Festivaler och parader

Söndagsbloggen får, trots allt, ägnas åt trevligheter. Det är tid för festivaler och paraderandet ska väl fortsätta.

Till festivaler räknas väl gårdagens biltur i bästa STF-anda.
Är ni nyfikna?
Första stopp i Gränna. Flickan, 7 år, skulle köpa polkagrisar och hade med sig egna pengar. Solen sken. Vi hann titta in på Turistbyrån och där köpte hon en sälunge och på så vis kan hon minnas André. Vi kollade några turistiska pryttelaffärer samt antikvariatet, där hon (för mina pengar) köpte Handbok för häxor, en bok hon sedan med stort intresse studerade. Vi körde gamla Riksettan norrut för att komma till Alvastra kloster och därefter Rökstenen. Det var cyklister överallt. I Väderstad låg en på vägen medvetslös, vilket väckte vårt intresse. Så blev det Vadstena med Blåkyrkan och återfärd.

I Kalmar, där hon bor, slutar skolorna nästa vecka. Hon sjöng lite på en sommarlovslåt, som ska uppföras. Den handlade om hur roligt det var med sommarlov så jag frågade var hon lärt sig den. Det häpnadsväckande svaret var att den sången hade klassen fått lära sig av fröken. Jag sporde om det alltså förhöll sig så, att skattebetalarna satsade miljarder på skolundervisningen och så lär sig barnen att sjunga lovsånger till ett tillstånd utan skola och inlärning och detta i sagda skolas undervisning! Jag fann detta upprörande, sa jag. "Det är inte mitt fel!" sa flickebarnet. Det är det alls inte, menade jag. Om du skrivit sången hade det varit helt i sin ordning. Men att fröken lär ut den! Hon hävdade då att lärarna var snälla och att sången inte explicit prisade icke-inlärningen sommartid - ungefär så.
Annars spelade vi Peps Persson, Spår i sanden.
Ja, det var en festlig dag.

Festligt var det också att läsa kommentarerna till Thomas Grahls artikel i sociala medier. Att det ska vara så svårt att tänka principiellt och så lätt att styras av simplicistiska fördomar! Thomas Grahl påpekade för övrigt att han aldrig jobbat på Expressen. Det trodde jag. Han har inte jobbat på någon av kvällstidningarna. Han kan från den fina tidningsvärlden konsten att vara muck-raker. Vem var det som myntade slagordet "Thomas Grahl behövs om sanningen ska fram" - ?
Vad har hänt bakom kulisserna i den byggnad som somliga illvilliga kallar Bunkern och därmed tvingar oss välvilliga att fundera över om de illvilliga har fattat något väsentligt.

Ska vi ordna en svenskkyrklig stolthetsparad? Det kanske är läge för det.
Jag syftar på Birgit och Bengt Stolt, de som oförtrutet levererar sina bidrag till kyrkolivet i form av böcker, artiklar, föreläsningar och reflektioner. De gör kyrkligt lekmannaskap av akademisk professionalism, precis som det ska vara. Var och en kommer med sin gåva - och vi gläds tillsammans.

Bengt Stolt måste jag ha läst i 50 år och lärt av.
Birgit har jag följt kortare tid men prålat med den kunskap hon gett mig.
Och nu har Bengts bok Kaplanen Herman Hedberg kommit på Artos. Det är en fascinerande bok om ett liv i tillbedjan och själavård. Här möter den mellansvenska högkyrkligheten i sina första faser. Tillflödena presenteras inte bara som idéer utan som personer. Jag tror Bengt Stolt presenterar ett kyrkligt grundmönster sett genom en enskild person och hans sammanhang. Ibland blir det upphetsat, kostligt beskrivs hur domprosten Herrlin och Herman Hedberg hetsar upp varandra och tror sig vara i ett skymningsläge med väntade attacker mot tideböner och mässor. Så blev det inte. Men skildringen är en intressant ögonblicksbild. Mycket av det högkyrkligheten då gjorde, har nu slagit igenom. Det är bra att det skildras.

Herman Hedberg var en social begåvning och han betydde mycket för många blivande präster. Ändå kanske det inte främst är den sociala begåvningen jag fäster mig mest vid utan troheten, envisheten att bygga upp ett sakramentalt liv och ett regelbundet böneliv. Notabelt är också att det är ämbetsbröderna som irriteras över antalet mässor....

Bengt Stolt ger inblickar så att vi kan se sammanhangen.
Ska det ordnas en svenskkyrklig stolthetsparad nu, i glädje över två viktiga personer i kyrkolivet? Eller ska vi nöja oss med att läsa boken?