torsdag 8 mars 2018

Propert klädd

Jag tittar på en bild från ärkebiskopsgården i Uppsala. Där står de. Susanne Rappmann har skaffat sig det nya lilla kvinnliga biskopsmodet, en slags violett biskopströja med instickskrage. Lite mer feminint, kanske. Men är detta verkligen propert? Det är som en grundskolläraruniform liksom. Bekväm och lättvättad klädespersedel.

Det leder min tanke till annan utstyrsel. Vi hade en ärkebiskop som färgade sina skjortor i en mörkare lila nyans. Nu undrar allmogen varför. Svaret lyder: För att hans rödlätta fysionomi inte riktigt matchades av en dåförtiden vanlig violett eller lila biskopsskjorta. Det kan tyckas vara den enskildes ensak hur han vill klä sig. Inte riktigt. För här är en handling med nycklamakt. Inte detta att ordningen med färg på biskopsskjorta kunde tänkas stå fast och då fick det blir som det ville utan motsatsen. Att skjortans nyans anpassades efter bäraren. Här är nyckeln för att förstå denne biskops teologiska program. "Jag ändrar nyanserna så att de passar mig." Detta får konsekvenser i kyrkolivet.

Biskopen i Skara har förresten en annan nyans än de andra på sin skjorta. Det beror på att hans skräddare specialsydde en uppsättning skjortor. Och då har jag just nu inte berört de biskopar som valt att gå i röda kardinalsskjortor, ej heller de präster som gärna klär sig i vit påveskjorta med instickskrage. Inte ett ord heller om frikyrkopastorer, som är till för sina församlingar och kända där, och inte skulle behöva klä ut sig till präster, vilket de inte är. Det finns inte bara många djur i vår Herres hage. Det finns många fjäderdräkter också. "Skrudar" kunde man säga.

Nu hoppas jag, på tal om att vara propert klädd, att ni står väl beredda inför söndagen, en märkesdag. 10 små tårtljus eller en nolla och en etta i ljusform. Och så funderande över tårtkalaset. Vad är det för fel att animera hemmabagarna? "Inget går upp mot doften från mammas bak" som det heter.

Om Canterbury? Justin Welby tycks mer och mer ses som en "New Public Management Archbishop." Det tycker jag är intressant. Är inte detta konsekvent utifrån Karl Marx resonemang hur institutionerna omformas under kapitalismen, ni vet det är om allt fast förflyktigas? Men Canterbury är värt en resa. St Pancras  och Canterbury West. Timmen tar färden eller knappt det. Och så till favorittillhållet Cathedral Gate Hotel. Toalett och dusch i korridören, sneda golv, trånga passager, utsikt över katedralen från toaletten! Fantastiskt trevlig innehavarfamilj. Gammaldags charm och en känsla av att Thomas av Becket var med när kåken byggdes... Trappor går man inte uppför. Man bestiger dem. Rekommenderas för alla som är trötta på moderna och standardiserade hotell.

Tågresa i ett vårligt England, say no more! Då återvänder tanken till Sverige och den uppståndelse som Bloggardag åstadkommer med enkla antydningar att han inte övertygats i en teologisk fråga.  Motargumentet blir inte teologiskt utan statistiskt. Majoriteten har rätt också i frågor om frälsningen. Men jag ber att få envisas. Icke någon gång har Svenska kyrkan lyckats ro hem sin reform teologiskt. Framgången ligger i relevansen och det handlar om en relevans bland människor som faktiskt inte bryr sig om evangeliet. Erik Petrén påpekade saken i rapportboken Bibelsyn och bibelbruk.

Jag upprepar mig. Om ämbetet har inrättats för att vi ska få den frälsande tron (inte för något mindre syfte) måste väl frågan om ämbetet vara en grundfråga, som frågorna om dop och nattvard? Detta är väl inte något jag bara drömt eller hittat på? Varför går det då inte att föra förnuftiga resonemang, sådana som utgår från Bibeln, bekännelsen? Kyrkans erfarenhet, Traditionen, insikter om hur sekter fungeeat och vilka ordningar de gått in för och insikten om hur Kyrkan i tid efter annan känt igen sekternas hållningar och fattat vart de leder, nämligen bort från Kyrkan – om allt detta borde samtalas. Och hur kommer det sig att de talrika som bytt mening i frågan aldrig med ett ord hörts fördjupa resonemangen kring sina nya ställningstaganden utan antingen förtiga omständigheterna eller förenkla frågeställningen, dvs göra den till en fråga som är "självklar" och därmed inte värd att öda ord på.
'
Här går det att föra resonemang på Bloggardag, annars inte. För dessa viktiga frågor är icke-frågor av det enda skälet att Sveriges riksdag år 1958 avgjorde saken. Tror ni verkligen att jag går på denna lille lätte? Och borde det efter alla dessa år, de omfattar två generationer, gå att kritiskt utvärdera om de nuvarande missförhållandena i Svenska kyrkan på något sätt har samband med riksdagsbeslutet 1958? Kan det över huvud taget förhålla sig på det viset, att biskopen Anders Nygren faktiskt hade rätt i sitt påpekande att Svenska kyrkan då blev en sekt? Vad ska då vi göra som vet, att Svenska kyrkan i grund och botten är något annat, nämligen en autentisk kyrka?

Nu ska jag inte berätta att Justin och jag ska talas vid och tala allvar – för skulle jag skriva så, skulle ni ändå inte tro mig. Men Justin vet "att förr än jag var du." Han kanske upprepar saken när vi möts.


55 kommentarer:

  1. Torde inte några teologiska argument fär båda slutsatserna framkommit under arbetet med "Kyrka, Ämbete,Enhet"?
    Eller handlade det bara om ordningsfrågor för samverkan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där sades att det fanns två hedervärda uppfattningar. Då havererade rapporten omedelbart. Jag säger som Gustaf Wingren: Sakdebatten har inte ens börjat!

      Radera
    2. Men sas det att det fanns två "teologiskt hedervärda uppfattningar"?
      En uppfattning kan ju vara hedervärt utan några som helst teologiska argument, typ "Isterband från Lammhult är mer delikata än isterband från Moheda".

      Det kanske är hedervärt att undvika teologiska argument?
      RKK skulle med den måttstocken betraktas som rejält ohederlig och ha sin motpol i Sveriges riksdag.

      Radera
    3. Rätt uppfattat. Alltså återstår det en del att hederligt göra. Detta låter sig en del skäl inte göras. Definiera gärna dessa skäl så förstår vi nog sammanhangen.

      Radera
    4. Några "esterbånn" från Moheda känner jag inte till. Däremot Lammults isterband från Ello, charkuterifabriken i Smålands möbelhuvudstad. I särklass Sveriges mest delikata och prisbelönta. Och det är ju hedervärt! Finns bl a på Willys.

      http://www.ello.se/

      https://res.cloudinary.com/coopsverige/image/upload/w_400,h_400/v1503657222/258422.jpg

      Asarydar'n

      Radera
    5. Asarydar'n borde bege sig till lämplig matvaruaffär och beskåda den nya märkningen av Charkdelikatessers isterband.

      https://www.atria.se/vara-varumarken/charkdelikatesser/

      Men visst håller jag med om att Ello har svåröverträffade isterband, speciellt den syrligare varianten.
      De slår t.o.m. de som görs hos Börjes i Tingsryd.

      Radera
    6. Instämmer, Peter T, men nybörjare kan avvakta med de syrliga.

      Asarydar'n

      Radera
  2. Om att vara propert klädd eller att stå med rumpan bar.

    Bristande upphandling och märklig prissättning tas upp i en debattartikel av Tomas Appelqvist i Kyrkans Tidning. I en replik svarar Verbums VD. Repliken är minst sagt oklar. Kanske står man med rumpan bar?

    Läs gärna mer på https://kyrkovalet.blogspot.se/

    Twitter: @kyrkoval

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är hedervärt att inte göra någon upphandling om man delar styrelsemedlemmar mellan organisationer?
      Det hedervärda i att låta leverantören besvara frågor om upphandlingen är väl som att fråga Räven om det smakade bra i hönsgården?

      Radera
  3. Klädseln var tidigare viktigare inom Svenska kyrkan. F Sune Wiman förbjöds på slutet av fyrtiotalet av kyrkorådet i Eskilstuna Kloster att bära vad det kallade bakvänd krage - av oss känd som rundkrage. Då skrev F Sune till kyrkorådet och undrade huruvida han under februari månad kunde få bära långkalsonger. På sjuttiotalet bar en präst, härstammande från USA, gul skjorta. Väl den enda färgen som är förbjuden inom Rom.kat. kyrkan? Den färgen föranledde ingen åtgärd från församlingsledningen där prästen var verksam.
    Stig W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det senaste är sannolikt "rättvisemärkta" kläder, dvs återvunnet material för att spara jordens resurser. Det var inte så man resonerade på GT:s tid, då skulle det alla finaste användas tex Arons dräkt, textilier i det heligas tjänst.

      Radera
  4. Klädseln gör mannen, sägs det. Men kvinnan då?

    -Denna dag, den 8 mars, återkommer - som på egen beställning - bloggens författare till sitt ständiga ämne och årtal, nämligen 1958. Det är nog tur att han inte i dag finns i närheten av något arrangemang av kvinnorörelsen. I varje fall inte med ett plakat med texten: "Inga kvinnopräster i Svenska kyrkan".
    Själv funderar jag på att en gång infinna mig vid ett öppet FK-möte och framför min eviga men ännu icke besvarade fråga om Svenska kyrkan har skadats av beslutet 1958.

    Den kan förtydligas så här:
    -Har kvinnoprästerna skadat Kristi svenska kyrka och eller förvanskat evangeliet?

    Svaret kommer säkert inte nu. Möjligen efter min död, vilken ju kan infalla när som helst.

    Vad gäller klädselkommentarerna sägs ju att kläderna gör mannen. Ty det är väl bara män, som avses i kommentarerna?

    Men viktigare än en rosa eller mörkröd färg på skjortan är väl vad som döljs inne i personen, som skall bära den.
    Ljusa färger kan ju faktiskt dölja mörka åsikter, liksom det omvända kan vara fallet.

    Sensmoralen alltså denna:
    -Gärna mörka skjortor, bara åsikterna på dess innehavare är varma, ljusa och - självfallet! - demokratiska!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biskoparnas åsikter är alltså demokratiska. Kommen låtom oss votera och så styra episkopatet. Då vet vi. Och självklart har 1958 års beslut skadat SvK, antagligen i grund på det vis Bp Nygren angav. Varför skulle inte detta kunna säga på den kommunistiska kvinnodagen?

      Radera
    2. "Har kvinnoprästerna skadat Kristi svenska kyrka och eller förvanskat evangeliet?"

      Åtminstone en kvinnlig präst har avkragats för att hon även agerade häxa enligt egen utsago.
      Somliga skulle nog påstå att hon därmed skadat SvK.

      1958 års beslut har nog mest skadat i att för all(?) framtid tagit bort bruket att använda teologiska argument i teologiska frågor som hamnar på kyrkomötets bord.

      Radera
    3. Nja, konciliernas beslut genomfördes väl med omröstningar liksom Uppsala 1593?
      Den stora skillnaden är att man då använde teologiska argument för att försöka övertyga meningsmotståndarna.
      Så hellre än "varma, ljusa och demokratiska" kanske kyrkojurisdiktionens åsikter ska vara "grundande i bibel, kristen allkyrklig tradition och demokratiska"?

      Nu lutar det åt att jag håller med BOD mer än BloggarDag i en kyrklig sakfråga. Jag borde nog ta tempen och EKG efter den självinsikten.

      Radera
    4. Ja, BOD! kvinnopräst"reformen" har allvarligt skadat svenska "kyrkan" och prästinnorna förvanskar ständigt evangeliet med sina pseudoverksamheter, yoga, qigong och allsköns annat djävulskap.
      Du, förblindade kättar-BOD, har mycket stor skuld i detta!
      Berit

      Radera
    5. BOD
      Ulla-Karin Lind skrev en avhandling, där hon undersökte 38 kvinnliga präster och deras förkunnelse. Endast 1 höll sig till klassisk kristen tro.
      Stig W

      Radera
    6. Bloggardag och Peter T!

      -Såvitt jag vet har läronämnden aldrig haft mantrat "Kommen och låt oss votera".

      Peter T behöver observera, att hon blev ju avkragad på den grund han nämner. Varför nämner han inte att manliga präster också genom åren skadat kyrkan och då blivit avkragade?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Och BOD har aldrig haft mantrat "Kom och låt oss gå till kyrkan på söndag".
      Det är därför han är så totalt ovetande om sin så kallade "folkkyrka".
      Berit

      Radera
    8. Stig W,
      tänker du inte på Ulla-Karin Holm?

      Radera
    9. Tack Elisabeth för rättelsen.
      Stig W

      Radera
    10. "Kvinnopräst" är en språklig abnormitet. Det skulle innebära en präst specifikt för kvinnor, vilket alls inte behövs.

      Ja kvinnor som figurerar som präster har i många fall avvikit från evangelium och naturligtvis har frågan skadat kyrkan, om inte annat genom den splittring som åstadkommits. Att skador sedan skett på ett djupare plan är givet om än mer svåröverskådligt, när vi kommer in på mysterium kring man och kvinna, Kristus och församlingen och Maria som Kyrkan som allas vår moder. Balans handlar det om här, är min tro.

      den Lea

      Radera
    11. Bengt Olof, jodå även män har blivit avklarade. Men hur många har blivit de för att de övergivit läran?
      Även om Ulla Karlsson ändå sig ämbetet innan det gick till domkapitlet så är det väl ända en överrepresentation av kvinnor som blivit avkragade av läroskäl?
      Män blir väl oftare avkragade p.g.a. sexuella snedsteg som skadar det anseende en präst bör ha? (T.ex. Görgen E)

      Men som sagt, den stora skadan är att teologiargumenten förpassats till historiens skräckkammare.
      BOD själv har ersatt dem med demokratiargument i alla lägen.

      Radera
    12. På saklig grund, Peter!

      -Det finns ingen dold agenda i domkapitlens handläggning av s k avkragningsfall. Den som avkragas, blir det på saklig grund, punkt slut - inte av något annat skäl. På saklig grund - för manlig och kvinnlig präst!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    13. Bengt Olof, det är väl klart som korvspad att den som dömer anser att det finns sakligt grund, även med domskäl som "det skulle kunna komma att uppfattas" som drabbade Dag Sandahl.

      Men det var inte det jag frågade, det var hur vanligt domskälen anförde "brutit mot den tro som prästen lovat försvara i vigningslöftena" för män respektive kvinnor som avkragats.
      Det borde inte vara en politiskt laddad fråga att försöka få svar på.
      Det kanske är en fråga som är bättre att ställa till fader B?

      Radera
    14. Peter T m fl,

      -Det måste tydligen än en gång starkt betonas, att det kyrkliga regelverket inte är konspiratoriskt eller syftar till att göra sig av med exempelvis kvinnoprästmotståndare.

      Dags alltså att en gång för alla upphöra med konspiratoriska tankar om Svenska kyrkan!
      Tack!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    15. BOD - Vad var då syftet med att förbjuda s.k. särvigningar? Om inte att hindra "kvinnoprästmotståndare" från att alls bli vigda?/Paul

      Radera
    16. Det hade varit mer klädsamt om BOD velat analysera fakta istället för att ständigt hävda sin tes.
      Snart får man väl läsa att biskopsmötets beslut 1994 inte syftade till att göra sig av med kvinnoprästmotståndare?
      För inte är väl ett biskopsmötes beslut en del av det kyrkliga regelverket?

      Radera
  5. Bruket av klerikal klädesfärg beror på vilken högtidlighet-solennitet -det gäller. När det är som högtidligast kan följande urskiljas: Huvudbiskopar för självständiga kyrkor, inte bara påven i Rom utan även tex patriarken av Rumänien tenderar att klä sig i vitt. Serbiske patriarken nöjer sig med vit slöja. Biskopar i högre rang i den ortodoxa världen: metropoliter i det ryska systemet och ärkebiskopar i det grekiska, har ofta vit huvudduk, alltså munkslöja. Under turktiden fick inte kristna präster ha svarta kläder , säger min kunnige vän David, så det blev högsta mode att ha svarta präster när man blev av med det turkiska oket. I tropikerna går prästerna tydigen gärna klädda i vitt, och på västligt håll har ju trappister, och många andra, vita ordenskläder.

    SvaraRadera
  6. Tack för denna redogörelse av kostymrekvisitan på teatern svenska "kyrkan". Idel lånta fjädrar på de fåfänga prålkärringarna! Glöm heller inte brunskjorte"prästerna" på västkusten på 30-40-talen.
    Berit

    SvaraRadera
  7. Där tron slutar börjar teatern!

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, då förstår jag varför påven har en sån lustig hatt !

      Radera
    2. En "lustig hatt" med ecklesiologisk innebörd till skillnad från de gnostiska stiftcheferna i Svky!

      Antony

      Radera
    3. Och när kärleken slutar, dör Tron.

      Radera
    4. F. Mikael, där har du så klart helt rätt. "Tough love" är den finaste gåva vi kan ge de döpta som gått vilse.

      Antony

      Radera
    5. Tack, Mikael!

      Radera
    6. Då får vi vara tacksamma för den outsinliga kärlek som många av er kommentatorer sprider här på bloggen.
      Sällan har väl kärleksbudskapet spridits så rent och tydligt som av er, även mot dom som inte ser saker som ni gör.

      Radera
    7. Jag håller med Antony. Att säga till andra att de är fula, dumma i huvudet och allmänt vidriga är den den finaste gåva man kan ge!

      Radera
    8. Men Anna då, vilka är det som du tycker är fula, dumma och allmänt vidriga?

      Antony

      Radera
  8. Är det Du, Antony?

    -Och vem eller vilka är teaterscenens skådespelare då, Antony? Du?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD är åskådaren som inte fattar ett dyft av vad som händer på scenen.
      Berit

      Radera
  9. Hur menar du att frikyrkopastorer bara finns för sina församlingar och därför inte ”behöver klä ut sig” till präster? Många av oss arbetar ju på sjukhus, i fängelser och som stufentpastorer och där är det väl bra att kännas igen? Tystnadsplikt etc. ser ju dessutom likadan ut i frikyrkan som i SvK. /SF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men just präster är de inte och detta ör själva finessen. Den döljs genom att de uppträder under förklädnad för att uppfattas som något de inte är. Borde vi inte tala öppet om detta?

      Radera
    2. Men en frikyrkopastor som tnstgör tre söndagar av fyra och ofta därutöver medverkar i gudstjänsten, är inte denne minst lika mycket "präst" som den genom.snittlige SvK-präst som tjänstgör i gudstjänst en gång per månad och aldrig annars syns under gudstjänst?
      För att inte tala om hur det kan se ut på MTD-skalan mellan frikyrkopastorer och SvK-präster!

      Radera
    3. Alltså när jag skall tjänstgöra så brukar jag inte stå att tänka att nu skall jag klä ut mig till präst utan jag klär på mig de ämbetskläder som förordas i min egen kyrka. Kläder där den vita kragen är en synlig påminnelse om mitt dop och som gör det tydligt för de jag möter att nu kommer jag inte bara på mitt eget uppdrag. Sen har dessutom vi som kommer från metodismen alltid kallats för präster. Du får gärna tala öppet för jag förstår nog inte riktigt problemet. /SF

      Radera
    4. Ämbetskläder??... ämbete?? Ha ha haa!
      du lever kvar i det mörka 1800-talet! /John

      Radera
    5. Detta är förstås en fråga om ämbetssyn. Naturligtvis tillämpar man normal artighet i ekumeniskt umgänge, och använder den titel som motparten har i sin egen kyrka/samfund. Om påven träffar t.ex. en luthersk biskop (oavsett kön), så tilltalas denne/a sannolikt som "biskop"? Men frågan gäller väl om man därmed tillerkänner vederbörande samma värdighet i det egna samfundet (alltså, med romersk terminologi, om vigningen anses "giltig"). Och här är det väl ändå så att t.ex. en missionsförbundar- eller metodistpastor som blir präst i SvK blir "omvigd"? En SvK-präst som blir präst i den katolska eller ortodoxa kyrkan blir självklart "omvigd". Däremot kanske detta inte sker i motsatt riktning? En SvK-präst som blir metodistpastor blir väl inte "omvigd", eller...? De katolska och ortodoxa kyrkorna erkänner, såvitt jag vet, varandras vigningar: de ortodoxa biskopar och präster i Ukraina som på 1990-talet gick över till den ukrainsk-"bysantinska" kyrkan (i union med Rom) blev veterligen inte "omvigda". Jag känner till ett enda fall då en ortodox präst har blivit präst i SvK, och han blev INTE "omvigd" (däremot fick han avlägga prästlöften på nytt enligt SvK:s ordning)./Paul

      Radera
    6. Paul, så vitt jag vet har Franciskus aldrig titulerat fru dr Jackelén "ärkebiskop", utan just "fru dr Jackelén"!

      Antony

      Radera
    7. Antony - Jag har naturligtvis ingen koll på det diplomatiska protokollet i Vatikanen, men jag tror ändå att man inte ifrågasätter motpartens titulering inom ramen för det ekumeniska umgänget. Och tyvärr har jag intrycket att "ekumeniken" numera handlar mer om diplomati och vänskapligt umgänge än om just de sakfrågor som kyrkorna är oense om, alltså om den konkreta vägen mot en framtida enhet./Paul

      Radera
    8. Paul, du har helt rätt. Från Katolska kyrkans sida handlar det om diplomati, för hur kan man bedriva ekumenik med gnostiker?!

      Nästa generations Magisterium kommer att bli ännu tydligare mot MTD-protestanterna. De får nog njuta av Franciskus i några år till men sedan kommer de kanske börja begripa konsekvenserna av deras heresier?!

      Antony

      Radera
  10. BOD begriper ibland absolut ingenting...stackars BOD.

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Passar väl Dig, Antony!

      -Om jag nu inget begriper, är Du väl nöjd, Antony?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  11. BOD,

    BLEV HON AVKRAGAD?

    //HH

    SvaraRadera
  12. BOD,

    Jag dfick som väntat egentligen inget svar men hur ver det nu. Hon sa upp sig som präst liksom hon tidigare sagt upp sig som katolik därför att de inte accepterade henne som präst eller för all del prästkandidat.

    Nåväl hon var ärlig i sitt önsketänkande liksom t ex anna fast deras önsketänkande inget har med kristendom att göra.

    Hennes abitioner kan måhända applåderas men de var inte kristna ocjh mig veterligt avkragades hon inte. Däremot på egen önskan avstod hon från ämbtet. Dock kan hon om hon så vill och någon önskar hennes tjänst. Viga och döpa i SveK+s regi-

    Är det enligt SVK´s regim? Nej men enligt politrukernas SVeK

    Om hon sedan hör det? Tja det är enfråga om makt och SVeK

    //HH

    SvaraRadera
  13. Jag tycker bloggaren raljerar med en tråkig attityd/ton när han påstår att frikyrkopastorer "klär ut sig till präster". Jag törs nog påstå att ingen pastor gör det! SvKy har ej ensamrätt på kragen. Det är kanske värt att i all ödmjukhet påminna om att SvKy's präster isf är lika "utklädda" som pastorerna ur en Romersk synvinkel, för prästerna i SvKy har ingen giltig vigning om man ska vara petig på ett lika (onödigt) nedsättande vis. Det duger inte att ständigt strössla med uttrycket "det Katolska arvet" för att få upp giltigheten på sin vigning PM man skulle få för sig att titta från den horisonten... Kragen är som uniformen, den gör halva jobbet. I många olika tjänster så fyller kragen just funktionen som en uniform, tex inom Sjukhuskyrkan. Lite ödmjukare hållning i denna fråga önskas i all blygsamhet... //Andreas

    SvaraRadera