fredag 21 april 2017

Herr Omnes igen

Man behöver inte ha läst Galaterbrevskommentaren av Martin Luther, men det hjälper. Där avvisas Herr Omnes. Att herr Omnes skulle ha en rösträtt i det kyrkliga, som skulle innebära att han skulle tolka läran, är för dr Luther en orimlighet. Vi firar i år just denne dr Luther. Det vore av värde att fördjupa sin kunskap om avfärdandet av herr Omnes. Luther visste vad han talade om.

I det 1500-tal som vi just nu fördjupar oss i - på plats i Tyskland eller i Sverige - var det inte kyrkoval. De som firade gudstjänst, och gudstjänstplikt i någon mening var det för fusk med detta riskerade att samhället bröt samman, hade att välja kyrkvärdar och några andra funktionärer. Läran skulle fastställas av kyrkliga koncilier och till sådana hade herr Omnes inte tillträde. Han hade helt enkelt inte kompetens. De reformatoriska ville att påven skulle sammankalla ett koncilium för att stridsfrågorna skulle avgöras. Så blev det inte.

Finsmakarna vet att det var olika teologiska skolor i motsatsställning. De glada franciskanerna mot de mer dystra augustinerna kunde hämta olika auktoriteter i den kyrkliga helgonkammaren. En del av det teologiska handlar också om det psykologiska. Men det var och är en poäng att kyrkloivet levs genom sekler och att de sedan länge döda får ettord med i laget när samtidens frågor tas upp. De är oftast inte nya, nämligen.

Konfliktbilden är klar. Det finns ond makt i världen. Den vill komma åt Kyrkans sanna skatt och skaffar sig bundsförvanter i denna andliga kamp. Bäst är om de kristna glömmer at kampen alltid pågår och tror att allt som ser fromt och fint ut också är det. Ondskan är dock farligast när den klär sig i änglavingar. Den har inget emot fromhet. Det är Sanningen som utmanar. Tänd gärna 30 000 ljus, det stör ingen. Det är talet om att Jesus är Herre som utmanar.

I Svenska kyrkan har alla medlemmar rösträtt från 16 års ålder. Problemet ligger inte där utan i valsystemet, det system som lämnar Svenska kyrkan skyddslös mot dem som vill ta över för att använda Svenska kyrkan som ideologisk apparat. Det är att sätta Kyrkan i babylonisk fångenskap, för att återvända till dr Luther. Medeltidens slagord om Kyrkans frihet, Libertas Ecclesiae, gäller alltid och än mer i de totala makternas tid, vilket borde vara lätt att inse. Det gamla sättet att hantera detta problem var att ge läroämbetet utrymme i beslutsfattande. Inte prästerna i första hand utan just läroämbetet. Så var det gamla allmänna kyrkomötet konstruerat. Biskopar och präster från alla stift och så lekmän, som var i majoritet men som inte kunde ta över beslutsfattandet. Prästerna valdes av prästerskapet och lekfolket av elektorer i indirekta val. Det var denna ordning som ändrades 1982. Då inflrdes det "kyrkomöte" som i princip är en religionskongress, som tagit sig orådet före att fastställa Svenska kyrkans lära och detta utan kvalificera vilka som kan göra det. I Kyrkomötet har som utskottsordförande återfunnits en förtjusande man som var Missionsförsamlingens starke man på hemmaplan. Där finns fler som inte genomgått Svenska kyrkans grundläggande utbildning och då alls inget sagt om hur grund den är.

Men ska vi inte vara nöjda så länge trosbekännelsen ljuder och evangeliet läses? Så skedde också i Tyskland när det begav sig. Riksbiskopen högläste på övligt sätt och nazikoryféerna såg allvarliga ut, men Joseph Goebbels visste att kaftanbärarna var små och krypande. Oppositionen samlade sig i Bekännelsekyrkan, som i somliga av landskyrkorna var mycket obetydlig. Det skulle svänga sommaren 1945, den sommar då Riksbiskopen tog livet av sig. Plötsligt var Bekännelsekyrkan riktigt populär och Dietrich Bonhoeffer nådde helgonstatus. Så var det inte dessförinnan.

Nej, det räcker inte att någon rapar upp trosbekännelsen i hävdvunnen eller nydiktad form. Det troende folkets basala känsla av att något stämmer är också vikt. Sensus fidelium översatte jag så. Det är inte folkmajoriteten som med sina pengar bär upp kyrkan. Om den alls bärs upp av människor är det troende folket bärare. Det är ett folk i alla åldrar, också 14-åringen som börjat ta sig igenom Bibeln och kommit till 4 Mosebok med konstaterandet "Det är skittråkigt". Men han läser vidare. Så bärs Kyrkan. Detta är erfarenheter som går herr Omnes förbi. Därför ska herr Omnes inflytande i kyrkolivet omges av spärrar, annars går det åt helvete för oss alla, för där går tron förlorad. Detta är Kyrkans enkla tanke. Därför är också det basala kravet att partipolitiseringen måste väck. Jag säger bara Tierp, där endast socialdemokraterna ställer upp i valet. En enda lista och några av kandidaterna är ålderstigna. Det kallas - folkkyrka! En röst, en enda, räcker för att valet ska vara genomfört och alla platser besatta. Pinsamt är ordet. Och Tierp är inget undantag från att ordna lokala kyrkliga val med en enda lista. Jag ser ett problem.


36 kommentarer:

  1. Tierp, en sann modell för kyrklig demokrati!
    Hade det inte varit bättre med kyrkstämma åtminstone i Tierp?
    Lagen om SvK stipulerar inte att demokratin ska realiseras genom nomineringsgrupper.
    Alltså står det SvK fritt att ta bort dem och ersätta med indirekta personval.

    SvaraRadera
  2. Dr G:s ord om fega och krypande kaftanbärare ger inga träffar. Någon som kan hänvisa till primärkälla?

    PP

    SvaraRadera
  3. Kyrkans nödvändiga onda :prästerna.
    Vem eller vilka ska ta och hålla prästerna i örat? Församlingsrepresentanterna förstås;de må så vara Tierpare eller socialdemokrater. Ja,så länge Svenska Kyrkan är en folkkyrka. Hög(er)kyrkligheten har misslyckats med att ta över. Dag och ni andra :omvänd er, himmelriket är nära.
    Visst, de behövs en kort tid till.
    Den levande tron -var och en med sin bekännelse. Här är icke muslim eller kristen, agnostiker eller ateist...
    Och Omnes. Ja, att erkänna den jäveln kunde börja med att erkänna vår egen förmåga att göra det onda.
    I varje fall med mig är det så att det goda jag vill gör jag inte men det onda som jag inte vill gör jag -minns vännen Paulus...

    Ulf H Berggren Lund /Hälleberga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästan helt obegriplig text. /John

      Radera
    2. Alphadeltagaren21 april 2017 12:34

      UHB (eller någon annan)

      Nu behöver jag hjälp. Ironi eller kristen tro? Ironi, va?

      Radera
    3. En verklig folkkyrka är en folkkyrka ;inte en prästkyrka. På sikt är det vår uppgift som kristna att se till att prästerskapet blir överflödigt. Käkarna är här föregångare!
      Kristus är den inväntande. Han är alla vårs medvandrare på den stig som är kärlekens och FRIHETENS. ALLA VÅRS.
      Gunnar Ekelöv formulerade en gång att det som är botten i mig är botten i alla. Vi må så kalla oss kristna, muslimer, buddhister, agnostiker ateister, poliser eller terrorister.
      Den andre är inte min fiende -och jag är inte den andres fiende.
      Vi är hans vänner och inte för inte kallar sig käkarna "vännerna".
      Jag som kristen kan ibland förfalla just till k r i s t e t övermod.
      RESPEKT. TOLERANS. Att vara i ögonhöjd med varandra.
      Jag har inte min ironiska dag idag -så jag förstår att jag kan framstå som obegriplig för John. Följa Ulf, John...
      UHB

      Radera
    4. Alphadeltagaren21 april 2017 19:37

      Ok ... Nu får i alla fall jag lyfta på hatten och gå vidare ...

      Radera
    5. Käre John!
      Mina Små,små ord av kärlek (jfr Harry Hjörne) skrivs mestadels på en skumpande lundabuss - innehållet och de freudianska felskrivningarna blir därefter. Och jag har ibland svårt att följa mig själv.
      Och ytterst detta livet på en pinne :att dag för dag följa Dag i väntan på 1:an på Botulfsplatsen...
      - - -
      "Följ mig"...
      Ulf

      Radera
  4. Hälsa 14-åringen att även en 40 år äldre "kyrktant" har åsikter om 4 Mosebok...

    Vad gäller hur kyrkan ska styras vet bloggskribent såväl som andra här att jag också tycker saker. Tycker rätt likt DS faktiskt, även om det nog skulle innebära att jag själv knappast blev valbar.
    Men för mig är kyrkan värd det! Jag kan för mitt liv inte förstå vad som skulle vara så farligt med att troende (observera det ordet BOD!) kristna styr i SvK? Troende med olika tolkningar som diskuterar sig fram till det mest rimliga i förhållande till Bibel o de som gått (o diskuterat/samtalat/stundom grälat t.o.m.) före oss.
    Jag förstår inte fastklamrandet i att till varje pris (även säljandet av sin själ) behålla flesta möjliga medlemmar. En kyrka ska väl ändå vara en samling av människor om tror på Gud?
    Jag gjorde en liten privat miniundersökning kring förra valet. Av de kring 50 vänner o bekanta jag frågade som är medl i SvK sa sig 10 ha någon tro, resten uttalade ateister eller bara totalt ointresserade. "När jag föddes blev ju alla medlemmar vid födseln."
    För mig är de människorna givetvis oerhört välkomna att vara med, tro inte annat, men om de inte alls tror, inte ens önskar/söker tro, då förstår jag inte varför.
    Sitter du som engagerad i en M-förening o önskar S-väljare som medl för att öka antalet kanske du kan förklara varför kyrkan också borde leva så.
    Förlåt längden men jag är rätt upprörd över hur SvK fungerar. Om det nu är ordet...
    Eva H

    SvaraRadera
  5. Tack, Eva H!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  6. Nog är det tappra exemplar som tar sig ända till Fjärde Mosebok. I Tredje kollapsar även de tuffaste - tonåringar alltså.
    Men för förtroendevalda kan fjärde säkert kännas aktuell. Den börjar ju med en (kyrkos)statistisk genomgång följd av en massa organisatoriska frågo, regler för ämbetsbärarna, ekonomi mm.

    SvaraRadera
  7. Nu, bäste bloggare, håller vi oss till fakta och verklighet!

    -Jag blir minst sagt konfunderad över att självaste DS svänger, kränger och kanske även blänger på texterna som vi ser i dagens bloggpost. Att vissa signaturer i tidigare inlägg försöker komma ifrån och inte låtsas om fakta, kan man kanske ha överseende med. Men DS?

    -Det säga att upprepningen är kunskapens moder. Men inte jag hänvisar till densamma (modern) konstateras att det är KM:s läronämnd som i praktiken fastställer kyrkans lära eller, snarare, fastslår om förslag som läggs överensstämmer med läran. Det har som bekant påståtts i den öppna debatten, att KM voterarom evangeliet.
    Detta har förstås aldrig skett utan är en s k skröna, vilken tyvärr anammats på sina håll.

    I bloggarens text är - medvetet, förmodar jag - läronämnden utelämnad. Det syns och hörs ju på namnet vilken den är och vad den står för. Vänligen var tydlig med denna nämnds existens hädanefter - nämnden som garant för läran, kan det uttryckas.

    Sedan reagerar jag starkt emot jämförelseassociationen, om man kan uttrycka det så, gällande nazitidens kyrka. Den hör inte hemma i diskussionen om vår kyrka och vad som konstituerar inflytandet. Och vilken tro som är Svenska kyrkans.

    Och varför påstår bloggaren, att en unison trosbekännelse varje gudstjänst är en upprapning som inte räcker? Vad är då alternativet?
    Jo, då formulerar han det så, att det troende folkets "basala känsla av att något stämmer" är det centrala. Då infinner sig den logiska frågan hur man mäter känsla, och vilka som skall karakteriserar - enligt bloggaren - som troende. Kan vi få svar på den?

    Visst kan valsystemet med 16-åringar som har rösträtt diskuteras. Själv motsatte jag mig sänkningen till 16 år, när beslutet en gång togs i KM. Men alla ord om vad som är kyrka - historiskt och i nutid - kunde DS besparat sig och oss. Det är dagens regler, dagens KO, dagens verklighet som gäller. Ordningen som konstituerar vår demokratiska folkkyrka.

    Och här kommer då ännu ett par upprepningar, som tydligen måste göras:

    -Det Är tillhörigheten till/medlemskapet i kyrkan som konstituerar rösträtten i kyrkovalen. Inte alls antalet gudstjänstbesök i kyrkan eller kvällsarbete i församlingshemmet.

    -Därmed är också fastslagit att det är kyrkans medlemmar och inga andra (men de är ju 6,2 miljoner) som har det reella inflytandet i kyrkan (folkets kyrka). Ingen medlem väger tyngre än någon annan. Kyrkoherden har en röst, precis som hästskötare Hästman som aldrig deltar i gudstjänster. har en Herden vet förstås mycket mer om kyrka och teologi än hästskötaren men han, eller hon, har likväl bara en röst i valen.

    -Det är således inte antalet gudstjänstbesök eller annan kyrkoaktivitet som konstituerar styrningen av kyrkan utan medlemskapet. Denna sanning kan vara obehaglig för bloggaren och hans lojala kör.

    -Den som hävdar att det omvända skall gälla har hittills aldrig lyckats förklara vilken grad av gudstjänstaktivitet som skall konstituera rösträtt och inflytande. En, två eller tre gånger i månaden för gudstjänstbesök? Eller vad.

    -Jag har tidigare påmint om att den enskildes tro och kristna övertygelse inte kan mätas i siffror eller grader. Och att den som svepande gör skillnad mellan kyrkfolk/lekfolk å ena sidan och förtroendevalda å den andra, spelar ett lika fult som ovärdigt spel.
    Vem ger vissa rätten att på förhand döma ut förtroendevalda som icke (tillräckligt) troende?

    Låt sos för kyrkans, de enskildas och allas skull slippa sådana påståendet hädanefter!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren21 april 2017 19:34

      Men det handlar väl om att bli vid sin läst? Hästskötare Hästman skulle väl inte bli så glad om kyrkoherden bufflade in i stallet och krävde att få leka smed? Hästskötare Hästman skulle nog protestera när kyrkoherden började klonka och smida och klyva och raspa för att han hade lite nya teorier om hur man skor en häst?

      För att inte tala om hästen.

      Radera
    2. Nu är det slutvisslat, sa han som fick flabben i cykelhjulet. Vi håller oss till fakta. "Det är viktigt att konstatera att det är Kyrkomötet som genom sina ledamöter har att fatta beslut även i lärofrågor. Den särskilda ordningen för lärofrågor avser endast hur dessa skall beredas." Så kommenteras 11 kap 16 och 17§§, Kyrkoordning för Svenska kyrkan - med kommentarer och angränsande lagstiftning, Verbum 2003 s 242.
      De andra frågorna behöver inte kommenteras. Ingen har förespårkat graderad rösträtt efter tro. Vad skaen gällt är hur en rimlig beslutsordning som inte utsätter själva Uppenbarelsen för fara, ska konstrueras. Och då är sannerligen inte det tidigare exemplet från ett grannland helt fel. Det gjorde avtryck i kyrkolivet långt in på 1980-talet. Bland de begåvade, vill säga.

      Radera
    3. Herr Dikes inlägg här på Bloggen gör mej mer och mer övertygad om att lämna SvK.

      Radera
    4. BOD - Att "kyrkomötet inte voterar om evangeliet", är ju ändå inte sant, utom möjligen i en ytterligt formalistisk mening. Kyrkomötet voterar ändå om hur evangeliet skall utläggas och tolkas. Det finns många exempel; ett av de tydligaste är väl texten kring Rom. 1:27, där aposteln säger att han förkunnar - och icke blyges för - evangelium, men där SvK likväl har fattat ett diametralt motsatt beslut. Det finns mängder av sätt att pastoralt - dvs. i den individuella själavården - möta den problematik som ligger i detta (och de flesta kyrkor har något slags metod för att hantera frågan), men SvK har helt enkelt beslutat att ignorera och ogiltigförklara såväl bibelordet som hela problematiken i sig. På politiskt/statligt påbud har SvK:s lära om och praxis för ingående av kristet äktenskap synkroniserats med de statliga reglerna för civiläktenskap. Detsamma gäller också i fråga om skilsmässa och omgifte (jfr Matt. 19:3ff). Man kan säkert diskutera och nyansera frågor om själavårdspraxis för de människor det gäller, men SvK har helt enkelt - av rent politiska skäl - beslutat att någon problematik inte existerar. Och de präster som - utifrån sitt samvete och sin bibelsyn - inte har övertygats om att problematiken är obefintlig, stöts ut.../Paul

      Radera
    5. Dike är fantastisk! Det är alltså de nu levande 6+ miljonerna som har all makt i sin hand? Bibelns och Jesu egna ord, tidigare beslut (t.ex. vid den odelade kyrkans kyrkomöten under det första årtusendet) och vad tidigare generationers kristna (alla och överallt) har trott, saknar betydelse? Och dagens 6+ miljoner skall bestämma allt (även i trosfrågor), även om de inte vet ett dugg om kristen tro, inte omfattar kristen tro och inte praktiserar kristen tro? Undra på att SvK håller på att dö ut.../Paul

      Radera
    6. Om BOD tänkt ett varv till kunde kanske insetts att "dagens regler, dagens KO, dagens verklighet" redan i morgon är historia. Att då vilja bortse från historiens betydelse för nuet är därför inte bara dumt utan även farligt.
      /Per H

      Radera
  8. Jag trodde vi diskuterade verkligheten och reglerna för Svenska kyrkan och inte subjektiva önskemål om hur de borde se ut!

    -Jo, den regelordning som jag betonade är den gällande: rösträtten, likaprincipen, medlemskapets konstituering av inflytandet, etc, etc.

    Jag kan förstå att bloggaren och andra drömmer om en annan kyrka med annan ordning, men drömmar är nu utan betydelse. I Svenska kyrkan konstituerar medlemskapet rösträtten och inflytandet.
    Men det kan eller vill tyvärr inte alla förstå och acceptera.
    Visst, bäste bloggare, har sedan både kyrkogång och annan kyrklig aktivitet ofta varit på tapeten för dem som vill att detta skall avgöra inflytandet över kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den pinsamma sanningen är faktiskt att du förstår så lite men påstår så mycket. Så vad med citatet från KO med kommentar, som slår ut din argumentering?

      Radera
  9. Paul, Per H och BloggarDag,

    De två förstnämnda vill uppenbarligen inte acceptera det faktum, att samtliga medlemmar - godstjänstbesökare eller ej - skall behandlas lika, då det är (hur många gånger skall detta behöva upprepas?) medlemskapet som konstituerar rösträtten och inflytandet och inte något annat. Ni kan ondgöra er över detta (och över mig) hur mycket ni vill men kommer inte ifrån denna sanning.

    Vad gäller bloggarens uppenbarligen irriterade reaktion över den andra sanningen som jag erinrat om - att KM aldrig har voterat om evangeliet - och dennes hänvisning till KO påpekas här igen detta:

    -KM har aldrig fattat ett lärobeslut mot läronämndens slutsats! Och då har vi mer än tre decennier att luta oss emot. Den KO-märkta ordningen måste av formella skäl ha angiven text, ty vem skall annars fatta avgörande beslut? Svara på det i stället, hr bloggare! KM är kyrkans högsta beslutande organ, inget annat finns som kan eller skall besluta i viktiga och principiella frågor.
    Aldrig någonsin har således KM gått emot läronämnden i lärofrågor!

    Det är i praxis, kommentarer och tolkningar som lagtexter skall tydas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I alla ideella föreningar tillfaller rösträtt de som fysisk närvarar vid årsmötet.
      När skulle man ha ett sådant årsmöte i en kyrka om inte i samband med gudstjänst?
      Om man nu väljer folk till förtroendeuppdrag endast vart fjärde år, förändrar inte det faktum att en kyrka lämpligen efterfrågar medlemmarnas röster i samband med gudstjänst.
      Annars är det kommunalval i religiösa frågor, men varför skulle man hålla sådana isolerat för ett samfund och inte för alla invånare?

      Oj vad jag skulle gilla en motion från t.ex. SD som vill uttala begränsning av fosterfördriving i SvKs namn. Inte minst för att få läsa läronämnden utlåtande om hur fosterfördrivning har relevans för den kristna läran.

      Radera
  10. Frågor i en läronämnd måste vara lärofrågor rent definitionsmässigt. Läronämnden har de facto röstats ner av det kyrkomöte som menar sig i demokratisk ordning votera om läran. Dike har fel i sak. Beslut i lärofrågor ska inte fattas av en storhet som det nuvarande kyrkomötet. Det menade jag 1982, det menar jag nu.

    SvaraRadera
  11. "fakta och verklighet" - Det låter som ännu ett misslyckat projekt från lobbyistfirman Heuchler & Lügner i Mörrum. /John

    SvaraRadera
  12. Vilken votering avses?

    -Frågorna i läronämnden är reellt lärofrågor. Du menar att KM inte skall ha det yttersta ordet, vilket då hittills alltid varit baserat på nämndens åsikt. Men vilken "storhet" skall då ha det, undrar jag och många med mig? Och vilka skall utgöra den och tillsätta den? O.s.a vänligen!

    Nu har Du därtill att redovisa vilken lärofråga som röstats ned av KM, dvs där KM gick rakt emot läronämnden? O.s.a även här tack!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "undrar jag och många med mig". Nu har verkligen herr "förtroendevalde" paragrafkverulanten Dike målat in sig i ett hörn. Igen.

      "redovisa"? för totaldöva öron?

      /John

      Radera
    2. Var vänlig att inte räkna in mig i de "många" som undrar!
      För mig är det självklart att teologiskt intresserade/helst utbildade ska ha sista ordet. Människor som förstår värdet av att leva I världen men inte AV densamma o ser till det snarare än att bara ängsligt tänka medlemssiffror. I den/de grupperna ingår inte alla KM-ledamöter vet jag av personlig kännedom.
      Jo, det är söndag men ibland kan jag inte låta bli ändå... Nu mot gudstjänst!
      Eva H

      Radera
  13. John och Eva H,

    -Jag ställde en mycket relevant fråga. Inget svar - än, är det bäst att tillägga. Om John inbillar sig att jag målat in mig i hans hörn, tar han grundligt miste som så många gånger tidigare. Svara i stället på frågan vilken instans som skall ha sista ordet, om det inte är kyrkans högsta beslutande organ!

    Jaså, Eva undrar inte. Märkligt, då hon av fortsättningen i sin text inte anger vilket organ som avses. Bara en allmän fras av att teologiskt intresserade och/eller utbildade kanske skall ha sista ordet.

    Men snälla Eva, det har de ju: läronämnden, bestående av samtliga biskopar i Svenska kyrkan, inte missionsprovinsens egenvigda sådana.

    Utgör inte läronämnden en teologiskt kompetent och utbildad beslutsinstans?
    Dessutom bör även Du vara försiktig med att klanka på de folkvalda, kyrkligt engagerade och intresserade KM-ledamöterna. Det räcker fuller väl med att många andra på denna blogg med jämna mellanrum tar heder och ära av dem och andra förtroendevalda och inte vill erkänna denna Svenska kyrkans ryggrad.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Men snälla Eva, det har de ju: läronämnden, bestående av samtliga biskopar i Svenska kyrkan, inte missionsprovinsens egenvigda sådana."

      Och så är du där och gnäller på Missionsprovinsen igen. En sak ska du ha klart för dig och det är att Mpr står betydligt säkrare i den apostoliska successionen än vad Svenska kyrkan gör. Om den som vigs av en kvinnlig biskop/ärkebiskop överhuvudtaget blir präst/biskop vet bara Gud allena men det finns ingenting i Skriften som talar för det.

      Radera
    2. Så läronämnden står numer över KM? Förlåt, det hade jag missat.
      Jag klankar inte på kyrkligt engagerade ledamöter! Jag klankar på alla de som sitter i olika beslutsorgan inom SvK utan att mer än högst 2-3 ggr/år bevista gudstjänst. På de som inte tycker sig kunna läsa med i trosbekännelsen men ändå vill bestämma i SvK. Klankar på ledamöter gör jag efter egen erfarenhet o kännedom om ett antal sådana, som faktiskt inte borde ha beslutsposition i SvK.
      Vad missionsprovinsen har med mitt inlägg (eller mig för den delen) att göra förstår jag inte alls.
      Eva H

      Radera
  14. Snälla Elisabeth,

    -Varför har då ett stort antal andra kyrkor en gentemot Dig motsatt uppfattning?

    Vet du, att jag blir så sorgsen över denna envisa, dogmatiska, självtillräckliga och självupphöjande tolkning som Din slutsats uttrycker. Uttryckt i enkelt och barnliknande språk blir det så här:
    -Jag, Elisabeth, har rätt, alla andra har fel!

    Men både Du och jag måste förstå, att alla andra inte alltid har fel.
    Det kan ju vara Du och jag som är på irrspår, eller hur?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och här ser vi ånyo en annan av hr Dikes tramsigheter - gång på gång låtsas han att den han kritiserar är den enda som tycker så och att alla andra har den motsatta uppfattningen. Så är det förstås inte. Bara på den här bloggens kommentarsida är vi nog ett antal som fått höra att vi tror oss vara den enda som har rätt - i exakt samma fråga.
      Hr Dike lever i någon slags övertygelse att majoriteten alltid har rätt. Var och en som har en smula vett i skallen inser förstås att kunskap går före majoritetsuppfattningar.
      Men nog vore det glädjande om hr Dike faktiskt insåg att alla andra inte har fel, utan att det är han själv som är på irrspår.

      den Lea

      Radera
    2. Ja du, Dike, som är så glad i majoritetsuppfattningar kan ju fundera över att majoriteten av kristna kyrkor inte anser att kvinnliga präster är förenligt med Skriften.

      När du har gjort det kan du fundera över Leas, som vanligt, kloka ord.

      Därefter kanske det går att resonera med dig.

      Radera
  15. den Lea,

    -Saken gällde att Elisabeths ståndpunkt motsägs av ett stort antal lutherska kyrkor i världen.

    Har de alltså fel och Elisabeth rätt i den aktuella frågan? En fråga som Du, den Lea, nu bör besvara sedan Du blandat Dig i meningsutbytet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lutherska kyrkor, skriver Dike. Nu är det bara så att Luther och påven var helt överens när det gällde kvinnliga präster. Den Helige Ande tillåter det inte, sa de. Så det är sannerligen inget lutherskt med prästvigda kvinnor.

      Radera
    2. Ja, hr Dike, Elisabeth har i denna fråga helt rätt och de lutherska kyrkor du hänvisar till har fel. Och du har tidigare anklagat mig för att tro att jag är den enda som har rätt i denna fråga, så svaret borde inte förvåna dig.

      Nu kommer väl en snyftaria om hur dogmatiska, självtillräckliga och självupphöjande alla vi som har denna övertygelse är. Åt det vet man inte om man ska skratta eller gråta, med tanke på hur hr Dike själv gång på gång häver ur sig det mest hårresande nonsens och kallar det 'information' och 'fakta'. Kanske skulle hr Dike ta sig en titt i spegeln när han tala om självtillräckliga och självupphöjande personer. Där skulle han i alla fall hitta en!

      den Lea

      Radera