Fitta

Bli inte arga. Jag har läst församlingsbladet Genombrottet, en publikation i Limhamns församling,  som fyra gånger om året tar upp aktuella ämnen och sänds till samtliga hushåll i Limhamn och Tygelsjö. "R*v" får man inte säga i det kyrkliga - men fitta. Det kan man fatta. Nu betyder ordet inte som det sägs i bladet  "våt ängsmark" så mycket som "bördig översvämningsmark" och detta så pass att namnet på en sådan mark som hette just Fitta ändrades till "Fittja". Agnefit var också namnet på den plats som blev Stockholm.

Nu är jag inte dummare än att jag vet att ordet också kan syfta på kvinnans underliv. Hade jag inte vetat, det, hade jag fått besked just genom den kyrkliga publikationen Genombrottet. Ordet har använts tidigare just i Limhamn. Det var framgångsrikt, förstår jag. "Många blev glada och kände sig bekräftade som kvinnor." Förhoppningen är att den som läst församlingsbladet "vill vara en stolt fitta". Därmed kanske en kritisk konsument av församlingsbladet skulle konstatera, att halva mänskligheten kan känna sig utestängd och ovälkommen? Eller kommer det ett församlingsblad på temat "kuk" med förhoppningen att jag ville vara en stolt sådan? Skäll inte på mig. Jag läser bara ett församlingsblad i Svenska kyrkan och funderar.

Nu kunde jag kanske, som jag först tänkte, förbigå det hela med tystnad. Men varför? Det är lördag och jag är i Lund och ska i varje fall på avstånd se biskopen Tyrberg, som har tillsynsansvar. Ska någon åtspörja honom i ämnet? Förmår han analysera detta utslag inte av andlighet utan av borgerligt själsliv när det styr mot underliv? Se  djupet i det borgerliga själslivet! Mer är det inte. Fast just så mycket. Säger Tyrberg något om detta när han kommer till Frimodig kyrka?

Ska vi finna behag i att borgerligt själsliv utminuteras i ett församlingsblad? Budskapet är att Gud har skapat fittan och att den är vacker. Ordet "fitta" behöver laddas med skönhet. Liksom blindtarm, kanske? Eller glandula pinealis? Eller molarerna? Listan kan göras lång. Jan Myrdal skrev en gång en novell om en fitta som i ensamt majestät gav sig ut på färd i världen. Det var, har han berättat, en mycket lustig berättelse om fittans öden och äventyr. Dessvärre har novellen förkommit. Det är en textförlust han beklagar. Kanske någon annan pigg församling annars kunde publicerat novellen i sitt blad. Kan Limhamn kan flera, för märkvärdigare är det inte.

Pryd är jag inte. Jag kan säga "bördig översvämningsmark" om det behövs. Själv logiken att inte köpa Kellogg's Cornflakes, därför att Kellogg var emot kvinnlig njutning och därför hällde karbol på kvinnans klitoris, är inte helt uppenbar. Då är det väl lika klokt att välja bort flingorna med hänvisning till hans adventism? Vi tror helt enkelt teologiskt olika. Då ska vi inte dela frukostflingor. Tja. Logik som logik.

Det borgerliga själslivet uttryckt i församlingsbladet behöver inte uppröra mig på någon annan nivå än att det handlar om bristande omdöme. Fittan skymmer sikten, helt enkelt. Det borde väl vara möjligt att göra tron trolig, när man nu har resurser för att trycka och distribuera ett församlingsblad till alla hushåll. Skriva om själva ärendet, det som Kyrkan kommit till för att bäras av och bära ut. Också till muslimer. Några av dem stavar sig efter genomgången SFI igenom bladet och kan förväntas få fördomar om kristen tro besannade. De tror ju att allt det ser i Sverige är ett utslag av kristendom.

Jag upprörs inte heller av påståendet att det viktiga är att komma ihåg att kroppen är din. Det är den, men den är skapad av Gud och den ska leva till Guds ära. Är inte detta en poäng om inte annat så i ett församlingsblad och i förkunnelsen? Man kunde i den tid som styr mot påsk fått till något om att kroppen med all dess utrustning ska dö och uppstå? Då hade det blivit fart på speleverket, när kristen tro tänker sig att det som satts samman som min kropp på något nytt sätt ska bli en uppståndelsekropp: jag i 2.0-version och mera "jag" än jag är nu. Det hade varit en tanke som utmanat det borgerlig själslivet, för det hade varit en biblisk tanke. Gränsen för det själsfina brukar gå vid bibelpärmarna. Innanför dem finns det som verkligen blir för magstarkt.

Stackars biskop Tyrberg. Vad ska han kunna säga om Limhamns församling? Att hans egen spiritualitet är en annan och hans omdöme i mötet med församlingsbor bättre? Eller är det bäst att han håller tyst och förhåller sig till biskopars gängse tanke att allt står (rätt) väl till? På de flesta håll i stiftet i varje fall.

Jag själv hade, givet att jag bott i Limhamn och i brevlådan fått Genombrottet, inte fått det berömda sammanbrottet, men kanske bråttom att få iväg min utträdesanmälan. Det skulle i detta tänka fall kunna bero på en personlig karaktärsbrist, den som ska huggas in på min gravsten: "He could not gladly suffer fools". Det måste man inte heller kunna, allraminst som man ska betala rätt mycket pengar och fattar att Genombrottet kommer till alla hushåll, så publikationen får jag ändå, men slipper betala. Ja, också om jag bott i Limhamn hade det småländska inte kunnat förnekas. Jag skulle kanske också lägga till att sammanbrottet visar sig i detaljerna, men de är detaljer i en helhet. I detta församlingsblad förkunnas en tro som inte är min men inte heller är kyrkokristendom. That's all Folks!

Blev ni nyfikna eller tror ni bara att jag ljuger?
Här är Dikes folkkyrka:
http://svenskakyrkanmalmo.se/limhamns-kyrka/wp-content/uploads/sites/10/2016/10/Genombrottet-1-2017-Feminista.pdf