Britain? Nej, närmre än så!

Jag vägrar berätta för mina engelska pelargoner om rapporterna från England. 10 lämnar och en (1) ansluter. Det gäller den romersk-katolska kyrkan och det gäller Church of England. Den brittiska kristenheten "is etremly bad at either making converts or retaining cradle believers." Det uppväxande släktet kan inte relatera till trons berättelser och "religion" uppfattas som "the opposite of freedom and fairness".  Det är en oerhörd förändring som har skett och det kan somliga av oss beklaga, "but the greater majority will view it with indifference." Jag hade inte hjärta att berätta detta för mina engelska pelargoner. Vad som händer i Ör och Ormesberga hajar dom inte. Det gör jag. Ska jag berätta?

Pastoralchefen heter Selinder och han är chef för det pastorala området "Norr". Notera "chef" i stället för herde och lägg märke till väderstrecket. Förr i världen var församlingen lokal med en sockenkyrka, nu är verksamhetsområdet ett väderstreck, något man sett uppifrån alltså.

Hur många kyrkotillhöriga som finns i detta område vet jag inte. I Ör bor strax under 400 personer och i Ormesberga omkring 180. Jag fick socken bladet i lantegendomens postlåda. Sommargille 28 maj missade jag eftersom jag var på Öland. Annars var det "Musikgudstjänst med LG Selinder och kören i Ormesberga kyrka. Samtidigt som de vuxna är på gudstjänst blir det barn-disco!"
Jag la märke till var utropstecknet placerats.

Själv hade jag haft svårt att välja. I dopet blev jag Guds barn, nämligen. Ska jag uppfatta mig som vuxen eller som barn, månne? Vad är roligast egentligen?
Så insåg jag också att på det här viset traderas inte Kyrkans tro.
Barn får inget att relatera till, kyrkhuset är till för andra, som måste släpa sig dit av något skäl, de som inte får ha lika kul som vi.
Britter, vi är på väg, vi också.

Naturligtvis räknade jag.
Under perioden 16 maj till och med 28 augusti firas i Ormesberga ingen högmässa. Det var alltså musikgudstjänst den 28 maj med blomstertema såg jag i gudstjänstprogrammet, nästa gång blir det temagudstjänst den 12 juni om aftonen, 23 juni, en torsdag, musikgudstjänst, grillkväll I Svanebro den 3 augusti och så friluftsgudstjänst den 28 augusti, en söndag.

Hur är det i Ör då?
Skolavslutning den 10 juni, dopgudstjänst 11 juni, friluftsgudstjänst 26 juni, dopgudstjänst 27 juni, musikgudstjänst torsdagen den14 juli, dopgudstjänst den 16 juli, friluftsgudstjänst 31 juli. Det var det hela.

Här skapas inte framtid om man med framtid inte räknar det brittiska förhållandet. Här handlar det om 7-800 kanske 900 år av kristen närvaro kring Helgasjön, kyrkklockor som kallat församlingen till gudstjänst söndag efter söndag, präst att enkelt tillgå och allt detta är en kristen närvaro på avskrivning. Det blir som i England med den skillnaden att här finns fortfarande pengar i maskineriet. Hur länge?

Jo, jag läste jag syndakatalogen, listan över församlingar som har rest. Det finns pengar och ett behov av att sysselsätta personal och förtroendevalda. Det sas att "församlingar" reste, men jag förstod att det inte är församlingar som reser utan personal och förtroendevalda, den kader som säger "välkomna till Knäckebröhults församling" när församlingen samlas och tror att församlingen därmed hälsar kyrkobesökarna. Det kan vara så. Det slog mig i går att det kanske kan finnas ett samband med dåliga kyrkogångssiffror, god ekonomi, höga kyrkoherdelöner och arvoden samt reslystnad. För att inte tala om det meningslösa arbetet med församlingsinstruktioner. Meningslöst? Ja, meningslöst när det bara blir ord på papper och inte ord som gestaltar den grundläggande pastorala visionen. I brist på vision - instruktion! Den var bra!

Jag fick ett förebrående telefonsamtal att Norra Ölands pastorat inte fanns på listan. Bengtsson i söder har rest men inte vi och jag var väl ändå på plats 2010 och åren därefter. Jag vågade inte tillstå att jag skrattat lite över Bengtsson, som nu får svettas. "Varken bu eller bä", löd ett av hans svar i Östra Småland denna morgon. Det som gjorde att vi inte hamnade på listan var antagligen ambitiösa studieprogram, för så var det. Nya intryck och insikter var vårt motto. Det funkade.

Roligt med rapporteringen om SKUT. Men vad betyder det när folk kliver fram och säger att "detta är känt sedan länge". Varför har de inte sagt något? Jag har inget sagt och om jag gjort hade förklaringen varit att jag är fientligt inställd mot SKUT eftersom jag inte blev behörigförklarad till kyrkoherdetjänsten i Rom. Det skulle jag ha blivit. Det är konstaterat i efterhand, men Svenska kyrkan tar inget ansvar för den sortens felbedömningar. Jag ger inte kollekt till SKUT.

Det är annars tid för japanska ursäkter. Inte för att kyrkolivet förfaller under de välavlönade prästernas flitiga fingrar utan därför att folk rest och druckit. Drickandet är väl den värre synden. Om jag serveras en god måltid i det kyrkliga som kostar några hundra och därtill dricker vin för 80 spänn, blir det ett oherrans liv - för vinet. Ingen tänker på vinbonden och vikten av att hålla ihop i EU eller världen vida. Ingen - utom jag. Jag är för konsumtion av gudslånet. Jag är så fräck att jag erkänner det också. Rekryteras journalister från frikyrkligheten eller från den puritanska vänstern eller både - och? Och det har druckits alkohol, heter det. Jag har aldrig gjort det. Ingen har sagt "Varsågod och ta lite alkohol!" Det har serverats öl eller vin. Hur kan det kallas med en kemisk beteckning? Det är ju inte klokt. Ska vi välkomna folk till lunch och säga: "Ta nu och ät lite protein!" -?
Varifrån rekryteras journalister nuförtiden?

Jag avnjuter krumbuktandet.
Det får till följd att hycklarna stiger fram för att skapa ordning och reda.
Det blir garanterat tristare. Men spelar det någon egentlig roll? Ingen högmässa i Ormesberga och Ör i de kyrkor som byggdes för att folket skulle få fira gudstjänst och ta emot Frälsaren när Han kommer till oss. Är det inte skit samma med allt det andra - och meningslöst att föreslå kvalificerad fortbildning i Wittenberg, för det vågar ingen nu. Det kanske finns alkohol där?

Ett ögonblick funderade jag över vad granskningen kostat Svenska kyrkan.
Inte vad den kommer att kosta på grund av utträden. Kostat.

På kanslierna fick folk lägga tid på att gå igenom gammal bokföring, 6 år, och sedan svara på uppföljande frågor. Arbetstid? Kostnad? Ska man räkna 4 timmar per pastorat och stift samt kyrkokansli. Har 265 personer, för att uppskatta i underkant, blir det 1060 mantimmar.Vad blir det? Hur mycket öl och vin hade vi kunnat dricka för de pengarna? Kommer till detta alla tid som ägnats åt att spekulera vad granskningen kommer att resultera i. Det är kanske 300 mantimmar på kanslichefsnivå (lågt räknat) men med många fler indragna i samtalet. Det blir nog samma timantal som för arkivarbetet. Och nu har jag räknat lågt och inte räknat gårdagens på ämnet bortkastad arbetstid.

Fascinerande att tänka på alla som satt och tvinnade det rep Svenska kyrkan skulle hängas i.
Det finns kanske anledning att återkomma.
För, handen på hjärtat, när alla församlingar granskats, blev det på ett sätt inte uppseendeväckande lite?
Men eftersom vi inte vill tala om det kyrkliga sönderfallet, kanske vi ska förfasa oss över församlingar i Stockholms stift och kyrkorådsordföranden som svarar konstigt på frågor? I dag kallade Ekot in en skatteexpert. Det kunde bli eftertaxering, hette det. Fast experten landade i att styrelserna kanske borde titta på programupplägg, om jag fattade experten rätt.

Det blir väl så här i det kyrkliga sönderfallandets tid. I Great Britain och i Sverige. Utan pengar eller med.