Egendomligheten

Ska det bli en Lex Sandahl?
Kyrkans Tidnings debattsida innehöll en alarmerande artikel i går.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/hur-tanker-kyrkostyrelsen-forbjuda-ironi

Den är, får man nog påpeka, inte skriven av vem som helst utan av Thomas Grahl. Han var tidigare VD för Svenska Kyrkans Press AB och Berling Media och nu tidningsman i Gota Media Ab-koncernen, VD för Östra Småland inte minst. Han har arbetat som journalist på en del andra ställen också. Expressen t ex. Annat att förtiga.
Artikeln refererade ett ärende som ska upp på Kyrkostyrelsens bord på tisdag.

Nu antar jag att jag ska misstänkas för att vara källan. Det är jag inte.
Handlingen läste jag, när den kom per post i tisdags. I onsdags var jag å utrikes ort och sammanträdeshandlingarna låg kvar hemma. I torsdags läste jag handlingar lite mer, tvättade och grillade biff. I går ägnade jag mig åt annan läsning samt satt i bilköerna kring Växjö eftersom yngsta barnbarnet Sigrid, 7 år, skulle komma. Vi ska denna lördag förverkliga en  biltur, som var önskad som julklapp! Det blir bl a Rökstenen enligt den unga damens önskemål.
Handlingen har inte lämnat huset, inte kopierats. Informatören återfinns någon annanstans.
Det var i en kommentar på Bloggardag samt på Facebook som artikeln snabbt uppmärksammades. Då satt jag i bilkö i Växjö.
Oskulden fullkomligt vidlåder mig, alltså.

Lätt förvånad är jag dock.
Jag fann redan i tisdags policyförslaget grundlagstridigt. Det hade jag tänkt påpeka instundande  tisdag. Fri- och rättigheter i konungariket Sverige har jag drillats i från folkskolan och därefter. Har inga larmklockor ringt i arbetsutskottet inför texten?

Lite undrande är jag också.
Är skildringen av initiativets tillkomst korrekt, dvs antagandet att initiativet kommer från Ärkebiskopen och hennes medhjälpare och har fått stöd av de två i presidiet? Var det så?

Kyrkans Tidning publicerade ett svar från Kyrkostyrelsens förste vice ordförande Wanja Lundby-Wedin (S) och andre vice Mats Hagelin (BA, fast egentligen M).
Detta aktstycke utgör inte på någon punkt något svar på Grahls fyra frågor utan stärker snarast hans framställning. Det fick mig dock att i går kväll att undra över varför det blir ett svar innan sammanträdet. Är det, trots allt, inte lite konstigt? Styrelsen kan ju enkelt säga att saken är feltänkt från början till slut - och då blir det inget och ingen anledning att svara heller, inte ens svara med nonsens.

Grahls frågor är dessa:
* Med vilken rätt kan en demokratiskt uppbyggd sammanslutning begränsa sina förtroendevaldas yttrandefrihet?
* Med vilken kompetens ska Svenska kyrkan - och vem däri - göra sig till domare över var gränsen går för tillåten respektive förbjuden ironi samt för läsaren väckande anstöt?
* Hur avser kyrkostyrelsen från och med tisdag sanktionera en förtroendevald som med stöd i grundlagen kritiskt och med viss ironi utövar sin yttrandefrihet även angående kykliga sprösmål och kyrkliga makthavare?
* Och hur tänkte ni där egentligen?

Vad svarar presideledamöterna?
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/svar-direkt-policyns-syfte-ar-att-ge-rad-och-stod
De svarar med en politiskt passlig lögn, stackarna. De och de, en tjänsteman har saxat ur beslutsunderlaget, vänt och vridit på orden och hamnar i slutsatsen: "Policyns syfte är att ge råd och stöd samt uppmuntra till sådan reflektion."
Sådan reflektion? - jo, "reflektera över den utmaning  det innebär att vara officiell representant för kyrkan".

Nu är jag
1. prästvigd och har så varit i snart 35 år, (hoppsan, tack kommentatorn, ska vara 46, tänk vad tiden går!) och
2. invald i det kyrkopolitiska för att jag står för ett alternativ och har varit så mer än halva mitt liv (bäst att tydliggöra till underlättande av förståelsen: allmänna kyrkomötet 1979 och 1982 samt KM 1983-2001, 2006-, kyrkostyrelsen i gamla och nya skepnaden som ersättare och ledamot, i au som ordinarie 1986-1998 samt 2010-, kyrkofonden i dess olika skepnader samt au i den kyrkliga versionen 1998-2006 eller  var det 2008?, stiftsfullmäktige i några omgångar samt stiftsstyrelsen 2010-2014, därtill några kyrkliga utredningar)
samt är jag
3. oaktat att Bloggardag blev "Årets blogg" i Kyrkans Tidning (vilket år det nu var) ändå inte riktigt "officiell representant". Så t ex har det påpekats att jag aldrig representerat Svenska kyrkan i det ekumeniska.
Tror ni att jag mot denna bakgrund behöver en policy för att kunna uppmuntras att reflektera?

Men har Thomas Grahl rätt? Är det Bloggardag som fått igång all denna aktivitet?
På vems initiativ?

Den fråga jag tar med mig denna lördag är förstås frågan vad det betyder att policyn är bindande på den nationella nivån. Det är alltså så, att styrelsen avser att binda ledamöter och ersättare? Då får jag väl njuta av helgen, min sista helg i frihet, eller?
Att göra det ihop med barnbarnet Sigrid blir något särskilt. I går kväll var det pizza. Hon meddelade, att hon orkade en hel vuxenpizza. Det gjorde hon inte. Hennes mor skickade ett sms till mig, när jag redovisat fakta: "Haha. Lurad."
Den lilla flickan har också sagt att hon kan läsa karta. Nästan i alla fall. Jag undrar var vi hamnar.
Nu ska hon väckas!

Är inte livet underbart, så säg.