Stackars kyrkostyrelse!

Vem förmår tycka synd om en kyrkostyrelse? Den styr och ställer och ställer oftast till besvär. Sägs det. Ansvaret för problem läggs alltid på en nivå högre upp. Kyrkostyrelsen står till tjänst. Den borde eller skulle eller måste göra detta eller något annat.

Så samlas kyrkostyrelsen, selekterat folk från olika håll. De politiska partiernas styrka i kyrkovalet slår igenom och ibland gör samma politiska motsättningar det. På plats får styrelseledamöterna information i de ärenden som avhandlas, det brukar vara ett påskuvert av ansenlig storlek och handlingar i en hög som är 4-5 cm. Ibland kan en handling vara på 95-100 sidor med ordentliga bakgrundtseckningar och utblickar. Ledamöterna läser på och är duktiga. Ingen skulle våga säga sig ha begripit allt men kanske tillräckligt mycket. Det helt obegripliga tas aldrig upp. Under de senaste åren har styrelsen aldrig fört en diskussion om strategiska vägval, alltså hanterat framtid på ett systematiskt sätt. Omvärldsanalysen som sändes ut senast, fick vi ett par dagar efter sammanträdet då det sagts att framtidsfrågor skule tagits upp. Det blev inget av det.  Jag tror tt jag sanningsenligt kan säga, att kyrkostyrelsen efterhand fått allt mindre att säga till om. Makten har delegerats bort och arbetsutskottet tar en hel del frågor. Styrelsen fungerar alltmer som ett fullmäktige. Det är egentligen inte så roligt sett till ansvaret. Nå, jag är ersättare och följer lite utanför kretsarna vad som händer. Men jag tror att jag minns hur det var och jag tror att jag ser hur det är.

Inte sällan dyker det upp ett eller annat problem, som när det bli budgetberedning. Ett par rader i det material som är helt offentligt men av handlingen framgår inte diarienr (det kan vara Ks 2016:1027, 1205, 1206 eller 2017:199). Ärendenumret den 4-5 april i år är dock B 10, dvs beslutsärende. Tre rader handlar om utredningskostnader avseende Svenska kyrkan i utlandet:
"Utredningskostnader för den juridiska genomgången av verksamheten i Svenska kyrkan i utlandet bedöms ligga på 20 mnkr per år för 2018 och 2019. F.n. sker en översiktlig genomgång som ger underlag för beslut om fortsatt arbete. Detta underlag kommer att behandlas av Arbetsutskottet 20 april."

Jag läste först att saken skulle kosta 2 miljoner per år, alltså lika mycket som advokatkostnaderna var i somras eller lika mycket som det kostade att reda upp situationen i Rom. Här anmäls betydligt högre kostnader för en verksamhet som uppenbarligen befinner sig i kaos. Ledningen har, som ni minns, avgått...

Jag ska inte säga att kyrkostyrelsens ledamöter skrek, klagade högljutt, grät, gisslade sig eller läste de allvarligaste psaltarpsalmerna. "Tyst häpenhet" är det uttryck som närmast skulle kunna komma till användning. Här kommer notan för SKUT-kulturen, glada dribblare som försökt komma undan skatter och avgifter, kanske plockat fram gitarren men inte närmare kollat trista trivialiteter som regelverk. Här kan man anta att prästen haft kontoret på fickan och ingen har brytt sig om den gamla regeln att inte mixa präster och pengar.

Har det inte kommit signaler om konstigheter. Visst. Och de har förts till de ansvariga med frågor från förtroendevalda om det kan vara något fel. Svaret har varit att det är gnällspikar som hört av sig. Det var nog inte riktigt så. Det har gått så länge det har gått, men sedan går det inte alls.

Jag tror inte ett ögonblick att pengar snillats bort. De glada dribblare som blir utlandspräster har inte haft det intresset. De har velat hitta enkla och billiga lösningar, tagit in arbetskraft utan att vara så formella och haft handkassor för löpande utgifter. Alla utgifter har inte försetts med kvitto, kulturen i landet har inte varit den. Detta sas inte i kyrkostyrelsen utan ska här uppfattas vara en redovisning av mina fördomar om den s k SKUT-kulturen. I den fick jag aldrig bli en del. Jag ska rimligtvis misstänkas för att vara sur på SKUT och benägen att med tillfredsställelse meditera över ordet "egen framgång är guld värld, andras motgång är inte heller att förakta." Jesus sa nog så och sa han inte just så, borde han ha gjort det.

Nu blir folk arga igen och kyrkostyrelsen, som inte haft med frågorna att göra, får skäll. Få kommer att ställa sig upp och prisa kyrkostyrelsen för att den tar i frågorna och att Svenska kyrkan håller sig med en generalsekreterare som inte backar undan för problem. Ingen kommer att säga att vi behöver lysa igenom flera av de kyrkliga kulturerna, de som skapar sina egna självklarheter som efterhand visar sig vara inte bara konstiga utan direkt skadliga. I kretsen av glada dribblare anställda av SKUT kanske det hade behövts några kamerala präster av det gamla slaget, de som blev kyrkobokföringsinspektörer. Och så hade det behövts visselblåsare och en organisation som tonsäkert kunde lyssnat efter visselsignalerna.

Mitt ansvar? Jag vet inte. Återkommande har jag frågat, det ska sägas till mitt försvar. Och det var länge sedan jag slutade ge kollekt som skulle tillfalla SKUT. Ville dom inte ha mig, skulle dom inte ha mina pengar. Det var den enkla hållningen.

Stackars kyrkostyrelse!