Det ofattbara

Hon sa så i början av långfredagsgudstjänsten i P1. "Det ofattbara".
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=945
Jag fattade inte heller. Men jag fattade inte vari det ofattbara låg.

Vad är det som är ofattbart för en kyrkoherde? Att använda en lastbil för att köra ihjäl och lemlästa människor, har skett tidigare. I Nice, Berlin, London och S:t Petersburg för att ta de närmast belägna städerna. Bomber har exploderat även om explosionen på Drottninggatan blev ett misslyckande. Strategin är att föra över kriget till Väst och bedriva det som terrorkrig. Må vara att IS tappar i Syrien och Irak och att kalifatet tycks fjärran, men det är temporärt. Kriget kan vinnas med små medel. Så vad är ofattbart? Målsättningarna har öppet deklarerats. Det pågår krig.

Det kan sägas att det kriget startade de kristna i Afghanistan eller mot Saddam Hussein och så följer allt sin egen logik. Mellanöstern faller samman när de verkliga motsättningar som hållits nere med våld blir synliga på nytt. Och det fanns i Bush-administrationen ett intresse att gå i krig. Eftersom jag inte tror att det handlade om intresse för sand utan för olja, tycks det hela rätt logiskt. I vart fall inte ofattbart.

Kristna människor borde väl för den delen ha en aning om djävulskapet och villkoren i världen. Rykten om krig och krigslarm är vardag och en konsekvens av det trasiga vi kallar "synd". Så här ser världen ut i normalfallet. 30-åriga kriget, krigen mot Danmark, Karl XII:s tappra bussar, våldtäkter, mordbränder, plundringar och hade de inte gjort detta och överlevt, hade vi inte funnits. Här ser vi vilka anfäderna i krig var. Pax Romana hör liksom svenskt 1900-tl  till undantagen. Krig utövas som en konstform; krigskonst. Dyker förkunnare med löneavi från Svenska kyrkan upp och talar om det ofattbara är detta tal ofattbart. På vilken planet har kyrkoherden befunnit sig de senaste decennierna och var kyrkoherden befriad från historieundervisning i skolan?

I tv talades det om kollektiv sorg. Då förstod jag att gammalkyrklighetens livsvisdom inte slagit igenom på Svt:s redaktion. Omvändelse i nöd är det sällan någon glädje med. Den håller inte. När nödtillståndet inte är akut, glöms också omvändelsen bort. Vardagen återvänder till Stockholms blomsterhandlare och folk som fått för sig att vi ser på varandra på ett nytt sätt, kommer att förvånas då allt återgår till det vanliga och stockholmarna skyndar fram som tidigare. Stockholmare och stockholmare - de flesta är inte ens födda i Stockholm och det finns de som påstår att Skärholmen är Stockholm. Jag har ännu inte övertygats om detta. Skolborgarrådet Burell t ex bor i Stockholm men hembygdsdräkten hans avslöjar honom som rumpmas. Han är inte ensam. Det som mest blir svårfattligt är den charad som genomförs under några veckor och ersätter allvarlig reflektion. Hur kan det bli så? Just för att slippa fundera och göra sorg till personlig eufori, en egoboosting i godhet? Och godhet är att gynna den lokala blomsterhandlaren och sedan kunna berätta. "Jag var där." Inte vid dådet, men några dagar senare....

Jag har fått en olycklig mani. Jag lyssnar på radiogudstjänsten när jag är på hemväg från mässan. Påskdagens övertygade mig om Svenska kyrkans kvaliteter. Från Fjällkyrkan i Jönköping hördes i god reformert ordning en mängd sanningar blandas. Jag undrade bara hur folket där står ut. Det hela slutade med välsignelsen, pastorn förmedleade  och Herren gav "utav sin frid". Utav? Jag brukar få frid i absolut form, men här utminuterades tydligen en del av fridsförrådet. Det finns sådant i det kristliga som låter vackert, men halkar man in och börjar fundera över vad som sägs, blir det ofattbart. Och detta alldeles i onödan! Men waldenströmarna tycks nöjda med det lilla...

Jag ska fortsätta leva la dolce vita också denna tredjedag påsk är det tänkt. Av mig. Det kallas att hålla påsk. Och vi som verkligen håller påsk, vet att påsken håller!