Idiotiskt

Det håller i sig sedan i går, när jag skulle hämta ett paket (toner till skrivaren) hos postombudet. Det gick inte. Jag skulle inte bara legitimera mig själv utan också ha med fruns legitimation. Hennes namn stod på paketet, kunde man tänka (fast det gjorde det inte, säger hon). Det fanns i det listigt uttänkta systemet inte en möjlighet att kryssa i att personen ifråga var känd. Tilltron är borta ur samhällskroppen.

Jag fick anvisning att ringa Postnord, de där blå ni vet. Det var 39 före mig i kön. Jag gav upp. Men jag kände raseriet i kroppen. Jag hade behövt tonern. Tror jag. Och frun kommer hem sent. Ska det vara så här, kan jag lika väl flytta till en storstad, där ingen känner mig. Jag ska ju lämna fram id-kort i alla sammanhang. Annars kunde detta vara byars och samhällens fördel, att vi vet vilka vi är. Så var det när jag mycket späd och alldeles själv hämtade ut paket från Norrländska Fotomagasinet eller några andra postorderföretag, som levererade skämtartiklar och annat för en ung man nödvändigt.  Kungliga Postverket levererade. Jag säger inte att tiderna blivit sämre. Men annorlunda. Mycket sämre.

Mitt usla humör, som höll i sig efter matchen i går kväll mot Belgien, kanske kommer sig därav att jag också läst ett av de fåtaliga bidragen på Dagens Seglora. Varför "dagens" förresten? Där levereras inget dagligen. Den frikyrkliga pastor, som då och då tydligen ändå är redaktör (fast föga publiceras), talar om behovet av inklusivt språk. Nå, jag fattar budskapet att vi inte exklusivt ska be "Käre Far i himlen" utan inklusivt "Käre Gud". Är dom kloka eller är dom kloka? Klokare än Jesus, som lärde sina lärjungar att be "Fader vår" och klokare än Dr Luther som var hård på det där med att Gud är vår käre himmelske Far. Insani sunt Romani.

Jag noterar så där i förbigående att kampanjen för inklusivt språk kränker oss faderlösa och tar ifrån oss en viktig identifikation. Det inklusiva fungerar brutalt exkluderande, med andra ord.

Frikyrkopastorn har hittat en präst vars namn jag av diskretionära skäl inte vill lägga ut här.
Denna prästdotter/prästsyster/präst berättar om hur hon den 28 maj var på en fest "som för mig slutade i stor tragedi."
Stor tragedi? Dog någon? Slängde sig någon ut från balkongen på 7:e våningen? Inte så. Hon blev chockad av något annat. Och det som chockade var sången Kärringar ska hållas kort med Helmer Bryds Eminent Five Quartet. Stor tragedi var ordet, sa Bill. Tragedi av stora mått, sa Bull.

Innan jag anvisar var sången skulle kunna återfinnas, vill jag göra den kvinnliga prästen rättvisa. Kvällen slutade alltså i stor tragedi.
"Jag trodde att jag kom till ett fredat rum, men en text sjöngs från 88öresrevyn 1970 som på olika sätt uppmanade till våld mot kvinnor under anföringsropet Kärringar skall hållas kort. Texten visade att inte ens HasseåTages sammanhang var fria från våld. Att sjunga den på en fest år 2016 var just så chockerande som min reaktion visar."
Chockerande var ordet.
Då får jag väl ge anvisningen. Skyll er själva om ni tittar och inte längre låter ert rum vara fredat.
https://www.youtube.com/watch?v=UyZ9A0Sgd_4

Hur ska nu den kvinnliga prästen, hon som alls inte förstår ironi eller fattar vad svenska folket garvar åt eftersom svenska folket kan fatta vad hon inte fattar, gå vidare?
"Inte förrän handbokskritikerna förstått sambandet mellan språk och våld kan det bli någon ändring." Med inklusivt språk mot Helmer Bryd, sålunda!
Kyrkohandboken som ett redskap i den feministiska och humörlösa kampen. Jag verschtår!
Mot Helmer Bryd med kyrkohandboken i högsta hugg!
Men hon fortsätter - håll i er om ingen annan gör det!:
"Vi har fått en kvinna som ärkebiskop förvisso. Men inte förrän vi får en Gud som välsignar kvinnor och det kvinnliga i sin egen person. får vi den kulturella impuls som kan leda till historiens första likabehandling i det offentliga rummet."

Jag frågar ett, ett enda: Hur dumt kan det bli? Är det ett plusvärde för fina präster i Svenska kyrkan att inte fatta ironier, inte kunna tolka texter och i största allmänhet framställa sig som skvatt galna? Jag vet inte.
Ett vet jag. Den här sortens präster brukar undvika det vanliga slitet i församling. De väljer andra vägar och arenor. De lyckas väl. Fast bara så länge svenska folket inte fattar hur en kväll kan sluta i stor tragedi när de hört Helmer Bryds Eminent Five Quartet.

Vad hade Morsan sagt?
Hon kunde använda språket och hon hade förstånd att förstå. Men jag betvivlar att hon alls köpt det där med kulturella impulser först när vi "fått en Gud som välsignar kvinnor" - för det tyckte hon att vi dels inte kan "få" och dels redan har. Sedan tror jag att hon med medicinardistans noterat, att Kyrkans impact  (det heter så på ekumeniska) i det offentliga rummet gör väldigt litet. Bara prästdöttrar i den prästerliga professionen på resor, på konferenser och vid skrivbord på kanslier skulle få för sig något som detta. Alla andra fattar att alltihop bara är idiotiskt.

Svenska folket kunde därtill med skäl undra: Är detta stor tragedi - hur är det med andra tragedier i jämförelse? Och hurdant är den kvinnliga prästens liv när hennes kväll slutar i stor tragedi när en mycket ironisk låt från 1970 spelas eller sjungs.
Sedan kanske svenska folket skulle fundera över hur mycket präster ska få konstruera sig gudar som de tycker passar för behoven i det offentliga rummet och hur mycket folk vill betala för att dessa de fina ska hålla på så. 5000:- per år?
Går folk verkligen på detta - och kyrkfolk - vid närmare eftertanke?
Morsan hade inte gjort det. Hon hade talat om insufficiens. Av vilket slag vill jag inte ange, men jag vet.

I handboksfrågan står motsättningen mellan
* de som vill ha en handbok där Gud uppenbarar sig, som lovat är,
och
* de som vill få till en havlig gud, en som motsvarar deras behov.
Det är bra att inse motsättningens karaktär. Den är antagonistisk.

Ska jag nu till denna stillsamma betraktelse foga en fråga?
Fick de rätt, som menade att med kvinnliga präster krävs också en kvinnlig gudom och en sådan begäran kommer som ett brev på posten? Eller med tanke på min dystra erfarenhet i går, kanske säkrare och enklare än ett brev på posten?
Skrik inte, ropa inte "stor tragedi", men tänk efter ett tag innan ni svarar.

Bry er annars inte om mig och mina frågor. Jag och Stanley Sjöberg har ju avslöjats av Kent Wisti på fejsboken. Här är vi: https://www.youtube.com/watch?annotation_id=annotation_1400626537&feature=iv&src_vid=0DKf44fIFqg&v=10mCoYTzTXM

Förresten läser ingen Bloggardag heller. I går passerade vi 3.5 miljoner sidvyer. Det är nog inte särskilt mycket. Fast en hel del med tanke på att ingen läser Bloggardag.