måndag 15 april 2013

Vem kan vara sosse?

Stockholms Arbetarekommuns ledamot fick gå, sedan han valts till ersättare i den socialdemokratiska partistyrelsen. För Omar Mustafa satt där utan att de principiella frågorna tagit upp, som Anne-Marie Lindgren påpekar i Östran/Nyheterna idag. Förste ombudsman i den kommunen är Olle Burell, socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet. När nu Mustafa lämnat, hamnar vi inte i den intressanta situationen att en muslim är med och avgör det kyrkopolitiska programmet för S. Men också den som inte tillhör Svenska kyrkan kan sitta i partistyrelsen - och fastställa det kyrkopolitiska programmet!

Vad debatten om Mustafa handlade om, är inte så lätt att urskilja. Dagens Seglora har jag inte läst ännu, publikationen tog tydligen helgledigt under det dramatiska skeendet. Men jag återvänder till Anne-Marie Lindgren och Östran/Nyheterna. Hon ställer frågan om man som muslim får vara med i det socialdemokratiska partiet.

"Svaret är förstås att man får ha vilken religion eller icke-religion man själv vill och vara medlem i socialdemokratin, bara man delar partiets grundvärderingar.
Och om den kyrka man tillhör har uppfattningar som inte stämmer med socialdemokratins, så är det faktiskt OK - så länge man själv inte accepterar dem."

Kan alltså en katolik - osagt om katoliken är romersk, nordisk eller evangelisk - vara sosse? Svaret är inte, alls inte, självklart. Kan den som med Kyrkan menar att det finns en Guds egen uppenbarelse - att Gud gör sin vilja känd - och att Guds vilja måste följas om man ska vara lärjunge, vara sosse? Är  den gamla idén med en kristen organisation inom partiet egentligen ett försök att röstmaximera och utslag av kvoteringstänkande? Gjorde Mustafa-historien något tydligt för kristna sossar?

Vilken fråga var det egentligen som fällde Omar Mustafa - eller var det bara drevet? Kan en socialdemokrat vara av meningen att äktenskapet är till för en man och en kvinna - eller var det här Mustafa slirade? I så fall: vilken är kopplingen mellan frågan om vad ett äktenskap är - och var själva ordningen med äktenskap är grundad (hos Gud eller hos oss?) - och tanken på alla människors lika värde? Blandas inte kategorierna? Eller är det det politiska språket som måste granskas eftersom det slirar på ett tankebefriande sätt?


Omar Mustafa kanske ska avfärdas som bitter. På så vis behöver ingen ta upp hans frågor. Jag hör till dem som  menar att frågorna om villkoren för muslimer och andra troende är viktiga. Ska den som har en tro vara en andraklassens medborgare i det sekulära samhället, en medborgare som blir andra klass därför att han eller hon inte ställer upp på det program den första klassen står för: Gud finns inte och det är totalt meninmglöst att fundera över vad en gud som inte finns skulle kunna hysa för synpunkter på människors liv. Finns inte Gud, så är förstås, när allt kommer till allt, andra klassens medborgares föreställningsvärld bara beklaglig, en psykisk defekt eller ett intellektuellt tillkortakommande. Bara som röstmaximeringsfaktor är sådana medborgare av intresse.

Nu bidar vi Dagens Seglora.

12 kommentarer:

  1. Fortsättningsvis kommer alla "kopplingar" att slira hela tiden, särskilt när det har o göra med (S)........Och dom vill sitta i regeringsställning igen???
    I såfall blir det "jubelidioter som blir invalda av jubelidioter".

    Nina Svensson

    SvaraRadera
  2. Kulturprotestantismen försökte det och den ständigt uppdykande liberala teologin försöker om möjligt att liera sig med den tillfälliga makten. Befrielseteologin lät marxismen vara analysinstrumentet, men den blev till en välgödd gökunge som tog över uppenbarelsens svar. I vår tid vill de "toleranta" ha kontroll över toleransen. Då finns det inte plats för det man uppfattar som intoleranta Guds bud och Jesu sanningsanspråk. Allt skall inordnas under det som man kallar det "successiva uppenbarelsen" som bygger på mänskliga svar och mänskliga existentiella värderingar och aldrig på transcendentala ontologiska grundvärden som Godhet, Sanning och Enhet.

    SvaraRadera
  3. Självfallet kommer religiösa uppfattningar i andra hand i ett sekulärt samhälle. Vem vill ha teokrati?

    SvaraRadera
  4. Frågorna är sannerligen motiverade. Speciellt i en "kyrka" som styrs politiskt.

    Gpr det att som katolik överleva där? Mitt svar är nekande, mennjag beundrar er som kan överleva där (frågan är hur länge)...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns de som överlevde Stalintiden och Hitlertiden, så vi skall nog klara detta också! Svenska kyrkan är utsatt för våldtäkt och ockuperad av fientlig makt, men vi är många som på olika vägar kämpar emot öppet eller i det fördolda. Vem som kommer att segra råder det inget tvivel om./Roland K

      Radera
    2. Man måste dock konstatera att de inte hade gjort det, om det inte hade kommit hjälp utifrån – de allierade som besegrade Nazityskland, västvärldens ekonomiska kraft som gjorde kommunistsovjet bankrutt!

      Radera
  5. Nej, precis Björn, det vill vi (väl?) inte ha, även om en del påstår att det ligger i islams själva själ att vilja ha teokrati. (Jo, många kristna har tyvärr också drömt om det, men 1600-tals-Sverige gick ju dock Gud ske lov att avveckla, om än långsamt, i en ohelig allians mellan gudfruktiga pietister och skeptiska rationalister).

    Men det är rätt intressant att notera hur extremistisk även sekularismen och liberalismen kan bli: samma personer (läs Bengt Westerberg och Annika Borg m.fl.) som vill förmena muslimer och judar möjligheten att med professionell läkarhjälp omskära sina gossebarn, försvarar med liv och lust "kristnas" rätt att med samhällets stöd ta livet av sin egen avkomma (och spåra upp foster med Downs syndrom för särskilt angelägen avlivning). Något är, tycker jag, faktiskt lite antisemitiskt och islamofobt i detta. I varje fall silar man mygg och sväljer kameler. (En som är abortmotståndare kan däremot fullt konsekvent vara kritisk till medicinskt omotiverad omskärelse även av pojkar).

    Och det senaste: att ett sekulärliberalt samhälle som fasar för att kristna skolor skulle lära ut en enstaka, mirakulös jungfrufödsel som en verklig, historisk händelse, närmast KRÄVER av våra barns lärare att de nu ska lära våra barn att bebisar då och då föds av KARLAR, och att de vuxna som förnekar detta är förespråkare av TVÅNGSSTERILISERINGAR!

    Nog måste man konstatera att även det sekulära samhället har sina dogmer, inte alltid så mycket förnuftigare än de religiösa om du frågar mej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har för mig att druserna tror att Mohammed skall återfödas av en man och därför bär osedvanligt säckiga brallor, men det är väl ... om vi säger så ... lite udda.

      Det är svårt med konsekvens (gäller mig själv också). Anhängare av dödsstraff är ibland mordiskt våldsamma motståndare till abort. Abortanhängare brukar vara emot dödsstraff. Kanske modern medicinsk teknologi gör att det problemet i stor utsträckning försvinner. Vad det gäller omskärelse så är det inte svårare än att stipulera att den endast får utföras på myndiga frivilliga personer så är vi av med den frågan.

      Personligen anser jag att den närmast religiöst betonade nyliberalismen är det svåraste problemet, åtminstone i Europa. Någon kritiker har givit den neoklassiska ekonomin ett nytt namn: den teoklassiska. Men generellt kan man väl säga att försök att få verkligheten att anpassa sig till teoretiska kartor är problematiskt, vare sig det handlar om religion eller politisk/ekonomiska ideologier.

      Radera
  6. En sak till, Björn: Det mantra som även det sekulära samhället ständigt tar till, bl.a. för att motivera upplösningen av äktenskaps- och könsbegreppen (men mera sällan för uppspårning och utsortering av foster med t.ex. Downs syndrom!) är ju i sej självt fullständigt ovetenskapligt och obevisbart, "religiöst" om man så vill, nämligen dogmen om "allas lika värde"!

    F.ö.: Som G K Chesterton säger är tanken på att kunna föra en diskussion utan grundläggande, obevisade axiom lika absurd som tanken på att kunna framföra ett fordon utan någon form av drivkraft. (Därmed inte sagt att vi behöver acceptera vilka axiom som helst, men ordet "fördom" blir alltför ofta en - fördomsfull! - benämning på grundläggande värderingar).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hann skriva mitt föregående svar innan jag läste det här. Kan man inte tänka sig att det faktiskt är många människors aktiviteter, utan att de fått order om det uppifrån, som gör att äktenskaps- och könsbegrepp är i upplösning? Homo sapiens har existerat i ungefär 200 000 år, och dess föregångare och släktingar under ett par miljoner år åtminstone, och vad säger att religiösa mönster som (om vi talar om de abrahamitiska religionerna) bara har på sin höjd 3000 års historia kan vara normen? Det kanske snarare är så att det nypåtagna religiösa höljet spricker och något mer ursprungligt träder fram?

      Radera
  7. Vad händer när "uppenbarelsens besvarare" kräver religiös tillbedjan av sina idéer?
    Svar: då framträder "bdelygma".

    SvaraRadera
  8. Är inte sossarna sedan länge ett populistiskt parti? Liksom det Nya Arbetarepartiet Moderaterna? Ideologi i all ära, men när det kommer till köttgrytorna får idétrams vika?
    Ungefär som apparaten Svenska Kyrkan, alltså?

    Karriärnissar i alla läger, förenen eder!

    Tant Svart

    SvaraRadera