lördag 8 april 2017

Attentatet i Malmö

"Vet du vad Ekhem skrivit på tavlan när han tömt sitt rum och gått på dagen?" frågade överste Olofsson. Jag hade ingen aning, meddelade jag översten. "Matt 13:28." Jag blev ställd: "Hade syster Kerstin varit här, hade hon klippt bibelstället på studs, men jag är diskalkyliker. Kan det vara 'en ovän har gjort detta'?" Överste Olofsson blev nog lite impad, anade jag. För det var rätt på första.

Visst  beundrar jag Anders Ekhems effektfulla sorti. Hans ésprit d'escalier blev ésprit de la salle i stället. Men slutrepliken, den effektfulla, ropar nu på en ordentlig analys av vad som hänt och då behöver vi tala sanning med varandra. Om det var så att Ekhems traktan till sällskapslivet i Almedalen fällde honom, kanske jag ska läsa om Erik Lewins bok Almedalen har fallit? Och om Ekhem fick för sig att spela i högsta divisonen, hur blir det då med högsta divisionens företrädare, de som oundgängligen för våra pengar ska fara till Almedalen. Här händer grejer! Kommer Malmö att medverka och hur blir det med Samhälle & Existens nu?

Mitt stalltips i övrigt är att stordriftsorganisationen inte kan fungera och att den likt Molok kräver offer. Till det kommer ambitiösa och/eller glada dribblare, som ger sig in i chefspositionerna. Tror någon att Frälsaren själv skulle vilja sätta sig som kyrkoherde i Malmö om han fick frågan? Så rinner ärkebiskop Eidem upp i minnet. Han talade med kung Gustaf V och berättade att han ville söka en kyrkoherdetjänst på landet. Konungen såg på ärkebiskopen, talade och sade: "Vem fan tror du inte skulle vilja det."

Nu tycks kyrkoherdetjänsterna på landet inte heller så attraktiva. Till skillnad från prästproletariatet komministrarna får i varje fall en kyrkoherde besluta då och då och under sig i staden finns det handgånget folk, pastoralchefer och arbetsledande komministrar. Ju längre från det vanliga sådant folk kommer, desto högre lön får de.

"Har du inget du kan kontra med? frågade överste Olofsson. Jag skrattade och sa att jag kan ge tillbaka att det ryktas att du och Salander inte finns. Det hade översten förstått. Jag fick frågan nyligen om namnen Olofsson och Salander var på riktigt och det är klart. Det korta budskapet är: De finns på riktigt. Hur ska de annars kunna bära så mycken kunskap till mig. Jag drog inte vår bakgrundshistoria, överstarnas och min, men överstar har en gång varit unga fänrikar och kämpat ihop med den allmoge som i olika befattningar utgjorde Sveriges försvar. Band of Brothers, alltså. Och detta i ett svenskt nyckelförband, som BrigC brukade upprepa. Vi fick också lära oss att spionen lägger pussel. "Behåll din bit", men underrättelseverksamheten var vi noga med och har utvecklat. Det finns alltid folk som inte har så noga reda på sina bitar. Vill man få veta, kan man få veta. Nu tyckte jag dock att den lilla nyheten att Olofsson inte skulle finnas till var klen motprestation så jag sa:

"Jag hart efter tips läst boken Haveriet. Den humanitära stormaktens fall. Red Andreas Svedberg, Realia Förlag. Stig-Björn Ljunggren analyserar högerpopulismen i en bok som nog kan kallas  högerradikal, sa jag. "Det var sådana böcker som ihop med Grönköpings Veckoblad alltid införskaffades till mässbiblioteket förr", sa Olofsson. Rätt hade han i det. Det är inte ointressant för det.

"Jag kan bidra med mer", sa jag. "Lars Kagg-skolans elevstyrda feministsektion i Kalmar fick problemet med elever som inte identifierar sig som vare sig pojke eller flicka har problem med omklädningsrum i gymnastiken. Nu införs ett könsneutralt omklädningsrum.  Det är, säger projektledaren för Kalmarsund Pride "ett stort kliv framåt för hela Kalmar". Den som vet sig vara kille eller tjej får också i fortsättningen duscha i bås utan draperi. Det behöver inte alla gilla och den som gjort lumpen såg att några kamrater inte var helt bekväma med att tvätta sig eller duscha gemensamt. Nu ideologiseras bristen i stället för att åtgärdas. Jag tror denna nyhet om det stora klivet kunnat platsa i boken Haveriet och jag försöker se kyrkeländet som en spegelbild av samhälle och samtid."

"Nu måste jag gå", sa översten. "En stridsbåt ska hämta upp mig i hamnen."
"Vilken hamn - var är du?"
"Limhamn", sa överste Olofsson med ett gapskratt. Svenska kyrkan medverkar till att folk får leva längre, för ett gott skratt förlänger livet. Missmod däremot förkortar livet. Alltså väljer överstarna och jag det frimodiga förhållningssättet.

Detta hände i går morse. På eftermiddagen inträffade attentatet i Stockholm. Som vid tidigare tillfällen var detta att förlora den svenska oskulden. Hur många gånger kan egentligen en oskuld förloras (minns att Groucho Marx kände Doris Day redan innan hon var oskuld) och hur många gånger ska journalister missbruka det förtroende deras tittare och läsare ger dem? Det är sannerligen mycket jag inte är övertygad om. Börja med att minska sändningstiden, fortsätt med att se uppgiften vara att bära fram relevant information och sluta snacka om sådant alla förstår att ni inte begriper bättre än alla vi andra men ändå ska försöka ta er igenom. "Helt enkelt" blev en journalists sammanfattande nonsens fyra gånger i en enda kommentar. Det var inte helt enkelt för en lyssnare att njuta av dessa insatser. För att inte tala om det bisarra när tv-tid anslås för att kommentera hur en lastbil bärgas och körs bort. Det händer ingenting att sända och då blir detta fordon som transporteras bot i sakta mak en riksnyhet.Är vi inte mer värda än en sådan journalistik?

13 kommentarer:

  1. SANDAHL NY DOMPROST I LUND!
    Bo!!
    Sign Tiger

    SvaraRadera
    Svar
    1. DIKE NY BISKOP I MÖRRUM!
      /John

      Radera
    2. http://www.sydsvenskan.se/2017-04-07/bo-sandahl-blir-domprost-i-lund

      Synd att det inte var Dag! /smun

      Radera
  2. Jag har också visst problem med den gränslösa upphetsningen. Det kan möjligen bero på att jag i början av 80-talet bodde i Beirut, där liknande saker tillhörde dagordningen (och det tillhörde morgonbönen att be om att inte råka vara på fel ställe).

    Jag kollade olycksstatistiken på Transportstyrelsens hemsida. Under febr. dog 16 pers. i trafiken, under de senaste månaderna 259. Det blir alltså c:a 5 döda per vecka. Upphetsningen igår gällde alltså lika många som trafikdödas på en vecka. De får inte lika stor uppmärksamhet. Det är klart att vi blir mer missmodiga om många drabbas på en och samma gång, som nu senast vid bussolyckan i Härjedalen med barn från Skene. Men en enskilds död i en olycka blir lika tung att hantera för de anhöriga.

    Jag menar att attentat av det här slaget är något som vi får lära oss att leva med, likaväl som vi har lärt oss att gladeligen åka bil fast det är risk för olyckor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "de senaste månaderna" skall vara: "de senaste 12 månaderna" (som naturligtvis alla insiktsfulla förstod, men det finns ju andra …).

      Radera
    2. Jo, och vi har lärt oss leva med det ganska bra. Samhälle och institutioner visade det på ett bra sätt i går, men i Nice -16 var det 87 döda av en lastbil. I Paris 2015 137 döda. Madrid 2004 191 döda. Norge 2011 77 döda. I samtliga fall förstås många fler skadade.

      Radera
    3. Jag kan till viss del hålla med om betänkligheterna kring uppmärksamheten, men...
      Till skillnad från "vanliga" trafikdöda (som visst får för lite uppmärksamhet ofta) så var detta ett dåd där någon verkligen ville döda. Tycker det lägger en extra dimension på det.
      Se'n har jag faktiskt också tänkt på 80-talet. Har inte själv bott i/ens besökt de länderna en hade en kollega som pendelbodde Sthlm/Jerusalem (gift med israel) under de värsta åren med attentat där. Så det perspektivet känns viktigt även om vi här då inte, tack Gud för det, har tvingats vänja oss.
      Eva H

      Radera
    4. "lära oss att leva med"!

      Så lyder det cyniska beskedet från den lojt rapande borgerligheten, ängsmarkens mest uppgivna väta! /John

      Radera
    5. Intressant att titta in i utlandsaviser från exv Israel. Sällan nämns i Sverige att israeler närmast regelbundet blir nedkörda i terrordåd, knivade eller saxstuckna. Kanske för att judar har sig själva att skylla? Ofta blir rubriker, om sådana förekommer, av typen:
      "Palestinier skjuten av israelisk militär"
      Först i undertexten framgår med liten stil att vederbörande överfallit israeler med dödligt uppsåt.

      Den senaste terrorkörningen i Israel i torsdags:

      http://www.israelhayom.com/site/newsletter_article.php?id=41603

      I Nigeria lär mer än ett terrordåd om dagen äga rum. Uppmärksamheten i Sverige är närmast obefintlig. Men så rör det sig ju bara om rasifierade offer?

      Om 2.000-3.000 sprängladdade raketer årligen hade skjutits in i Sverige frän grannländerna, hur hade den svenska reaktionen varit? Knappast så balanserad som den israeliska?

      På sitt sätt anser jag det i princip bra att den svenska moraliska stormakten börjar landa i verkligheten. Med all vederbörlig respekt för Drottninggatans offer och deras familjer .

      PP

      Radera
    6. PP, vad menar du med "närmast regelbundet"? Både varje dag och en gång per decennium är regelbundet.

      Radera
  3. -Nonsens också från andra.

    Bloggaren kritiserar - med viss rätt - nonsensprat från journalister.

    Men semantiskt och verbalt betingat nonsens förekommer minsann också på andra fora. På exempelvis denna bloggs öppna torg.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spara på det då!

      Radera
  4. Journalisterna kommer att försvunna, ty det har Alexander Bard sagt:

    https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/02/25/alexander-bards-harda-dom-branschen-ar-dod/

    "– Journalistiken ramlade ihop eftersom den bygger på den traditionella modellen, där tidningen drar in pengar från annonsörer och att sälja lösnummer. Under en tid kommer vi att få anarki där en massa människor skriker saker rakt ut, utan någon form av faktakontroll. Där har du Donald Trumps universum.

    – I det vakuumet uppstår ett sug efter kvalificerad information, och det är där journalistiken skulle ha funnits egentligen. Istället kommer ett antal noder att dyka upp som bistår med en faktuell bild av verkligheten. Dessa kommer du att söka dig till i allt högre utsträckning. Samtidigt kommer tidningarna att bli slavar under tjänster som Flipboard och Omni, som sammanställer information på en slags anslagstavla. Precis på samma sätt som skivbolagen blev beroende av Spotify för att få sina intäkter.

    Vem ska betala journalisternas löner?
    – Ingen. Alltså försvinner de. Det finns ingen naturlag som säger att det ska finnas journalister.

    Vem ska sammanställa och verifiera informationen?
    – Ingen. Det är därför vi har det kaos vi har i dag, med Donald Trump som president. Och så kommer det att vara fram till dess att efterfrågan dyker upp. Då kommer man att uppfinna nya medier som gör detta genom kuratorer. Återigen: det blir en betygsättning av nyhetsflödet där de bästa och mest faktuella kommer att vinna.

    Kommer det att ge sig självt?
    – Det brukar ske på det sättet. Vi likställer nämligen inte all information vi får. Förr eller senare börjar du titta på vilken information som är relevant, intressant och korrekt för dig. Då kommer du att söka den hos likasinnade som sorterar bort all buffel och båg. Möjligtvis då kan vi vara villiga att betala för informationen."

    SvaraRadera