Människor

I fredags eftermiddag satte sig den vänlige diakonen Hans Nyman med mig för att stötta mig kyrkovalsvåndan. Det skulle läggas in listor. Jag har drömt mardrömmar om den sysslan. Tänk om det blir fel? Allt var inte enkelt när det mobila XX sa att det var stängt för gott. Jag ringde Handelsbanken och for dit med diakonen Nyman, som i allt var stöttande. Det var de på Handelsbanken i Alvesta också. Av påsarna på golvet förstod vi att det vankades fest, men inte efter 3 på banken utan "hemma hos" i Vislanda. Vi försökte antyda, att det kunde vara fint att bli bjuden, men vinken var nog för finkänslig, för det blev vi inte. Men Handelsbanken i Alvesta har en plats i vårt hjärta. Diakonen Nyman funderar på att byta bank.

Så kom processerna igång. Frimodig kyrka i Växjö stift har många kandidater och dugliga. Spridning i åldrarna och med stolthet en del präster och diakoner, kompetent folk. Det är lite uppbyggligt att skriva in dem, en efter en på kandidatlistorna. Här finns människor som är beredda att ta ansvar och de gör det därför att de vet vad firman tillverkar. Det är roligt med människor.

Den yngsta dottern hörde av sig att hon inte var skadad. Hon befann sig på annan plats. Förvirring. Hade det varit attentat i Jerusalem eller Ramallah? Det var i Stockholm. Och där var hon. När jag talade med henne begrep jag att jag faktiskt talade med en som utbildats för att förstå terrordåd. Lite stolt. Så har hon varit med i Kabul och Bryssel när det begett sig. Men det ändrar inte faktum, att några gick hemifrån för att uträtta sina ärenden och kommer inte hem till fredagsmyset. Sveriges religiösa råd trädde upp liksom Antje. Jag blev inte övertygad av allt. Löfven vandrande med blommor till Drottninggatan och det var väl fint, men vad sa Jesus om goda gärningar inför pressfotografer? Sekularisering betyder att somliga repliker tystnat.

Det för mig till Kyrkostyrelsen och där finns också människor att tycka om och fascineras av. Antje ville, ärendenummer B 11 vid Kyrkostyrelsens sammanträde, vid Uppsala domkyrka ha ett konstverk i form av ett bord som ett reformationsminne . 4 miljoner. Medlen ska samlas in. 500 000 har lovats hittills, men kyrkostyrelsen garanterar beloppet. Jag var kreativ men hade inte fattat att förslaget var Antjes. Nå, jag log och föreslog sejdlar på bordet eftersom fru Luther satte fram dem när hon tyckte att Martin druckit tillräckligt mycket vin. Och så ett kritstreck över bordet för att markera mot de reformerta, som vid religionssamtalen i Marburg. Det var då och där dr Luther sa till Zwingli och hans anhängare: "Ni är av en annan ande än vi." Jag tror inte Antje till fullo insåg min kreativitets kvaliteter. Men bordet verkar förlösande oh et är väl meningen just.
Konstverket invigs i maj 2018 men presenteras vid reformationsveckan i höst.

En barnkonsekvensanalys i anledning av konstverket har upprättats av Peter Ekman och Lisa-Gun Bernerstedt. Den är på tre (3) sidor. Författarna funderar över hur barnet rör sig vid detta konstverk och meddelar att i snitt 15500 barn varje år skadas på svenska lekplatser. För att det där med skador ska minimeras kan det bli nödvändigt, menar författarna, att komplettera med fallgrus och fallskyddsmattor och så ska konstverket helst göras tillgängligt också för barn med funktionsvariationer.

Nu är det ur ett barnperspektiv viktigt att barn kan komma nära och önskvärt är att konstverket har ambitionen att fånga och uttrycka barnets erfarenheter, med beaktande att barnen har olika etniska och religiösa bakgrunder. Alltså vore det ”olyckligt om konstverket i första hand talar till etniska svenskar och/eller bara barn som förstår sig själva som kristna eller förutsätter svenska som modersmål.” Konstverket skulle ha en ambition att "hjälpa (alla) barn att bearbeta frågor kring t.ex. inkludering/exkludering och barnets rättigheter.”

Man kan undra vad Luther själv sagt, nämligen om det inte för honom skulle vara viktigt att konsten talar till de barn som förstår sig som kristna just. Han kanske undrat varför det annars skulle betalas för konst vid en kyrkobyggnad, självaste Domkyrkan i Uppsala.

Men, som docenten O skulle säga - "det är som det är". Den repliken är alltid begåvad och sätter en anständig punkt. Inte för mig, dock. Till Göteryd! Mässa kl 10 och sedan ska jag ta mig till andra trakter, de i närheten av 6:e spärrbataljonens vänteläge. Medge att jag lever ett rätt intressant liv. För övrigt hade vi klarat ett terrorattentat mycket bättre i Moheda än i Stockholm.