Stackars Jesus

Stackars Jesus. När han kommer tillbaka och ska dricka vinet på nytt, kommer en uppsättning nymoralister att säga: "På egen bekostnad!" Ty vindrickande eller för den delen öl (där fick du, Martin Luther!) är något som inte får täras på allmänna medel. Där fick livsmedelsarbetarna, bönderna och de skickliga yrkesmän och kvinnor som brygger öl och framställer vin en riktig käftsmäll. Transportsektorn också väl - lokförare och lastbilschaufförer som kör produkterna lika samt den vänliga personalen på Systembolaget, förstås, alla lika.

Det är konstigt att den frikyrkliga hycklarkulturen ska slå igenom restlöst. Och så de journalister som alltid vet bäst. Nu vet jag bäst om journalister: Det finns ingen yrkeskår som i tjänsten har supit så förbannat som journalistkåren. Vifta inte finger. Och SR:s fest för 3 miljoner. Hahaha!

Ekots granskning har nu flyttats från resor till delikata jäv, som i Solna.
Varför fick jag för mig att den som tipsat Ekot är ute efter kyrkoherden personligen?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6444722

Jag har, för att upprepa mig, ALDRIG bjudits på alkohol i det i kyrkliga. Jag har druckit alkoholhaltiga drycker i gemenskap. Jag har sjungit också och blir inte ett dugg upprörd över att ett middagsätande sällskap sjunger för ett festföremål "He's a jolly good fellow". Om det som sjungs är sant, förstås.

Nu ser jag gråterskorna träda fram.
I dag kom det till mig brev från två biskopar. Jag trodde först att det berodde på att jag är tf kyrkoherde vorden, men så var det inte. Båda biskoparna träder fram bland gråterskorna. De är bedrövade. En för att beloppen är höga och annars, också för biskopar som idag inte skickat mig brev, är det kanske mest en allmän bedrövelse, jag kan inte förstå det på annat sätt. I Kyrkans Hus sitts det (obs! slug passivform) på krismöten. Men kunde saker och ting inte retts ut lite klokare? Jag menar, biskop Fast var ju oskyldig till anklagelser, som nu smetar fast. SKUT har jag inget intresse av att försvara. Och resande är jag för. Har alla glömt att man inte bland måste komma bort för att komma hem? Luk 15:11-24

Min vän Annika Borg är upprörd över kyrkligt oxfiléätande. Nu vet jag att skulle jag servera henne oxfilé alternativt en vacker morot, skulle hon rata filén men knapra på moroten. Det är alls inte ett tecken på ovänlighet att misstänka henne för egenintresse i kampanjen mot just oxfilé. Å andra sidan jagar hon etablissemanget och vill ha nytt folk på ledande poster. Och så vill hon betala alkoholhaltiga drycker själv. Det där med ny ledning kan man fundera över fortlöpande. Intressantast att saken nämns. Men det där med alkoholhaltiga drycker tycks enklare att lösa.
http://www.expressen.se/debatt/kyrkan-har-for-mycket-pengar/

Ska vi inte på ett enkelt sätt undanröja allt missnöje?

Låt oss starta fonden Gaudeamus. Den är till för att betala förtäring av alkohol för kyrkfolk på utlandsresor och möjligtvis, jag säger möjligtvis, i inhemskt kyrkoliv. 2 miljoner kyrkomedlemmar kan tänkas betala in 10:- per man/kvinna och vips har vi 20 miljoner att dricka upp. Kyrkofonden kan förvalta. Jag räknar låg avkastning 8%. Det blir väl 160 000:- och till och med avkastningen kan räcka långt. Jag kan bli ordförande för fonden och så hittar vi ett enkelt system där den som vid en kyrklig konferens vill dricka öl och vin helt enkelt ansöker om saken en dag i förväg och får ett ja. Stor glädje, fonden heter Gaudeamus, och ingen behöver hänga läpp. Man kan vara, som generalsekreteraren uttrycker saken, "mått-full" eller som jag säger "ansvars-full".

Fördelen?
Vi slipper det förbannade hyckleriet. Och den som inför sina medmänniskor vill demonstrera den förträfflighet som heter helnykterism, får det. No questions asked.
Ska fonden kanske ha ett full-mäktige också? Och en styrelse, antar jag. Samt någon tjänsteman, kanske en uppsättning pensionerade präster, som har jourtjänst och skriver OK på ansökningarna. Det kan bara bli bra. Om väldigt många lämnar anslag, kanske man också skulle kunna få ansöka för församlingsaftnar mm och då är Svenska kyrkan en kyrka för vanligt folk som är som folk är. Frikyrkan tar hand om de andra. Alla blir glada.

Har denna goda idé förverkligats någonstans?
Jo, Nordölands församling har en fond som heter Gaudeamus och den är till som ett värn för glädjen i församlingen. Majoren Barkevall kunde hamna i riksstyrelsen, tycker jag. Han är församlingsrådets ordförande och det är han och pastor loci som styr över fondens användning.

Kunde riksfonden också få EU-bidrag från Tyskland, Frankrike, Ungern, Österrike, Italien och Spanien t ex? Kunde vinmakaren Elias i England vilja investera? Vilka bryggerier? Ska styrelsen åka på företagsbesök? Möjligheterna öppnar sig. Och när Jesus kommer tillbaka, kan vi belåtet säga: Herre, den här gången ordnade vi festen. Vi vet ju hur du och Maria vill ha det. (Joh 2:1-11)

Det finns sådana som lamenterar över kostnader.
Det är de gamla moderatsnåla. Trist folk.
Vad ska vi med pengarna till när Jesus kommer tillbaka? Och i väntan på det - vad skulle hända om man gick runt i Huddinge och sa till medlemmarna i Svenska kyrkan: "Det har kostat dig 2.80 att ha personal och förtroendevalda några dagar utomlands. Vill du bråka om dom pengarna?"

Så säger jag Ansgarsliden. Det kostade för mycket menade en person, och lyckades skrämma KG Hammar. Vi hade behövt den kursgården, en lekmannaskola. Det sabbade kritiker genom sin envetna skrämseltaktik. Jag ska försöka ta fram vad avvecklingen kostade oss. Då kommer ni att förfäras. Men det är inte det enda exemplet. Den teologisk huvudriktningen föröder Svenska kyrkan.

Jag säger ett: "Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra."
Det säger jag, eftersom jag själv är ett verkshelgon och därtill, märk därtill, tf kyrkoherde.
Har det hörts några protester på Facebook över detta förhållande?
Visst. Riddar Roland hade synpunkter.
Jag inte bara har fel. Jag är fel.
Ska jag behöva ha det så eller finns det någon kristen motorcykelklubb som ställer upp?

Morgonens stora nyhet för den som läser Värnamo Nyheter i papper handlar om Håkan Sunnliden. Han slutar.
Det här får man närläsa på Håkans blogg, inser jag.