SD tar över

Så fick vi besked. Sverigedemokraterna ska ta över Svenska kyrkan vid kyrkovalet. Machtübernahme, för att tala tyska. "Svenska kyrkan påstås vara den traditionsbärare som kanske allra tydligast bevarar det som Sverigedemokraterna vill lyfta fram", läste jag i Hallands Nyheter. Nu är det dock en avgörande skillnad. Tradition i Kyrkan betyder det som lämnats vidare, paradosis om det nödvändigtvis ska talas grekiska, och i Kyrkan stavas Tradition med stort "T" och är "döda människors levande tankar. SD talar om tradition med litet "t", dvs "levande människors döda tankar". Skillnaden är avgörande. Den kan göras tydlig i valarbetet.

 De "anrika traditioner" SD tror finns i Kyrkan skulle utgöra "en stabil bas att luta sig emot". SD går till val för att "värna vårt kulturarv". Högerpopulismen är för rolig, men jag är högst osäker om en kyrka ska låta sig kopplas efter en partipolitisk vagn. Det har aldrig gått bra tidigare. För Kyrkan, alltså. Sverigedemokraterna kan inte lägga detta kultur arv i händerna på det vänsterliberala etablissemanget, som inte sätter värde på det. Säger SD. Riktigt kul om man tänker efter.

I grund illustreras nu vanvettet med en partipolitiserad kyrka. Den blir valplats föe en partipolitisk batalj när tusen  sverigedemokrater ska ta över. Det vänsterliberala etablissemanget kommer att jagas och det spelar då mindre roll om det blir en jakt på sådana som inte står under val (Antje Jackelén och Eva Brunne t ex) eller en uppgörelse partierna emellan.

Läget är förtvivlat men inte hopplöst eller hopplöst men inte förtvivlat för att ange de två möjligheter som två generaler såg.

Hur det än blir med denna uppställning kommer Svenska kyrkan att lida skada. Nu drar det mot strider och uppgörelser. Men ingenting handlar om vad Kyrkan egentligen är. Det är som att ha två arméer som slåss på vårt egna territorum. Då blir miljövården eftersatt. Det skjuts friskt och mycket kan läggas i ruiner innan partierna tänker sig att ta hand om bytet. Etablissemanget kommer att jagas och en gång till - de som företräder detta etablissemang är mestadels sådana som inte står under val. Etablissemangets mindre namnkunniga talespersoner kommer att avfärda de tusen SD-arna som "white trash", precis som i USA. Och så kan man gräla och människor far illa. Också SD-arna. Ingendera parten kan säga att det är ett orimligt system som gör människor som inte firar gudstjänst till beslutsfattare i en kyrka som har en restlös demokrati. De politiska partierna väljer vad Svenska kyrkan i praktiken ska bekänna. Den avslöjande frågan kommer att handla om Jesus, bekännelsen till honom. Och frågan om praxis handlar om kyrkogången.

Att S inte hade något om Jesus i sitt valprogram, har konstaterats. Vad säger SD om Jesus? Frimodig kyrka har gått back to basic eller startat där vi befinner oss och i det vi bekänner: Jesus är Herre. Det kan sekulära partier inte säga. Vad har de då i kyrkovalet att göra?

Frågan ställs inte om enskilda människor nu. Den ställs om partier, som engagerar sig i kyrkovalet för att ta över. Märk skillnaden. Till människor som kandiderar behövs bara den lilla berättelsen vad de har för sig söndag förmiddag. Vi granskar inte tro och jagar inte synder i kyrkovalet. Det finns nämligen inte en enda kandidat i kyrkovalet som inte är skapad till Guds avbild och inte en enda som Jesus inte har dött för. Den goda bekännelsen om alla är utgångspunkt när frågan om kyrkogång ställs för att väljarna ska veta.

Ett SD som känner medvind och tänker sig ta 40-50 mandat i kyrkomötet i kamp för kulturarvet och mot det vänsterliberala etablissemanget förändrar det kyrkopolitiska landskapet. Det är uppenbart att partierna inte kan hantera detta, för de är alla lika konstruerade. Som mest kan de tala om "värdegrunden", inte om evangeliet. Värdegrunden låter sig inte enkelt definieras. Begreppet blir en vag politisk glosa. Då är det lättare att fatta vad evangeliet är!

SD vill köra fram sin konservativa kristendom. Mot den står Frimodig kyrka som vill en radikal kristendom, en kristendom som går tillbaka till rötterna och som därför och just så reformeras. 2017 blir ett intressant år. Frågan är vad som ska förgöras - det partipolitiska systemet eller Svenska kyrkan själv. Sällan har Frimodig kyrka behövts så mycket som nu.

http://www.hn.se/nyheter/halland/åkesson-sd-om-kyrkovalet-vi-ska-ta-över-1.4219598