Konspirationsforskning

Jag har försökt tränga in i materien, den som handlar om konspirationsforskning. Ödlorna har tagit makten, förklädda till något som ser ut som människor. Rockefeller liksom president Bush samt Henry Kissinger är egentligen ödlor. Ödlorna samlas i Bilderberggruppen och till denna konspirerande och hemlighetsfulla grupp bjuds folk in. En Clinton, som blir president med tiden, t ex.

Denna värld styrs egentligen av 3,5 meter långa ödlor.
Det finns fullständig dokumentation som bevisar att tjugo raser av reptiler samverkat, blandat sig och förökat sig med människor, och nu kontrollerar samhället uppifrån. "De Grå, De Adopterade Gråa, Trogdolyterna, De Rynkiga, De Långa Blonda /ser lite grand ut som svenskar/, Långa Robotar, Annunaki (Geprge Bush är en sådan), Elderbarianer, Zebra Repticularer, Albarianer, Interdimensionella Sasquatch, Getsugarna eller Getätarna därtill samt flera. Tretton arter är okända. Jag kan min David Icke. Han avslöjar allt. Han vet att det uppstår konflikter mellan reptilerna också. De slåss hela tiden om de femton dimensionsportalerna.

Dessvärre har jag inte kunnat fastställa vilken sorts ödlor Drottning Elisabeth och Hillary Clinton är. Men från säker källa vet jag att de är just ödlor av något slag.

Nu beundras mitt omfattande vetande?
Jag säger helt blygsamt: Docenter är sådana till sin natur.
Fast oss emellan kan jag berätta att jag läst Jon Ronson, Den stora konspirationen, Optimal Förlag 2010.
Jag kunde gjort det lätt för mig och sökt David Ickes poddar på nätet. Det gjorde jag också något litet för att inte framstå som ovillig att lära mig. Brexit är början till något stort. De styrande eliterna fick besked av folket. "Bye, bye". Börjar ödlornas välde vackla?

Konspirationsforskningen förde mig in i en värld som de flesta teologer inte har närmre kunskap om. De känner inte ens namnet David Icke.
De har inte läst Jon Ronson.
Det bekymrar mig kanske mindre.
När människor inte längre tror i kristen mening betyder det inte att de inte tror på något. De tror på vad som helst. Chesterton sa det.
Detta förhållande bekymrar mig.
Vilket utrymme - i betydelsen tomrum - har skapats så att det blir plats för konspirationsforskning av detta slag?
Det har uppenbarligen inte talats tillräckligt seriöst om den verklige konspiratören, den som går omkring som ett rytande lejon och som var aktiv redan i tidens början. Lucifer, den fallna ängeln, Lögnens fader. Det finns en ond makt, denna makt försöker planlägga förstörelsen så långt det bara går. Och det handlar om en kamp mot andemakter i himlarymderna.

Myterna, också konspirationsmyterna, pekar mot "den sanna myten", evangeliet som är svaret på alla dessa frågor och förvirringar. För det är sant att det pågår en väldig konspiration mot oss. När hörde ni det sägs i kyrkan senast? Bara den som ber sitt completorium nås av denna sakinformation.

Är det tid att aktualisera kampmotiven - Barth:  "ein Kampf wird da durch- und gefochten"(Kirchliche Dogmatik) eller Aulén om Christus Victor med den lutherska insikten att ett litet ord, "ein Wörtlein", kan fälla fienden? Kyrkan är inställd i ett drama och detta drama är en kamp inte bara mellan idéer utan makter. Det finns en illistig och illvillig fiende mittibland oss. Det finns en Frälsare också, som sänt Anden som Hjälpare. Fanskapet är verkligt men egentligen maktlöst.

På många sätt kan jag fascineras av konspirationsforskarnas tal om reptilerna som smugit sig in. Här är den psykologiska motsvarigheten till talet om ormen och draken (1 Mos och Uppb). Kan det vara så, att vi har ett oheligt dunkelt minne av ondskans karaktär i vår mänskliga existens? Inte för att vi är fromsinta utan för att vi är mänskliga, alltså. Det här har jag inte funderat särskilt mycket över, men konspirationsforskarna ger material för reflektion.

Min hållning är inte någon annan än den gamla vanliga, när präster ser ut över tillvaron och människors vanor/ovanor: "rätt men fel".
Detta är ingen överlägsen hållning, snarare nyfiken på vad det är som är rätt och vad som i det som är rätt, är fel. "Åt rätt håll men inte framme", ska vi kanske säga om många föreställningar som inte går på djupet.

Att det finns en mängd föreställningar att uppmärksamma är uppenbart. Vi i Villa (juni 2016) innehåller en spökspecial. Kentagon Holmgren från Göteborg driver företaget Ghostagon, "ett nätverk som hjälper människor som upplever 'mörk energi' i sina hem. Detta är vanligast i Värmland, oberoende av hustyp för det handlar om platsen, huset och människorna.
Har Svenska kyrkan någon mening om detta eller lämnas exorcismen över till andra? Schamaner, Ghostbusters eller psykologer lika? Finns det alls mörk energi, som människor kan erfara? Eller talar vi om vi frågar kyrkoledningen metaforer? Är det mörker på riktigt och pågår det en konspiration mot oss, fast värre än den David Icke beskriver och Jon Ronson skriver om? Man ville gärna veta för att kunna förhålla sig till den, tänker jag. Ska man ringa Svenska kyrkans information i Uppsala? Kan man där fråga: Pågår det en väldig konspiration mot oss? Vad skulle svaret bli?

Jag bedriver tills vidare, efter min lyckade GT-satsning i går, lite egen konspirationsforskning i Efesierbrevet.
Kampen är inte mot varelser av kött och blod. Den är inte heller mot idéer. Den är mot härskarna, mot  makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ef 6:12
Läser man Ef 6:10-20 får man sammanhanget klart för sig och förtvivlar som konspirationsforskare  inte helt.