undersökningen hamnade också konferenser i Sverige. Det kittlande ligger inte där. Det ligger i utlandet! Och självfallet i detta att kyrkomedlemmar ska bli förbannade på vanligt svenskt vis.

Det gjordes resor med ungdomar i en församling för många år sedan. För många var detta den första resan utomlands. De drog ihop pengar och ledarna betalade lika mycket i avgift som deltagarna för de kom från ett område där många inte hade så stort ekonomiskt utrymme. Det är inte så längre  och jag tror det var fel principiellt sett att ledarna skulle betala privat för att göra något i tjänsten - men kan förstå att detta var möjligheten att alls ge ungdomarna nya insikter och upplevelser som räcker livet ut. Kyrkan är verkligen internationell och blott barbariet fosterländskt!

Om jag ser tillbaka på ett prästliv, det egna, är nog snarast problemet att alldeles för många inte har pejl på världskristendomen och inga personliga erfarenheter av viktiga möten. Det gör vår egen kyrkohistoria ogripbar.

Att reseprogrammet är viktigt är självklart. Vi avvisar allt som kan uppfattas som enkla nöjesresor. De som varit i väg ska komma hem trötta och inspirerade, inte utvilade och i behov av ytterligare vila. Jag tror mig kunna närmast garantera att resor för juniorer, konfirmander, kyrkliga ungdomar, vuxna, arbetslag, kontraktister, förtroendevalda och frivilligarbetare, som jag ansvarat för, har uppfyllt detta krav. Inte sällan med råge.

Modéus II reser just nu och är på vänstiftsbesök. Costa Rica. Han reser efter Ekots granskningstid så han klarar sig. I sällskap har han ett par spansktalande präster och stiftsdiakonen - om någon från den s k demokratiska linjen är med, vet jag inte. Stiftsdiakonen kan säkert komma tillbaka med tips om hur diakonalt arbete ska bedrivas i en kyrka som saknar resurser. Att den ene spansktalande prästen är idogt engagerad i miljöfrågorna, kommenteras inte längre i stiftet. Folk har skrattat färdigt över ett miljöengagemang, som återkommande bär tvärsöver jordklotet, och vi hoppas alla att allt på något egendomligt sätt kan klimatkompenseras. Men hålls vi med vänstift ska det personliga byggas upp.

Nå, Ekot får till en granskning och några lyssnare blir programenligt rasande.
De vill inte bekosta andras nöjen så de begär utträde ur Svenska kyrkan. Frågan om hur många som arbetat för att få fram underlaget och hur mycket arbetstid det tagit (kostnad, sålunda!) ställs inte. Ekot arbetar så att folk i församlingarna får göra grovarbetet. Ska påskfirandet hojtas upp så att Ekot sänder granskningsresultatet då och ställer till med uppståndelse? Några veckor senare är saken glömd, men de utträdda blir inte med på nytt för det. Och då är jag inne på något jag tänkt över ett par dagar.

OM, det är verkligen ett stort OM, det är sant att kyrkomedlemmar i Tyskland lämnar därför att kyrkorna står upp för flyktingarna, kommer samma fenomen att inträffa här. Det kan vi nog inte göra så mycket åt. Ibland måste tron och trons konsekvenser få kosta. Men en omständighet består. Kommuner, landsting och stat kan inte klara de nya åtagandena utan mer pengar. Det betyder höjda skatter. Då börjar klokt folk undersöka sina utgifter och undra vad som kan undvaras för att få råd med semesterresan eller andra ökade levnadsomkostnader. Det är då de bestämmer sig för att spara in på kyrkoavgiften. Då är det inte det kristna flyktingengagemanget som kostar utan hanteringen av flyktingvågen till Europa.

Med raskt sjunkande medlemstal i en samhällsekonomiskt utsatt situation blir det fart på speleverket igen, för då hamnar de kyrkliga finanserna i ett sådant läge att möjligheter till personalutveckling och fortbildning raskt avtar eftersom personalen måste reduceras.

Det kan komma en tid när vi bara kan sakna det som var och undra hur det blev som det blev.



19 kommentarer:

  1. Jodå, bloggaren har rätt i att alla handlingar skall vara offentliga i kyrkan. Jag möttes inte alltid av den offentligheten, när jag en gång granskade och avslöjade Svenska kyrkans stora - kanske den värsta ekonomiska - skandalen genom tiderna: Ansgarsliden.
    Fortfarande har, trots löfte i KM en gång, ingen slutsummering redovisats. Kanske skulle man tipsa kollegan Bodin om den saken.

    Annars undrar jag bara vad bloggaren menar med slutsatsen att Ekot jobbar så att församlingarna och kyrkan får göra grovjobbet. Hur skulle det annars gå till att få fram underlaget? Bodin lär väl knappast veta var i gömmorna fakturor och notor finns.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  2. Bodins begäran kan allt bli en biffig uppgift för administrativ personal! Kan man verkligen i EN skrivelse rent allmänt begära in underlag för alla verksamheter? Hur många tiotusental fotokopior handlar det om?

    Funderar på att skriva till Regeringskansliet och begära in motsvarande för all svensk, offentligfinansierad verksamhet. En sådan skrivelse kommer med ett leende att utan åtgärd att läggas till handlingarna i tosinglådan.

    Förmodligen lär Bodin få inte så lite svårigheter att utan preciseringar om önskade församlingar och personer få in underlag. I synnerhet inte i tid till påsk.

    Och jo. Även jag har hört ilska från de många avundsjuka om bl a just New York-resor för kyrkans personal. Utträdesblanketterna kommer förvisso att fyllas i. Många bara väntar på en anledning. Är det inte utlandsresor, är det insatser för flyktingar eller möjligen bristen på sådana. Är det inte det ena, så är det det andra. Bra att ha något att motivera sin önskan om förbättrad hushållsekonomi med?

    AMDG

    SvaraRadera
  3. Dessvärre är det nog så att somliga även i Sverige lämnar sv"k" just med dess engagemang för flyktingarna som skäl. Förhoppningsvis blir ännu fler motiverade av den kommande granskningen. Det är ett utmärkt initiativ som Ekot tagit, trots att det här inte rör sig om några offentliga medel. Det känns förhoppningsfullt att människor börjar inse det inkonsekventa i att årligen betala groteska summor för något man inte har någon som helst användning för. Ju fler som lämnar sv"k" desto bättre, det är ett hälsotecken, inte minst för sv"k" själv som bara kommer att må bra av den nödvändiga avmagringskuren. Dess nuvarande storlek med 39.000 anställda och "förtroendevalda" utgör en koloss av makaber storlek som inte på något sätt motsvarar samhällets efterfrågan. Dess ledning utan krisinsikt har heller vare sig förmåga eller allra minst anledning till någon förändring. När Jackelén med politruker travar på i de uttjänta, men ack så bekväma, gamla statskyrkospåren handlar det inte om inkompetens - utan om impotens. Sv"k måste bli betydligt mindre. Bara så har den en rimlig chans att få vara det som en gång var avsikten - att få vara Kyrka. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ganska sällan jag är överens med John, men i just detta fall tycks det väl ändå vara rimligt att medborgarnas engagemang för nyanlända flyktingar m.fl. (vilket förhoppningsvis är positivt långt utanför "de kristnas" led) kanaliseras via den allmänna skattsedeln, inte via kyrkoavgiften? Kyrkoavgiften måste väl ändå ha till syfte att stödja just den kyrkliga verksamheten, inte olika "allmänpolitiska" ändamål som det - sekulariserade men ändå förhoppningsvis humana - samhället är bättre skickat att sköta? Och i de fall kyrkan är särskilt skickad att sköta någon del av detta arbete, bör väl finansieringen ske via den statliga skatten? Låt kyrkan vara kyrka.../Paul

      Radera
    2. F D Alphadeltagaren4 mars 2016 23:01

      Känner ingen än som har lämnat kyrkan med det direkta argumentet att de inte gillar flyktingengagemanget. Däremot ser man inte skillnad mellan kyrkan och socialförvaltningen. Båda jobbar med flyktingar/missbrukare/ekonomiskt utsatta. Ingen pratar om Gud. Då blir kyrkan en myndighet man kan slippa betala till. Den har ju ingenting speciellt som skiljer den från andra samhällsfunktioner längre. I landet med världens högsta skattetryck blir man glad om man kan göra sig av med en post i utgiftshögen. Själv hade jag gärna gått ur Arbetsförmedlingen. En myndighet där högsta hönset verkligen inte hållit igen på avdrag eller förmåner.

      Radera
  4. Den idoge resenären Paulus kunde blivit stoppad på ett tidigt stadium av svenska myndigheter.

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aposteln Paulus skulle sannolikt stoppas av svenska kyrkans nuvarande KO och dess uttolkare och bli obehörigförklarad precis som han blev i synagogorna

      Radera
    2. Paulus hade knappast blivit stoppad, romersk supermaktsmedborgare som han var. Så mycket till svenska myndigheter hade världen f. ö. knappast hört talas om på nytestamentlig tid. Det romerska medborgarskapet smällde betydligt högre än ett EU-medborgarskap idag.

      Inte ens en person med italienskt pass skulle kunna stoppas av svenska myndigheter?

      Lars Jensen

      Radera
  5. John och Paul,

    -Ni fortsätter att skjuta mot Svenska kyrkan med era ärtbössor under ackompanjemang av de sedvanliga groteska utfallen.

    Som jag har betonat tidigare: vilken kyrka är alternativet? Missionsprovinsen med kanske 200 medlemmar? Eller något eget alternativ - Johns eller Pauls kyrka med vardera en medlem?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Nu tycker jag mig ändå ha varit ganska återhållsam när jag ansåg att ett generöst flyktingmottagande borde finansieras via den ordinarie skatten; inte via kyrkoavgiften. Bl.a. därför att jag - när det gäller kyrkoavgiften - inte kan bidra alls (jag utträdde ur SvK 1962). Detta innebär förstås INTE att jag förvägrar engagerade medlemmar i SvK (typ Helgeandssystrarna i Alsike) att göra egna insatser ideellt och/eller gåvofinansierat. Det problem jag urskiljer, är att SvK tycks utnyttja sådana allmänt humanitära/välgörande insatser (som staten alltså egentligen borde stå för), till att få människor att stå kvar i SvK trots att de i övrigt inte alls delar SvK:s tro, och aldrig deltar i dess gudstjänster (el. motsv. verksamhet). Sådant förvandlar nämligen - långsamt - SvK till något slags allmänt välvillig non-governmental organization, utan egentlig kristen tro och identitet (även ateister kan ju - precis som kristna - vara hyfsat anständiga människor). Och därmed missar SvK Jesu uppdrag att göra "alla folk till lärjungar". Om man missar det gudomliga uppdraget - varför ska då församlingen vara skild från kommunens socialnämnd eller t.ex. Röda Korset?/Paul

      Radera
    2. På sätt och vis är BOD ändå beundransvärd, som tycks lyckas hålla fast vid sin optimistiska vision/fiktion av SvK – i dess 2000-talstappning – som ”älskad folkkyrka”. Men statistiken talar sitt tydliga språk. Antalet döpta barn år 1970 utgjorde ungefär 80 % av antalet födda barn. År 2014 var siffran dryga 46 % (eller 68 % av de barn som föddes i familjer där minst en förälder tillhörde SvK – en uppgift som inte redovisades 1970). Antalet konfirmerade motsvarade år 1970 drygt 80 % av samtliga 15-åringar; år 2014 var motsvarande siffra ca 29 %. Nästan 80 % av alla vigslar år 1970 skedde i SvK; år 2014 var siffran drygt 33 %. T.o.m. begravningarna visar samma trend: år 1970 begravdes drygt 95 % av alla avlidna i SvK; år 2014 var siffran drygt 76 %. Detta är SvK:s egen statistik. Gudstjänstbesöken visar samma trend: år 1990 gjordes drygt 9 miljoner ”besök i söndagens huvudgudstjänst”; sannolikt är detta den ackumulerade siffran för årets 52 söndagar i landets samtliga kyrkor (siffran säger alltså knappast något om antalet trogna högmässodeltagare varje söndag); siffran år 2014 var ca 4,3 miljoner. Det finns naturligtvis flera förklaringar till detta (t.ex. ökad urbanisering, eller ökat antal personer som tillhör andra kyrkor/religioner). Jag beklagar utvecklingen, men inte är det väl någon lösning att – likt BOD – förneka fakta och intala sig att ”allt står väl till”? Han borde väl känna sig träffad av profetens ord i Jer. 6:14? Och hur kan man finna boten, om man vägrar se, resp. inte förstår, sjukdomen? /Paul

      Radera
  6. Herr Dike frågar efter alternativ till sv"k". Bevare oss väl för ytterligare en sådan koloss! Detta Meningslöshetens Mecka behöver inga alternativ. Sex miljoner aningslösa kyrkoavgiftsbetalare är ingen kyrka. En Kyrka är en trosgemenskap - inte en avgiftsgemenskap. Om herr Dike menar alternativ till den rikhaltiga sv"k"-utbudspaletten så finns det en uppsjö av organisationer runt om i samhället som gör dessa saker betydligt bättre. På köpet slipper man den stora drösen småfuskande kvacksalvare med dubbla efternamn och vit flärp under hakan som objudna klampar in för att få något att fördriva dagarna med. /John

    SvaraRadera
  7. John, det finns väl få som ser SvKy som en kyrka (BOD kanske indantagen) men Kristi Kyrka finns inom denna organisation. Ungefär som i danska kyrkan som är en "borgerlig inredning" där den rätta kyrkan kan existera. RK

    SvaraRadera
  8. Paul, John och RK,

    -Precis som jag trodde: ingen kan nämna vid namn ett alternativ till vår mer än tusenåriga kyrka, som står stadigt, stabil och välkomnande alla.

    Därför är kommentarerna också, som vanligt, förkastligt dömande mot denna vår kyrka. Men oförskämdheterna säger mer om avsändarna än om mottagaren!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  9. BOD,

    Som vanligt kan Du inte laesa innantill , inte ta till det naagot, inte foerstaa vad du laeser.Saager det naagot?

    Tja att kraven paa en journalist tydligen inte aer laeskunnighet . Det eller att politrukagerandet foerdaervade det de moejligens tidigare kunde.

    Det verkar vara lika givande att diskutera med en vaegg som att foersoka faa dig att kommentera och besvara vad som skrivs och paastaas. Det tycks vara symptomatiskt foer alla politiker.

    Jag hoerde en gaang i min ungdom en ung , aennu av politiskt kaebbel oanfaektad ung nyvald riksdagsman foersoeka svara sin erfarne opponent. En politruk av vaersta sorten, en sedan laenge i politikens speciella saett att hantera sanningen begaavad herre.

    Denne herre gjorde precis som du, dvs staellde ett antal fraagor och sedan inledde , efter att ha invaentat opponentens svar och oavsett vad opponenten sagt med,

    - ja, naagot svar har jag ju inte faatt...

    Tja med tiden blev vael den unge riksdagsmannen ocksaa en raev och laerde sig att lika vaardsloest som Du hantera begrepp som sanning, konsekvens och logik och daa ocksaa laemna allt av heder och annat som han kanske som ung i sin moders famn foerhoppningsvis laerde sig.

    //HH

    SvaraRadera
  10. Herr Dike har genom åren kvitterat ut ansenliga belopp för att med ändalykten ha markerat sitt revir i olika "kyrkoråd" och "kyrkofullmäktige". Genom detta menar han sig ha all anledning att försvara det sjunkande Titanic han säger sig ha full insikt i. Går det under så försvinner ju även kosingen. Lika (in)konsekvent som här är det på hemmaplan, enligt förtrolig källa i Mörrum. /John

    SvaraRadera
  11. John,

    Vänligen snarast presentera beläggen för påståendet om att jag kvitterat ut "ansenliga belopp" och vad som åsyftas med sista meningen om inkonsekvens i min hemförsamling!

    Jag ser allvarligt på Dina påståenden, vilka Du alltså har att styrka omgående. Belopp, när, hur stora och var, och vad som läggs mig till last i Mörrum. Märk väl att det är Du som skall styrka Dina påståenden och antydningar. Och detta utan dröjsmål.
    Notera också orden "Herr Dike har...", alltså ett direkt påstående utan reservationer.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta't lugnt kompis!

      När såna småkisar burrar upp svansen, är det bara att nonchalant slicka pälsen och låtsas som absolut ingenting. Ingen bryr sig ändå om deras fnattande.

      Det tycker Bill och Bull oxå!


      Elaka Katten Måns

      Radera
  12. John,

    Jag påminner Dig igen om att precisera anklagelsen mot mig, kl 16.43 här ovan. Så snart jag sett den begärde jag denna precisering. Men än har den inte kommit. Men kl 20.36 i bloggarens efterföljande text har Du plötsligt krävt att jag skall stoppas från medverkan på bloggen. Tidsmässigt har Du således haft goda möjligheter att se min begäran men i stället för att styrka Dina anklagelser - som är allvarliga därför att de riktas mot namngiven person från en anonym avsändare - har Du krävt censur av mina texter.

    Var nu vänlig att styrk påståendet om att jag tagit ut "ansenliga belopp" och det andra Du beskyllt mig för i min hemförsamling. Jag har ingen anledning att opåtalt acceptera angrepp av detta slag, som ifrågasätter min persons trovärdighet.

    Således ut med språket och precisera vad saken gäller!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera