I söndagsform

Jag kände det tysta kravet, nåja, tyst och tyst. Men varje gång en kritisk tanke framförs, uppstår någon fromsint (jag definierar inte tydligare den andliga arten) och kräver att man ska vara positiv. Det slår aldrig fel. Det kan vara dumt för det. Var i Guds lag står det skrivet att man måste vara positiv?

En läkare som alltid ser bort från problemen eller en stridsdomare som aldrig vill se förbandets svagheter, gör inte sin plikt. I det kyrkliga ska det emellertid vara positivt och varje ansats till det som skulle kunna komma att bli något, definieras som en väckelse. Poängen med denna väckelse är att den inte kräver några arbetsinsatser. Vi lutar oss tillbaka och avnjuter vad som sker. Jag fruktar att autentiska väckelser inte går så till. Väckelser är svaret på människors handfasta längtan med tjatiga böner och annat sådant. Helgelse, den egna, därtill. Detta är min uppfattning, och den respekterar jag självfallet.

Nu är det söndag och då får det skrivas några punkter om Liv. Det är glädjefyllt nog. Strukturutskottet har ju reglerat hur välförhållande ska gestaltas. Jag skriver rakt av och försöker inte anpassa till mina punkter om den döende kyrkan. Tugga i er.

En levande kyrka

* förkunnar Kristus, den uppståndne och levande, för hela skapelsen; mänskan, djuren, all naturen
En sådan kyrka kan inte låta bli att tala om vad den har hört och sett, alltså förnimmelser i den fysiska verkligheten för skapelse och frälsning hör ihop. Tron är materiell.

* är medvetet diakron och diaspatial
Genom alla tider och till jordens yttersta gräns förs evangeliet vidare. Vi sitter med facit i hand, omgivna av en mängd erfarenhet, tillägnad också genom kritisk prövning.

* vet vad hon tror
En levande kyrka är också en intellektuell gemenskap med universitet och bildning. Inte för inte kallas kristna för läsare. Bibelns böcker, postillor och pocketböcker (2 Tm 4:13) lika. Denna medvetenhet gör att allt inte går hem, förnekelsen kan klä sig moderiktigt, men ikläder sig i ny drapering samma gamla paltor för det.

* förlitar sig på Hjälparen, den Helige Ande
Efter Herrens löfte finns Den Helige Ande nära som luften vi andas för att varje dag hjälpa oss att hantera livet. Utan Anden blir det faktiskt ingenting, jo, kanske yta men inget liv. Tron är andlig.

* är intellektuellt hederlig
En sak är att vara en intellektuell gemenskap, men det är inte riktigt detsamma som att vara intellektuellt hederlig. Till hederligheten hör att precist definiera vad människor faktiskt är oeniga om, förstå oenigheten och (kanske) hantera den.

* är elementärt moralisk - med början i det kyrkliga
Charity begins at home. En kyrka med ett ärende till världen övar alltid självkritik och står upp för dygder som handlar om inlevelse i och förståelse för andra människors villkor. Också de medkristnas. Främst de medkristnas villkor.

* praktiserar insikten att världen är på väg till mötet med Herren Jesus Kristus
Frälsningen är oss nu en dag närmare än i går. Kristus kommer till oss framifrån. Det gör frälsningshistorien relevant och frälsningens verktyg (Ord och sakrament) viktiga. Vi får idag möta Honom som kommer i framtiden och som en gång kom till denna värld, som är Hans egen. Trons tempi, om ni vill ha det fint sagt.

Nu fick ni några punkter till er uppbyggelse och fortsatt funderande innan ni går ut och eldar.
En dag som denna borde man vara på norra Öland! Ska jag se till att hamna där?