onsdag 8 juni 2016

Resandefolket

Jag förstår inte kommunikatörerna i Svenska kyrkan.
Kunde ingen tagit upp några av de 41 resor Ekot granskat, närläst konferensprogram och annat material och försökt se hur den resa som ägt rum hör med i sitt sammanhang - om den nu gör det? Resans scopus är vad jag frågar efter.
Kunde de inte tagit fram hårdfakta, som motiverat de ifrågasatta resorna? Och så den moderering som hade behövts: Det blir lätt det enkla när vi talar. Det talas sålunda inte om konferens eller seminarier eller kurs utan "resa". Ämnet kanske är minst lika viktigt som transporten? Jag prövar en i sammanhanget omvälvande tanke, inser jag.

Kanske skulle några kommunikatörer också belysa den sociala frågan, om man kan säga så. Att färdas tillsammans och komma till en annan miljö för att tillsammans upptäcka saker, skapar sammanhållning. Alldeles bortsett från att en del måste kopplas bort och ingen kan komma och gå som det lyster - "måste gå lite tidigare"-konferensandet på hemmaplan ersätts av fasta ramar.

Nu kan den viktiga sammanhållningen vid bord väcka ont blod, när den läggs ut på Facebook. Det är många som inte fattar att glada meddelanden från folk som äter för kyrkliga pengar på en trevlig restaurang, skapar intrycket av idel nöje. Men det är inte så enkelt att lägga ut en bild från ett arbetspass i en konferenslokal, förstår jag. Och vi är väl så skapta att vi hellre lägger ut dagens roligaste som minne än mer prosaiska överläggningar om strukturfrågor.
Sedan är det så väl att gemenskapen vid bordet kan befordra viktigt tankeutbyte.

Idogt efterfrågas nu mina resor inte bara med kyrkostyrelsen (1 st) utan över huvud taget resor betalda med kyrkliga medel. Den enkla sanningen blir förstås att alla - samtliga - mina  resor utom de som jag kallats till i Norge, Finland och England för att säga något,  är betalda med pengar, som kommer från Svenska kyrkan. Min lön kom ju därifrån. Jag semestrade på pengar från Svenska kyrkan, alltså, och kvällstidningslogiken i denna sats är allom uppenbar.

Bengt Olof Dike tror att de pengar nomineringsgrupperna får är pengar för resor. Så enkelt är det inte. Moderater och socialdemokrater konfererade på partiets anläggningar för pengarna, som alltså bättrade på ekonomin på partiets eller fackets gårdar. Det var en partipolitiskt obunden grupp som började resa, för det var enkelt att samla gruppens medlemmar på bestämd tid och plats och han som var studieansvarig menade, att alla behövde ha mött en del nyckelpersoner och satt sig in i ekumeniska grundfrågor. Det var intensiva resor med en del minnesvärda inslag.
Backstage S:t Paul's Cathedral - vad sägs om det? Och där samtal om Borgågemenskapen.
Bidraget till nomineringsgruppen användes ansvarigt och efterhand kom andra grupper på att det var väl använda pengar att bilda sig och få gemensam tid för reflektioner.
Mest synd är det förstås om sossarna. Den gruppen är så stor att det blir Bommersvik om det inte blir någon facklig kursgård. Ut till möten med kyrkor i vår Borgågemenskap blir det inte.

Klart att det är viktigt att folk som ska fatta beslut är välinformerade och har personliga intryck om det de ska besluta om och att Borgågemenskapen hålls igång med mer än sammanträden för en ledningsgrupp.

Egentligen är alldeles för många församlingar alltför isolerade som om församlingens gränser i det geografiska utgör gränsen för allt det kyrkliga. Alltför många präster ser inte till att kyrkfolket får komma iväg och skaffa sig nya intryck.

Ekot ville ha särskild information om två resor vi i Nordölands pastorat gjorde. En till Edinburgh med förtroendevalda. Det var viktiga insikter om hur kyrkoliv utan nämnvärda resurser kan bedrivas. Och så var det resan med vuxna till Auschwitz. När Ekot läst programmet, släpptes projektet, andra hängdes ut.
Ekot kunde kollat resan med de frivilliga i det diakonala arbetet som vi företog till Helsingfors och Johannes församling. Vad gav den? En insikt om likheter i sättet att arbeta och en slags stolthet över att norra Ölands diakonivolontärer inte var kusiner från landet. Det är samma vatten i Helsingfors som i Bödabukten och vid Högby fyr, bara för att konkretisera. Ibland är det viktigt att komma på distans från det som är litet och vardagligt för att se hur värdefullt det är och få tid att samtala med andra och varandra om hur arbetet kan utvecklas. 6 timmars arbete om dagen? På mina resor hade deltagarna varit tacksamma om de bara behövt lyssna och överlägga 6 timmar!

Mitt eget resande?
Är det inte egendomligt att isolera kategorin "resande" från vad jag gjort på resor?
Föreläst eller varit reseledare, kanske. Mött personer och sammanhang som jag haft glädje av och Svenska kyrkan nytta av. Skaffat kontakter för fortsatt arbete. Undervisat församlingen om vår roll i det ekumeniska. Antagligen har jag under årens lopp varit på hundratalet sådana resor. Ingen gång har jag bjudits på alkohol dock.

Detta sagt trycker jag iväg bloggposten denna tidiga morgon.
Pass och biljetter ligger i lilla väskan. I dag ska jag besöka två länder, ett av länderna två gånger dessutom. Resan betalas med pensionspengar - men det är väl noga besett kyrkliga pengar det också?


14 kommentarer:

  1. Visst är vi ett "resandefolk" "på väg" och inte vilken väg som helst utan "den Vägen" och det var ju i Antiokia som vi blev kallade "Kristna". "Resan" är ju också den metafor som idag används ofta, men nu skall vi inte förfalla till metaforiker utan vi är ju bokstavligt utkallade "ekklesia" ut ur Ur (Abraham trons fader), ut ur Egypten för att fira gudstjänst i öknen på väg till det förlovade landet och ut ur Babylon och dess strukturer som vill binda oss till samtidens dekadenta kultur där inte bara vi enskilda utan den heliga Skrift skall tvingas svara på försåtliga frågor som för oss enskilda kan lyda: har du slutat att slå din fru? Kulturprotestantismen har givetvis svårt att slitas från det som man vill läsa in i de bibliska skriftetna, men det blir till slut nödvändigt. Resan ut ur Babylon måste göras snarare förr än senare.

    SvaraRadera
  2. Igår hade vi en träff för kyrkans diakonivolontäter.
    Det blev hemma hos en av de förtroendevalda som bjöd på sallad, bröd och kaffe.
    I den kollektburna kyrkan lever vi under lite andra ekonomiska förutsättningar.

    Men jag håller med om att kyrkans förklaringar till varför man reser varit minst sagt bristfälliga. Sämsta argumentet var nog att SvK "är en internationell kyrka".
    Maken till nationell kyrka får man leta efter. Faktiskt är SvK den enda kyrka i världen med en uttalat "nationell" fraktion i kyrkomötet, nämligen SD. Inte heller S, C och XiSK:arna kan skryta med att ta hänsyn till det internationella - d.v.s. internationella ekumeniken - vid beslut i kyrkomötet.

    Jag skulle vilka påstå att SvK är så nationellt sinnat att hon är mer förakrad i det demokratiska än i det kyrkliga.

    SvaraRadera
  3. Det var väl Salige Sune av Eskilstuna,dvs komminister Sune Wiman (högkyrklig förstås) som började med resandet i den stora kyrkliga världen: han ordnade resor med sina konfirmander ner i Västeuropa och gav dem vidare kyrklig insikt och kultur. En rolig, klok och helig man. Evig åminnelse!

    SvaraRadera
  4. Idag ska jag fatta mig kort:Money talks.
    Uffe Berggren

    SvaraRadera
  5. Jag har en syster som inte är ute och reser så mycket. En gång kom hon ända till Edinburgh.Häromdan varnade jag henne: Akta Dig för ekot! Hon svarade:Undervisningen började redan på bussen ut till flygplatsen. ..
    Tiger

    SvaraRadera
  6. Jaså, har inte FK rest utomlands?

    Jo, så är det hr bloggare. Det vet till och med undertecknad. Hur många resor då, undras nu över och vem betalar dem om inte KM, dvs alla kyrkotillhöriga.

    Intressant också att få läsa bloggarens (minst) hundratals resor. Jag avstår ifrån frågan vem som betalat dessa resor, men jag tror inte att pengarna kommer från bloggarens plånbok.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste broder Dag! Släng ut sittfläskskverulanten Dike från detta forum! Han har definitivt inget att komma med annat än gammalt surborgerligt jantegnäll och tillför aldrig nångonsin diskussionerna något som helst av värde. Herr Dike har missbrukat broder Dags förtroende i åratal. Gör nu slag i saken och stäng av honom en gång för alla! /John

      Radera
    2. Men herr Dike - läs en gång till!! Herr bloggaren ger dig ju besked och i övermått. Och pengars värde handlar ju ytterst om vad man får för dem. Och får man valuta för dem (i form av nyttig och värdefull kunskap och bra kontakter) är det väl använda pengar för kyrkan och för Kristi rike. Men som sagt: läs en gång till, sök och du skall finna!

      Radera
  7. Anders Lundberg8 juni 2016 13:56

    Jag tycker hittills att Bloggardag varit alltför svag i sin kyrkokritik när ingången är de av Ekot granskade resorna. Självklart finns det bra resor, men det finns också dåliga. Och har det inte varit lite väl många av det senare slaget? Anslaget att gå på saken från kommunikatörshållet var bra, men rann ut i sanden. Även här finns saker att hämta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Resor som ordnas av arbetsgivaren är i stora drag alltid en belöning för något. För att de ska kunna betalas av företaget/organisationen krävs en motivering varför resan görs. Därför läggs alltid ett fåtal "arbetstimmar" in här och var och här är uppfinningsrikedomen stor som vi sett. Resten är ren rekreation. Vilket ju inte alls är oviktigt ur mänsklig synpunkt.
      Ekot har gjort ett utmärkt arbete med att fingranska hur delar av sittfläsk-patrasket och diverse lyxpräster har glufsat i sig på andras bekostnad. Vad mer är att vänta av denna välgödda "folkvalda" qlique, denna hord av usla C- och D-politiker, ofta de mest sämsta och tafatta som går att uppbringa. /John

      Radera
  8. Passar inte åsikterna - förbjud att de framförs! Så avslöjar han sig.

    Ja, det visar John med all önskad tydlighet ovan med såväl sina tillmälen som kravet på att (för honom) ovälkomna och olämpliga åsikter skall stoppas för tryckning.

    Hos honom står yttrande- och tryckfriheten inte högt i kurs. Men var och en blir ju lycklig på sitt sätt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  9. BOD,

    Det har inte nödvändigtvis med yttrandefrihet att göra att inte allt man vill se i tryck hamnar i en tidnings insändarspalt eller en bloggares sida.

    Var inte du redaktör? Tog du in allt som skrevs?

    Vissa inlägg "platsar " helt enkelt inte(?)

    eller är det så att du har en annan uppfattning av "yttrandefrihet"

    //HH

    SvaraRadera
  10. HH,

    -Jag var - utan förhävelse - mycket generös och lät det vara högt i tak vid publicering och redigering av texter. Detta skall vara ledstjärnan, kostar så lite men betyder så mycket.
    Vad skrev Voltaire?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  11. UTan förhävelse? Det innebar väl inte att allt publicerades ? Du har själv i denna blogg försökt leka redaktör så varför reagera när ngn annan försöker detsamma?

    Jo,jag vet vad Voltaire påstås ha sagt men skulle det vara applicerbart på Dig. Tycker det i såfall mera passar på DS men även han tvingas välja och ibland då vraka.

    Allt som skrivs är inte guldkorn .

    //HH

    SvaraRadera