onsdag 12 april 2017

Framtida utmaningar

Framtida utmaningar talas det gärna om. Mindre gärna om de samtida utmaningarna eller utmaningarna en generation tillbaka, de som nonchalerades när man körde på som om allt var som vanligt och utmaningarna egentligen inte fanns. Det var bara dumheter som unga illvilliga högkyrkliga präster talade och skrev om; dystra profetior som kunde skyfflas bort med påståendet att de glömde bort att Jesus lever. Det visste de unga prästerna. Det kanske till och med var det som var utmaningen? Vi går till rapporten Tankar om framtida utmaningar för kyrka och samhälle. (Svenska kyrkan, Kyrkokansliet)

Nu kommer de framtida utmaningarna för "Svenska kyrkan är en kyrka i rörelse som ständigt möter nya landskap i samhället" (aa s 3). Bilden som illustrerar rapporten visar en lång trad människor. De går laglydigt på vägens vänstra sida. "Läsaren får här tillgång till spännande perspektiv, användbara begrepp och metaforer, välartikulerade argument, historiska jämförelser och viktiga problemformuleringar." (aa s 4)

En utmaning, som Ann Aldén anger, gäller att hålla ett öppet och tillgängligt kyrkorum men också "att fira en angelägen och varm gudstjänst där hoppet gestaltas: en doft av framtid och möjligheten att få börja om" (aa s 5). Den terapeutiska ansatsen går ingen förbi. Kyrkans uppgift är att vara följeslagare och medvandrare. I kyrkorummen kan det föras samtal för dessa rum "kunde bli något av 'folkets hus', eller 'samhällets vardagsrum'."(aa s 8)

Ulf Bjereld programskriver. Kyrkan kan "använda diakonin som ett medel för att mota ut främlingsfientlighet och populism som botemedel för samhällets individualisering och isärdragande, och i ställer erbjuda den mening, riktning och inspiration till handling som behövs för att skapa ett samhälle som är baserat på gemenskap och solidaritet." (aa s 11)

Anders Bäckström citerar Grace Davie och konstaterar att Kyrkan uppfattas som en social nyttighet och en del av välfärdsorganisationen. (aa s 18). I vår starkt privatiserade tidsepok kan kyrkan" bidra med djupt liggande reflektioner". (aa s 22)

Om jag inte återger allas bidrag i kan jag återge Carl-Olof Manns fundering att alla som ser organisationen Svenska kyrkan agera som välfärdsaktör skulle kunna komma att uppfatta att kyrkan rör sig bort från det etablerade "kyrkliga". (aa s 42) Har Mann uppfattat "relevansens inneboende dynamik"? Jag funderar.

De där människorna som går på bilden till rapportens framsida rör sig inte i rapporten. Där handlar det inte om ett gudsfolk på vandring utan om en institution, som samverkar med andra institutioner och som därmed kan tas över som ideologisk apparat eller som utförare av det samtiden behöver eller kräver. Här finns ingenting av kopplingen gudstjänst-diakoni. I själva verket blir gudstjänsten i sig  diakonal: varm och gestaltande.  Att ett folk sänds ut från nattvardsbordet och stöttas i uppgiften att leva i världen som Guds rikes tecken, vad själen är i kroppen är de kristna i världen, och självklart räknar med prästens och diakonens support är en tanke som inte slår igenom.

Jag ser en gammal motsättning, den som kunde analyseras  när den socialetiska delegationen stopd för just detta program och det fanns en "högkyrklighet" och en annan slags folkkyrklighet, som tänkte i människor. På lite olika sätt, visserligen, men i alla fall. Det är kanske lika bra att vi blir ordentligt oeniga om verkliga frågor, kyrkosynen till exempel och verkliga faror, vi är oense om.

Jag går inte på transformationsprojektet, där Svenska kyrkan ska vara en viktig aktör i godhetsbranschen. Jag tror att detta är den frestelse Jesus utsattes för i öknen och avvisade. Det blir en själisk kyrka men ingen andlig kraft. Av den kyrka med folk som kallats att vara världens ljus blir en ljuständarkyrka, en kärnverksamhet inom stearinbranschen. Jag ser en helt annan  kyrka, en där kallelserna tas på allvar, evangeliet är en skatt och människor växer därför att de i Kyrkans förrådshus får vad de behöver för sin växt. Det är då de som står utanför kan se Kyrkans diakoni - "se på de kristna hur de älskar varandra". Det är möjligt att stat, institutioner och partier kastar lystna blickar också på en sådan kyrka, men den blir inte lika lätt att ta över för egna syften. Den gamle bolsjeviken Bjereld är tydlig också däri, att folket saknas. Det är politbyrån som i olika former organiserar folkets göranden och låtanden, men inte folket självt som agerar. Distinktionen är avgörande och belysande för det som saknas i Svenska kyrkan är det kyrkfolk som en gång fanns. Vad som nu måste till är en förnyad kyrklig väckelse och en församlingsförnyelse.

Detta sagt går vi in i stillheten. Bloggardag ska fromma sig och inte ställa till med någon uppståndelse i förtid. Bloggarfritt Triduum alltså. Men uppståndelse på Påskdagen, om inget oförutsett inträffar.

26 kommentarer:

  1. Alphadeltagaren12 april 2017 07:50

    De älskar inte varandra. Jag ser tanterna krokna en efter en. Det ska laddas för 2017 års flyktingström, det ska demonstreras, manifesteras och dessutom rullas ut färgglada mattor. Det kallas "kyrka på riktigt".

    SvaraRadera
  2. Bloggarfritt innebär förmodligen kommentarsfritt då oxå? Men jag blir allt lite nyfiken på om Jesus får plats i den där framtidsboken. Eller han kanske inte hör framtiden till?
    /Per H

    SvaraRadera
  3. Min pådkhälsning :
    Evangeliet befriar och vägleder ;en Kyrkans praktiska politik...
    Bort ska motas de som anfaller från olika håll :psykologer, sociologer, teologer, litteraturvetare med sina metaforer m fl
    Låt Kyrkan vara kyrka.
    Det är påsk och också i år ska vi lida, glädjas,dö och uppstå.
    Halleluja och ett trefaldiget amen.
    Ulf H Berggren Lund

    SvaraRadera
    Svar
    1. ......och reinkarneras!
      Antony

      Radera
    2. Akta dig Antony.I nästa liv möts vi måhända öga mot öga.....
      Ulf

      Radera
  4. Bjäreld har en poäng när han skriver "erbjuda den mening, riktning och inspiration till handling som behövs för att skapa ett samhälle som är baserat på gemenskap och solidaritet".
    Men det är Jesus Kristus som erbjuder detta, inte kyrkan.
    Kyrkans uppgift är att visa på Kristi erbjudande och inbjuda till det.
    Jag antar dock att de flesta av rapportens skribenter gör samma fundamentala felsteg.
    Diakonin har ett existensberättigande inom kyrkan för att den peka på den uppståndne Kristus. Likaså blir mission, undervisning och gudstjänst meningslösa om inte Kristus får stå i centrum.
    Annars skulle SvK lika gärna kunna upphandla diakoni från lokala MC-klubbar eller muslimska kulturföreningar.

    En kyrka som försöker ta platsen som tillhör Jesus Kristus, försöker den inte göra sig till Gud själv?
    Är inte det samma frestelse som Jesus utsattes för i öknen?
    En kyrka som firar gudstjänst där hoppet gestaltas blir hopplös om det inte är Jesu löften som får bära gudstjänsten.
    Att sätta sig själv på den plats som tillhör Gud är den ursprungliga synden från lustgården och en kyrka som gör det blir då själva ormen.
    Herre bevara oss så att detta inte drabbar SvK.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svky har blivit ett offer för självdyrkan och en "värdegrunds" baserad moralism. Ett i sanning postkristet och "nyfariséiskt" samfund har ersatt det lutherska!
      Antony

      Radera
  5. "Svenska kyrkan är en kyrka i rörelse som ständigt möter nya landskap i samhället" (aa s 3).

    Rätt bra beskrivning på en vindflöjel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bull's eye!

      Lars Gunnar

      Radera
  6. När den första kvinnliga stiftschefen utsågs i Norge, hade hon inte föreslagits av någon av de kyrkliga instanserna. Men ministern förklarade: "Staten går före …" Detta som en kommentar till rapportens bild av människor som är ute och promenerar.

    I övrigt önskar jag alla tre heliga dagar, först smärtsamma, sedan glädjefyllda!

    SvaraRadera
  7. Varför "glömde" bloggaren DENNA utmaning?

    -Jag läste och läste uppifrån och ned men såg den aldrig: den helt centrala utamningen för Svenska kyrkan att återfå flyktade tillhöriga och vinna nya.
    Inte ett ord om den; att få stopp på raset enligt partollen "Varje förlorad medlem är en för mycket"!

    Visserligen är inte bloggaren den ende som tycks vända sig bort från denna uppgift. Också de övriga i kyrkoledningen, KS, tar uppenbarligen inte flykten på riktigt allvar, vilket de sannerligen illa kvickt bör göra. Här går det inte längre att sitta still i båten!
    Nog borde DS förstå detta: medlemsfrågan är den mest centrala utmaningen för kyrkan.
    Ty vad hjälper aldrig så goda och tänkvärda recept från bloggaren om en mer levande kyrka, om det till slut inte finns några medlemmar - eller i varje fall betydligt färre än i dag?
    - En central strategi med alla koncentration på denna sak gäller alltså. Och lokala massiva församlingsinsatser! Dröm Dig inte tillbaka, bäste DS, till den tid då unga högkyrkliga präster inledde sin karriär och (kanske) trodde att deras recept för en växande och levande kyrka var de rätta.

    N u vet vi hur det gick; statistiken är dålig. Nu gäller att få (medlems)liv i folkkyrkan igen!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. De medlemmar som går ur för att de säger sig sakna tro, vad ska vi göra med dem?
      Mission även här i landet ställer jag gärna upp på att satsa pengar på men det är ju inte det SvK är mest känt för att ägna sig åt.
      (Med mission menas då spridande av den kristna tron o inte bara att skapa "gilladragande" kampanjer.)
      Vill du BOD tillbaka till den tid då utträde var omöjligt, bara för att behålla medlemmar? Vad vore så otroligt förskräckligt med om vi blir en kyrka där i huvudsak troende (av vilken "grad" det vara månde) är medlemmar? Bortsett från ekonomin tack!
      Eva H

      Radera
    2. "Nu gäller att få (medlems)liv i folkkyrkan igen!" hojtar herr Dike yrvaket nyvaknad.

      Hur kan herr "förtroendevalde" Dike som aldrig sätter sin fot i kyrkan därhemma i Mörrum på söndagarna veta hur det ska gå till? Ska det bli flera lönsamma sammanträden? Är herr Dike verkligen medlem i sv"k"?. Det räcker väl att vara medlem under själva valmånaden? /John

      Radera
    3. Där är vi djupt oense om vad som är den centrala utmaningen för SvK.
      Jag anser att det är förkunnelsen om befrielse genom tro på den uppstånde Jesus Kristus som är centralt för Svk i Gudstjänst, Diakoni, Undervisning och Mission.
      Bengt Olof Dike anser att det är är medlemsantalet som är det centrala för SvK.
      Tyvärr verkar kyrkoledningen luta mer åt Dikes variant än min egen, åtminstone enligt min tolkning av referatet av rapporten.

      Men Bengt Olof Dike kanske kan upplysa mig om vilka församlingar som har en osedvanligt högt medlemsantal och/eller högt gudstjänstdeltagande?

      Radera
    4. De närmaste nio åren kommer enligt prognos Sveriges befolkning att växa med ca en miljon. Antalet personer med två svenskfödda föräldrar minskar demografiskt och nettoemigrerar därtill. En inte orimlig gissning blir att hela nettotillväxten då kommer att utgöras av mer eller mindre troende muslimer.

      För att få en uppfattning om vad de infödda svenskarna tycker om religion och Svenska Kyrkan, kan ett bläddrande nedan vara till hjälp för BENGT OLOF:

      https://www.flashback.org/t2829918

      Tanken på en folkkyrka blir absurd i den framtid som avtecknar sig. Krav på avskaffande av religionsfriheten och föräldrarätten till religiös fostran, även för kristen ("vidskeplig") tro, växer sig starkare, liksom krav på konfiskering av kyrkans tillgångar.

      Att söka vända trenden med de ofta i kristet liv svagt förankrade personella resurser som står till buds, ser milt sagt hopplöst ut.

      /En flyttad ljusstake

      Radera
    5. Nej, John, som jag tidigare skrivit: den som utträder förlorar valbarhet, uppdrag och eventuella arvoden.
      Kh på landet

      Radera
    6. Thomas Idergard kommenterar i Signum aktuella krav på förbud mot konfessionella skolor och religiösa inslag i utbildningssystemet:

      http://signum.se/skamlig-skuldbelaggning-av-konfessionella-friskolor/

      Man kommer från sekulärt håll att söka stoppa kristen fostran av barn, var så säker! Den egentliga måltavlan, islam, kan ju inte utpekas direkt. Och hur är det? Jämställs inte i buskdebatten allt oftare utövad kristen tro med IS?

      Folkkyrka? Glöm det! Här handlar det om att ö h t möjligen vara kvar om hundra år.

      PP

      Radera
    7. Snälla Bengt-Olof: Jag försöker uppskatta Dina hurtiga tillrop, men - hur i hela friden tror Du att dessa kommer att väcka till omvändelse och entusiasm för SvK bland nutida svenskar? Vem vill ha en "lagom" ljum, hemvävd "folkkyrka", när "folket" är mer sammansatt och mångfasetterat än någonsin tillförne? När Du och jag var unga, fanns en "folkkyrklig väckelse", inspirerad av t.ex. Bo Giertz, f. Gunnar Rosendahl och deras föregångare, lärjungar och medarbetare. Jag var själv en del av denna väckelse som tog som sin uppgift att återskapa en "evangelisk katolicism", dvs. att åter göra den svenska Kyrkan till en del av den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska Kyrkan. Dessa strävanden fick ett abrupt slut när riksdagen - mot kyrkomötets vilja - beslöt att öppna prästämbete för kvinnor. Sedan dess har SvK blivit alltmer internationellt isolerad; dess allra bästa och mest hängivna unga präster och teologer har - om de inte förlorat tron - konverterat till andra kyrkor, och den "lilla skara" som - likt Dag - har blivit kvar och kämpar för "fädernas kyrka", blir alltmer trängd, misstänkliggjord och utfryst. Hur kan Du tro att "mer av samma" är svaret på framtidens utmaningar?/Paul

      Radera
    8. Paul,

      -Det var en nyhet att kyrkan har blivit mer isolerad internationellt, sedan kvinnor fick tillträde till prästämbetet.
      Och jag som trodde det var tvärtom; majoriteten av de lutherska kyrkorna står ju i dag bakom kvinnorna i predikstolen.
      Bäste Paul, Du misstar Dig djupt, om Du tror att vår kyrka har en framtid utan kvinnor som präster.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. BOD, jag avsåg inte de lutherska kyrkorna (de torde, åtminstone i Europa, lida av samma snabba medlemstapp som SvK) utan HELA Kyrkan. Ännu för några decennier sedan var SvK en "brobyggarkyrka", en aktiv och respekterad part i ekumeniken, nationellt och internationellt. Men med ämbetsreformen startade utförslöpan; därefter har nya "reformer" tillkommit och påskyndat utvecklingen. Jag tror tyvärr inte att SvK har någon framtid alls längre, vare sig med eller utan kvinnor som präster. Du har väl sett den senaste medlemsstatistiken? /Paul

      Radera
    10. För att förtydliga: SvK (i likhet med flera andra av de reformatoriska samfunden) har alltså blivit isolerad från de internationellt stora kyrkornas och från sina egna rötter i apostolisk tradition. Luthers reform hade två fokuspunkter. Den ena var "Skriften allena", och det är alltså denna princip som SvK har svikit genom flera beslut (framtvingade av statsmakten) sedan mitten av 1900-talet. Den andra var "Tron allena", och även denna tycks vara satt på undantag när SvK i allt högre grad fokuserar på "gärningar", dvs. ensidigt betonar sin "allmänhumanistiska" verksamhet och dess "samhällsnytta" (se t.ex. Dags inlägg "Tack för ditt medlemskap!" nyligen). Medlemssiffrorna talar sitt tydliga språk, och utvecklingen kommer att fortsätta i samma riktning så länge SvK inte återfinner SIN EGEN identitet som Kyrka (inte som sekulär "samhällsnyttighet"). Och jag ser alltså f.n. inga tecken på att man ens försöker återfinna denna identitet, utan tvärtom söker man desperat efter ANNAN identitet, som man hoppas skall falla de sekulära samhällsmedborgarna i smaken. Hur var det nu det sades om saltet som förlorat sina sälta? Och till vad nyttar hurtiga tillrop?/Paul

      Radera
  8. Jag återgav hur det tänktes i en rapport. Vad jag själv i decennier haft att säga och göra, kan man veta. Nu har Bengt Olof Dike energiskt bidragit till kampanjerna att sätta sådana som mig åsido. Helt har det inte lyckats, men i huvudsak. Sätt i dig den anrättning du själv spottat i. Får jag bara nämna Lilla Boken om kristen tro eller det sk Folkkyrkoprojektet för att markera att jag inte talar i vädret. Inte heller ska man förglömma den idé jag hade om att samla kyrkorådsordförande från hela landet (en från varje kontrakt) till rådslag. Det genomfördes också. Storstilat. Nu ska Svenska kyrkan enligt prognos förlora 1 miljon medlemmar till år 2024. En del av dem tar fegvägen ut. Ska Dike verkligen vara kvar 2024 eller 2030? Eller drar han också? Det är frågan.

    SvaraRadera
  9. Vad gäller medlemskap i Svenska kyrkan följer jag Jesu råd i Joh 10:9."Han skall gå in och han ska gå ut,och han skall finna bete.
    Jag ser det som positivt att många som inte delar Svenska Kyrkans tro söker sig till andra ängder. Kristus är inte den som överger." Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också den måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det ska bli en hjord och en herde. "
    Ibland måste vi komma på avvägar för att i frihet hitta hem. Gud är den inväntande Guden ;den Gud som sätter det inre dopet i ande och eld före formellt medlemskap.
    Lite uppståndelse skadar inte...
    Ulf H Berggren, Lund -Hälleberga

    SvaraRadera
  10. Det skulle förvåna mig om medlemstappet 2024 är under 1200000 från i dag. Låt mig gissa på 1600000 färre medlemmar.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  11. Utmaningen denna påsk, när människor står rådlösa av allt som sker i Sverige och utöver världen, är inte att hjälpa människor att få tända ett ljus och tillbe "godheten".
    Människans djupa rådlöshet botas inte av medlemskap i en välfärdsorganisation av hopp och värme, inte ens om den känns som en bra storsatsning där inga trösklar finns.
    Vår " rådlöshet" botas bara av en frälsare, och vad Han har gjort för oss!

    Doakörens uppgift denna Påsk är att be om Andens ledning att " ge skäl för sin tro" inbjuda in till gemenskap och relation till Jesus som Frälsare och Herre!
    Prästänka

    SvaraRadera
  12. https://youtu.be/l3RTLGMo94M

    SvaraRadera