Visby och Malmö

Jag hade tänkt skriva om helvetet denna lördag, efter den döende fredagen, men jag får ägna mig åt Visby och Malmö i stället. Det ser nästan ut som en tanke.

Hur klarade vi oss innan folk berättade så mycket på Facebook? Jag läste POSK:s lilla försiktighetsåtgärd att kommentera POSK-väldet i Visby. Riks ger sig inte in i den lokala konflikten men pläderar för lojalitet. Det finns sådana som tror på lojalitet, dvs vara vän av den bestående ordningen. Arma POSK om denna gruppering samlar de lojala, men jag fruktar att det är så. Numera. De solidariska fylkas i Frimodig kyrka. Solidarisk hör samman med begreppet solid. Fast, bestående.

Välan, när Gustav Natt och Dag lagt ut på FB undrade Mats Hermansson när han, dvs Hermansson själv, blivit POSKare och fann att det kan bli tokigt också för Gustav. Gustav, som är en polerad man, bad om ursäkt för denna andrahandsuppgift.  Nobless oblige! Ursäkten godtogs. "Det är aldrig bra med andrahandsuppgifter - och utan källa", konstaterade dock Hermansson förnöjt och från en upphöjd position. Det dröjde 15 timmar så la Gustav ut ett pressklipp där Mats Hermansson framträdde som talesperson för, håll i er, POSK. "Om nu rätt skall vara rätt kunde du väl ha bjussat på att du faktiskt varit talesperson för gruppen."

Så här långt i framställningen, när dramat tätnade, höll jag andan. Hermansson svarade: "Titta där. Så var det tydligen för 12 år sedan. Men inte längre - och inte sedan länge." Men är det inte ett mönster vi ser - i Nessers artikel i Journalisten hände detsamma. Hermansson beslogs med, ja, vad det nu är. Och redovisade häpnad.

Att POSK:s Andrén deklarerar kravet på lojalitet är en sak. Det blir roligare när trojkan i kyrkorådet i Visby ska svara på kritiken. Det är Hermansson, Lilian Edwards och Inger Harlevi som tar till orda. Det blir krypande. Plötsligt ska Sofia Lilly Jönsson inte kritiseras utan tidningen Dagen, det var det inte så noga med tidigare, som vi vet. Och biskopen ska försvaras mot "otäck ryktesspridning" Nu sägs det i klartext av trojkan om Fast: "Han är ju självklart varken kvinnoprästmotståndare eller homofob." Självklart? Hur tänkte de nu? Vari består självklarheten? Och varför används nedvärderande epitet? Vad betyder orden om de analyseras? Platt intet om man vet vad sakfrågorna egentligen gäller.

Så vad gör trojkan nu? Ser tiden an. Gläds, känner oss trygga, står enade och öppna inför framtiden. Det är när sådant måste skrivas ut som det går att förstå situationens allvar.

Malmö? Det var en FB-kommentar jag fäste mig vid hos Helle Klein, hon med Sandahl ni vet. Caroline Krook fann "detta med Anders" (Ekhem, DS) vara "helt förfärligt". Hennes goda önskan grep tag i mig: "Hoppas att han blir biskop någonstans."

Men är det alldeles klart att Claes Block, S, ska räknas till kategorin "destruktiva krafter" och att Helle Klein, S, har gjort en rimlig bedömning? Inte vet jag, men hur hade det blivit med konferensen om Anders Ekhem fortfarande haft en roll att spela där samtidigt som han lämnat? På mitt enfaldiga sätt tänker jag att när det blivit fel, fortsätter det att bli fel. Men vad skulle Helle kunna göra? I Malmö hade hon inte kunnat uttrycka sin sympati med Anders Ekhem utan blivit staffage. Å andra sidan vet väl ingen av oss alla turerna i det som varit. Om vi inte vill se kristet blod, kanske det bästa är att analysera organisationen och se om stordriften styr mot elände. Vet verkligen Carro att Anders varit duktig som kyrkoherde, så att han bör premieras med mitra och kräkla? Då vill det till att stiften ställer sig på kö för att få denna goda biskopskandidat. Om inte t ex Kyrkokansliet hinner före. Eller någon utlandsförsamling.

Förstod ni bloggkommentaren om de inställda gudstjänsterna i Malmö? Det gjorde jag. All personal har fått erbjudande att som fortbildning gå på konferensen. Detsamma gäller kyrkofullmäktige. Talar vi 200 personer? Då är det väl inte så konstigt att det sitter lapp på kyrkdörren att gudstjänsten är inställd. Jo, på dörren! På hemsidan sägs inte ett ord. Kul för den som kämpat med sin rullator och möts av den synen. Lange Nase! Vad mera måste ställas in dessa två dagar för att personalen hade viktigare ting för sig? Blir folket glatt då? Slaget av häpnad över en kader som finns till för sig själv? Inte vet jag, men så har jag ingen rullator heller. Ännu.

Jag funderar lite vidare. Claes Block blir alltså syndabock. Han har sin bakgrund i det fackliga arbetet. Den sortens socialdemokrater brukar veta att styra väl i frågor som gäller arbetsplatser och organisation. Tänk om det är hela stordriftsidén som kräver offer? Hur prövar vi den saken? Eller ska vi låta allt fortsätta utan att resolut göra de kritiska granskningarna av system, Lund och Malmö lika? Hur kommer det då att bli i Växjö, samlar man sig till omtag eller? Och vad med de stora pastoraten på landsbygden, de som ransonerar gudstjänsterna i församlingarna och tror att framgång kommer därav eller att en pastoral katastrof kan maskeras så?

Nu ska jag inte fundera mer. Jag måste förbereda helgen. Jag får kolla om den slitna kavajen blivit en mantel av strålande ljus. Det gör jag inför varje 1:a maj.